Svenska inrikestrupper?

Enligt SvD har Sveriges försvarsminister Karin Enström sagt i en intervju med finländska Hufvudstadsbladet (vilken jag ej hittar på webben), att hon ser ”terrorism och organiserad brottslighet som en av militärens största utmaningar”. Jag trodde detta var uppgifter för polisen och SÄPO, eftersom militären sedan händelserna i Ådalen 1931 varit förbjuden att agera mot inhemska fiender? Men tydligen ändrades lagen 2006, så att polisen har rätt att kalla in militär förstärkning som står under polisens befäl.

Häromdagen överlämnades en statlig utredning till demokratiminister Birgitta Ohlsson, med titeln ”Ett effektivare arbete för att förebygga våldsbejakande extremism”. Jag har inte lusläst den, men enligt vad som rapporterats i media samt vad jag själv ser vid en snabb överblick, så identifieras tre huvudgrupper bland de våldsamma extremisterna:

  • Vänsterextremister (t.ex. AFA, militanta veganer, ‘autonoma grupper’, etc)
  • Högerextremister (VAM, NSF, Counter Jihad, etc)
  • Militanta islamister

Den sistnämnda gruppen, islamisterna, torde vara tämligen obetydliga som inrikes problem i Sverige, förutom de som hotar Lars Vilks samt snubben som var lite för snabb på avtryckaren till sitt bombbälte i julhandeln häromåret. I Danmark är det värre, bl.a. efter debaclet om Muhammed-teckningarna. Desto fler svenska medborgare eller individer med uppehållstillstånd åker till muslimska konflikthärdar för att bli jihadister. Syrien är väl den största magneten för den verksamheten just nu, där SÄPO hävdar att ca 75 personer lämnat Sverige för att ansluta sig till olika stridande grupper. Det kan även hypotetiskt ha förekommit att svenska medborgare med jihad-ambitioner åkt till Afghanistan för att döda svenska soldater, även om inga såna fall är kända (av mig).

Desto större problem har vi sett med de andra båda grupperna, särskilt de senaste dagarna, där tjänstemän från arbetsförmedlingen attackerats i sina hem av vänsterextremister, där nynazister beväpnat sig och gått till välorganiserat anfall mot en fredlig [vänster]demonstration i Kärrtorp och där en av de politiker som Expressen hängt ut som rasistisk ”näthatare” utsatts för ett bombattentat. Dessa våldsamma grupper får anses utgöra ett konkret hot mot Sveriges demokrati.

I utredningen om extremismen räknas upp en rad myndigheters aktiviteter på området, dock ej försvarsmakten. Men om man ska ta försvarsministern bokstavligt, så är den här sortens extremgrupper en av de fiender som försvarsmakten ska bekämpa. Så i princip skulle JAS-plan och pansarfordon kunna användas mot nynazister och autonoma vänstergrupper, även om det verkar lite ‘overkill’. Mer proportionerligt vore kanske om SOG-operatörer gavs tillfälle att skaffa erfarenhet av skarp närstrid genom att agera piket och hjälpa polisen att bunta ihop busarna så att de kan ställas inför rätta. Men man ska kanske inte ta försvarsministern på orden? Igår sa hon att ett av försvarets viktigaste mål är att öka andelen kvinnliga officerare. Förmodligen som medial rökridå för den kraftiga kritik som nu kommer från Riksrevisionen, angående försvarsmaktens operativa förmåga.

Det är nog bäst att försvaret håller sig till att bekämpa inrikes fiender, för något annat har det inte kapacitet till

Det är nog bäst att Svenska Försvarsmakten håller sig till HBT- och genusfrågor samt att bekämpa inrikes fiender, för något annat har den inte kapacitet till, om man får tro den här finländska satiren

Blogglänk: Cornucopia?

Annonser

7 thoughts on “Svenska inrikestrupper?

  1. Heh, kul bild!
    Är vi såpass moderna att det är 240 redan? Jag trodde det var Amazon överallt utanför Storstockholm. Lägg till ett par raggare med snusdosa i näven så står vi ryssen imot i flera minuter (om de inte har skjutvapen, de fegisarna).
    (Vad har Danmark? Är del LOL-katter eller vanliga katter?)

    Åter till ämnet. Lagen säger:
    ”Försvarsmakten skall ge stöd om den har resurser som är lämpliga och det inte medför synnerligt hinder i myndighetens ordinarie verksamhet.”
    Det låter inte som de resurserna finns …

    Den sista biten förstod jag inte:
    ”Den som fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning […] Han eller hon får inte användas för uppgifter som kan medföra en inte obetydlig risk för att han eller hon kommer att skadas.”
    I vilka fall kommer polisen att syssla med terrorismbekämpning OCH behöva ytterligare resurser OCH risken att skadas är obetydlig_
    Handlar det om att knacka dörr och fråga om någon sett en terrorist?

    (Ser på originalbilden att det är grisar man har i Danmark.)

    • Den som fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning är inte färdigutbildad än, eftersom denne inte fullgjort sin utbildning. Så tolkar jag det.
      Vad jag vet så är tanken att försvarsmakten ska kunna bistå med den typen av resurser som polisen inte har, till exempel transportkapacitet, ytövervakning, röjningsarbete, vägspärrar och liknande. Jämför när Hemvärnet hjälper Polisen att leta efter försvunna människor eller Räddningstjänsten(?) att rensa olja på Tjörn. Enligt min uppfattning handlar det alltså inte om att gå runt i hus med skarpladdade automatkarbiner och strida mot terrorister.
      Men jag har haft fel förr.

      • (Beklagar sent svar, tog ledigt från alla bloggar över Jul.)

        OK, låter rimligt. Tror jag hänger med igen. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s