Mina inlägg på AVfM Sverige hittills

Så här i semestertider har jag total bloggtorka, den extra energi jag tidigare hade, går numera bl.a. till att se efter min gamla mor på ålderdomshemmet varje dag, samtidigt som alla familjära förpliktelser med barn & hustru kvarstår. Tveksamt om den bördan lättar när jag börjar jobba nästa vecka.

I januari blev jag tillfrågad att börja skriva för A Voice for Men Sverige, då vissa anser att jag är en av Sveriges vassaste mansfrågeskribenter. Ett uppdrag som hedrar! Även om jag inte ställer mig bakom varje bokstav som sajten publicerar, så är AVfM en viktig röst som fler borde läsa. Den ideologiska bredden är viktig, jag tror t.ex. knappast att Sofie Fahrman, Åsa Linderborg eller John Hakelius har så mycket gemensamt heller, trots att alla tre skriver för samma tidning. Så att andra skriver saker jag inte håller med om, är inga problem för mig, jag skriver mitt och de skriver sitt. Förväntningarna var inledningsvis att jag skulle publicera ett inlägg i veckan, men det har jag tyvärr inte lyckats hålla (och knappt nån annan skribent heller). Om AVfM hade haft möjlighet att betala arvode hade jag kanske publicerat oftare, men det hade samtidigt sänkt kvaliteten på texterna (så som vi ser hos gammelmedias många avlönade krönikörer).

Men det jag skrivit där hittills, är jag stolt över! Min egen ambition har varit att publicera texter med god kvalitet, som står sig i många år, därför skriver jag hellre en gång per månad än en gång per vecka. Vid Twitter-debatter, det forum jag numera helst använder, länkar jag ofta tillbaka till dessa texter, för att presentera ett djupare resonemang. Här är de texter jag skrivit hittills:

Den vite svenske mannen som norm

I mitt första inlägg vände jag upp-och-ner på de föreställningar som många svenska feminister vill sprida, att vita svenska män skulle vara hin håle själv. Nu senast uttryckt av Miljöpartiets Åsa Romson i sitt Almedags-tal. Jag refererar en kurdisk mans berättelse om hur han i sitt möte med den vite svenske mannens normer, lämnade sina patriarkala macho-ideal bakom sig och gick från att vara en våldsam ungdomsgangster till att bli sexualupplysare på ungdomsgårdar i Malmö.

Genusfällan, en ny typ av manlighet

Jag problematiserar begreppet ”Att dekonstruera maskuliniteten” och kommer till slutsatsen att det är en synnerligen dålig strategi för heterosexuella män, ifall de vill behålla sina chanser på dating-marknaden. Mina källor är feministernas egna berättelser.

Mansutredningen kukar ur

Jag förklarar varför Svend Dahls / Regeringens mansutredning är värdelös. Enligt mig (och många andra svenska MRA) finns det tre stora mansfrågor i Sverige, där aktörerna som orsakar problemen är andra individer än de drabbade männen:

1) Misandri i media

2) Juridisk mansdiskriminering, i lagar och myndighetsreglementen

3) Pojkars misslyckande i skolan

Utredningen skriver ganska mycket om punkt 3, men missar helt att nämna de metoder som enligt svenska studier visat sig kunna ge en lösning på problemet, bl.a. Bunkeflostudien. I stället tramsar den på om den redan inslagna linjen, som varit så misslyckad – genuspedagogik. Punkt 1-2 nämns bara i nån enstaka bisats, i en rapport på flera hundra sidor. Viktiga skribenter i ämnet, så som Steven Pinker, Warren Farrell, Pär Ström och Pelle Billing, finns inte ens med i referenslistan. Däremot skönlitterära radikalfeminister som Maria Sveland. Betyg: UNDERKÄNT!

Övertron på den magiska föräldraförsäkringen

Jag förklarar varför föräldraförsäkringen inte är det kraftfulla jämställdhetsverktyg som bl.a. Folkpartiet inbillar sig. Inte fan kommer t.ex. min fru att omskola sig till ett mer välbetalt yrke, bara för att jag tar ut några fler pappamånader? Snarare tvärtom! Ingen MRA kommer förvisso att gråta blod om fler föräldradagar individualiseras, Sverige har liksom redan världens generösaste föräldraförsäkring, men tro inte att det kommer att ändra något i grunden!

Jämställdismen, en presentation

Jag beskriver jämställdismens idéhistoriska bakgrund, dess vetenskapliga och ideologiska bas, centrala teser, rekryteringsgrupp och praktiska politik. Ett ganska långt och tråkigt, men ack så viktigt inlägg.

Männen då?

Min poäng är att frågan i titeln inte syftar till att kapa kvinnofrågorna och ersätta dem med mansfrågor, utan att föra tillbaka de allmänmänskliga frågorna till den könsneutrala arenan där de hör hemma. T.ex. våld i hemmet utövas till 50% av kvinnor i de milda fallen (som platsar i Eva Lundgrens ofta citerade ”Slagen Dam”) och i 25% av de grövre fallen (inkl mord). De flesta civila dödsoffer i krig är män, ändå hör vi ständigt att ”kvinnor drabbas värst i krig”. Av dessa och många fler liknande orsaker ska vi fortsätta ställa frågan ”Männen då?”, närhelst en feminist försöker utmåla kvinnor som enda offer för ett problem som drabbar båda könen.

Grön Ungdom gör parodi på sig själva

Jag refererar Grön Ungdoms aprilskämt, där de vill avskaffa manlig rösträtt. Vilket dock bara är en mildare variant av partiledaren Åsa Romsons senare Almedagstal. Därför inget aprilskämt alls, utan en korrekt spegling av moderpartiets officiella politik.

Regeringsutredning vill skapa fler faderslösa barn

Jag granskar regeringsutredningen om provrörsbefruktning av ensamstående kvinnor och konstaterar att barnperspektivet är synnerligen tunt berört. Den missar så gott som helt den globala statistik som visar att barn som växer upp utan far, är kraftigt överrepresenterade i alla slags sociala problem genom hela livet, även när siffrorna sållats för ekonomiska faktorer.

Den våldsamma mansnormen

Jag reder ut vilka definitoner som finns på ordet ”normer” och varför ingen av definitionerna leder till ”mäns våld mot kvinnor”. Mansnormen kallas ”våldsberedskap” och syftar till att skydda svaga individer från yttre våld. De män som ej besitter våldsberedskap, väljs ofta bort av kvinnor i människans parbildningsprocess.

Livstecken

Nej, jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte haft så värst mycket nytt att skriva på ett tag. Var samtidigt väldigt nöjd med några av de senaste inläggen, så de tål att stå kvar högt upp på inläggslistan ett tag till. Dessutom har jag lagt många timmar på att putsa på ett par lååånga inlägg som ännu inte är klara. Samtidigt har jag varit väldigt aktiv på Twitter och i andra bloggars kommentarsfält.

Några inlägg på andra bloggar jag vill rekommendera:

Bittergubben levererar den mest genomarbetade och övertygande sågningen av genusgalenskaperna  om ‘könsmatsordningen’ i Vetenskapens Värld, som sändes häromveckan.

Hanna Lemoine och Ekvalist om kvinnors våld mot män, som nu äntligen börjat diskuteras i Sverige efter att en svensk studie påvisat det som jämställdister och rörelsens föregångare påpekat i decennier, att partnervåld har tämligen jämn könsfördelning

Ninni på Genusdebatten om fördelningen av obetalt hemarbete

Toklandet om hur populära radikalfeministbloggar fortsätter sprida myten om att barn inte behöver manliga förebilder

Charlotte Vainio om sektliknande och exkluderande feministforum

En Stilla Undran funderar över den gammaldags stereotypa bilden i Maria Svelands senaste bok

Kimhza Bremer fortsätter sina funderingar över vart kultursverige är på väg.

Susanna Varis ifrågasätter nyttan med jämställdhetsmärkning av film

Ann-Mari Maukonen uppmärksammar en ny avhandling om näthat bland ungdomar, som inte ger stöd för myten om ‘män som hatar kvinnor’. En avhandling som Göteborgs Universitet helt tycks ha missat.

Aktivarum, om Johan Lundbergs nya bok, som bl.a. avslöjar den nära kopplingen mellan delar av den svenska kulturvänstern och kända internationella våldsbrottslingar

Min länklista över misandri i media 2013 har nu passerat 100 punkter, mer än dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle hitta på ett helår. Då har jag ändå trubbats av och missat mycket det senaste halvåret. Särskilt den där subtila misandrin som kan kategoriseras under rubriken ”osynliggörande”.

Sist men inte minst vill jag rekommendera en kort och underhållande videosnutt som ger anekdotiskt stöd för hypotesen om kvinnors hypergami och fenomenet kvinnliga ‘Gold Diggers’.

MGTOW

En oavsiktlig rekryteringsvideo för MGTOW (Men Going Their Own Way), där en hustru beter sig som en treåring för att mannen vill reparera huset i stället för att spendera pengarna på en båtutflykt. Kanske är det fel dag i månaden, men det är ju ingen giltig ursäkt. Enligt uppgift är paret inte längre gifta.

Brasklapp: NAWALT (Not All Wifes Are Like That). Åtminstone inte min, som jag varit ihop med i 26 år. Enstaka gånger får hon ganska allvarliga omotiverade vredesutbrott, särskilt när graviditet eller PMS kombineras med blodsockerfall. Lägg på det en veckas alkoholabstinens, sömnbrist och en dålig dag på jobbet, så blir hon riktigt explosiv. Men inget i närheten av nedanstående:

Det inbäddade klippet kan inte kommenteras, men det har postats vidare av andra Youtube-medlemmar, där en kommentar lyder:

History will prove that the internet (think YouTube) is the worst thing that has ever happened to women. For the first time in the history of all civilization not only have men begun to commiserate about our experiences on a mass scale, and posit about the very nature of women, but we now have reliable evidence ON FILM of their pathological behavior. I predict that the MGTOW mind set will spread like wild fire and in a generation marriage will go the way of the horse and carriage.

För några år sen kom en bok som hette ‘Dumpa honom’, vilken hyllades av kvällstidningar och tjejtidningar som skrev artiklar om av vilka orsaker en kille skulle dumpas. Det omvända hade förstås varit politiskt omöjligt att skriva om flickvänner, men den ovan länkade videon skulle jag kalla en god anledning att ‘Dumpa Henne’. Vilket mannen också gjorde.

Dekonstruerad maskulinitet

Tidvis mansfrågeprofilerade utbildningsbloggen Tysta Tankar, d.v.s. lärarutbildaren Mats Olsson vid Malmö Högskola, uppmärksammar några tweets från Tomas Wetterberg, han som är ordförande i feministiska mansgruppen ‘Män för jämställdhet’. Ni vet de där snubbarna som för några år sen satt och drack pilsner och kom på att de alla hade begått våldtäkter. Så vad gjorde de, gick till polisen för att erkänna och ta straffet som en man? Nej, självklart inte. Så mycket män är de inte. I stället vill de ‘dekonstruera maskuliniteten’, vad nu det betyder?

Anders B Westin skrev en kommentar till Tysta Tankar, som väldigt tydligt sammanfattar huvudproblemet med att försöka dekonstruera maskuliniteten:

Maskulinitet är det som varje heterosexuell kvinna eftersöker på partnervalsarenan. Inget som någon kan förhandla bort så länge det finns tvåkönade arter. Varför skall denna evolutionära självklarhet vara så svår att acceptera? (Anders B Westin)

Jag skrev ungefär samma sak i ett av mina första blogginlägg:

Könsrollerna har även grund i det motsatta könets sexuella preferenser. Kvinnor ska vara snygga och empatiska, män ska vara försörjande och beskyddande, annars minskar chansen att kunna välja den partner man helst vill ha. (Ur mitt inlägg om normalfördelningkurvan, ett stycke som även ordagrant citerats nyligen i den statsvetenskapliga C-uppsatsen om jämställdismen)

För att dekonstruera maskuliniteten måste man alltså börja med att dekonstruera genomsnittskvinnans sexualitet, annars är projektet dömt att misslyckas. Könsrollerna upprätthålls genom de sexuella belöningar som utdelas av motsatta könet till de individer som bäst uppfyller könsnormen. Så länge detta fortgår, så kommer nuvarande könsroller i stora drag att bestå.

T.ex. så bör alltså karriärkvinnor som vill ha hjälp med markservicen, sluta sukta efter den karriärsatsande alfahannen, och i stället satsa på att försörja en slackerman som kan tänka sig att gå hemma och hänga tvätt, byta blöjor och spela datorspel, eller vilken hobby han nu har. Så som hundratusentals kvinnor redan gör, när de blir hemmafruar och ‘mammabloggerskor’, den kvinnliga motsvarigheten till datorspel.

Men det är ytterst få kvinnor som vill ställa upp på att försörja en man som inte bidrar med egen inkomst, inte ens de mest rabiata feministerna. T.ex. så lever även radikalfeminister som Lady Dahmer just ett sånt slackerliv som män (i social mening) borde tillåtas göra för att feministernas ekvation ska gå ihop, där hennes eget bidrag till hushållskassan bara är ca 4000 kr/mån i reklamintäkter från bloggen enligt nån intervju jag läste, medan hennes man drar in familjens huvudinkomst. Detta beteende, kvinnors benägenhet att gifta sig uppåt, kallas hypergami.

För de som vill skapa nya könsroller (vilket inte inkluderar mig), skulle jag vilja påstå att nyckeln ligger just i att försöka förändra kvinnors benägenhet till hypergami. För att klara detta, måste kvinnor bli medvetna om sin biologi och förstå varför de blir kära i just den man de blir, sedan gå emot sina egna känslor och välja man med hjärnan i stället för hjärtat/fittan. Och prioritera kollektivet/ideologin framför sina egna känslor. Lycka till med det…

Som Katherina Janouch uppmärksammade i några blogginlägg häromveckan (något otippat, med tanke på hennes radikalfeministiska sympatier), så har män allt att förlora på att dekonstruera sin maskulinitet, precis som jämställdister påpekat sedan länge. Så varför skulle vi, om inte ens kvinnor vill att vi ska göra det? Det är ju maskulina män som i första hand får ligga.

Söderhipstern dekonstruerar sin maskulinitet vid varje riksdagsval

Söderhipstern dekonstruerar sin maskulinitet vid varje riksdagsval

Semesterskägg II

Middagskonversation ikväll:

Tonårsdottern: Pappa, du luktar svett!

Jag: Ja, det är varmt ute och jag har kört motorsåg och huggit ved. Arbetat! Vet du vad arbete är? Och vad det leder till?

Tonårsdottern: – – –  (tystnad)

Hustrun (något senare): Älskling, ditt skäggstubb är fullt av gråa hår! (Jag har inte rakat mig sen förra inlägget på samma tema)

Jag: Lång rödvinsdoftande utläggning om manlighet, med gråskäggiga namedroppings som Sean Connery och Ernest Hemmingway. Funkade sådär…

Nu: Här sitter jag som värsta bastuklubben i en halvfjollig badrock, nyduschad och nyrakad och fogar mig efter kvinnornas vilja. Fan! Åtminstone använder jag oparfymerat rakvatten, som varje man borde göra.

Shave like a man

PS: För övrigt tog grannfamiljens tillfälliga gäst en cykeltur till en närliggande ort idag och hamnade förstås i tidningen direkt. Och fick en 20-årig blondin med kort kjol och stora tuttar som helt ogenerat smörade på honom. Hans skäggstubb är också grått. Mycket gråare än mitt! Inte bara det, han har ju dessutom fullt av gråa hår på hjässan och rynkor i ansiktet. Förmodligen saknar han ett antal tänder i käften också. Olika falla ödets lotter… 🙂

Alfapojken

Jag väntar på att inspirationen ska infinna sig för att skriva något intellektuellt. Det finns många uppslag i bakhuvudet, om försvaret, överbefolkningen, den fortsatta misandrin i media eller någon annan världsfråga. Men energin räcker bara till familj och trädgård, trots semester. I väntan på mina klokskaper får ni hålla tillgodo med en liten illustration av hur alfahannarna kan välja och vraka, medan kvinnan i regel har makten på datingmarknaden i övrigt. (Själv firar jag den här veckan att jag stått utanför datingmarknaden i 26 år).

Alfapojken

Kvinnor ger mig kväljningar

Ja, inte alla kvinnor förstås. Inte heller kvinnor som grupp. Men vissa enskilda kvinnor. En liten minoritet, men ändock några. En av dessa få är Seher Yilmas, som jobbar som Public Affairs-representant för Sveriges största fackförbund Unionen. Inom ramen för det jobbet brukar hon skriva radikalfeministiska krönikor på sajten Nyheter24. Hon får alltså betalt av Unionens medlemmar för att skriva sån här horribel misandri som i sin senaste krönika:

Män ger mig kväljningar
Därför gör patriarkatet, där män som grupp är representerad, mig fruktansvärt illamående.

Det är väldigt sällan en enskild man ger mig kväljningar. Men patriarkatet, där män som grupp är representerad, gör mig fruktansvärt illamående.

(Seher Yilmaz i Nyheter24)

Ovanstående text blir ganska motsägelsefull. Den som får kväljningar av män som grupp borde väl rimligen få kväljningar av varje enskild man? Om man hatar alla, så hatar man ju var och en individuellt. (På samma sätt anser jag att SCUM är ett individuellt mordhot mot 3 500 000 000 namngivna personer.)

Den bortklippta textmassan i citatet ovan, innehåller en uppräkning av områden där hon anser att kvinnor diskrimineras strukturellt, medan hon anser att män i förekommande fall diskrimineras individuellt och därför inte förtjänar hennes uppmärksamhet som facklig representant på riksnivå. Hon menar att kvinnor diskrimineras strukturellt på följande tre områden, vilket gör att hon anser sig ha rätt att ignorera och förolämpa Unionens hundratusentals manliga medlemmar i de texter hon skriver:

  1. Kvinnor drabbas av anorexi på grund av utseendefixering
  2. Andelen kvinnor i börsstyrelserna har slutat öka och går något bakåt enligt de senaste siffrorna
  3. Barnsängsfeber har historiskt sett varit en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga kvinnor. I vissa länder är det fortfarande vanligt.

Mina kommentarer till hennes punkter:

1. Utseendefixeringen hos kvinnor är kopplad till ‘patriarkatet’ på så vis att kvinnor tävlar mot varandra för att vinna ett litet fåtal alfahannars sexuella gunst, där fixeringen vid alfahannar är orsaken till att kvinnors inbördes mobbing skulle kunna kallas patriarkat. Det är inte männen i patriarkatet som skriver om mode och bantning i tjejtidningar, anordnar skönhetstävlingar eller skriver elaka viktkommentarer på Blondinbellas blogg. Det gör kvinnorna så bra själva, där den inbördes konkurrensen om att få para sig med den statusfyllde alfahannen (den blivande patriarken) är drivkraften. Om kvinnor slutade sukta efter alfahannen skulle de kunna relaxa och välja män av lägre status, som inte har råd att vara lika kräsna vad gäller kvinnans utseende. Men se, det går inte, för jämställda män är inte sexiga. Evolutionspsykologi i praktiken.

Den enda fråga ovan som egentligen torde intressera Unionen som fackförbund är väl 2. Och där är det faktiskt så, att utfallet motsvaras ganska väl av rekryteringsunderlaget, vilket jag skrivit om flera gånger förr, t.ex. här och här. Utfallet har stagnerat därför att det helt enkelt inte längre finns fler kvinnor med rätt kompetens att välja bland. Snarare är det så att kvinnor har lättare än män att nå styrelseposter, om man ser till genomsnittsåldern för deras första styrelseuppdrag. En glashiss, med andra ord. Och vilket egenvärde könet på en styrelseledamot har för företaget eller någon annan intressent, återstår att förklara.

3. För mig är det fullkomligt obegripligt hur hon kan påstå att barnsängsfeber skulle handla om strukturell diskriminering. En röd tråd genom världshistorien har ju varit att kvinnor och barn ska skyddas på ett eller annat sätt, ofta genom att män offrar sig och tar risker. Orsaken till att barnsängsfeber orsakat så ofantligt många dödsfall har helt enkelt varit okunskap, fram till slutet på 1800-talet, när man upptäckte att en så enkel åtgärd som att tvätta händerna noga mellan varje förlossningspatient kunde minska sjukdomsfallen radikalt. Idag kan man nog inte påstå att barnsängsfeber beror på okunskap någonstans i världen. Däremot brist på resurser i form av t.ex. rent vatten i de länder där det fortfarande är vanligt. Men hur detta skulle vara en fråga för Unionen, eller hur det kan ge Yilmaz orsak att bli så illamående, att hon anser sig ha rätt att strunta i Unionens manliga medlemmar, känns väldigt långsökt.

Förbundsstämma på Unionen?

Förbundsstämma på Unionen?

Jag blev för drygt 20 år sen tillfrågad om jag ville bli medlem i det förbund som idag heter Unionen. Jag tackade nej, vilket känns skönt en dag som denna, och efter ett par år som svartfot gick jag i stället med i CF, det som idag heter Sveriges Ingenjörer. De är inte heller perfekta ur jämställdistiskt perspektiv, men jag har svårt att tro att en så extrem person som Yilmaz skulle bli särskilt långvarig på deras kansli.

Uppdatering: Unionen har i kommunikation med min läsare Mathias meddelat att Yilmaz inte längre jobbar hos dem och att hon skriver krönikorna i egenskap av privatperson. Men det framgår ganska tydligt att den avslutade anställningen inte har med krönikorna att göra. Till skillnad från i S-toppen går det uppenbarligen att sitta på dubbla stolar i Unionen. Men Stig Malm skulle knappast kommit undan med påståendet att han gjorde sitt berömda uttalande om ‘Fittstim’ i egenskap av privatperson.

Blogglänkar: Ekvalist, Toklandet

Könsprofilerade annonser

Eftersom turbon i min kära bil börjat läcka olja och förmodligen rasar vilken dag som helst, så har jag ägnat de senaste dagarnas datortid åt att leta ett fräschare exemplar på Blocket. Mötesplatsen annonserar på samma sida om fräschare exemplar av motsatta könet, vilket jag dock inte har något akut behov av. Märkligt nog har det bara dykt upp kvinnor från Skåne på bilderna som ‘slumpas’ fram i Mötesplatsens banner när jag letar bilar i Skåne. (En av dem var för övrigt hustruns kollega, som enligt skvaller dumpat sin sambo för att hon tyckte att han ägnade för mycket tid åt sin dotter som vill bli elitidrottare. Så nu är hustruns kollega ännu mer ensam än förut.)

Är det inte lite oldschool att profilera annonser som riktar sig enbart till heterosexuella män, på en sida som säljer bilar? Nåväl, vi har ju åtminstone slutat sälja bilar med hjälp av lättklädda brudar i Sverige. Nedan några ryska ungdomar som försöker införa ‘jämställdhet’ i bilannonseringen.

hA9E440F3

Play it safe

Jag hade egentligen tänkt skriva något långt och seriöst idag, men än en gång har tiden gått till att läsa och kommentera på andra bloggar. Det har varit full rulle i bloggosfären och jag kan framför allt rekommendera Toklandets debatt med feministen Malin Michea om mansrollens (påstådda) koppling till våldtäkter, som började på twitter igår, fortsatte med Micheas krönika på Source där hon är redaktör och kulminerade på Toklandets blogg där Michea själv deltog flitigt. Kommenteras även av Erik på Genusdebatten i två inlägg: del ett och del två. Ett tidigare inlägg jag själv skrivit på detta ämne hittas här.

En annan intressant diskussion pågår med nya välartikulerade bloggaren Hanna Kjellberg, som i sitt senaste inlägg ger sin definition på vad hon tycker feminism är. Manosfären håller förvisso inte med henne om särskilt mycket, vilket bl.a. kan utläsas i Bittergubbens och Aktivarums repliker, men eftersom hon har så artig framtoning och god intellektuell kapacitet, så finns där potential för många givande diskussioner framöver.

Men eftersom mitt eget planerade inlägg skjuts på framtiden, så kommer här istället ett litet pryltips för mannen som redan har allt:

Party games

Bokhandeln på Kastrup säljer ett ‘Party Game’ samt ‘expansion pack’ med tema ’50 Shades’, för 3 spelare eller mer. Jag vågar knappt läsa innehållsförteckningen när andra tittar på. Har fulsex plötsligt blivit helt rumsrent, nåt Svenssons sysslar med på sina parmiddagar?

Undrar om åklagare Ulrika Rogland på andra sidan Sundet är underrättad?

20130313-135618.jpg