Normer

Mycket av det här inlägget är upprepning, men det tål att upprepas, då resonemanget är något vi stöter på i den offentliga debatten så gott som varje dag. Det talas om ”den destruktiva mansnormen” eller ”den våldsamma mansnormen” och det avsätts skattemiljoner till olika projekt som ska bekämpa dessa. Ordet har även blivit aktuellt i eftersnacket kring Emma Watsons tal till FN. Men begreppet norm används ofta av folk som bara upprepar ordet som en papegoja, utan att veta vad de själva menar. Under de år jag bloggat om jämställdhetsfrågor har jag stött på fyra definitioner:

1) Medianen, det som de flesta gör. I fallet mansnormer ett slags medelsvensson-beteende, t.ex. att grilla på sommaren. Villa, vovve, Volvo.

2) De ramar vi har att röra oss inom, utan att riskera juridiska och sociala bestraffningar. En bredare definiton som tar avstamp i definition 1.

3) Ett ouppnåeligt ideal som ”de flesta” eftersträvar, t.ex. Barbiekropp för tjejer. Vad mäns motsvarighet skulle vara, är dock något oklart? Rik som Bill Gates, vältränad som David Beckham, smart som Albert Einstein och mäktig som Barak Obama – samtidigt! Fast alla dessa är ju män som faktiskt finns/funnits, så nån filmhjälte kanske vore mer adekvat? Björnen Bamse, James Bond eller Christian Grey.

4) Ett beteende som är överrepresenterat av det ena könet, även om bara en bråkdel av gruppens medlemmar faktiskt gör det. T.ex. män som våldtar kvinnor. Det är endast enligt definition 4 som det existerar en våldsam mansnorm i svensk kultur, enligt 1-3 är det snarare abnormt att bruka våld, särskilt mot kvinnor.

I stora drag så använder jämställdister helst definitionerna 1-2, medan feminister och genustroende hellre använder 3-4. SAOL säger att ordet norm betyder regel, rättesnöre, måttstock, mönster, vilket stämmer väl in på kategorierna 1 till 3 men sämre på kategori 4. Den som använder kategori 4 bör även vara kunnig i matematik och statistik, samt vara påläst i hur könen faktiskt ÄR, två kriterier som stämmer dåligt på genustroende. De studerar ju som bekant hur könen skildras, inte hur könen är. Ett annat problem med definition 4, är att den inbjuder till idiotlösningar när ”mansnormen ska brytas”. Ett enkelt sätt att bryta mansnormen enligt definition nr 4, vore att förmå kvinnor att sparka ner ensamma fyllon på stan, så att könsfördelningen bland våldsverkarna jämnas ut. Kanske inte helt optimalt?

Så låt oss ta ett ganska nytt exempel ur media, en artikel av Nyheter24s debattchef Totte Löfström med titeln Dagens självklarhet: även män tjänar på feminism. En text som är väldigt typisk för att vara skriven av Löfströms kategori män, man skulle nästan kunna säga att denna text till punkt och pricka följer normen för medievärldens manliga feminister. Till skillnad från många andra, är dock Löfström förutseende nog att ta med en faktaruta, där han föredömligt förklarar vad han menar med ordet .

Normer är socialt konstruerade förväntningar på hur någon bör agera, se ut eller prata. (Normer enligt Totte Löfström i Nyheter24)

Denna variant ligger nog närmast definition 2 ovan, vilket är den definition jag själv också helst använder. Vi förväntas hålla oss inom vissa ramar för hur vi agerar, ser ut eller pratar, annars riskerar vi bestraffningar, allt från att bli unfriendad på Facebook för små bagateller, till fängelse i de grövre fallen. Tottes definition reser dock frågetecken. Om något skapats på annat sätt än genom social konstruktion, kan det inte ändå vara en norm? Fast juridiska normer eller biologiskt betingade preferenser brukar ju korrelera med de sociala normerna, så undantagen är få.

Vad är då det Löfström kallar ”Den klassiska mansnormen”? Så här skriver han bl.a:

Normerna kring manlighet är sjuka, och även om de flesta män aldrig skulle våldta, förnedra, hota eller på annat sätt skada någon, så bär en majoritet ändå ändå på de bakomliggande föreställningarna som resulterar i våldtäkter, kränkningar och hot. Det handlar om en rädsla för att upplevas som feg, svag, känslosam eller beroende av andra människor.

Strukturerna finns alltid där. Dels i direkt olagliga beteenden, men även i många vanliga mäns vardag. Män styrs i vilka färger man väljer på sina kläder, män har ofta svårt att berätta för sina nära och kära att de tycker om dem, män löper större risk att både utsättas och att utsätta andra för våld. Män löper också högre risk för att dö när de drabbas av allvarliga och plötsliga sjukdomar, för att män i många fall drar sig för att söka vård trots att de känner att något är fel. Män förlorar också ofta kontakten med sina barn i en skilsmässa, och då det ofta är frun som har upprätthållit familjens vänskapsrelationer, förlorar de också sina vänner. Män löper också större risk att skaffa sig alkoholproblem; detta som en direkt konsekvens av att man hellre dricker i stället för att prata med någon när man mår dåligt. (Totte Löfström i Nyheter24)

På vissa punkter har han rätt, på andra punkter har han fel. Tidvis kan man ju undra om han ens har läst sin egen faktaruta?

Det handlar om en rädsla för att upplevas som feg, svag, känslosam eller beroende av andra människor. Där har Löfström helt rätt. Fega och svaga män föraktas av alla, både män och kvinnor. Ingen känner empati för en svag man, inte ens de feminister som påstår sig vilja ”befria män från mansrollen”. Allra minst de, faktiskt, feministerna startar i stället hånkampanjer som ”Vita kränkta män” mot män de betraktar som svaga. Men märk Löfströms ordval här, han lägger agensen hos mannen själv, inte på de personer i omgivningen som föraktar hans feghet och svaghet. Det finns dock goda skäl att vara rädd för att upplevas som feg eller svag, då det bestraffas på alla möjliga vis, både socialt och juridiskt. Det var nog förvisso en mansålder sen någon i vår kultursfär arkebuserades för feghet i strid, men det skrivs fortfarande gott om kulturartiklar som stigmatiserar fega män, t.ex. om mannen i filmen Turist, om kaptenen på Costa Concordia eller om de unga män som överlevde Estonia genom att lämna kvar de många döende i det sjunkande skeppet. Att denna mansnorm, rädslan att framstå som feg eller svag, skulle leda till våldtäkt känns däremot långsökt, snarare betraktas våldtäktsmän som just fega. Rädsla för att vara känslosam är nog dock en missuppfattning. Män visar inte känslor på samma sätt som kvinnor, utan har sina egna sätt. Men eftersom kvinnors sätt att uttrycka känslor utgör normen för det begreppet, så ligger mäns uttryckssätt utanför definitionen.

Strukturerna finns alltid där. Dels i direkt olagliga beteenden, men även i många vanliga mäns vardag. Här är han helt ute och cyklar. Olagliga beteenden leder till både sociala och juridiska bestraffningar, så män som agerar på det viset uppfyller inte normen. Hans egen definition stämmer inte alls in här, kriminalitet är ingen ”socialt konstruerad förväntning på hur vi bör agera, se ut eller prata”.

Män styrs i vilka färger man väljer på sina kläder, män har ofta svårt att berätta för sina nära och kära att de tycker om dem. Nja, de sociala bestraffningarna i detta fall är väldigt milda, så några starka normer är det inte. Såvida klädvalet inte får mannen att framstå som feminin, töntig eller lågstatus förstås, vilket bl.a. bestraffas av kvinnor genom att de blir mindre benägna att ligga med honom.

…män löper större risk att både utsättas och att utsätta andra för våld. Män löper också högre risk för att dö när de drabbas av allvarliga och plötsliga sjukdomar, för att män i många fall drar sig för att söka vård trots att de känner att något är fel. Påståendena är förvisso korrekta, men uppfyller de verkligen kriterierna på vad vi menar med ordet norm? Det skulle vara enligt definition 1 i så fall, en definition som Löfström själv inte använder. Att bli utsatt för våld, slå folk på käften eller att strunta i att söka hjälp när man drabbas av allvarliga sjukdomar, är inte några socialt konstruerade förväntningar, såvida man inte avser mäns våldsberedskap förstås.

Våldsberedskap, d.v.s. förmågan och villigheten att bruka nödvärnsvåld för att skydda svagare bundsförvanter mot yttre hot, är ett krav som både staten och potentiella sexpartners har på män. Våldsberedskap passar faktiskt in enligt alla fyra definitionerna på norm, medan konkret våldsamhet bara platsar i definition 4. Män i min generation fick sitta i fängelse om vi vägrade bära vapen i statens tjänst, och bara biffiga hunkar som ytstrålar god våldsberedskap får hoppa i säng med heta filmstjärnor som Emma Watson.

Män förlorar också ofta kontakten med sina barn i en skilsmässa, och då det ofta är frun som har upprätthållit familjens vänskapsrelationer, förlorar de också sina vänner. Män löper också större risk att skaffa sig alkoholproblem; detta som en direkt konsekvens av att man hellre dricker i stället för att prata med någon när man mår dåligt. De här problemen är inte normen, utan sekundära konsekvenser av en rad andra faktorer, där mansnormen bara är en del av den komplexa förklaringen. Märk även ordvalet här – ”att skaffa sig alkoholproblem” – återigen understryks mäns egen agens i de problem som drabbar ”oss”. Hade samma ord skrivits om kvinnor hade Löfström anklagats för ”victim blaming”.

Löfströms slutkläm är ren lögn, om man betänker resonemanget om svaga och fega män jag lade fram ovan.

Att bryta alla destruktiva normer som omgärdar män och manlighet borde minst sagt vara högt prioriterat för de allra flesta som definierar sig som just män. Den kamp som är inriktad på just detta kallas feminism och har dessutom kommit en bra bit på vägen med både teorier och praktik.

Att som man vara en del av den feministiska kampen handlar inte om att vara snäll mot eller att stödja kvinnor. Det handlar om att förbättra livet för både sig själv och alla andra människor. (Totte Löfström i Nyheter24)

Nej Totte, feminister har ingen empati för svaga eller fega män. Feminister ligger inte gärna med omanliga män. Feminister lyssnar inte på ensamma alkoholiserade män i större utsträckning än vad andra personer gör. Feminister gör det inte lättare för våldsutsatta män att få hjälp och skydd, snarare tvärtom. Feminister gör det inte lättare för män att få fortsätta träffa sina barn efter skiljsmässor, snarare tvärtom. Listan på vad feminister inte gör för män, trots deras påstående om motsatsen, kan som synes göras oändligt lång.

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

”Feministiska män är sååå gulliga, men dom vill man ju inte ligga med”. Nej, den man som vill ligga med heta filmstjärnor som Emma Watson, gör bäst i att hålla sig till en strikt traditionell mansnorm

Emma Watsons tal

ByPYw1YIYAAthXt

Om det vore så väl?

Veckans globala snackis på genusfronten är f.d. barnskådisen Emma Watsons tal till UN Women häromdagen. Hon kallar sig feminist, men jag uppfattar att talet innehöll en hel del jämställdism. Det ordet finns dock ej i engelskan, vilket hon även erkänner på slutet, när hon säger ”We are struggling for a uniting word”. Tyvärr har hon som så många andra torskat på en lång rad av de feministiska myterna, om lönegapet*, om att kvinnor saknar de rättigheter män har (i västvärlden) och om ”den destruktiva mansrollen” som roten till allt ont. Men jag uppfattar ändå talet som en inbjudan till samarbete och ett avståndstagande från feminismens mer radikala avarter, vilket kan vara en plattform att jobba vidare ifrån.

I am reaching out to you because I need your help. We want to end gender inequality—and to do that we need everyone to be involved.

This is the first campaign of its kind at the UN: we want to try and galvanize as many men and boys as possible to be advocates for gender equality. And we don’t just want to talk about it, but make sure it is tangible.

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

For the record, feminism by definition is: “The belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of the political, economic and social equality of the sexes.”

I started questioning gender-based assumptions when at eight I was confused at being called “bossy,” because I wanted to direct the plays we would put on for our parents—but the boys were not.

When at 14 I started being sexualized by certain elements of the press.

When at 15 my girlfriends started dropping out of their sports teams because they didn’t want to appear “muscly.”

When at 18 my male friends were unable to express their feelings.

I decided I was a feminist and this seemed uncomplicated to me. But my recent research has shown me that feminism has become an unpopular word.

Apparently I am among the ranks of women whose expressions are seen as too strong, too aggressive, isolating, anti-men and, unattractive.

Why is the word such an uncomfortable one?

I am from Britain and think it is right that as a woman I am paid the same as my male counterparts. I think it is right that I should be able to make decisions about my own body. I think it is right that women be involved on my behalf in the policies and decision-making of my country. I think it is right that socially I am afforded the same respect as men. But sadly I can say that there is no one country in the world where all women can expect to receive these rights.

No country in the world can yet say they have achieved gender equality.

These rights I consider to be human rights but I am one of the lucky ones. My life is a sheer privilege because my parents didn’t love me less because I was born a daughter. My school did not limit me because I was a girl. My mentors didn’t assume I would go less far because I might give birth to a child one day. These influencers were the gender equality ambassadors that made who I am today. They may not know it, but they are the inadvertent feminists who are. And we need more of those.  And if you still hate the word—it is not the word that is important but the idea and the ambition behind it. Because not all women have been afforded the same rights that I have. In fact, statistically, very few have been.

In 1997, Hilary Clinton made a famous speech in Beijing about women’s rights. Sadly many of the things she wanted to change are still a reality today.

But what stood out for me the most was that only 30 per cent of her audience were male. How can we affect change in the world when only half of it is invited or feel welcome to participate in the conversation?

Men—I would like to take this opportunity to extend your formal invitation. Gender equality is your issue too.

Because to date, I’ve seen my father’s role as a parent being valued less by society despite my needing his presence as a child as much as my mother’s.

I’ve seen young men suffering from mental illness unable to ask for help for fear it would make them look less “macho”—in fact in the UK suicide is the biggest killer of men between 20-49; eclipsing road accidents, cancer and coronary heart disease. I’ve seen men made fragile and insecure by a distorted sense of what constitutes male success. Men don’t have the benefits of equality either.  

We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes but I can see that that they are and that when they are free, things will change for women as a natural consequence.

If men don’t have to be aggressive in order to be accepted women won’t feel compelled to be submissive. If men don’t have to control, women won’t have to be controlled.

Both men and women should feel free to be sensitive. Both men and women should feel free to be strong… It is time that we all perceive gender on a spectrum not as two opposing sets of ideals.

If we stop defining each other by what we are not and start defining ourselves by what we are—we can all be freer and this is what HeForShe is about. It’s about freedom. 

I want men to take up this mantle. So their daughters, sisters and mothers can be free from prejudice but also so that their sons have permission to be vulnerable and human too—reclaim those parts of themselves they abandoned and in doing so be a more true and complete version of themselves.

You might be thinking who is this Harry Potter girl? And what is she doing up on stage at the UN. It’s a good question and trust me I have been asking myself the same thing. I don’t know if I am qualified to be here. All I know is that I care about this problem. And I want to make it better.

And having seen what I’ve seen—and given the chance—I feel it is my duty to say something. English statesman Edmund Burke said: “All that is needed for the forces of evil to triumph is for enough good men and women to do nothing.”

In my nervousness for this speech and in my moments of doubt I’ve told myself firmly—if not me, who, if not now, when. If you have similar doubts when opportunities are presented to you I hope those words might be helpful.

Because the reality is that if we do nothing it will take 75 years, or for me to be nearly a hundred before women can expect to be paid the same as men for the same work. 15.5 million girls will be married in the next 16 years as children. And at current rates it won’t be until 2086 before all rural African girls will be able to receive a secondary education.

If you believe in equality, you might be one of those inadvertent feminists I spoke of earlier.

And for this I applaud you.

We are struggling for a uniting word but the good news is we have a uniting movement. It is called HeForShe. I am inviting you to step forward, to be seen to speak up, To be the he for she. And to ask yourself if not me, who, if not now when.

Thank you.

*När det gäller lönefrågan i västvärlden, rekommenderar jag Emma och hennes fans att titta på den här videon av professor Christina Hoff Summers:

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

Daesh

Idag manifesteras på olika ställen i Sverige mot Kalifatet Daesh grymheter. Som vanligt tar man fasta på kvinnans högre skyddsvärde och har valt ”Befria bortrövade kvinnor och barn!” som slogan. De tusentals mördade männen glöms bort, vad annat kunde man förvänta sig i vårt avlånga genusland? Men att det överhuvudtaget manifesteras är förstås en framgång, PK-folket brukar ju annars ha en märklig symbios med extrema jihadister. Själv manifesterar jag genom att skriva det här inlägget.

Tourettes-femister hatar också Kalifatet

Tourettes-femister hatar också Kalifatet

Daesh avrättar männen och förslavar kvinnorna. De utrotar inte bara de människor som vägrar foga sig, utan även deras kultur och historia. Antika kyrkor, moskéer och t.o.m. profetgravar från gamla testamentet sprängs och bulldozras, så att inget annat än Kalifatets kultur ska finnas kvar. Mosul hade några av de äldsta kristna församlingarna i världen, med kyrkor från 200- och 300-talen. Nu är de borta och medlemmarna har mördats eller flytt. Daesh krigföring och terror är förvisso inte först eller värst. Det finns t.ex. konflikter i Afrika som är långt värre i antal döda och där aktörerna tangerar Daesh i grymhet, även på 2000-talet. Men på nåt sätt tar ändå Kalifatet allting till en ny nivå, med sin mediala skamlöshet.

Enligt uppgifter som Der Speigel publicerat, har Daesh ca 8000 krigare i Syrien och ca 15000 i Irak. Om man betraktar dem som infiltratörer och terrorister, så är de den största terrorgruppen någonsin. Men eftersom de nu gett sig in i reguljärt frontkrig, ska de snarare betraktas som en armé. Och som sådan är de patetiska. En analytiker som håller med mig är Gary Brecher (The War Nerd), som redan för tio år sen betraktades som en av världens ledande militärbloggare. Kalifatets militära styrka är alltså motsvarande 1-2 divisioner lätt infanteri. Som jämförelse är det hälften av manskapet i Sveriges fredstida stående armé på den tiden vi hade allmän (manlig) värnplikt, med den inte oväsentliga skillnaden att Sveriges dåtida armé hade betydligt fler tunga vapen än vad Daesh har.

Daesh har förvisso erövrat en hel del tunga amerikanska vapen från den Irakiska armén, när de sistnämnda deserterade från sina baser i Mosul. Men Kalifatets tunga vapen är tämligen värdelösa vid frontkrig i öknen, när USA och Frankrike nu ger luftunderstöd åt kurderna som tagit upp striden på marken. Stridsvagnar, pansarbandvagnar och artilleripjäser är bara feta bombmål, som fotfolk gör klokast i att hålla sig så långt borta från som möjligt, om de grupperats i Iraks öppna terräng. Så länge Daesh saknar effektivt luftvärn (typ ryska BUK), som kan bekämpa högflygande attackplan, har de nu nått vändpunkten och får svårt att expandera mer. De tar fortfarande terräng i Syrien där motståndet är försvagat av inbördeskriget, 45000 Syriska kurder flydde till Turkiet så sent som igår, men de Irakiska kurderna lär inte ge sig lika lätt. Inte heller Iraks grannländer Iran och Jordanien. Iraks arme lär nog inte heller låta Daesh erövra Shiitiska områden, trots den walk-over de lämnade i Mosul.

USA vill inte bara stoppa Kalifatet från vidare expansion, de vill besegra Daesh i grunden. Men för att åstadkomma det, behövs marktrupper som går in i Syrien och stannar kvar under lång tid, där de sannolikt exponeras för insurgenter som gömmer sig bland civilbefolkningen. Det var den typen av fulkrig som fick Obama att dra sig ut ur Irak. Det där är demokratiska staters dilemma i krig – eftersom de/vi inte kan slakta civilbefolkningen urskillningslöst, kan fienden aldrig besegras totalt. För övrigt en avgörande orsak till att ”War Nerd” Gary Brecher var motståndare till Irak-kriget 2003 – han insåg att en demokrati aldrig kan vara tillräckligt brutal för att ”befria” ett land som inte vill bli befriat. Men Daesh har inga såna skrupler, de har mördat tiotusentals och drivit hundratusentals på flykt. Obama vill beväpna och träna andra syriska rebellgrupper som ska göra grovjobbet på marken, men det är en väldigt osäker metod. Dels tar det tid att träna dem, dels kan man inte vara säker på dessa gruppers lojalitet och egna slutliga mål. Risken finns att man bara ersätter en jihadgrupp med en annan.

Pissrännan levererar

Frilansande SVT-producenten Joakim Lamotte, känd för bl.a. dokumentärserien Fittstim och några avsnitt av Uppdrag Granskning, har idag (än en gång) fått det kollegiala drevet emot sig, sedan han i en debattartikel beskrivit SD:s framgångar som en kamp mellan stad och landsort.

Och som svar på kollegernas kritik, tar han begreppet näthat till en ny nivå. Bara att poppa popcorn, slå upp en kall pilsner och bänka sig.

Skogsbaserade fordonsbränslen

Inför valet tävlar partierna om att vara miljövänligast. (F!) och (MP) vill förbättra miljön genom att baktala eller tvångsomskola vita heterosexuella män, eftersom ”forskning visar” att männen kör bil i 76% av resorna men kvinnorna bara i 73%. (S) och Alliansen har mer dock positivistiska lösningar. Centerpartiets Annie Lööf kom häromdagen med ett utspel om att ”Vi ska straffa utsläppen, inte bilisterna” och vill därför skattesubventionera s.k. miljöbilar och straffbeskatta koldioxidutsläpp ytterligare. Och man får anta att det är en linje som hela Alliansen står bakom, eftersom regeringen brukar prata ihop sig innan de presenterar satsningar. Stefan Löfven kontrade med en satsning på stöd till utveckling och produktion av skogsbaserade fordonsbränslen i samarbete med industrin, vilket enligt Skogsindustriernas beräkning även ska ge ca 25000 nya jobb. Själv är jag som teknik-optimist försiktigt positiv till både Lööfs och Löfvens förslag. Men det är viktigt att vara realist här – ”Money Talks!”. Ytterst få skulle köpa något som var dyrare eller sämre bara för att det anses mer miljövänligt, åtminstone inte något så dyrt som en bil.

Biobaserade fordonsbränslen är något jag själv som kemiingenjör kollat lite extra på, för att kunna bedöma om den branschen kan vara intressant för ett eget karriärbyte det närmsta decenniet, eller något jag kan rekommendera mina barn att göra karriär inom. Men så länge araberna kan pumpa upp olja ur ökensanden med en produktionskostnad på nån krona litern, är det svårt att konkurrera ekonomiskt. De svenska politikerna har inte heller så mycket utrymme att höja bränsleskatterna ytterligare, eftersom det då blir en klassfråga vem som kan bo på landsbygden. Smärtgränsen är redan nådd på den punkten.

Själv kör jag spritbil

Andra kör på dinosarier, själv kör jag spritbil

Jag ska här gå genom de bränslen som enligt mina efterforskningar kan produceras av svensk skogsråvara och var tekniken står idag.

Etanol
Det satsades stort på fordonsetanol för ett antal år sen. Men det har mynnat ut i kapitalförstöring på flera plan. Etanolfabrikerna är olönsamma. Agroetanol i Norrköping har lagts ner i sommar och skandalerna vid Sekab i Örnsköldsvik figurerade i veckans avsnitt av Uppdrag Granskning. Mackarna som investerat i etanolpumpar för dyra pengar, säljer knappt nån E85 och kan därför inte räkna hem investeringen. Vi bilister som kör på etanol, drabbas av att bilarna tillbringar mycket tid på verkstan. Det är etanolens högre förbränningstemperatur som är boven i dramat, motorerna slits hårdare än med bensin. SAAB har nog de minst dåliga etanolbilarna på marknaden, de har lagt lite mer möda på att optimera motorerna för det nya bränslet än många andra tillverkare. Men det har de inget för, de gick i konkurs ändå. Idag säljs nästan inga nya etanolbilar, marknaden är stendöd.

Själv kör jag en begagnad SAAB 9-3 Biopower och är ganska nöjd med den. Med låg skatt och låg bränslekostnad per mil är den billigare att äga än mina tidigare bilar. Å andra sidan är serviceintervallen korta, och när det börjar bli dags för service så märks det tydligt, till skillnad från bensinbilar, genom att den börjar hosta och hacka. Det är en pigg bil med mycket körglädje när man kör den ”som den är”, men så fort man hänger på ett släp så märks det att den har riktigt klent vridmoment. Att dra upp 1.5 ton båt ur sjön blir riktigt pinsamt, med motorstopp varje meter och rykande lameller. Den får även tankas ofta, då etanolen har mindre energivärde per liter än bensin. Jag/hustrun har kompletterat med en diesel-SAAB för långfärder, vilken med sin låga bränsleförbrukning är ännu billigare i drift trots den höga skatten.

Det finns intressant teknik att tillverka etanol ur skogsråvara. Bland de jag sett, är det varianter där cellulosan bryts ner till socker som sedan jäses till sprit, som är intressantast. De kan då, likt en kemisk massafabrik, elda ligninet i veden för att framställa den energi som behövs i destilleringsprocessen och ger även ett överskott till fjärrvärme etc. Jag vet ej vilken teknik Sekab använder men tror ej det är en sådan process. Ingen vågar investera i obeprövad teknik så länga araberna pumpar olja för nån krona litern.

Metanol
Björn Gillberg har kämpat i många år för att nån ska satsa på en anläggning för framställning av fordonsmetanol i svensk glesbygd. Tekniken att framställa träsprit är gammal och välkänd och har nog förfinats ytterligare på senare år. Specialiserade metanolmotorer finns för vissa tillämningar, t.ex. dragracing. Basisten i mitt band är medlem i ett team som blivit Europamästare med sin metanolbil. Men metanolen lider av samma kapitalrisk som etanolen – ingen vågar investera i Gillbergs fabrik. Dessutom har metanolen nackdelen av att vara dödligt giftig vid förtäring, till skillnad från etanol och bensin, så den är inte idiotsäker.

Butanol
Det finns en lång rad jäsprocesser för att framställa butanol, där etanol och andra substanser också utvinns på köpet. Med butanol i tanken kan man köra en vanlig bensinmotor utan nämnvärda modifieringar. Nackdelen är att det bokstavligen luktar skit, men bensin och diesel luktar å andra sidan inte heller så gott. Den intressantaste processen för butanolframställning bygger på just skit, med en bakterie som hittats i zebrans tarmkanal. Till skillnad från andra liknande jäsprocesser är den inte anaerob och kan därmed ske i atmosfärstryck. Framställning kan ske ur alla former av cellulosahaltigt material – returpapper, skogsavfall, jordbruksavfall och liknande, vilket ger låga råvarukostnader förutom transporten. Ett problem är dock att bakterien dör redan vid några promilles koncentration på butanolen, så produkten måste kontinuerligt extraheras av och lösningsmedlet destilleras bort. Tulane University söker nu industriella partners för att skala upp processen från laboratoriet, men det är nog många år kvar innan vi kan köpa butanol från svenska skogar, om någonsin. Sannolikt föreligger samma kapitalrisk som för etanol och metanol.

Dr Mullins vid Tulane University samlade bajs från alla djuren på New Orleans Zoo för att se vilken bakterie som var bäst på butanoljäsning

Dr Mullins vid Tulane University samlade bajs från alla djuren på New Orleans Zoo för att se vilken bakterie som var bäst på butanoljäsning

Biogas
En biogasanläggning baserad på avloppsvatten från skogsindustrin, där råvaran är gratis och anläggningen ger minskade utsläpp, har en återbetalningstid på 3-7 år, vilket dock är mycket i tider av försiktigt investerare. Vad jag vet finns det ingen sån anläggning i Sverige idag. Däremot har Göteborgs Energi byggt en anläggning som i jämförelse framstår som ren kapitalförstöring, då den ska hämta råvaran från skogen till mycket högre kostnader än de anläggningar som lokaliseras till befintliga industriavlopp.

Många kommunala bussbolag kör på biogas. Bilar som kan köra biogas är också ganska stort och det finns modeller från Volkswagen, Volvo m.fl. På kontinenten är det dock ännu större och många av de svenska bilarna går på export till Tyskland, vilket gjort att de kan vara svåra att få tag på här.  En nackdel är att motorerna kräver bensin i startögonblicket, vilket leder till dubbla tanksystem, samt att de har kort räckvidd med enbart gas.

Svartlutsförgasning och tallolja
Svartlutsförgasning använder begagnad kokvätska från sulfatprocessen till att framställa drivmedel. Kokvätskan eldas annars i fabrikens återvinningspannor, där mycket av energin går ut till kråkorna. Jag är inte helt påläst här, men vad jag förstått kan både bensin och diesel framställas på detta vis. En nackdel med processen är att den kräver en befintlig sulfatfabrik, så kapaciteten är begränsad av antalet såna anläggningar. Det svenska fordonsbränslebehovet torde vara långt större än så. Preem lanserade nyligen en kampanj om ”framtidens bensin”, som vad jag förstått bygger på just svartlutsförgasning. Men det kan vara ett missförstånd från min sida, i ett pressmeddelande står t.ex. talat om tallolja. En viss mängd tallolja ingår redan nu i Preems diesel, 10% tror jag, men i den nya varianten blir det ännu mer. Tallolja är de fetter och hartser som ganska enkelt kan avskiljas från kokvätskan i sulfatprocessen. Ett problem är att den redan används för framställning av såpa och andra kemiska produkter, vilket gör den till ett dyrt bränsle. Detta kräver skattesubventioner och långsiktiga politiska lösningar, vilket är vad Preem efterfrågar i sin kampanj. Det tycks som att både S och Alliansen hörsammat dem i sina valmanifest.

Gengas
En museal teknik för verkliga entusiaster. Billig i drift, men tämligen opraktisk.

Värnpliktigt hemvärn

Efter en lång sommar med fantastiskt väder, då jag knappt bloggat alls, blir det två inlägg på raken denna regniga söndag. Inte minst för att de hör ihop. I förra inlägget skrev jag om att införa fri invandring utan bidrag, där de som ej kan försörja sig på egen hand bor på förläggning och jobbar halvtid i statliga fabriker som tillverkar utrustning till offentliga sektorn, där försvaret inledningsvis blir en stor del. Min tanke är att en mer eller mindre självförsörjande flyktinghantering ska bidra till att bekosta en upprustning av försvaret.

Sveriges försvar har varit på dekis under hela 2000-talet, kanske ännu längre. Värnplikten upphörde mer eller mindre genom att anslagen ströps och häromåret lades den helt i träda. Sverige förmår ej längre försvara vårt eget land mot en seriös angripare. Men det senaste 1-2 åren har Putins agerande visat att vi behöver kunna stå upp och hävda vår integritet.

”Den som vill leva i fred bör rusta för krig”, lyder ett gammalt ordspråk. Under kalla kriget kunde Sverige mobilisera 700 000 man med vapen, förvisso ofta ganska ålderstigen materiel. I dag handlar det om några procent av den siffran, trots en liknande kostnad i kronor. På den tiden var den grundläggande utbildningen (det som idag kallas GMU) 7½-15 månader. De tre första månaderna ägnades åt den så kallade gröntjänsten, som omfattande grundläggande vapenhantering och infanteritaktik. Resten av tiden fick man nån slags befattningsutbildning, som syftade till att lära sig tyngre vapen, teknisk materiel eller särskilda rutiner som hörde befattningen till. Sen blev man i regel krigsplacerad i en befattning som motsvarade vad man utbildats till. De högre befälen och vissa tekniska specialister var yrkesmilitärer, men värnpliktiga soldater hanterade i stor utsträckning försvarets tyngre vapen, även stridsvagnar, kanoner och örlogsfartyg. Hemvärnet, som kunde mobiliseras med kort varsel, bestod av frivilliga soldater, ofta äldre män.

Min tanke är att återinföra värnplikten och göra en kort GMU obligatorisk för alla kapabla personer oavsett kön, men att utbildningen begränsas till gröntjänsten på 3-4 månader. Dessa personer krigsplaceras sedan i lokalförsvarsförband som ersätter och förstärker hemvärnet. Krigsplaceringen kvarstår tills personen blir småbarnsförälder, alternativt uppnår en viss ålder, kanske 35 år. Lokalförsvaret består av lätt infanteri med god kännedom om lokala förhållanden och ska kunna mobiliseras med några timmars varsel i händelse av beredskap. Korta förbandsövningar genomförs med 1-2 års mellanrum, lämpligen fredag till söndag. Ledarskap och tyngre vapen ska fortfarande hanteras av yrkesmilitärer, som idag.

Syftet med lokalförsvaret är att göra det mer eller mindre omöjligt för en fiende att förflytta sig på Sveriges vägar. De specialiseras på eldöverfall mot fordonskolonner med vägbomber, handeldvapen och fjärrutlösta truppminor (typ claymore). När de fått stopp på en kolonn och möter motstånd, retirerar de och försvinner tillbaka in i skogen, till fots eller på fyrhjulingar, för att slå till någon annanstans en annan dag. Sveriges terräng torde vara synnerligen lämpat för en sån taktik, än mer än Afghanistan och Irak där liknande taktiker använts av landets motståndsmän. För extra effekt kan lokalförsvaret samarbeta med yrkesförsvaret, så att en bildad ”motti” utsätts för artilleribeskjutning så fort den stannat. De kan även tränas att agera närskydd till yrkesförsvarets grupperingar och fasta anläggningar, t.ex. artilleri, luftvärn, flygbaser och ledningscentraler. En viss andel tränas på strid i bebyggelse, lite beroende på bostadsortens storlek.

GMU

Den grundläggande utbildningen genomförs lämpligen någon gång mellan 18 till 20 års ålder och omfattar en termin på hösten eller våren, för att sammanfalla med högskolornas tider. Under denna termin står individen till försvarets förfogande 24/7, med permission 1 helg per månad. Soldaterna drillas i hantering av personliga eldhandvapen samt lätt kulspruta, lär sig ligga i bivack/tält med alla rutiner som hör därtill och tränas i sjukvård, självskydd, överfalls- och försvarstaktik.

Lokalförsvaret

Dessa förband opererar i små autonoma grupper, med plutoner, kompanier eller i vissa fall bataljoner som största enhet. Befälen består av frivilliga yrkesmilitärer, så som dagens nationella skyddsstyrkor (hemvärnet) organiseras. Dessa känner sina krigsplacerade soldater och kan mobilisera dem genom personliga besök i hemmet, ifall telefonförbindelserna skulle slås ut. Fler yrkesmilitärer med specialistkunskaper kan knytas till lokalförsvarsenheterna, för att förstärka dessa med tyngre vapen som granatgevär, prickskyttegevär, pansarvärn och granatkastare. Vid övningar med 1-2 års mellanrum lär soldaterna i enheterna känna varandra och den terräng där de ska verka i händelse av beredskap. Med en allmän värnplikt och krigsplacering under ca 10 år, skulle ett fullt mobiliserat lokalförsvar kunna mönstra kanske 0.5-1 miljon soldater med den folkmängd Sverige har idag. Det innebär att en angripare aldrig kan färdas säkert genom landet, det kan ligga en pluton svenskar i bakhåll bakom varje vägkrök. Och med tusentals små självstyrande enheter kan Sverige inte besegras med stora avgörande slag, utan varje lokal enhet måste sökas upp och bekämpas i de djupa skogarna. Varje lokalförsvarsenhet har egna decentraliserade mobiliseringsförråd ute i terrängen och ska kunna vara självförsörjande på mat och ammunition i månader.

Yrkesförsvar

Flygvapnet och marinen ingår i yrkesförsvaret, men i detta inlägg beskriver jag bara armén. Den utgörs av kontrakterade soldater med bästa tänkbara utrustning. Dess storlek låter jag vara osagt, ju fler desto bättre, men smakar det så kostar det, förstås. Dess uppgift är att hantera de tunga vapnen, så som luftvärn, artilleri, och stridsfordon. De har även specialförband med särskilda kompetenser. Yrkesarmén organiseras främst i mekaniserade anfallsbrigader. Anfallsbrigadernas uppgift är att aktivt besegra fientliga förband och återta terräng. De kan även användas för internationella uppgifter med kort varsel, rimligen på frivillig basis för enskilda soldater. Delar av yrkesarmén avdelas för nära samarbete med lokalförsvaret, så som beskrivs i det avsnittet. Ett lokalförvarskompani kan t.ex. förstärkas med prickskyttar, granatkastargrupp, pansarvärnsgrupp, ingenjörsgrupp (för minering/vägbomber) etc. Luftvärn bör också finnas decentraliserat, för att kunna bekämpa helikopterförband och liknande.

Materiel

En stor upprustning betyder att Sverige behöver hundratusentals nya uniformer, hjälmar, skyddsvästar, kokkärl, tält, sjukvårdsmateriel, konserver, fältransoner och annat som hör soldatlivet till. Dessa kan lämpligen tillverkas av statliga fabriker som placeras i anslutning till flyktingförläggningar, så som beskrevs i förra inlägget. De privata företag som besitter kompetensen på respektive område kan kontrakteras mot en viss royalty, enligt befintliga upphandlingsregler, men arbetskraften består av flyktingar som jobbar halvtid för att bekosta sitt uppehälle i Sverige medan de lär sig språk och kultur. Vapen, ammunition och annan avancerad utrustning bör dock rimligen inte anskaffas på detta vis utan även fortsättningsvis tillverkas av säkerhetsklassade specialister. Arbetskraft vid flyktingförläggningarna kan kanske även underhålla försvarets fordon i fredstid, om man samtidigt är aktsam på infiltratörer som kan tänkas utföra sabotage inför eventuell invasion. På detta vis får vi både ett starkare försvar och en värdig flyktinghantering, för samma pengar som idag går till flyktingars försörjningsstöd. Det kommer nog att ta minst ett decennium innan en sån producerad volym uppnåtts att tillverkningen endast behövs för att ersätta den materiel som slits ut vid övningarna. Sveriges civilförsvar bör även återskapa de beredskapsförråd med livsmedel som tidigare fanns, inte bara för händelse av krig utan även naturkatastrofer. Vid sommarens skogsbrand fick t.ex. räddningsarbetarna leva på frivilliga allmosor, vilket är stor skandal.

Värnpliktsvägran & frisedel

Alla ungdomar i Sverige ska ha mönstringsplikt med förväntan att göra GMU, både män och kvinnor. Som tidigare ska det gå att slippa värnplikten för den som har goda skäl till det, t.ex. fysiskt eller psykiskt handikapp. Rimligen ska Sverige inte heller sätta in småbarnsföräldrar i strid, så krigsplaceringen upphör när man skaffar barn, vilket i dagens demografi oftast sker vid 25-35 års ålder. Årsklasserna i åldern 20-30 år torde vara fullt tillräckligt i antal för att bemanna lokalförsvaret på ett tillfredställande sätt, samtidigt som dessa i regel är fysiskt kapabla att utföra de förflyttningar till fots som stridsuppgifterna kräver. Den som vägrar bära vapen får en särskild utbildning för civilförsvaret, krigsplaceras för motsvarande uppgifter och kan räkna med att bli inkallad till skarp tjänstgöring även i fredstid, t.ex. för brandsläckning, skallgångskedjor och miljösanering. Den som helt vägrar värnplikten sätts ej i fängelse som förr, utan åläggs att betala en straffavgift motsvarande en termins studiemedel till CSN, med samma ränta och villkor som studielånet. Utländska medborgare bosatta i Sverige, måste ha gjort svensk GMU för att få erhålla svenskt medborgarskap under åldrarna 18-30 år.

Detta inlägg skulle kunna göras mycket längre, men jag håller där för idag. Som i det förra inlägget, kan min idé komma att finputsas i dialog med läsarna i kommentarsfältet.

Fri invandring

Det här är ett inlägg jag haft i bakhuvudet ett tag, men just idag känns som rätt tillfälle att skriva och publicera det, eftersom det är mer aktuellt än på länge. Häromdagen spreds nyheten att Migrationsverket enligt sin egen utredning behöver ytterligare 48 miljarder för att klara verksamheten under nästa mandatperiod, något som läsare av Flashback och andra alternativmedia förvisso vetat i flera veckor.

Och igår höll Fredrik Reinfeldt sitt sommartal, där budskapet var så bistert att det beskrivs som en strategisk omsvängning i valrörelsen – vi måste vara beredda på att flyktingströmmarna ökar och att det kommer att kosta pengar, vilket gör att Moderaterna avstår från vallöften på andra områden. Expressens Anna Dahlberg beskriver läget som den största av de samhällsförändringar Sverige står inför. Bloggaren Cornucopia? har analyserat läget och kommit fram till att flyktingdelen av invandringen kommer att fyrdubblas jämfört med 2012.

Parallellt med krigsflyktingarna ökar antalet ekonomiska flyktingar till Sverige, främst från Östeuropa men även från Afrika. Men eftersom vi inte har något värdigt system att hantera ekonomiska flyktingar, tvingas de tigga på gatorna. För första gången under min livstid har jag nu i sommar sett tiggare på gatorna i kommunen där jag bor. En del vill bekämpa symptomen genom att förbjuda tiggeri.

Immigrants

Som liberal tycker jag i princip att vem som helst ska få flytta var i världen den vill, så länge vederbörande tar ansvaret för sin egen och familjens försörjning. Redan på 90-talet sen startade jag diskussionstrådar med det temat på Aftonbladets forum, som då var landets största (varken Flashback Forum eller Familjeliv fanns då). Men väldigt många av de som kommer Sverige nu, har inte möjlighet att ta ansvar för nån försörjning. Därför behövs ett system för att hantera även de ekonomiska flyktingarna. Jag kommer här med ett konkret förslag på hur det skulle kunna gå till.

Det mest kontroversiella i mitt förslag är nog att släppa invandringen helt fri, med undantag för kända krigsförbrytare, mördare, våldtäktsmän och liknande. Hela dagens asylprocess och ansökningsförfarande skrotas, alla får stanna, oavsett deras skäl att komma hit. Därvid sker en stor kostnadsbesparing, då den byråkratin är en icke oväsentlig del av Migrationsverkets budget.

Om vi ska kunna hantera ökade volymer, måste vi inse att de inte kan ha full tillgång till hela vår välfärd, med samma levnadsstandard som etablerade invånare har. Det har de kanske inte idag heller, men vi måste sänka nivån ytterligare och skapa ett parallellt samhälle med andra villkor än det öppna samhället. De immigranter som snabbt klarar att få jobb på den öppna arbetsmarknaden är bara att gratulera, de skaffar egen bostad, betalar skatt och står för sitt eget uppehälle. Inga problem där. Men de som ej förmår stå för sin egen försörjning, erbjuds mitt nya alternativ.

Min idé går ut på att etablera en ny typ av flyktingförläggningar, som erbjuder grundläggande kost, logi och hälsovård, förbereder klienterna för det svenska samhället, samt är mer eller mindre självförsörjande genom att de vuxna immigranterna arbetar halvtid i statliga fabriker i närområdet.

Boende & kosthållning

Familjer bör rimligen erbjudas lägenheter där alla kan bo tillsammans. Ensamstående erbjuds enrummare liknande studentkorridor eller liknande. Snabba skiftningar i boendebehovet justeras med moduler (likt byggbaracker). Det ska finnas egen kokmöjlighet i boendet, men även erbjudas mat från storkök i närliggande kantiner. Den som äter på kantinen får betala för det. I anslutning till förläggningarna ska det finnas gott om anläggningar för idrott och rekreation.

Utbildning & sjukvård

Barnen intensivutbildas i svenska tills de anses tillräckligt kapabla att flyttas över till vanliga svenska skolor där de träffar svenska barn. Flyktingbarnen sprids ut på olika skolor med hjälp av skolbussar, så att inte alla hamnar på samma ställe. De vuxna utbildas i svenska och samhällskunskap, samt erbjuds extra stödundervisning om de är analfabeter. Barnens utbildning sker på heltid, medan de vuxna går i skola på halvtid, för- eller eftermiddagar. Sjukvård erbjuds genom att flyktingförläggningarna har egna vårdcentraler, där personalen delvis talar rätt språk.

Arbete

Detta är förmodligen den del i mitt förslag som är mest olik dagens system. I stället för att leva på bidrag eller tigga på gatorna, måste varje vuxen kapabel person på flyktingförläggningarna jobba halvtid i statliga fabriker (likt Samhall), där det tillverkas produkter som den offentliga sektorn ändå behöver köpa in för sin verksamhet. Det kan vara förvarsmateriel (ej vapen), livsmedel, kläder, enkel vårdutrustning, skolbänkar och liknande.  Detta kan kanske kallas socialism, men det är ju vad all statlig verksamhet går ut på. De med rätt utbildning/erfarenhet kan även jobba med drift och underhåll av själva flyktingförläggningen, t.ex. snickeri, transporter, matlagning, vård etc. Lönen blir ganska blygsam och kan med fördel vara skattebefriad för att minska administrationen. Den ska räcka till boendekostnad, mat och en liten fickpeng att disponera fritt. De boende på flyktingförläggningen är fria att när som helst ta jobb på den öppna svenska arbetsmarknaden. När de klarar det, anses de mogna att slussas ut i samhället och klara sig på egen hand. Om nån vill bo kvar på förläggningen får de förstås göra det, och betala vad det kostar.

Svenskt medborgarskap

Fulla medborgerliga rättigheter erbjuds idag endast till den som är svensk medborgare, vilket även ska gälla i mitt förslag. Jag vill dessutom införa krav på fullgjord medborgarplikt för att bli medborgare, vilket jag ska utveckla i ett annat inlägg, där jag ger min syn på totalförsvaret. Men kortfattat innebär det att man ska ha fullgjort en tremånaders GMU eller civilförsvarsutbildning och stå till statens fortsatta förfogande i kristider. Man kan ifrågasätta det liberala i att tvinga folk att arbeta gratis med farliga sysslor för staten, men det är en anpassning till den realitet vi lever i. Den som vill åtnjuta välfärdssamhällets rättigheter måste även ställa upp på dess plikter.

Summa summarum:

  • Fri invandring oavsett skäl, slopa ansökningsförfarande och byråkrati
  • Arbetskraftsinvandrare slussas rakt in i samhället och sköter sig själva
  • De som ej är kapabla att konkurrera på öppna arbetsmarknaden erbjuds boende, kost och utbildning på förläggningar med enklare standard
  • Flyktingförläggningarna görs mer eller mindre självförsörjande, genom att deras statliga fabriker producerar varor till offentliga sektorn och genom att de boende engageras i drift och underhåll
  • Medborgarskapet villkoras till plikt att delta i militär/civilförsvar

Detta förslag är mitt första utkast, det kan komma att finputsas genom diskussion i kommentarsfältet.