Statsvetenskaplig intervju, del 1

Som bekant har statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet fått upp ögonen för ekvalistbloggarna i Sverige, och doktoranden Malin Holm har har skrivit ett mestadels korrekt men i mångas mening hafsigt och på vissa punkter direkt felaktigt konferenspapper, som hon själv erkänner bara var upptakten till en längre och djupare process. Hon handleder även en yngre student som håller på och intervjuar bloggare för sin examensuppsats på samma ämne.

Jag deltar i en intervju och ska nedan återge den konversation som hittills varit. Studentens frågor i citatform, mina svar i normal text:

Jag ska börja med att säga att intervjun såklart är frivillig och kan avbrytas när som helst (men då är jag väldigt glad om du mejlar och säger det så jag vet), samt att om det är någon fråga du inte vill svara på så är det bara att säga till och hoppa över den. Du kommer som sagt att vara anonym i uppsatsen.

Med det sagt så tänkte jag be dig att börja med att berätta lite om när du fick upp ögonen för ekvalismen/jämställdismen. Hur kom du i kontakt med den här rörelsen? Hur tänkte och reagerade du då?

Jag har väl ‘alltid’ varit för lika rättigheter och lika skyldigheter, även om jag pendlat en del mot både maskulism och feminism i enskilda frågor genom årens lopp. Men mest av allt är jag motståndare till hyckleri, bullshit och osaklighet. Och i dagens samhälle är det i min mening feminismen som står för väldigt mycket av den varan. Jag brukar inte rygga för att öppna munnen runt fikabordet, även om där sitter feminister, men där talar man ju bara till något dussin.

Internet har öppnat nya möjligheter att träffa likasinnade. Jag beskriver min väg till att komma i kontakt med andra ekvalister i det här inlägget: https://bashflak.wordpress.com/2012/11/16/efterlangtad-comeback/

Hur gick det till när du började engagera dig?

Det står på blogginlägget jag länkar till ovan.

Hur kom det sig att du senare började blogga? Hur tänkte du när du startade bloggen, vad var syftet tex?

Jag hade funderat på att starta en ny egen blogg i nåt halvår eller så, eftersom formatet i andra bloggars kommentarsfält är begränsat. Med en egen blogg har man större frihet och får även högre status som debattör. Det fanns några inlägg som jag kände att jag verkligen behövde skriva, t.ex det om normalfördelningskurvan, som förklarar mycket om varför feministernas förklaringmodeller och strukturbeskrivningar inte stämmer. Namnet Bashflak förklarar jag på denna sidan. Varför jag valt att vara anonym förklarar jag här.

Så i början av november var jag först pappaledig på höstlovet, sen hade jag VAB och blev till sist sjuk några dagar själv, så jag var borta från jobbet 14 dagar och hade tid att ge bloggen en rivstart. Sen, bara några dagar efter att jag börjat blogga, bestämde sig först Pär Ström och sedan Pelle Billing för att de hade gjort sitt, efter att ha sysslat med jämställdhetsbloggande i flera år och gett ut böcker på området. Så timingen var perfekt. Sedan dess har det dykt upp säkert ett dussin ekvalistbloggar, som alla ingår i ett nätverk och ofta länkar till varandra. Ingen enskild blogg är så välbesökt som Ström och Billing var, men vi växer stadigt.

Intressant inlägg om anonymiteten. På vilket sätt spelar det roll för dig att vara anonym, förutom det du skrev om att saker man skrivit på internet kan dyka upp i fel sammanhang och ställa till problem? Påverkar det vad eller hur du skriver på något sätt?

Framför allt vill jag skydda mina barn (se mer nedan). Jag bloggar väldigt sparsamt om mitt privatliv på denna bloggen. Jag har ett par andra bloggar där jag postar bilder och berättelser, men utan namn.

Hur ser din kontakt ut med andra bloggare och aktiva inom rörelsen? Jag tänker utöver det du skrev om i inlägget som du länkade, tex om du har kontakt via mejl, i kommentarsfält eller hur det ser ut?

Bara kommentarsfält. Toklandet har jag i och för sig e-mail till, men den kanalen använder vi sällan.

Skulle du vilja berätta lite mer om på vilket sätt du upplever att feminismen är problematisk och osaklig? Hur märks det, tex i din vardag, i media osv?

Detta svaret skulle kunna göras oändligt långt och innehålla en lång rad vinklar och frågeställningar. Denna frågan kan vi säkert komma tillbaka till vid ett senare tillfälle, men i kväll är jag trött och ska fatta mig kort:

Feminister beskriver inte världen som den ÄR, utan hur de tycker att den BORDE VARA. De bygger sin världsbild på felaktiga antaganden, som saknar vetenskaplig grund, t.ex. den i genusvetenskapen grundläggande tesen om könsmaktsordningen. De ignorerar eller förnekar biologins inverkan på människans beteende och tror allt är sociala konstruktioner, att allt kan styras med uppfostran och social ingenjörskonst. De använder en lång rad argumentationsfel, t.ex. apex fallacy (att jämföra toppmannen med genomsnittskvinnan), guilt by association, kollektivt skuldbeläggande m.m. De säger att de jobbar för jämställdhet, men driver i själva verket bara kvinnofrågor. De påstår sig vilja bekämpa könsstereotypa fördomar, men driver själva den falska myten om ‘mäns våld mot kvinnor’. Och när en man bryter mot mansnormen genom att ‘gnälla som en kärring’, som t.ex. Pär Ström gjorde, så kommer den sociala bestraffningen från feministhåll som ett brev på posten, i form av allsköns hån och härskartekniker om bristande manlighet, brist på sex och förkrympt könsorgan. Nu senast i Lo Kauppis rollfigur i teaterpjäsen ‘Vita kränkta Män’, där hon sminkat sig porträttlik Pär Ström och sedan ger rollfiguren en massa förlöjligande attribut som inte alls stämmer in på Ström, t.ex. att han skulle vara svendom vid 30+, eller att han bryter ihop och tröstar sig med att suga mammas tutte. De här hånen drabbade enligt uppgift även Pär Ströms barn, vilket ger anledning att påminna om vikten av anonymitet. Slutligen tröttnade han och valde att lämna offentligheten. Ändå fortsätter de att håna honom.

I min egen vardag märks det väldigt lite i praktiken, men det kollektiva skuldbeläggandet drabbar mig via media så gott som varje dag. Och det blir så tröttsamt att man till sist blir tvungen att säga ifrån. För andra män kan det drabba dem ganska hårt personligen, t.ex. brandmän som könskvoteras bort av sämre kandidater, pojkar som misslyckas i skolan p.g.a. Skolverkets feminism, eller fäder som tas ifrån sina barn av feministiska ämbetshavare som per automatik väljer kvinnans version i vårdnadstvister.

Påverkar kontakten med andra bloggare ditt eget engagemang på något sätt? Vad betyder den för ditt eget bloggande?

Man får förstås information man inte hade hunnit eller orkat leta fram på egen hand, t.ex. klipp ur tidningar man aldrig läser, sammanställningar av data, recensioner och referat av forskning och myndighetsrapporter m.m. Mycket av den grävande journalistiken bedrivs idag av idéella bloggare, som i vissa fall är mer ämneskunniga och intresserade än de journalister som borde gjort jobbet. Utan medborgarjournalistik hade vi t.ex. inte vetat att Nordiska Ministerrådet i en ny rapport vill göra det förbjudet att ifrågasätta feminismen, att Skolverket fortfarande är tämligen kallsinnigt till rekrytering av män till förskolan, eller att en av de vanligaste böckerna bland de svenska genusvetarprogrammens kurslitteratur i själva verket är helt ovetenskapliga filosofiska betraktelser. Ibland hoppar många på samma drev och andra gånger tänker man att ‘OK, det där har hon redan skrivit om, så då kan jag välja ett annat ämne i kväll’.

På vilket sätt känns det viktigt att blogga om de här frågorna? Jag tänker att bloggandet säkert tar mycket tid i anspråk och undrar helt enkelt hur motivationen att fortsätta ser ut? Och vad finns det för positiva saker med att blogga?

Jag tror jag funkar så att jag brinner för en sak i taget på fritiden. Ett tag var det en musikförening, tidvis har det varit datorspel och just nu är det samhällsbloggande. Fast om jag tittar tillbaka så har jag gillat internetdebatter i snart femton år och brunnit för det. Redan på 90-talet debatterade jag cap/com-politik och jämställdhet på Aftonbladets forum, som då var Sveriges största. Senare hängde jag på ett amerikanskt internationellt forum och ifrågasatte Irak-kriget 2003-2004. Jag följde t.ex. en ung kille i San Diego som också brukade debattera där, hur han först var entusiastisk inför kriget medan han var civil, sen neutral och plikttrogen när han själv blev inkallad i reserven ett halvår senare. Sen när dom skickade honom till Bagdad bloggade han om frontlivet i en egen tråd på forumet och man märkte hur han blev allt mer luttrad och till sist bitter pacifist. Sen när han kom hem var han aktiv krigsmotståndare. ‘Vad var det jag sa?’, kände jag ungefär.

Så känner jag i ekvalistfrågan också. Jag vet att jag kan vinna debatten, eftersom alla kända fakta talar för min sak. 2007-2010 drev jag en annan blogg där jag blandade ekvalism med familjeliv och hobbies, men det kändes inte bekvämt av integritetsskäl, så jag har lagt ner den. Det positiva med att blogga är att man själv bestämmer över bloggen. Man bestämmer hur ofta man ska skriva, hur långt det ska vara, vilket ämne som ska avhandlas. Sen behövs det förstås någorlunda regelbundna uppdateringar för att hålla bloggen levande, annars slutar folk att komma. I början skrev jag nästan varje dag, nu blir det ett par inlägg i veckan.

Om man ser på andra bloggare så tröttnar de efter några år. Bland de ekvalister som var aktiva och välkända när jag började läsa bloggar, är det bara Daddys, Aktivarum och några till kvar. Pär Ström, Pelle Billing, Tanja Bergkvist, Rutger Stjernström, Ingrid Carlkvist, Medborgare X m.fl. har alla slutat eller trappat ner till nära noll. Det är väl svårt att motivera sig utan att upprepa sig och börja tala i cirklar. När man känner att man sagt vad man ville säga så går man vidare och gör något annat i livet. Ström och Billing tog storstilat avsked genom två böcker som sammanfattar det viktigaste i deras budskap. Själv har jag bara bloggat i ett halvår, så jag har nog säkert ett par år kvar innan jag tröttnar.

Skulle du kunna berätta om ett tillfälle när du mött kollektivt skuldbeläggande i media? Hur upplevde du det?

Jag har skrivit ett par inlägg på ämnet, t.ex. detta och detta.

Vad är det med internetdebatter som du tycker är intressant? Hur upplever du internet som arena för att driva politik, vad finns det för för- och nackdelar?

På Internet finns nästan alltid någon on-line. Åtminstone på den tiden jag debatterade på internationella forum. När man debatterar på svenska brukar det visserligen tunna ut sent på kvällen, men större delen av ens vakna tid så händer det grejer. Och med mobilen är det alltid tillgängligt, när man har paus på jobbet, när man sitter på tåget eller när man väntar på att barnens idrottsträning ska vara slut. Före Internets tid var vi en massa människor som var för sig satt och tänkte i vår egen kammare ‘det där stämmer ju inte’, när man läste någon bullshit i tidningen. Nu kan vi utbyta våra tankar, leta fram förstahandskällor och överbevisa journalisterna när de försöker lura oss.

Nackdelen är att det kan bli som en drog, man blir beroende av att vara uppkopplad och uppdaterad. Det stjäl tid och energi från allt annat man borde göra. Men när man kan hitta rätt balans funkar det bra. I början av bloggandet ville jag posta ett inlägg varje dag, men det gör jag inte längre.

Du skrev tidigare att du pendlat lite mellan feminism och maskulism i olika frågor genom åren. Skulle du vilja beskriva det lite mer, vad var det för frågor tex och hur såg engagemanget ut? Vad var det som gjorde att det till slut blev ekvalism som kändes rätt och som du engagerade dig i?

Jag kan inte påstå att jag var särskilt engagerad i maskulismen, det var mer som motvalls mot den propaganda feminister försökte fylla mig med. Jag hade t.ex. en tyskalärare när jag pluggade på högskolan, som var radikal vänster i många olika frågor och bäddade in sina politiska åsikter i undervisningen. Pluggar man språk på högskolenivå förväntas man förstås kunna diskutera kontroveriella ämnen på det språket, så det var kanske inget större fel i det, men jag tyckte ändå hon var lite övertydlig med sina egna ställningstaganden. Vi fick t.ex. översätta meningar som ‘Män är lämpade för att byta blöjor’. Jag tyckte inte om att bli skriven sånt på näsan i sammanhang där det inte hörde hemma, så när vi fick skriva fritt så uttryckte jag öppet maskulistiska åsikter, samt en uppsats om hur man får bättre miljö med utbyggd kärnkraft (vilket jag fortfarande tycker). Men på den tiden fanns ju inte Internet, så jag hade ingen större spridning för mina tankar.

Min feminism har väl främst handlat om att jag velat ta ut min pappaledighet till fullo. Det gör jag fortfarande, eftersom det ger möjlighet till 7-8 veckors sammanhängande sommarsemester varje år utan att chefen kan protestera, plus jullov, påsklov och höstlov. Då kan jag gå hemma och snickra på huset, fixa trädgården, köra vattenskidbåt med mina tonåringar eller åka på utflykt med lillgrabben. Typiska pappagrejer, förvisso.

Hur skulle du beskriva skillnaden mellan feminism och ekvalism?

Oj, det är en knivig fråga som beror på vilken gren av feminismen man menar. Jag vill nog börja med att understryka det nära släktskapet mellan ekvalismen och den liberala feminismen(i sin ursprungliga form, som är nästan utdöd i Sverige), då de delar samma grundläggande värdering – ‘Män och kvinnor ska ha lika rättigheter, lika skyldigheter och lika värde’.

Men om man ska beskriva skillnaden så blir nog det korta svaret att feminism fokuserar på kvinnofrågor, medan ekvalism beaktar jämställdhet ur båda könens perspektiv, där mansfrågor är rejält på efterkälken i dagens Sverige och därför behöver extra fokus. Ta gärna en titt på min illustration ‘Den jämställdhetspolitiska skalan’ på denna sidan.

Ett längre svar kan innehålla bland annat detta, där jag med feminism avser de radikala varianterna som är ganska vanliga i Sverige:

    • Ekvalismen inkluderar både biologiska och kulturella orsaker till människors beteende, feminismen vill sällan erkänna biologi utan tror att allt är uppfostran och kultur, även kallat ‘social konstruktion’
    • Ekvalism tror på könens lika värde, feminism tror på icke-empiriska filosofier som könsmaktsordningen
    • Ekvalister är individualister, feminister är kollektivister
    • Ekvalister definierar jämställdhet som lika spelregler för båda könen, feminister definierar jämställdhet som lika fördelning mellan könen (eller i extrema fall MINST 50% kvinnor)
    • Ekvalister anser/inser att lika utfall inte kan uppnås vid fria val, eftersom könen är olika. Feminister tror det är möjligt att uppnå med uppfostran, kvotering eller liknande
    • Ekvalister accepterar inte att lika spelregler kompromissas bort, feminister vill att kvinnor ska kompenseras och kvoteras
    • Ekvalister vill ofta driva konkreta juridiska frågor som vem som helst kan läsa innantill i regelverket, feminister vill hellre bearbeta abstrakta ‘strukturer’ som de sällan kan beskriva i detalj

Det här svaret skulle kunna bli hur långt som helst, men jag nöjer mig med dessa exempel till att börja med.

Vilken är den viktigaste politiska reformen utifrån ett ekvalistiskt perspektiv? Varför?

Det måste vara att införa könsneutral lagstiftning och könsneutral myndighetsutövning. Orsaken är att det dels är ett område där vi absolut inte är i mål, dels att det är så enkelt att åtgärda, allt som behövs är ett par omröstningar i Riksdagen så är problemet löst. Läs för övrigt detta inlägget, där jag utvecklar lite. Gärna detta också.

Annonser

33 thoughts on “Statsvetenskaplig intervju, del 1

  1. Låter spännande. För formens skull om det inte redan är löst, fråga om du kan få något slags policydokument angående informanters medverkan i forskning (institutionen borde ha något sådant).

  2. Ping: Bashflaks intervju Cover: Mina egna svar | mixiMARIEL

  3. Bra svar! Jag vet dock inte om jag hade kunnat svara så med tanke på deras extrema fulspel som inte skulle komma fram… Jag hade nog varit jävligt dryg i svaren p g a det 😦

    • Det blir nog svårt att fulspela med trovärdighet, nu när allt ligger öppet på min blogg. Och jag tror inte det ligger något fulspel bakom, bara ungdomlig naivitet och brist på källkritik gällande den egna sidans toppnamn, som Sveland et al.

      • Jag tänker inte så mycket på hon som intervjuade dig även om jag skulle kunna ta gift på att hon mycket väl visste om Malin Holms lilla ”konferenspapper” utan mer på Holms, som är hennes handledare, extremt ideologiskt färgade åsikter. Åsikter som intevjuaren förmodligen tar hänsyn till i sitt arbete, dumt vore det ju annars? Hur kan någon som resonerar som Malin Holm kunna ens handleda någon överhuvudtaget i frågor om jämställdhet när endast hennes ideologis version duger och där de som tycker annat än den av henne och Sveland stipulerade är kvinnohatare?

      • Jag tolkade hennes rubrik som tabloidmässig, eftersom den inte speglade vad som stod i hennes text. Sen gick hon ju över anständighetens gräns när hon helt utan källkritik svalde påståendet från Sveland et al att de 26 bloggarna använder anonymiteten för hot och hat, vilket jag även kritiserat henne för. Sånt kommer inte att hålla när hon utsätter sina texter för peer-review eller ska disputera med opponent.

        På tal om peer-review, läs gärna Charlotte ‘Hit-och-dit’, som idag skriver om hur hennes genushistoriska artikel blev totalsågad av granskarna.

        Inte ens genusvetare kommer undan med vad för skit som helst, kanske på C-uppsatsnivå som Bittergubben skrev om idag, men inte när de ska doktorera eller publicera sig i prestigefyllda sammanhang.

  4. Men jag har tyvärr inget förtroende alls så länge genusfolk är inblandade för vad säger att opponenterna inte tycker som Holm och intervjuaren? Det kanske sitter några trevliga genusfolk där och sköter den biten? Jaja, jag kanske har foliehatten nertryckt för långt men de har sig själva att skylla att man misstror.

  5. Ping: Statsvetenskapliga intervjufrågor om Jämställdism – Del 1 | Aktivarum

  6. Bra svarat!

    Jag gillar speciellt att du lyckats så bra med att balansera det personliga (utan att bli privat) med det, om jag får använda ordet, ideologiska.
    Jag tror Holm kommer att behöva redigera en hel del i sitt manus innan ”processen” är klar.

    PS
    Det vore intressant att få se huruvida Holm kommer inkludera denna grundstudents intervjumaterial i sitt eget.

  7. Heroven stælls frågan …”Skulle du vilja berätta lite mer om på vilket sätt du upplever att feminismen är problematisk och osaklig? Hur märks det, tex i din vardag, i media osv?”

    — Bra fråga. Bidrar gærna med någon kommentarer.

    — I vardagen på mitt jobb kan jag se att handlæggningen av ex behovsprøvning av enskildas behov ( som enligt lag skall vara neutral ? ) behovsprøvas av i synnerhet kvinnor ( 99 % ) har en stark kvinnlig ( feministisk ) tolkning av behovssituationen , dær mænns behov starkt underskattas eller helt frånses iht kvinnors behov …av kvinnor/feminister.
    Kvinnor ( feminister ) kan sællan tolka mænns behov till mænns førdel , om ej mannens behov ær synnerligen uppenbart , så uppenbart t.o.m før en utomståeende att behovsprøvningen behøver ses øver.
    Ofta finns det i denna kvinnliga behovsprøvningsværld alltid ett stødargument / hypotes som inte har med en neutral utredning att gøra , men som accepteras av øvriga feminister ( kvinnor ) i aktuellt nætværk.
    – Feminister och andra mannshatare bland ex kommunala behovsprøvare finneren en direkt sadistisk glædje i att underskatta mænns behov.

    — Altså… det finns i huvudsak 2 typiska kvinnor i ovan skissade situation.
    1.Den kvinna som skall bedøma mannens behovssituation och helt enkelt saknar nog empati eller vilja nog før att kunna bedøma mannens behovs situation.
    2. Den kvinna som ær feminist och njuter av att delge ett ( felaktigt ) negativt beslut.
    3. Men nu finns det faktiskt en tredje kvinna i sammmhanget , vilken neutralt håller sig till vad ex lagen sæger i behovsprøvningsutredningen ….men snabbt faller till føga før det in/formella nætværkets værdeomdømen…som inte ær en del av lagen, meeennnnn , det førstod væl den tjappa læsaren redan.

    —– De flesta er væl bekanta med …myten… om att mænn inte søker før sin vacklande hælsa , vilket kan vara allt mellan himmel o gjjord.
    Sanningen ær att mænn søker vård / hjælp etc på vanliga vårdcentraler / akut mottagningar i lika høg grad som kvinnor , skillnaden ær att det ær en markant silning av mænn och kvinnor så att kvinnor i markant høgre grad remmiteres / kommer till specialist vård / utredningar…æn mænn.
    — Den ærade læsaren får sjælv lura på hur den silning av individerna kommer till stånd.

    Per Hagman

    • Bra synpunkter, men själv vill jag inte sätta likhetstecken mellan feminist och kvinna. Det finns många kvinnor som absolut inte vill förknippas med feminismen, samtidigt som många av de feminister vi kritiserar är män.

      • Sant…många kvinnor vill ej førknippas med feminism men kænner samtidigt trycket / tvånget att agera som hon var en feminist… ge uttryck før typisk misandri , viket i sig ..i vardagen…ær bra då vi mænn snabbt kan ta ett relevant samtal med dessa hjærnvaskade kvinnor.

        Per Hagman

  8. Ping: Underökning, Malin Holm och fulspel « Toklandet

  9. Heroven stælls frågan …”Skulle du vilja berätta lite mer om på vilket sätt du upplever att feminismen är problematisk och osaklig? Hur märks det, tex i din vardag, i media osv?”

    — Bra fråga. Bjuder gærna med någon ytterligare kommentar iht vad jag øvergripande tidigare skissert.

    — Det jag beskriver om feministers / kvinnors , medvetna / omedvetna / tvungna misandriska agerande i sin tjænsteutøvning ær i førsta hand på lægre lokal nivå fex då en verksamhet innenfor en kommun.

    Som exempel pekar jag gærna på hur kommunernas behovsbeslut till sina innebyggare førdelar sig.
    Jag hævdar att mænn ær ytterst førførdelade vad gæller tillgången / kvantitativt som kvalitativt till hemsjukvård i ældre ålder.
    Min erfarenehet ær att ca 80 % av kommunernas resurser inriktas och tillfredsstæller kvinnors vårdbehov.
    Inte sællan hør vi talas om kvinnors uppofrande friviligga arbete med sina næra och kæra ,gamla , vilket inte annat ær , en en myt.
    Sanningen ær mer att , kvinnor snabbt beviljas / åtnjuter omsorgsløn från kommunen før omhændertagande av sina næra och kæra ….på mer eller mindre osakliga grunder.
    Mænn ; som har omsorgsløn før vård av sina næra o kæra ær …sællsynta.
    Ældre mænn ( många ) som tar hand om sina demetaliserade kvinnor ( gratis før kommunen och frigør medel før att ta hand om ytterligare kvinnor ) … ær en vesæntligt større sanning.

    Per Hagman

  10. Ping: Statsvetenskaplig intervju – resultatet | Bashflak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s