The good news

I samband med Internationella mansdagen i höstas, listade jag vad jag anser vara de tre viktigaste mansfrågorna i dagens Sverige. Jag tycker det rör på sig så sakteliga inom alla tre frågorna och ska i detta inlägg presentera min spaning.

Misandri (mansförakt) i media. Detta är nog den viktigaste mansfrågan, för i ett medieklimat där professionella journalister ostraffat kan vråla saker som ‘gubbslem’ på ett seminarium där de deltar som representant för sin arbetsgivare, och skriva liknande fraser i granskade och betalda krönikor, är det svårt att väcka opinion för mer konkreta mansfrågor. På nyårsdagen började jag samla länkar till misandriska medieinslag på en egen sida. Jag trodde att materialet skulle räcka till ca en länk i veckan, men 50-strecket passerades redan under första kvartalet. I början hittade jag närmare en länk om dagen. Men nu tycker jag det börjar tunna ut lite. Under april och maj har jag bara hittat något eller några enstaka inslag i veckan. Antingen har jag blivit luttrad och avtrubbad, eller så har medierna faktiskt skärpt sig lite. Lågvattenmärken förekommer fortfarande, t.ex. Katrine Kielos DN-drapa om att den manliga livsstilen orsakar klimatkrisen och dagens DN-krönika, vars författare inbillar sig att näthat är en könsfråga och inte begripit att det är Maria Sveland själv som vill vända blad efter att ljudklippet från Gräv13 kom ut.

Jag ser även tecken på att det oftare tas upp saker som mansbloggare brukar påpeka i samband med den enögda medierapporteringen. Även den obelysta sidan börjar få ljus. Aftonbladet, som annars brukar vara värst, har utmärkt sig extra väl här, med en reportageserie om kvinnliga sexturister, som förvisso problematiserar de manliga säljarna minst lika mycket. Deras kriminalreporter Oisín Cantwell tar männens ställning i ett fall där en för kvinnofridskränkning misstänkt man utsatts för urusel rättssäkerhet och ett annat där några pojkar drabbats av ett ännu värre rättsövergrepp i ett våldtäktsmål. Jag har också noterat hur journalister tycks ha lyssnat på Janne Josefssons kritik på Gräv13 och börjat ställa motfrågor när de intervjuar radikalfeminister, t.ex. när Lo Kauppi intervjuades i SvTs morgonsoffa och när vänsterpolitikern Rosanna Dinamarca var med i P1s Epstein & Nordegren.

Könsneutral lagstiftning. Svenska män utsätts för formell juridisk diskriminering på hundratals punkter. En omfattande men ej komplett uppräkning finns i Pär Ströms bok ‘Mansförbjudet’. Kvinnor diskrimineras knappt alls i formell mening. Detta är den absolut lättaste mansfrågan att lösa. Några omröstningar i riksdagen följt av implementering vid berörda myndigheter, sen är det klart. Men ingen av våra riksdagsledamöter gör ett skit åt saken. Jo förresten, faktiskt så tycks det finnas Riksdagsmajoritet för ett förslag, där barnbidraget kommer att delas lika mellan mamman och pappan vid delad vårdnad efter separation. Moderaterna är det enda parti som är mot, eftersom bl.a. Fredrik Reinfeldt tror att papporna kommer att köpa brännvin för pengarna (som man känner sig själv känner man andra). Ett annat tecken på att förbättringar kan vara på gång, vilket jag tyvärr tror var mest ett spel för galleriet, var att en av de avgörande orsakerna till att ‘Mullah Omar’ kickades från Socialdemokratiska toppen var att han företräder en organisation som förespråkar könens olikhet inför lagen.

Pojkars misslyckande i skolan. I mitt förra inlägg skrev jag om hur skolan sviker pojkarna. En av det halvdussin punkter jag listar är att en totalt kvinnodominerad lärarkår kanske inte förstår pojkars behov på samma sätt som män med sin egen livserfarenhet gör. Skolverket ställer sig kallsinnigt till att öka rekryteringen av manliga pedagoger, då de av politiska skäl inte vill erkänna att biologiska könsskillnader existerar. Utan män i skolan ställs även pojkar från trasiga familjer utan manliga förebilder. Vissa kanske inte har en dialog med en vuxen man genom hela sin barndom och skapar då sina egna förvrängda mansnormer. Det finns även studier som antyder att kvinnliga lärare tenderar att premiera flickor i betygsättningen, men där finns motstridiga resultat, så man ska kanske vara försiktig med att dra för stora växlar på det.

Men nu har vår nya jämställdhetsminister Maria Arnholm uttalat sig. Det ska vidtas åtgärder för att rekryteras fler män till förskolan, dock oklart hur. Jag är mot alla former av kvotering, men eftersom pedagogyrket är ett av mycket få där könsfördelningen på personalen kan ha betydelse för verksamhetens kvalitet, så är jag ändå lite kluven i frågan. Barnens intressen måste gå före personalens. Det behöver inte vara 50/50, men varje barngrupp borde regelbundet träffa pedagogisk personal av båda könen. Kan man byta namn på brandmansyrket för att av okänd anledning locka och kvotera kvinnor, så kan man väl hitta på kreativa förändringar inom utbildningsväsendet också?

Annonser

4 thoughts on “The good news

  1. Kanske Gräv13 spelade en roll ändå. Journalisterna här i landet är välkända för att slicka uppåt och sparka nedåt, vilket män i allmänhet sannerligen fått känna på. Men när alfahannen och nestorn Janne J. talar så lyssnar man. Få svenska journalister kan mäta sig med honom, och Sveland är definitivt en lättviktare. Jag förstår varför Sveland undviker debatter.

    Sedan så håller kanske mediefolket reda på vartåt vinden blåser, att kalla sig feminist nu är att utsätta sig för en välförtjänt skitstorm…

  2. Ping: Män drabbas värst av näthat | Bashflak

  3. Ping: Mansdagen 2013 | Bashflak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s