Osynliggörande

Jag tittar på debatten PK mot PK, d.v.s. gårdagens diskussion på Publicistklubbens årsmöte, där en panel följde upp den senaste tidens diskussioner om att ‘våga vägra ta debatten’ och ‘byt hudfärg med mig’. Eftersom det mest är en metadebatt, som när den alls avhandlar sakfrågor mest handlar om integrationsfrågor och rasism, så ska jag hålla mig utanför eftersom det är ett så infekterat område.

Men en sak är värd att lyfta redan innan jag sett färdigt på klippet. Kolla Åsa Linderborgs kroppsspråk när hon talar till Jasenko Selimovic (t.h i bild). Minns sedan kritiken Janne Josefsson (t.v.) fick när han anklagades för att förminska/osynliggöra Maria Sveland vid Gräv13 i Göteborg, eftersom han tittade på publiken och inte henne. Linderborg talar drygt en minut från 13.50 om Jasenkos DN-artikel, utan att titta åt hans håll en enda gång. Snarare vänder hon demonstrativt honom ryggen. När hon ca en kvart senare talar till Lena Andersson, tittar hon däremot åt hennes håll regelbundet, så ryggvändandet mot Jasenko beror inte på att hon talar till publiken. Det finns många fler höjdpunkter med Linderborgs kroppsspråk i klippet, t.ex när hon lyssnar på Janne Josefsson vid ca 33 minuter. Linderborg är nog ingen vidare pokerspelare.

Osynliggörande, en kvinnlig härskarteknik

Osynliggörande, en kvinnlig härskarteknik

Likt Ivar Arpi i SvD, tycker jag Lena Andersson sa en av de klokaste replikerna under kvällen. Ca 36.30 in säger hon: Vi borde bli mer konkreta, många etiketter [rasist, antifeminist, antisemit etc] används för att tysta, så jag vill hellre veta vad man har sagt.

En annan höjdpunkt 51.35: Jasenko till Ali EsbatiHur tycker du att offentliga debatten fördjupas, breddas och görs bättre genom att twittra ‘Fuck You’ [vilket Esbati gjort till Janne Josefsson]? Kolla även Linderborgs avslöjande min när Jasenko kommer till poängen. Uppenbarligen tyckte hon Esbati gjorde helt rätt som använde Twitter som pissränna. Allt näthat är tydligen inte dåligt.

Det allra bästa var nog ändå Linderborgs slutkläm, när hon vädjade till Josefssons manliga ridderlighet: – Snälla Janne, kan inte du ta debatten åt mig, för jag vill verkligen inte befatta mig med dem [nynazisterna]? Så hon vill gärna ‘granska skiten’, men när det börjar brännas och hon måste debattera med argument i stället för etiketter, så backar hon och skickar fram en stor stark man. So much for feminism.

Läs även Sakine Madons ledare i Norran.

Blogglänk: Toklandet, Genusdebatten, Lamotte, Emma i Skrubben,

Annonser

13 thoughts on “Osynliggörande

    • Är det samma Lena Andersson som nyligen skrivit två riktigt bra artiklar: ”Den nya färgläran” och ”Demokratin som
      mentalitet”?

      • Ja, jag fick uppfattningen att det är Lena Andersson på DN det handlar om. Inte högröstad och slängd men oerhört värd att lyssna till och vars lågmälda framställningar markant skiljer sig från den floskelsprutande Eli Asbati vars bisarra jämförelser bara lockar till skratt.
        Även Åsa Linderborg visade en utstrålning som tydligt visade att hon kände sig obekväm att vara i ett sammanhang där hon kände sig emotsagd i sitt självgoda hat.

  1. Åsa Linderborg skulle vinna på att gå en kurs i kroppsspråk. Jag tror inte hon själv förstår hur mycket hon skriker ut.

    • Till hennes försvar får väl sägas att hon i första hand försörjer sig som skribent, inte som skådis eller pokerproffs. Men eftersom hon ofta deltar i den här typen av debatter skulle hon vinna på att ta till sig en sån kurs.

      En annan höjdare med Linderborg var höstens PK-paneldebatt om ‘Lilla hjärtat’ m.m. Hon fick frågan hur en afrikan ska ritas för att det inte ska bli stereotypt och någon sträckte fram en penna. Hennes besvärade kroppsspråk var obetalbart, tills en annan i panelen räddade henne genom att ställa fram en liten prydnadsdocka, inköpt i Afrika.

      • Det bevisar min tes om att det är lättare att kritisera än att göra bättre själv. Jag har svårt att tänka mig att hon skulle kunna prestera en icke-stereotyp teckning av en afrikan.

  2. Ping: Våga vägra vägrandet av debatten | Emma i skrubben

  3. Jag tog mig friheten att länka hit från Certatios inlägg Mobbingoffret Mustafa?.

    Hans inlägg handlar (som jag tolkade det) om de risker man tar genom att bjuda in förespråkare för extrema åsikter till debatter. Jag reflekterade lite över Selimovics tankar om att det är just detta som krävs för att bemöta dem.

    Om Selimovic inte riskerar att bli utesluten ur sitt parti om han gör det han ser som den enda framkomliga vägen att få sin motståndare att ändra åsikt, varför blev Mustafa det? Handlar det om att europeiska muslimer är mer ”immuna” mot uteslutning än utomeuropeiska? Är det i så fall ett exempel på xenofobi inom (S) som inte finns inom (Fp)?

    Jag vill förstå dynamiken och lära mig mer…

  4. Det allra bästa var nog ändå Linderborgs slutkläm, när hon vädjade till Josefssons manliga ridderlighet: – Snälla Janne, kan inte du ta debatten åt mig, för jag vill verkligen inte befatta mig med dem [nynazisterna]?

    Så hon vill gärna ‘granska skiten’, men när det börjar brännas och hon måste debattera med argument i stället för etiketter, så backar hon och skickar fram en stor stark man. So much for feminism.

    Jag tror jag ska lyfta upp detta till huvudinlägget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s