Normer

Mycket av det här inlägget är upprepning, men det tål att upprepas, då resonemanget är något vi stöter på i den offentliga debatten så gott som varje dag. Det talas om ”den destruktiva mansnormen” eller ”den våldsamma mansnormen” och det avsätts skattemiljoner till olika projekt som ska bekämpa dessa. Ordet har även blivit aktuellt i eftersnacket kring Emma Watsons tal till FN. Men begreppet norm används ofta av folk som bara upprepar ordet som en papegoja, utan att veta vad de själva menar. Under de år jag bloggat om jämställdhetsfrågor har jag stött på fyra definitioner:

1) Medianen, det som de flesta gör. I fallet mansnormer ett slags medelsvensson-beteende, t.ex. att grilla på sommaren. Villa, vovve, Volvo.

2) De ramar vi har att röra oss inom, utan att riskera juridiska och sociala bestraffningar. En bredare definiton som tar avstamp i definition 1.

3) Ett ouppnåeligt ideal som ”de flesta” eftersträvar, t.ex. Barbiekropp för tjejer. Vad mäns motsvarighet skulle vara, är dock något oklart? Rik som Bill Gates, vältränad som David Beckham, smart som Albert Einstein och mäktig som Barak Obama – samtidigt! Fast alla dessa är ju män som faktiskt finns/funnits, så nån filmhjälte kanske vore mer adekvat? Björnen Bamse, James Bond eller Christian Grey.

4) Ett beteende som är överrepresenterat av det ena könet, även om bara en bråkdel av gruppens medlemmar faktiskt gör det. T.ex. män som våldtar kvinnor. Det är endast enligt definition 4 som det existerar en våldsam mansnorm i svensk kultur, enligt 1-3 är det snarare abnormt att bruka våld, särskilt mot kvinnor.

I stora drag så använder jämställdister helst definitionerna 1-2, medan feminister och genustroende hellre använder 3-4. SAOL säger att ordet norm betyder regel, rättesnöre, måttstock, mönster, vilket stämmer väl in på kategorierna 1 till 3 men sämre på kategori 4. Den som använder kategori 4 bör även vara kunnig i matematik och statistik, samt vara påläst i hur könen faktiskt ÄR, två kriterier som stämmer dåligt på genustroende. De studerar ju som bekant hur könen skildras, inte hur könen är. Ett annat problem med definition 4, är att den inbjuder till idiotlösningar när ”mansnormen ska brytas”. Ett enkelt sätt att bryta mansnormen enligt definition nr 4, vore att förmå kvinnor att sparka ner ensamma fyllon på stan, så att könsfördelningen bland våldsverkarna jämnas ut. Kanske inte helt optimalt?

Så låt oss ta ett ganska nytt exempel ur media, en artikel av Nyheter24s debattchef Totte Löfström med titeln Dagens självklarhet: även män tjänar på feminism. En text som är väldigt typisk för att vara skriven av Löfströms kategori män, man skulle nästan kunna säga att denna text till punkt och pricka följer normen för medievärldens manliga feminister. Till skillnad från många andra, är dock Löfström förutseende nog att ta med en faktaruta, där han föredömligt förklarar vad han menar med ordet .

Normer är socialt konstruerade förväntningar på hur någon bör agera, se ut eller prata. (Normer enligt Totte Löfström i Nyheter24)

Denna variant ligger nog närmast definition 2 ovan, vilket är den definition jag själv också helst använder. Vi förväntas hålla oss inom vissa ramar för hur vi agerar, ser ut eller pratar, annars riskerar vi bestraffningar, allt från att bli unfriendad på Facebook för små bagateller, till fängelse i de grövre fallen. Tottes definition reser dock frågetecken. Om något skapats på annat sätt än genom social konstruktion, kan det inte ändå vara en norm? Fast juridiska normer eller biologiskt betingade preferenser brukar ju korrelera med de sociala normerna, så undantagen är få.

Vad är då det Löfström kallar ”Den klassiska mansnormen”? Så här skriver han bl.a:

Normerna kring manlighet är sjuka, och även om de flesta män aldrig skulle våldta, förnedra, hota eller på annat sätt skada någon, så bär en majoritet ändå ändå på de bakomliggande föreställningarna som resulterar i våldtäkter, kränkningar och hot. Det handlar om en rädsla för att upplevas som feg, svag, känslosam eller beroende av andra människor.

Strukturerna finns alltid där. Dels i direkt olagliga beteenden, men även i många vanliga mäns vardag. Män styrs i vilka färger man väljer på sina kläder, män har ofta svårt att berätta för sina nära och kära att de tycker om dem, män löper större risk att både utsättas och att utsätta andra för våld. Män löper också högre risk för att dö när de drabbas av allvarliga och plötsliga sjukdomar, för att män i många fall drar sig för att söka vård trots att de känner att något är fel. Män förlorar också ofta kontakten med sina barn i en skilsmässa, och då det ofta är frun som har upprätthållit familjens vänskapsrelationer, förlorar de också sina vänner. Män löper också större risk att skaffa sig alkoholproblem; detta som en direkt konsekvens av att man hellre dricker i stället för att prata med någon när man mår dåligt. (Totte Löfström i Nyheter24)

På vissa punkter har han rätt, på andra punkter har han fel. Tidvis kan man ju undra om han ens har läst sin egen faktaruta?

Det handlar om en rädsla för att upplevas som feg, svag, känslosam eller beroende av andra människor. Där har Löfström helt rätt. Fega och svaga män föraktas av alla, både män och kvinnor. Ingen känner empati för en svag man, inte ens de feminister som påstår sig vilja ”befria män från mansrollen”. Allra minst de, faktiskt, feministerna startar i stället hånkampanjer som ”Vita kränkta män” mot män de betraktar som svaga. Men märk Löfströms ordval här, han lägger agensen hos mannen själv, inte på de personer i omgivningen som föraktar hans feghet och svaghet. Det finns dock goda skäl att vara rädd för att upplevas som feg eller svag, då det bestraffas på alla möjliga vis, både socialt och juridiskt. Det var nog förvisso en mansålder sen någon i vår kultursfär arkebuserades för feghet i strid, men det skrivs fortfarande gott om kulturartiklar som stigmatiserar fega män, t.ex. om mannen i filmen Turist, om kaptenen på Costa Concordia eller om de unga män som överlevde Estonia genom att lämna kvar de många döende i det sjunkande skeppet. Att denna mansnorm, rädslan att framstå som feg eller svag, skulle leda till våldtäkt känns däremot långsökt, snarare betraktas våldtäktsmän som just fega. Rädsla för att vara känslosam är nog dock en missuppfattning. Män visar inte känslor på samma sätt som kvinnor, utan har sina egna sätt. Men eftersom kvinnors sätt att uttrycka känslor utgör normen för det begreppet, så ligger mäns uttryckssätt utanför definitionen.

Strukturerna finns alltid där. Dels i direkt olagliga beteenden, men även i många vanliga mäns vardag. Här är han helt ute och cyklar. Olagliga beteenden leder till både sociala och juridiska bestraffningar, så män som agerar på det viset uppfyller inte normen. Hans egen definition stämmer inte alls in här, kriminalitet är ingen ”socialt konstruerad förväntning på hur vi bör agera, se ut eller prata”.

Män styrs i vilka färger man väljer på sina kläder, män har ofta svårt att berätta för sina nära och kära att de tycker om dem. Nja, de sociala bestraffningarna i detta fall är väldigt milda, så några starka normer är det inte. Såvida klädvalet inte får mannen att framstå som feminin, töntig eller lågstatus förstås, vilket bl.a. bestraffas av kvinnor genom att de blir mindre benägna att ligga med honom.

…män löper större risk att både utsättas och att utsätta andra för våld. Män löper också högre risk för att dö när de drabbas av allvarliga och plötsliga sjukdomar, för att män i många fall drar sig för att söka vård trots att de känner att något är fel. Påståendena är förvisso korrekta, men uppfyller de verkligen kriterierna på vad vi menar med ordet norm? Det skulle vara enligt definition 1 i så fall, en definition som Löfström själv inte använder. Att bli utsatt för våld, slå folk på käften eller att strunta i att söka hjälp när man drabbas av allvarliga sjukdomar, är inte några socialt konstruerade förväntningar, såvida man inte avser mäns våldsberedskap förstås.

Våldsberedskap, d.v.s. förmågan och villigheten att bruka nödvärnsvåld för att skydda svagare bundsförvanter mot yttre hot, är ett krav som både staten och potentiella sexpartners har på män. Våldsberedskap passar faktiskt in enligt alla fyra definitionerna på norm, medan konkret våldsamhet bara platsar i definition 4. Män i min generation fick sitta i fängelse om vi vägrade bära vapen i statens tjänst, och bara biffiga hunkar som ytstrålar god våldsberedskap får hoppa i säng med heta filmstjärnor som Emma Watson.

Män förlorar också ofta kontakten med sina barn i en skilsmässa, och då det ofta är frun som har upprätthållit familjens vänskapsrelationer, förlorar de också sina vänner. Män löper också större risk att skaffa sig alkoholproblem; detta som en direkt konsekvens av att man hellre dricker i stället för att prata med någon när man mår dåligt. De här problemen är inte normen, utan sekundära konsekvenser av en rad andra faktorer, där mansnormen bara är en del av den komplexa förklaringen. Märk även ordvalet här – ”att skaffa sig alkoholproblem” – återigen understryks mäns egen agens i de problem som drabbar ”oss”. Hade samma ord skrivits om kvinnor hade Löfström anklagats för ”victim blaming”.

Löfströms slutkläm är ren lögn, om man betänker resonemanget om svaga och fega män jag lade fram ovan.

Att bryta alla destruktiva normer som omgärdar män och manlighet borde minst sagt vara högt prioriterat för de allra flesta som definierar sig som just män. Den kamp som är inriktad på just detta kallas feminism och har dessutom kommit en bra bit på vägen med både teorier och praktik.

Att som man vara en del av den feministiska kampen handlar inte om att vara snäll mot eller att stödja kvinnor. Det handlar om att förbättra livet för både sig själv och alla andra människor. (Totte Löfström i Nyheter24)

Nej Totte, feminister har ingen empati för svaga eller fega män. Feminister ligger inte gärna med omanliga män. Feminister lyssnar inte på ensamma alkoholiserade män i större utsträckning än vad andra personer gör. Feminister gör det inte lättare för våldsutsatta män att få hjälp och skydd, snarare tvärtom. Feminister gör det inte lättare för män att få fortsätta träffa sina barn efter skiljsmässor, snarare tvärtom. Listan på vad feminister inte gör för män, trots deras påstående om motsatsen, kan som synes göras oändligt lång.

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

”Feministiska män är sååå gulliga, men dom vill man ju inte ligga med”. Nej, den man som vill ligga med heta filmstjärnor som Emma Watson, gör bäst i att hålla sig till en strikt traditionell mansnorm

Annonser

8 thoughts on “Normer

  1. Medel och median eller median och medel. Medel är summan av alla ”poster” delat med antalet poster exempelvis ålder…… medelålder blir en ålder.
    Median är då hälften av posterna passerat ett värde medianålder är då man nått precis halva befolkningen . . exempelvis 1,2 och 9 blir medelvärde 4 och median 2……

    • Jag är fullt medveten om det där. Därför bör man använda medianen när man pratar om löneskillnader, eftersom det finns ett golv men inte ett tak. Enstaka framgångsrika individer (ofta män) drar upp medelvärdet betydligt högre än medianen, vilket ger ett skenbart högt lönegap mellan könen. Feminister utnyttjar förstås detta för att få det att låta värre än det är, medvetet eller omedvetet.

      Fast när man diskuterar mer abstrakta begrepp som normer, så funkar medel och median att använda synonymt.

  2. Ping: Arnstad är helt fantastisk egentligen! | WTF?

  3. Det är lite lustigt det där med att klanka mer på mäns val av kläder. Visst kan man säga att det finns en viss norm för män och en annan för kvinnor, men män uttrycker sig mer sällan genom sina kläder, annat än på nivåerna prydlig-vardaglig-praktisk (för t.ex. smutsiga arbeten). För mig, t.ex., är kläder mest ett föremål för ytterst begränsat intresse och jag har för mig att jag inte är alldeles ensam om detta.

    Det jag i konsekvensens namn skulle förvänta mig att oftare se bland alla feministmän är att de klädde sig normbrytande i uttryckliga kvinnokläder (t.ex. halv genomskinliga skjortor, kjol och högklackade skor). Detta skulle vara ett genuint normbrott, men något håller dem tillbaka från att leva som de lär.

    Nu misstänker jag förstås att de flesta anar orsaken, åtminstone inutitivt. Kvinnorna skulle nämligen reagera på dessa män med avsmak och stigande oro. Anta att många män på t.ex. Södermalm skulle börja använda kvinnokläder (jag antar att männen i just den stadsdelen vill vara på ”framkant”) I sådana fall skulle den sexuella laddningen hos dessa plagg minska för kvinnorna och de skulle börja känna sig snuvade på en del av sin kvinnlighet. Om män och kvinnor i stora drag klädde sig lika skulle det rent kvinnliga suddas ut. En konskvens vore att kvinnokläder skulle avdramatiseras, vilket de flesta feminister säger sig önska. Detta är dock bara vad de säger, för de vill det inte för allt i världen.

    • Var det inte en massa* medelålders vita manliga lärare runt om i landet som målade naglarna häromsistens?
      Jag gissar att de redan har gjort de de behöver på äktenskapsmarknaden, så nu kan de väl se ut som de vill.

      Prisa gudarna för vit skjorta och svarta byxor!

      (*”En massa”: Mediauttryck för ett godtyckligt tal som uppskattas vara större än noll.)

  4. Bra analys. Som Billing brukade säga: ”Mansnormen är vad en majoritet av män gör.”
    Jag tolkar det som #1 på din lista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s