Problematisering

Just nu spelas en låt väldigt mycket på radio, med titeln ”All about that bass” av Meghan Trainor, som handlar om att tjejer inte borde bekymra sig så mycket om sin vikt. Jag kan tänka mig att feministerna inte vet riktigt hur de ska ta den. Å ena sidan är det en kaxig tjejlåt av en kvinna som inte följer strömmen. Å andra sidan innehåller den åtminstone fyra detaljer som feminister & intersektionella har problematiserat mycket det senaste året.

  1. En nästan normalviktig kvinna som lajvar tjock, den dödssynd som Molly Sandén nyligen beskylldes för av Sveriges största feministblogg.
  2. En vit kvinna som stjäl svarta kvinnors uttryck, här främst i form av vissa slangord. Beskyllningar om kulturell appropriering haglade hårt mot Miley Cyrus för ett tag sen, men begreppet har även blivit aktuellt i Sverige sedan en politiker klädde ut sig till Malala, med slöja, brunkräm och allt. Vissa kanske även blir upprörda för att de svarta i videon reduceras till statister.
  3. Strofen ”Boys like a little more booty to hold tonight” har exakt samma innebörd som den Expressen-krönika för ca ett år sen som fick Karl-Johan Karlsson att drabbas av nytt svenskt rekord i näthat, med feminister som hatare. Män ska ju sitta på läktaren i den debatten och får absolut inte ha åsikter om kvinnors kroppar.
  4. Det talas i negativa termer om ”skinny bitches” i texten. Förvisso samstämmigt med den av svenska feminister skapade taggen #smalaförtrycker, men ändå ett bevis på att det feministiska systerskapet inte gäller alla kvinnor.

Detta sammantaget visar att feministers reaktioner på kulturella fenomen kan vara väldigt svåra att förutspå, särskilt när de utövas av kvinnor. Hittills har jag inte sett eller hört några reaktioner alls, trots att videon innehåller så många potentiellt problematiska komponenter.

Annonser

10 thoughts on “Problematisering

  1. Det är väl alltid svårare för feministerna att kritisera en kvinna.Att de gjorde det mot Molly berodde förmodligen på att den överviktiga feministguden Lady D blev kränkt och startade ett drev.

  2. Systerskapet är ibland starkare än patriarkatet…
    Silence is golden.

    Speciellt din observation 3 är ytterst relevant och intressant. I det fall feminister hyllar låten så vore det ju intressant att introducera referens till den krönikan. Bortförklaringarna kommer att bli humor att läsa.

  3. Nu har jag inte ens hört låten så jag vet inte om mina kommentarer är relevanta, men spontant känner jag att det finns flera aspekter i det jag läst:

    1. Smalhetsnormen. Smal – normal – överviktig. Molly Sandén propagerade genom sin video att normal var OK (vilket det faktiskt inte är inom vissa branscher), men det antyder också att hon själv skulle vara ”onormal”, vilket flertalet överviktiga reagerade mot, eftersom hennes meddelande indirekt sa att ”man är fakiskt normal även om man ser ut som jag” och hon är ändå ganska normalviktig. (dvs jaha men om du är normal vad fan är jag då om jag väger tre gånger så mycket?). Jag tror ingen ifrågasatte Mollys goda vilja, men det finns massvis med människor som bara blir mer nedtryckta av att se normalviktiga som säger att ”såhär är också ok att vara, man måste inte vara supersmal” om sig själva. Om hon är tjock, vad är jag då, ungefär?

    2. Vem som säger vad, och vad som definierar folks värde. Jag läste också Karl-Johan Karlssons krönika och blev förbannad. Förbannad för att folk i allmänhet (inte bara han garanterat) fortfarande tror att tjejer skulle må bättre av att killar berättade för dem vad de tycker om. Kan vi inte bara släppa det? Det gäller även Meghan Trainor. Skit i vad ”boys like” (Ja jag vet att det är skitsvårt ibland). Men fokusera på vad du vill. Hur mår du bra? (ja jag vet att det också är skitsvårt ibland. Men ändå. Du kan inte styra vad killar säger men du kan styra vad du bryr dig om)

    3. Feminismens enighet och feministers förmåga att hålla två tankar i huvudet. Jag är feminist, och när jag hör låtar eller läser inlägg om att man inte ska fokusera så mycket på sin vikt så är det ofta två tankar som dyker upp i huvudet på mig. Ett: bra, det ska man inte göra, och Två: ju mer man pratar om vikt desto mer fokus blir det på just detta. Det är inte svart eller vitt, det är grått. Meghan Trainor gör en bra sak, men samtidigt lägger hon fokus på vikt trots att hon vill motverka detta, det blir ju så. Hade hon skrivit en topplistelåt om kvinnliga författare (eller vad fan som helst som inte har med utseende att göra) så hade hon inte lagt fokus på vikt, men samtidigt inte bidragit till debatten (dock kanske långsiktigt, och i kombination med andra, bidragit till synen att kvinnor inte definieras främst av sitt utseende). Jag tycker såledels inte att hon gör fel, men samtidigt tycker jag att det är helt OK att problematisera budskapet. Två tankar i huvudet samtidigt som sagt. Problemen uppstår väl först om man inte klarar av detta.

    • Sista meningen i ditt stycke 2) sammanfattar min syn på frågan: Du kan inte styra vad 7 miljarder människor tycker, men du kan styra hur du hanterar det.

      Här kan det vara nyttigt att göra en målgrupps- och konsekvensanalys. Vad händer om du* har, säg 20 kg övervikt?
      – För din egen del: Du löper större risk att drabbas av vissa sjukdomar och dö i förtid. Var idealvikten ligger och vilka ramar som finns är tämligen väldokumenterat inom läkarvetenskapen.
      – För killars del: Du är inte lika gångbar på datingmarknaden och får därför svårare att likt andra tjejer kunna välja och vraka mellan killarna. Men eftersom killar inte har råd att vara så kräsna som tjejer, så kommer du fortfarande att stå dig ganska bra.
      – Andra tjejer: Du kommer att få veta vilka som är dina riktiga vänner och vilka som var fejk.
      – Din partner: Om du redan lämnat dejtingmarknaden bakom dig är det väl den här biten som väger tyngst. Skulle han lämna dig om du vägde 20 kg extra? Sannolikt inte, om han älskar dig på riktigt. Skulle han tjata på att du borde gå ner lite? Möjligen, beror på hur mycket hälsofreak han själv är. Kanske kunde ni då göra en pargrej av det, och träna tillsammans?

      Med denna analys kan du sen väga för- och nackdelar mot varandra och fatta ditt eget beslut. Är det värt all träning och avhållsamhet, eller kan du leva med konsekvenserna.

      *Med ‘Du’ menar jag här en fiktiv kvinna

      • Ytterligare en konsekvens är ju att du ses som korkad, lat och med dålig karaktär av folk i allmänhet om du är mycket överviktig, och att folk också anser sig ha rätt att ha åsikter om din livsstil.

        Jag kan inte styra vad enskilda människor har för preferenser, nej, men jag tror faktiskt att man genom att lyfta de här frågorna kan minska fördömandet och nedvärderandet av överviktiga. På samma sätt tror jag att man kan förändra folks syn på vikt, smalhetsnormer och vikthets genom att t ex sjunga en sång om det. Så det är inte bara sig själv man kan förändra.

        Att lista alla för- och nackdelar med sin situation och ta beslut hur man själv ska agera låter väl bra, men för samhällsförändring krävs det ju faktiskt att man pratar om dessa saker, problematiserar och utgår från att omvärlden går att påverka. Vilket många både inom och utom feminismen gör.

      • Visst är det så. Feminister tenderar dock att ha en lite skev analys, när de säger att bantningshets och liknande beror på ‘patriarkatet’. Ofta är ju hetsen hårdast från andra kvinnor, en slags intern skönhetstävling som drivs mycket längre än de önskemål män har på en potentiell partner. Och frågar man ‘patriarken’ själv, vill han bara att dottern ska må bra.

      • Jag ser ingen motsättning i att säga att kvinnor driver utseendehetsen hårdast och att säga att vi lever i ett patriarkat (nu använder jag iofs inte den termen själv, men det är av andra orsaker). Och utseendehets handlar om så mycket mer än bara att hitta en partner.

        Jag tror det var delvis detta som gjorde att Karl-Johan Karlsson blev så utskälld. Han trodde att han gjorde smala kvinnor en tjänst genom att berätta för dem vad män tycker om. Och missade totalt att dessa kvinnors bantning inte alls handlar om vad han eller män i allmänhet tycker är attraktivt. Hans krönika blev bara ytterligare en i raden av påminnelser till kvinnor om att de bedöms utifrån hur de ser ut.

      • Att använda ordet patriarkat, vilket är väldigt vanligt, lägger onekligen skulden på män. Samtidigt tycks åtminstone du och jag vara överens om att skönhetstävlandet i första hand är en inbördes kamp mellan kvinnor.

        Kvinnor bedöms efter hur de ser ut, män bedöms efter hur de presterar. Det är väl viktigt att påminna om det, för det är inget vi kan ändra på, bara något vi kan förhålla oss till. Hur aktiv man vill vara i respektive köns race är upp till var och en.

    • Jag är övertygad om att vi faktiskt kan ändra på hur kvinnor och män bedöms, det är ju en av de grundläggande anledningarna till varför jag lägger ner tid på diskussioner om jämställdhet. Och visst man kan välja om man vill spela spelet och försöka leva upp till diverse förväntningar, eller om man ska skita i det, men konsekvenserna för att bryta normer kan vara ganska hårda så jag tycker nog inte det är så enkelt som att det bara är upp till var och en.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s