Statsvetenskaplig intervju – resultatet

I våras blev jag intervjuad av en examensarbetare vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala, som valt att i sin uppsats beskriva den framväxande jämställdiströrelsen (en ideologi jag själv vill benämna ekvalism). För någon månad sen letade jag rapporten på deras hemsida, men den verkade inte ha hunnit bli klar då. Men idag uppmärksammar broderbloggen Ekvalist att den lagts ut, och han skriver även en recension som jag i stora drag håller med om.

Studenten Emma Åhman prickar i stora drag in det väsentliga budskapet i jämställdismen, utan de förvrängningar och vinklingar som man annars är van vid att drabbas av. Så långt ger uppsatsen ett seriöst intryck. Titeln Man ska inte sätta likhetstecken mellan jämställdhet och feminism är synnerligen väl vald, hon har kanske lärt sig av sin handledares misstag från hennes konferenspapper på samma ämne?

Men det finns även mycket att kritisera i hennes text. Nu är jag inte särskilt van att läsa examensuppsatser inom statsvetenskap, så det är kanske så här man gör, men jag förundras ändå över varför hon väljer att anlägga ett (teoretiskt) feministiskt perspektiv när hon kommenterar den jämställdistiska ideologin, d.v.s. pratar om maktordningar och ‘manligt könade värderingar som objektivitet’ som om dessa teorier vore vedertagna sanningar? Man kan ju tycka att en statsvetenskaplig analys ska anlägga ett neutralt perspektiv när den granskar en ideologi, inte låta själva analysen färgas av analysobjektets ideologiska motsats. Det blir ju extra komiskt när en av jämställdismens kärnpunkter är att ifrågasätta just sanningshalten i den feministiska teorin. Ger väl ungefär ett lika oseriöst intryck som att analysera konservatismen utifrån ett marxistiskt perspektiv, eller vice versa.

Jag citeras på flera ställen i rapporten och hon har valt att ge mig pseudonymen Oskar. Hon verkar lite småsur för att jag lade ut hela intervjun som ett blogginlägg innan alla intervjuer var färdiga, men det är inget jag tänker be om ursäkt för. Om publiken kan läsa allt jag har sagt så blir det svårare att förvanska mitt budskap, vilket annars är vanligt förekommande i såna här sammanhang.

Slutsatsen i rapporten är att jämställdismen är en del i nyliberalismen, eftersom den fokuserar på individen och inte kollektivet. Jag ställer mig undrande till om det i statsvetenskapligt akademiska sammanhang ens finns en ideologi som heter nyliberalism? Det brukar ju annars vara ett skällsord som extremvänstern slänger ur sig för att beskriva allt till höger om Socialdemokraterna. Och hur skiljer sig i så fall nyliberalism från liberalism, vad är det i nyliberalismen som gör att hon väljer just den etiketten och inte liberalismen? De svenskar som kallar sig nyliberaler torde vara lätträknade, de flesta säger rätt och slätt liberaler eller i mer extrema fall libertianer. Men så skriver hon åtminstone och det har professorn godkänt, så då finns det kanske en sån ideologi?

Fler blogglänkar: Ulf på Genusdebatten, Erik på Genusdebatten, Bittergubben, Pater Semper Est, Susanna Varis, Aktivarum

Annonser

17 thoughts on “Statsvetenskaplig intervju – resultatet

  1. ”Detta ringar in hur jämställdisterna inte anser att män och kvinnor ska ses som två grupper i samhället, utan alla ska betraktas som enskilda individer med sina enskilda möjligheter och rättigheter.”

    ”Bara utifrån en definition av män och kvinnor som individer, visserligen påverkade av ett socialt sammanhang men i första hand autonoma subjekt med en fri vilja, blir det möjligt att se exempelvis kvinnofridslagstiftningen eller olika satsningar på kvinnor som diskriminerande.”

    Jorå, det tog inte lång tid att hitta några feministiska/kommunistiska pärlor…..

    Jag anser mig nog definitivt vara ett ”autonomt subjekt med fri vilja”!
    Vad är alternativet?
    Ett osjälvständigt objekt utan egen vilja?
    Är det så feminismens människosyn är?
    Är det inte feminismen som är är emot objektifiering?

    Utan tvekan är feminismens mål, liksom kommunismen, att få oss till viljelösa, lättkontrollerade grå slavar utan egen vilja.

    Man känner igen både propagandan och människosynen.

    Vi som vägrar vara fogliga kommer väl så småningom om vansinnet fortsätter, att skickas till en feministisk motsvarighet till Gulag….

    Välkommen till feminismens Sverige, kamrat hen!

  2. Varför är hennes rapport skriven på svenska? Hur ska den då kunna granskas av en oberoende part? För inom Sverige finns ju ingen oberoende disputerad forskare eller professor inom ämnet. Alla svenska genusvetare delar ju samma ideologiska (feministiska) grundsyn som Åhman.

    • Inom de riktiga vetenskapliga fälten på svenska universitet skrivs i princip allt på engelska. Det är bara inom genus”vetenskap” som ”forskarna” inte gör det. Den svenska genus”vetenskapen” har inget internationell efterfrågan. Det är en liten klubb för inbördes beundran där alla sitter och feministiska genus”vetare” klappar varandra på ryggen samtidigt som de bekräftar varandras galenskaper. Vetenskap är det absolut inte.

      • Genusteologi skulle jag kalla det. Men innevarande uppsats är ju skriven inom stats’vetenskap’, som borde vara mer neutral och seriös. Men det är den inte.

        För övrigt skrev jag min bachelor-uppsats i Sverige och min master-uppsats i Finland, båda på svenska. Jag har även handlett ett dussintal studenter till att bli civilingenjör eller högskoleingenjör vid olika universitet. De flesta av deras uppsatser skrevs på svenska. Engelska är sällan ett krav för examensarbeten. Däremot för konferenspapper och tidskrifter.

    • Man skriver nästan alla avhandlingar etc engelska. Detta är en c-uppsats. det är 15p = halv termins arbete. skulle tro att alla discipliner på den nivån skriver på svenska.

  3. Ping: Om Sanning och Konsekvens – ur intervjun för Emma Åhmans uppsats | Genusdebatten

  4. Jag är också ovan att läsa den här typen av uppsatser, men jag hittade (efter sökning) detta stycke som i alla fall tydligt motiverar varför hon lägger upp analysen som hon gör. (s.9)

    ”Med en kombination av den kritiska och funktionella idéanalysen blir det möjligt att skapa förståelse både för den sociala kontext i vilken engagemanget i jämställdismen uppstått, och för den verklighets- och problembeskrivning som finns inom rörelsen. Med den funktionella idéanalysen besvaras frågor om hur engagemanget har börjat och utifrån vilken uppfattning om samhället, för att på så sätt skapa förståelse för deltagandet i den jämställdistiska rörelsen. Den kritiska idéanalysen ger sedan möjlighet att läsa materialet kritiskt, och granska detta ur ett maktperspektivr [min kurs]. I kombination skapar de alltså en bredare förståelse för omfamnandet av de jämställdistiska idéerna, sätter dessa i en kontext och klargör de maktdimensioner [min kurs] som lyfts upp respektive utlämnas.”

    Kap 3.5 och 4 är fylld av dessa motiveringar.

    Jag gissar att ”maktanalys” och ”maktdimensioner” är hämtat ur marxistiska eller neo-marxistiska teoribildningar (referenslistan ger också det som ledtråd). Som jag skrev inne på Ekvalists blogg blir det hammaren som enbart ser spikar. Det är synd för det hade varit betydligt intressantare om analysverktyget varit mer lämpat för att granska våra teorier. Å andra sidan är ”nyliberal” nog bättre än konservativ eller reaktionär 🙂

    Men det ger också en förklaring till varför feministerna missar det väsentliga. De saknar helt enkelt verktyg att analysera ur andra aspekter än de marxistiska maktperspektiven. Och de är ointresserade att ta sig ur denna trånga låda, där de känner sig trygga…

  5. Om man bortser från Emmas dikeskörning med ”nyliberal” istället för liberal…

    Hur starka är de liberala strömningarna inom ekvivalismen? När jag läser bloggarna tycker jag att det finns en stark förankring i liberalismen, Bashflak är en av de mest uttalade. Jag räknar mig själv som liberal (nä, inte folkpartist!) så jag har lätt att känna igen mig i Bashflaks resonemang.

    Vilka ekvivalister räknar sig INTE som liberaler? Jag vet en personon, rätt skärpt för övrigt, som kritiserar vänsterfeminismen, kanske mer specifikt statsfeminismen, utifrån ett vänsteranarkistiskt och ganska antiauktoritärt perspektiv. Det finns en strömning inom vänstern som är direkt antimarxistisk, där man hävdar individens frihet gentemot staten, ja rent av anser att staten är ett hinder för individen och individens samhällsbyggande. Som liberal kan jag förstå hur de tänker, även om jag har starka invändningar mot en hel del av deras världsbild.

    I vilket fall, jag har hittat några personer i den fåran som INTE kallar sig feminister. De hörs sällan i debatten.

  6. Ping: Emma Åhmans C-uppsats: ”Man ska inte sätta likhetstecken mellan jämställdhet och feminism” | bittergubben

  7. Ping: Emma Åhman undersöker | Susanna's Crowbar

  8. Ping: Statsvetares uppsats om Jämställdism skapar ringar på vattnet | Aktivarum

  9. Ping: Dekonstruerad maskulinitet | Bashflak

  10. Ping: Auktoritetstro | Bashflak

  11. Ping: Bloggen citeras i magisteruppsats | Bashflak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s