Trollkonstnärerna

Gårdagens attentat mot en paneldebatt i Köpenhamn, aktualiserar frågan om konstens och det fria ordets existensberättigande och vilken möda samhället ska lägga på att försvara dess utövare. För en del konstnärer är själva provokationen konstverkets huvudsakliga innehåll, varvid ingen större ansträngning läggs på att skapa verkshöjd hos de alster som förevisas. Folk som bara vill provocera, utan att tillföra samtalet nåt av värde, brukar på internet kallas ‘troll’, så de konstnärer som gör det skulle kunna kallas ‘trollkonstnärer’. Här följer några exempel.

Johanna Rytel

Vid en kupp mot Fröken Sverige 2001, där hon sprang upp på scenen med skylten GUBBSLEM, satte Johanna Rytel myror i huvudet på många, samtidigt som hon myntade ett nytt okvädningsord i svenska språket. Fröken Sverige var ju en tävling för tjejer, arrangerad av en tjejtidning, med mestadels tjejer i publiken. Gubbar hade väldigt lite med saken att göra, så gubbslemsskylten kändes åtminstone för mig tämligen malplacerad. Kuppen bidrog till att Vecko-Revyn senare slutade arrangera tävlingen. Bingo Rimér tog över ett tag, men insåg snabbt att hans manliga publik var helt fel målgrupp för en intern tjejfest. Numera är galan nerlagd och dess roll som Vecko-Revyns tjejfest har tagits över av Blog Awards, en gala på ungefär samma intellektuella nivå som Fröken Sverige. Johanna Rytel har fortsatt provocera på många andra sätt, bland annat med abortkonst, att bara ligga med svarta för att markera hur mycket hon hatar vita män, samt att visa musen för en katt.

Johanna Rytel

Lars Vilks

Under decennier var Lars Vilks mest känd för den anskrämliga drivvedsskulpturen Nimis i naturreservatet vid Kullaberg, som han anlade 1980 och har fortsatt snickra på sedan dess. Myndigheterna har försökt stoppa bygget på juridisk väg men hittills inte lyckats. Vilks betraktar de juridiska processerna som konstprojektets huvudsakliga beståndsdel. Men i spåren av kontroverserna kring Muhammed-karikatyrerna 2005, ritade han 2007 några bilder av profeten Muhammed som ‘rondellhund’. Många av de ursprungliga Muhammed-karikatyrerna bjöd åtminstone på någon slags intellektuell stimulans med träffsäker satir, medan Vilks streckgubbe var så banal och långsökt att provokationen var dess enda poäng. Vilks mordhotades av muslimska ledare och flera attentat mot honom har stoppats av polisen. Han undkom även gårdagens attack i Köpenhamn, medan flera poliser skottskadades och en förbipasserande man sköts ihjäl.

Med dessa simpla pennsteck drog Lars Vilks på sig en Fatwa

Anna Odell

Anna Odell blev kändis när hon hotade att hoppa från en bro i Stockholm, varvid hon blev akut intagen på psyket. Senare framkom att hon bara fejkade psyksjuk och att detta var en del i hennes examensarbete, som var en film om ”maktstrukturer inom psykvården”. Hon dömdes till 50 dagsböter för kuppen. Senare verk av Odell har hållit högre klass och filmen Återträffen har hyllats och prisats både i Sverige och utomlands.

Anna Odell dömdes till 50 dagsböter för att ha spelat självmordsbenägen

Itziar Ozkariz

Denna spanska performance-artist bosatt i New York, fick 10.000 kr och betald resa, för att kissa på scenen vid en festival i Umeå. Hustrun hälsar att hon kunde gjort detsamma mot en back öl och en tågbiljett, så hade skattebetalarna sparat många sköna tusenlappar.

Itziar Okariz

Dan Parks

Många av Dan Parks verk är närmast att betrakta som klotter och skadegörelse, då de likt Lars Vilks Nimis anslås på offentliga platser utan tillstånd. Men det är lagen om hets mot folkgrupp som gör honom mest kontroversiell, då han försöker tänja lagens gränser genom att anspela på nazisterna koncentrationsläger och kolonialismens negerslavar. Ett flertal gånger har han blivit åtalad, några gånger fälld och torde vara den enda nu levande konstnären i Sverige som suttit i fängelse för sin konst.

Dan Parks tar ställning för ett omdebatterat bakverk

Elisabeth Ohlson Wallin

Till skillnad från de flesta andra här, finns inget att anmärka på verkshöjden hos Elisabeth Ohlson Wallin, hon är en erkänt skicklig fotograf som ofta anlitas att porträttera svenska kändisar. Men provokationen är ändå det centrala i hennes friare skapelser. Utställningen Ecce Homo 1998, där Jesus och lärjungarna gestaltades som nutida läderbögar och transvestiter, gjorde henne känd för massorna. När Sveriges dåvarande ärkebiskop KG Hammar tillät att utställningen visades i Uppsala Domkyrka, ställde påven in hans inbokade audiens i Vatikanen. Numera har hon även börjat provocera islam och hennes fotografier måste därför förhandsgranskas för att bedöma eventuell hotbild mot utställningar där hon deltar.

Elisabeth Ohlson Wallin slog genom med Ecce Homo

Oleg Kulik

Denne i Moskva bosatte ukrainare blev omtalad i Sverige när han i Stockholm 1996 ställde ut en kedjehund med hundkoja, där han själv spelade hunden. I sitt liv som hund bet han förbipasserade besökare i benen, samt slet sig loss och förstörde andra konstverk i utställningen.

Oleg Kulik bör hållas kopplad

Inna Chevchenko

Den liberalfeministiska Femen-rörelsen, vars samhällskritiska verktyg är att visa pattarna i tid och otid, leddes inledningsvis av en ukrainsk man som handplockade tjejer efter deras kvalitet som ‘centerfold-material’, men Inna Chevchenko har senare tagit över som global ledare när rörelsen spridit sig till Västeuropa och mellanöstern. Hon blev känd för världen när hon iklädd endast trosor gick loss med motorsåg och fällde ett träkors som var minnesmärke över Stalins offer i Ukraina. Senare aktioner har varit mindre våldsamma, men hon väcker fortfarande uppmärksamhet där hon och hennes tjejer drar fram. Religiös konservatism är deras främsta måltavlor. Igår var det just Chevchenko som höll anförande vid en paneldebatt om yttrandefrihet och hädelse, när attentatet som tror vara riktat mot Lars Vilks inleddes.

Inna Chevchenko till höger, demonstrerar mot Muslimska Brödraskapet utanför Egyptens ambassad i Stockholm 2012

Slutord

Inom yttrandefrihetens ramar bör det vara fritt fram både för konstnärerna att framföra sin konst och för oss andra att håna och smäda dessa ‘trollkonstnärer’ för dålig smak, usel kvalitet eller kontroversiella ställningstaganden. Rättsliga åtgärder bör även följa i de fall när konstnärerna skadar andras egendom, stör andras möten eller rentav biter folk i benen. Jag är heller inte särskilt villig att skjuta till skattemedel för att bekosta deras konstnärskap, men så länge de försörjer sig på egen hand har jag inga invändningar. Samtidigt bör samhället vara skyldigt att skydda konstnärerna mot fysiska attacker, för trots att en del av deras konst må vara osmaklig eller usel, bör de ha full rätt att skapa och sprida den. Provokation och hädelse bör ej vara brottsliga, så länge som de inte gör fysisk skada.