Daesh

Idag manifesteras på olika ställen i Sverige mot Kalifatet Daesh grymheter. Som vanligt tar man fasta på kvinnans högre skyddsvärde och har valt ”Befria bortrövade kvinnor och barn!” som slogan. De tusentals mördade männen glöms bort, vad annat kunde man förvänta sig i vårt avlånga genusland? Men att det överhuvudtaget manifesteras är förstås en framgång, PK-folket brukar ju annars ha en märklig symbios med extrema jihadister. Själv manifesterar jag genom att skriva det här inlägget.

Tourettes-femister hatar också Kalifatet

Daesh avrättar männen och förslavar kvinnorna. De utrotar inte bara de människor som vägrar foga sig, utan även deras kultur och historia. Antika kyrkor, moskéer och t.o.m. profetgravar från gamla testamentet sprängs och bulldozras, så att inget annat än Kalifatets kultur ska finnas kvar. Mosul hade några av de äldsta kristna församlingarna i världen, med kyrkor från 200- och 300-talen. Nu är de borta och medlemmarna har mördats eller flytt. Daesh krigföring och terror är förvisso inte först eller värst. Det finns t.ex. konflikter i Afrika som är långt värre i antal döda och där aktörerna tangerar Daesh i grymhet, även på 2000-talet. Men på nåt sätt tar ändå Kalifatet allting till en ny nivå, med sin mediala skamlöshet.

Enligt uppgifter som Der Speigel publicerat, har Daesh ca 8000 krigare i Syrien och ca 15000 i Irak. Om man betraktar dem som infiltratörer och terrorister, så är de den största terrorgruppen någonsin. Men eftersom de nu gett sig in i reguljärt frontkrig, ska de snarare betraktas som en armé. Och som sådan är de patetiska. En analytiker som håller med mig är Gary Brecher (The War Nerd), som redan för tio år sen betraktades som en av världens ledande militärbloggare. Kalifatets militära styrka är alltså motsvarande 1-2 divisioner lätt infanteri. Som jämförelse är det hälften av manskapet i Sveriges fredstida stående armé på den tiden vi hade allmän (manlig) värnplikt, med den inte oväsentliga skillnaden att Sveriges dåtida armé hade betydligt fler tunga vapen än vad Daesh har.

Daesh har förvisso erövrat en hel del tunga amerikanska vapen från den Irakiska armén, när de sistnämnda deserterade från sina baser i Mosul. Men Kalifatets tunga vapen är tämligen värdelösa vid frontkrig i öknen, när USA och Frankrike nu ger luftunderstöd åt kurderna som tagit upp striden på marken. Stridsvagnar, pansarbandvagnar och artilleripjäser är bara feta bombmål, som fotfolk gör klokast i att hålla sig så långt borta från som möjligt, om de grupperats i Iraks öppna terräng. Så länge Daesh saknar effektivt luftvärn (typ ryska BUK), som kan bekämpa högflygande attackplan, har de nu nått vändpunkten och får svårt att expandera mer. De tar fortfarande terräng i Syrien där motståndet är försvagat av inbördeskriget, 45000 Syriska kurder flydde till Turkiet så sent som igår, men de Irakiska kurderna lär inte ge sig lika lätt. Inte heller Iraks grannländer Iran och Jordanien. Iraks arme lär nog inte heller låta Daesh erövra Shiitiska områden, trots den walk-over de lämnade i Mosul.

USA vill inte bara stoppa Kalifatet från vidare expansion, de vill besegra Daesh i grunden. Men för att åstadkomma det, behövs marktrupper som går in i Syrien och stannar kvar under lång tid, där de sannolikt exponeras för insurgenter som gömmer sig bland civilbefolkningen. Det var den typen av fulkrig som fick Obama att dra sig ut ur Irak. Det där är demokratiska staters dilemma i krig – eftersom de/vi inte kan slakta civilbefolkningen urskillningslöst, kan fienden aldrig besegras totalt. För övrigt en avgörande orsak till att ”War Nerd” Gary Brecher var motståndare till Irak-kriget 2003 – han insåg att en demokrati aldrig kan vara tillräckligt brutal för att ”befria” ett land som inte vill bli befriat. Men Daesh har inga såna skrupler, de har mördat tiotusentals och drivit hundratusentals på flykt. Obama vill beväpna och träna andra syriska rebellgrupper som ska göra grovjobbet på marken, men det är en väldigt osäker metod. Dels tar det tid att träna dem, dels kan man inte vara säker på dessa gruppers lojalitet och egna slutliga mål. Risken finns att man bara ersätter en jihadgrupp med en annan.