Genusämnets avgränsningar

Jag har funderat lite på varför genusvetare anser sig kunna ignorera biologi och psykologi när de ska beskriva hur män och kvinnor fungerar? Men ett påstående av magister Vainio på hennes blogg fick mig att fundera på om jag inte missförstått hela grejen? Om hennes påstående stämmer skulle många pusselbitar falla på plats. Jag förstår plötsligt detta, bland många andra svårbegripliga observationer:

  • Hur de intervjuade norska forskarna i Hjernevask kan sitta och påstå att biologiska förklaringar är ointressanta
  • Varför svenska universitets genuskurser har massor av skönlitteratur och flumfilosofi på läslistan
  • Varför svenska genusvetare inte läser statistik, trots att det svenska jämställdhetsmålet är numeriskt

— Genus är socialt konstruerat kön. Att ett sådant finns råder det inga som helst tvivel på. Genus är förväntningar på beteende, karriärval, kläder, preferenser och så vidare på grund av om vi föds som pojkar eller som flickor. Studerar man genusvetenskap behöver man inte konstant ta ställning till biologiskt kön, för det är inte vad man studerar. — (Charlotte Vainio, min emfas)

Jag har alltid lidit av vanföreställningen att genusforskare studerar hur könen ÄR och varför folk beter sig som de gör. T.ex. så forskas det ju mycket på ‘mäns våld mot kvinnor’, vilket anses ingå i genusområdet. Och att genusämnet då begränsar sig till den kulturellt orsakade delen av våra beteenden, men likväl beskriver våra faktiska beteenden. Därför borde biologi och psykologi fortfarande vara relevant för genusforskare, eftersom kulturen är en förlängning av vår biologi. Man vill ju veta varifrån de kulturella mönstren kommer och var gränsen till naturen går. Men så som Charlotte beskriver saken, så kommer insikten att genusämnet inte alls handlar om hur könen faktiskt ÄR. Genusämnet studerar vilka fantasier och fördomar som finns om kön.

Och då faller ju allting i en annan dager. De som studerar folks fördomar och fantasier behöver ju inte överhuvudtaget ta hänsyn till verkligheten, utan kan stanna kvar i sin sagovärld av skönlitteratur, populärkultur och franska flumfilosofer, där deras empiriska rådata av fördomar och fantasier finns. Möjligen kan man ju tycka att de skulle vilja jämföra sina resultat med de vetenskapsdiscipliner som studerar hur könen faktiskt är, för att kunna relatera fördomarna och fantasierna de själva studerar, till nån slags verklighet.

När genusvetare, inklusive Charlotte, utsätts för påståendet att genus baseras på en strikt tro på myten om Tabula Rasa, brukar detta påstående avfärdas (dock inte i av de som intervjuas i Hjernevask). De flesta genusvetare är således medvetna om att medfödda könsskillnader existerar. Därmed blir ju genusämnet tämligen irrelevant för samhällsdebatten, ifall det inte handlar om hur könen ÄR utan om hur könen framställs i kultur och media. De intryck vi fått av andras förväntningar på oss är ju bara en liten delmängd när man ska bygga en vetenskaplig förklaringsmodell på varför vi beter oss hur som vi gör. Om man sedan ska forma en fungerande jämställdhetspolitik behöver vi ju veta vilka beteenden som är lätta att förändra (t.ex. kvinnors ambition att studera och mäns ambition att spendera tid med sina barn) och vilka som är bortkastad tid att ens försöka styra (t.ex. sexuell läggning och människors partnerval).

Annonser

15 thoughts on “Genusämnets avgränsningar

  1. Att ”det inte handlar om hur X ÄR utan om hur X framställs” – det torde vara definitionen av postmodernism.

    -”I have a degree in homeopathic medicine.”
    -”You’ve got a degree in baloney!”
    -Futurama, ”Crimes of the Hot”

    ”För mig, som inte är feminist och som studerat genus i 10 år, är det självklart att det är objektivt.”
    Jag vet inte vad man skall göra med dessa människor. Hur går det att vara så långt borta från verkligheten?

    • Ytterligare från en kommentar av Charlotte:
      ”Det går inte säkra för social påverkan, ens på spädbarn.”

      Vad skall man säga?

  2. Eeeh, ja, vad ska man säga? Ja, vi har nog alla missförstått detta med vetenskapligheten i genusvetenskapen. Kanske dags att be om ursäkt, för att man förväxlade homonymerna?

    Självklart ska även genusvetare ha rätt att använde ord som differensflöde och antagonistiska krafter och ställa upp egna lösningar till sina differentialekvationer.

    • Jo då, tycker även att täljaren borde dela med sig av platsen på taken så att nämnaren inte alltid får stå nedanför. Det bästa vore nog om nämnaren står nedanför minst hälften av gångerna.
      Då blir det spännande att gå på broar och köra bil! För att inte tala om när man får något intravenöst via dropp.
      Härliga tider, strålande tider!

    • På vilket sätt påverkar detta uttalande genusvetenskapens vetenskaplighet? Min åsikt är fortfarande att genusvetenskapen är blahavetenskap… Man tar fortfarande en ideologisk ståndpunkt och kallar det teori för att sedan hitta empiri för att stödja sina egna påhitt… Verklig vetenskap börjar med empiri för att sedan skapa teorier och om dessa visar sig stämma kanske vissa tomtar väljer att skapa en ideologi på den grunden… Får gärna utveckla dina tankegångar.

  3. Jag reagerade på samma formulering hos Charlotte, men det var ju i ungefär samma veva som hon förklarade krig mot alla skribenter på Genusdebatten (inkl. Bashflak). Jag har iofs inte kollat om även jag blev blockad, eftersom jag ändå bestämt mig för att avstå ifrån att kommentera på hennes blogg.

    Jag började fundera på om det inte saknas någon förståelse för hur tvärvetenskaplighet fungerar. Jag minns att Adam Bek en gång på hennes blogg drog paralleller med C14-metoden, varpå Charlotte hade ett par avslöjande kommentarer:

    Hann nu bara till jämförelsen att det vore som om historiker inte använde C14, vilket är en lysande jämförelse. Historiker använder nämligen inte C14. Det är en arkeologisk metod.

    och senare:

    Jag har aldrig använt C14 och kommer förmodligen aldrig att göra det. Gissningsvis har Peter Englund heller aldrig använt C14. Det betyder inte att vi inte accepterar C14 som en vetenskaplig metod utan att vi inte är utbildade i den metoden. Om vi däremot skriver om en exempelvis en byggnad som daterats med C14 hänvisar man möjligen till att den är daterad på det viset, precis på samma sätt som en genusvetare skulle kunna hänvisa till biologiska skillnader i de fall de är relevanta.

    Det låter här som att Charlotte skulle tycka att det var OK att hänvisa till att C14 använts, eftersom hon hört talas om att metoden är pålitlig. Mer intressant vore förstås fallet om hennes egen forskning påverkades av huruvida den aktuella dateringsmetoden använts korrekt. Om man har lite intuition om metodens felkällor och begränsningar, kan man direkt höja ett ögonbryn inför påståenden som att man med C14 daterat ett objekt till 150 000 år +/- 100 år.

    Här kan det vara på sin plats att påpeka att bokstavstroende kristna är angelägna att visa hur opålitlig C14-metoden är, eftersom om den är så bra som det sägs, kan det inte stämma som Bibeln antyder, att jorden är ungefär 6 000 år gammal.

    When a scientist’s interpretation of data does not match the clear meaning of the text in the Bible, we should never reinterpret the Bible. God knows just what He meant to say, and His understanding of science is infallible, whereas ours is fallible. So we should never think it necessary to modify His Word.

    Det som hände i Hjernevask var förstås att genusvetarna avfärdade biologiska förklaringar som irrelevanta samtidigt som de förklarade att hela frågeställningen var så ointressant att de inte ens kunde förstå hur någon kunde vilja forska på den.

    Dvs de hade a priori bestämt sig för att inte ta reda på var och när den biologiska forskningen kunde vara relevant för deras forskning. Det här tycks även vara vanligt i Sverige.

    Genusforskningen vid Sveriges universitet och högskolor skiljer sig åt, men har ofta en gemensam uppfattning: Kön är något socialt, skillnaderna mellan kvinnligt och manligt är inte egenskaper vi föds med.

    Grundarna för det nya centrumet i Uppsala tycker i stället att åsiktsbrytningen mellan biologiskt och socialt kön är spännande. Men för de skeptiska handlar det bara om en sak: Förklädd biologism.

    – Har de som gjort utredningen läst något av genusforskningen? Vilken kunskap har de? Man blir ju förbannad! säger Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria vid Stockholms universitet.

    Det stannar alltså inte vid att de anser att det inte behövs. Det skall inte ens utredas huruvida det finns en relevans.

  4. Ping: Feminism i verkligheten | WTF?

  5. Ping: Normer | Bashflak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s