Volymfrågan

Det här förslaget postade jag redan för drygt ett år sen, men det finns anledning att lyfta det igen, då det är mer aktuellt än någonsin. Just nu pågår en stor folkvandring till Västeuropa. Rent bokstavligt en folkvandring alltså, folk går långa sträckor till fots för att ta sig till de rika länderna i norra Europa. Många gör vad som helst för att slippa söka asyl i fattiga östeuropeiska länder, trots att där råder fred. Anstormningen är så stor att inte ens rika Tyskland förmår hantera läget, tusentals migranter sover på Münchens gator i väntan på att få registrera sig hos myndigheterna, som bara har lokal kapacitet att hantera 400 nya om dagen. Landet stängde sina gränser tills det lugnat ner sig, vilket många andra länder också gjort. Ungern, som inte bara har sin egen gräns att hålla, utan utgör en yttre gräns för EU, satte in tårgas när frustrerade människor försökte ta sig in med våld. Detta är ett led i den politik som även Stefan Löfven driver, att säkra EUs yttre gräns, samtidigt som han hycklande talar om att ‘inte bygga några murar’.

Överlag är det för mycket känsloargument och för lite hårda förslag i migrationsfrågan. Det manifesteras på torg, det skapas hashtaggar och sprids bilder med drunkade barn på sociala medier, men ingen har svar på de grundläggande frågorna – Var ska de bo, hur ska de försörja sig, vem betalar? Och utan svaren, kommer vi i praktiken bara att flytta tältlägren från öknen till granskogen. Mer kommer pengarna inte att räcka till, om vi inbillar oss att vi kan upprätthålla nuvarande asylsystem, samtidigt som vi öppnar gränserna och skapar säkra vägar till Europa för de många miljoner människor som så gärna vill flytta hit. Den som saknar en plan för hur volymfrågan ska hanteras, borde därför bara sätta sig på läktaren och hålla käft.

Jag skiter i dina känslor. Vill du ta emot fler människor? Show me the Money!

Jag skiter i dina känslor. Vill du ta emot fler migranter? Show me the Money!

Som klassisk liberal/libertarian tycker jag i princip att vem som helst ska få flytta var i världen den vill, så länge vederbörande tar ansvaret för sin egen och familjens försörjning. Redan på 90-talet sen startade jag diskussionstrådar med det temat på Aftonbladets forum, som då var landets största (varken Flashback Forum eller Familjeliv fanns då). Men väldigt många av de som kommer till Sverige nu, har inte möjlighet att ta ansvar för nån försörjning. Och nej, att tigga utanför Ica är inte ett legitimt sätt att försörja sig. Därför behövs ett system för att hantera även de ekonomiska flyktingarna. Jag kommer här med ett konkret förslag på hur det skulle kunna gå till.

Det mest kontroversiella i mitt förslag är nog att släppa invandringen helt fri, med undantag för kända krigsförbrytare, mördare, våldtäktsmän och liknande. Hela dagens asylprocess och ansökningsförfarande skrotas, alla får stanna, oavsett deras skäl att komma hit. Därvid sker en stor kostnadsbesparing, då den byråkratin är en icke oväsentlig del av Migrationsverkets budget.

Om vi ska kunna hantera ökade volymer, måste vi inse att de inte kan ha full tillgång till hela vår välfärd, med samma levnadsstandard som etablerade invånare har. Det har de kanske inte idag heller, men vi måste sänka nivån ytterligare och skapa ett parallellt samhälle med andra villkor än det öppna samhället. De immigranter som snabbt klarar att få jobb på den öppna arbetsmarknaden är bara att gratulera, de skaffar egen bostad, betalar skatt och står för sitt eget uppehälle. Inga problem där. Men de som ej förmår stå för sin egen försörjning, erbjuds mitt nya alternativ.

Min idé går ut på att etablera en ny typ av migrantförläggningar, som erbjuder grundläggande kost, logi och hälsovård, förbereder klienterna för det svenska samhället, samt är mer eller mindre självförsörjande genom att de vuxna immigranterna arbetar halvtid vid statliga fabriker i närområdet, eller med själva förläggningens drift och underhåll.

Asyl

Asylförfarandet skrotas, varvid omfattande besparing kan göras i Migrationsverkets byråkrati. De resurserna kan i stället läggas på att administrera praktiska frågor runt boende, förplägnad, utbildning och arbete. En bakgrundskontroll görs i syfte att hitta grova brottslingar, men i övrigt får alla stanna oavsett orsak.

Boende & kosthållning

Familjer bör rimligen erbjudas lägenheter där alla kan bo tillsammans. Ensamstående erbjuds enrummare liknande studentkorridor eller liknande. Snabba skiftningar i boendebehovet justeras med moduler (likt byggbaracker). Det ska finnas egen kokmöjlighet i boendet, men även erbjudas mat från storkök i närliggande kantiner. Den som äter på kantinen får betala för det. I anslutning till förläggningarna ska det finnas gott om anläggningar för idrott och rekreation.

Utbildning & sjukvård

Barnen intensivutbildas i svenska tills de anses tillräckligt kapabla att flyttas över till vanliga svenska skolor där de träffar svenska barn. Migrantbarnen sprids ut på olika skolor med hjälp av skolbussar, så att inte alla hamnar på samma ställe. De vuxna utbildas i svenska och samhällskunskap, samt erbjuds extra stödundervisning om de är analfabeter. Barnens utbildning sker på heltid, medan de vuxna går i skola på halvtid, för- eller eftermiddagar. Sjukvård erbjuds genom att förläggningarna har egna vårdcentraler, där personalen delvis talar rätt språk.

Arbete

Detta är förmodligen den del i mitt förslag som är mest olik dagens system. I stället för att leva på bidrag eller tigga på gatorna, måste varje vuxen kapabel person på förläggningarna jobba halvtid i statliga fabriker (likt Samhall), där det tillverkas produkter som den offentliga sektorn ändå behöver köpa in för sin verksamhet. Det kan vara förvarsmateriel (ej vapen), livsmedel, kläder, enkel vårdutrustning, skolbänkar och liknande. Detta kan kanske kallas socialism, men det är ju vad all statlig verksamhet går ut på. Dessa fabriker kommer inte att konkurrera med befintlig privat industri i nån nämnvärd utsträckning, då de producerar för en marknad som till stor del saknas idag. Vi borde t.ex. återupprusta både det militära och det civila/ekonomiska försvaret och återetablera beredskapslagren som avvecklades för drygt ett decennium sedan. Det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt med mitt förslag.

De med rätt utbildning/erfarenhet kan även jobba med drift och underhåll av själva förläggningen, t.ex. snickeri, transporter, mottagning, matlagning, vård etc. Lönen blir ganska blygsam och kan med fördel vara skattebefriad för att minska administrationen. Den ska räcka till boendekostnad, mat och en liten fickpeng att disponera fritt. De boende på förläggningen är fria att när som helst ta jobb på den öppna svenska arbetsmarknaden. När de klarar det, anses de mogna att slussas ut i samhället och klara sig på egen hand. Om nån vill bo kvar på förläggningen får de förstås göra det, och betala vad det kostar.

Svenskt medborgarskap

Fulla medborgerliga rättigheter erbjuds idag endast till den som är svensk medborgare, vilket även ska gälla i mitt förslag. Jag vill dessutom införa krav på fullgjord medborgarplikt för att bli medborgare, vilket jag ska utveckla i ett annat inlägg, där jag ger min syn på totalförsvaret. Men kortfattat innebär det att man ska ha fullgjort en tremånaders GMU eller civilförsvarsutbildning och stå till statens fortsatta förfogande i kristider. Man kan ifrågasätta det liberala i att tvinga folk att arbeta gratis med farliga sysslor för staten, men det är en anpassning till den realitet vi lever i. Den som vill åtnjuta välfärdssamhällets rättigheter måste även ställa upp på dess plikter.

Summa summarum:

  • Fri invandring oavsett skäl, slopa ansökningsförfarande och byråkrati
  • Arbetskraftsinvandrare slussas rakt in i samhället och sköter sig själva
  • De som ej är kapabla att konkurrera på öppna arbetsmarknaden erbjuds boende, kost och utbildning på förläggningar med enklare standard
  • Migrantförläggningarna görs mer eller mindre självförsörjande, genom att deras statliga fabriker producerar varor till offentliga sektorn och genom att de boende engageras i drift och underhåll
  • Medborgarskapet villkoras till plikt att delta i militär/civilförsvar
Annonser

Om männen strejkade

Försvarstwittraren @Reservofficer1 skrev häromdagen en av årets viktigaste svenska texter, som sammanfattar hur sårbart det svenska samhället blivit för minsta lilla störning, efter att totalförsvaret lagts ner. Det finns inga reserver och ingen beredskap för nånting alls, inom ett par dagar är civilisationens kollaps ett faktum.

Men hans text illustrerar även hur oumbärliga män är. Om bara en liten del av männen slutade jobba, nämligen lastbilschaufförerna som till större delen är män,  p.g.a. strejk, dieselbrist, fientlig militär aktivitet i regionen eller annan valfri orsak, så skulle följande hända:

Dag 1

• Mjölk och färskt bröd tar slut
• Morgontidningen uteblir för många
• Sjukvården får brist på rena textilier
• Avfallshanteringen blir problem inom sjukvården
• Brev och paket kan inte skickas
• Brist på vissa läkemedel på apoteket
• De flesta varorna i Systembolagets sortiment tar slut
• Värmeproduktionen upphör
• Industriproduktionen tvingas stänga
• Kommunens anläggningsarbeten stannar
• Äldreomsorgen får problem att ordna mat

Dag 2

• Apoteket stänger
• Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln
• Brist på diesel på tankstationerna
• Restauranger får problem med sopor
• Risk för störningar i kollektivtrafiken

Dag 3

• Avloppsslam blir ett problem
• Mjölken kan inte längre tas om hand ute på gårdarna
• Brist på drivmedel börjar märkas på bensinstationerna
• Hotellgäster kan inte räkna med rena lakan
• Skolmaten består nu av rester och torrfoder
• Lärarna uppmanar barnen att ta med egen mat

Dag 4

• Allt drivmedel är slut på tankstationerna
• Busstrafiken ställs in
• Flygtrafiken ställs in
• Sopor på gatorna

Dag 5

• Dricksvattnet blir otjänligt
• Brist på livsmedel
• Många fordon får ställas i brist på drivmedel
• Hotellen stänger i brist på insatsvaror
• Skolmaten är nu helt slut
• Industriproduktionen står stilla

Liknande katastrofscenarier kan förstås målas upp för vissa kvinnodominerade yrkeskategorier som är samhällsbärande, t.ex. sjukvården, livsmedelshandeln eller barnomsorgen. Men poängen kvarstår, samhället klarar sig inte utan män, särskilt inte de män som befinner sig ganska långt ner på samhällsstegen.

Idag firas den Internationella Mansdagen.

Dagens bästa krönika har jag själv skrivit, om jag får välja. Läs den här : A Voice for Men Sverige – Internationella Mansdagen 2014

Psyops

Den här helgen har varit händelserik på nyhetsfronten, med ubåtsjakt i Stockholms skärgård, en rysk oljetanker som snurrar runt i cirklar under flera dagar som om kaptenen vore stupfull, uppgifter om vadande män i ryggsäck i skärgården, bilder på miniubåtar, ett civilt ryskt forskningsfartyg med kapacitet att docka miniubåtar på kurs rakt mot Stockholm och en massa annat som man måste vara i min ålder för att minnas när det hände senast.

Kustbevakningen borde väl egentligen borda NS Concord och ta utandningsprov på befälen? Misstänkt sjöfylla ligger nära till hands

Kustbevakningen borde väl egentligen borda NS Concord och ta utandningsprov på befälen? Misstänkt sjöfylla ligger nära till hands

Så här ser ryska amfibieförband ut på sina egna bilder de lagt på Internet. En snubbe med liknande kläder har setts vada omkring i Stockholms skärgård den senaste veckan.

Så här ser ryska amfibieförband ut på sina egna bilder de lagt på Internet. En snubbe med liknande kläder har setts vada omkring i Stockholms skärgård den senaste veckan.

En bild som påstås tagen idag, med vad som liknar den ryska miniubåten Triton. Möjligen Stig-Helmer på vindsurfing. Eller vad föreställer den egentligen?

En bild som påstås tagen idag, med vad som liknar den ryska miniubåten Triton. Möjligen Stig-Helmer på vindsurfing. Eller vad föreställer den egentligen?

Igår kväll drabbades jag av nåt märkligt när jag tänkte läsa debattartikeln SvD ”Ett bra försvar kostar 100 miljarder” Hur jag än försökte, så maskerade större delen av texten av en annons. Inga andra brännpunktsartiklar har liknande problem. Jag provade att ladda om texten, starta om datorn och allt möjligt. men nu idag är annonsen fortfarande ivägen. Som tur är funkar det på paddan, så mina misstankar om rysk psyops har försvagats något.

Artikeln i SVD blockades till oläslighet av en annons. Inte vilken annons som helst heller

Artikeln i SVD blockades till oläslighet av en annons. Inte vilken annons som helst heller

Men varför inte göra som i gamla tider, låta ledarna mötas i envig i stället för att fotfolket ska blöda och dö?

Putte är redo

Putte är redo

Knugen försvarar

Chabo är redo

Älg trumfar björn

Ett värdigt fredspris

Av naturliga skäl får historiens yngsta Nobelpristagare Malala Yousafzai mer uppmärksamhet än den äldre indiske man hon delar fredspriset med. Som jämställdist är det självklart att stödja flickors rätt till skolgång, något Malala kämpat för sen hon var 11. Även pojkars rätt till en riktig skola i den aktuella regionen måste dock stödjas, det räcker inte att de får lära sig rabbla koran-verser utantill på ett språk de inte förstår. Malalas icke-våldsprincip som hon berättat om i flera TV-intervjuer är behjärtansvärd, och den passar nog bra för hennes egen del, där en skoklack är det enda fysiska vapen hon har att plocka fram. Men mot skrupelfria våldsmän av den typ som sköt henne i huvudet, funkar egentligen bara deras egen medicin.

Att Malala överlevde mordförsöket berodde inte på att hon lät bli att bruka våld, utan på att Allah ville ha det så. Men i en avrustad värld kan våldsmän med machetes eller AK-47 glida fram som kungar och framtvinga sin vilja på vem de vill. Det är därför det är så viktigt att de ”snälla männen”, och för all del de kapabla kvinnorna, besitter en våldsberedskap, så att den typen av laglöshet kan förhindras. Hur man förhindrar män från att bli den typen av ”onda våldsmän” är ett kapitel för sig, som jag bloggat om många gånger, bl.a. här.

I lördags såg jag en propagandistisk B-film, ”Jarheads 2”, vars främsta syfte uppenbarligen var att locka rekryter till amerikanska marinkåren. Men den hade ändå ett viktigt budskap. Den utspelades i Afghanistan där de militära huvudpersonerna, mest män men några kvinnor, offrade sina liv för att rädda en människorätts-aktivist ganska lik Malala ut ur Talibanernas grepp, så att hon kunde hålla tal inför FNs generalförsamling och dinera med Obama. ”She is larger than you, she is a symbol for the whole country, the very reason why we are here to fight

Malala 1

Malala2

Malala3

Malala4

Malala splatt

Malala5

Malala6

nobel-peace-prize

 

Eftervärldens dom blir hård

Just nu pågår slaget om Kobané, mellan ca 9000 soldater från Daesh och ett för mig okänt antal soldater ur den kurdiska milisen i Syrien. De kurdiska styrkorna har hållit stånd mot belägringen i tre veckor, men håller nu på att förlora greppet. Daesh har tillgång till pansarfordon och artilleri, medan kurderna bara har automatkarbiner.

Min bedömning som armstolsgeneral, utifrån de uppgifter som kommit via media och ögonvittnen på twitter, är att den USA-ledda koalitionen med lätthet hade kunnat stoppa Daesh framfart, genom att från luften slå ut Daesh artilleripositioner, pansarfordon och underhållskonvojer i den öppna terrängen utanför staden, där de knappast kan gömma sig om de samtidigt ska kunna strida effektivt. Och utan sina tunga vapen skulle Daesh knappast kunna rycka fram mot kurdernas positioner utan att mejas ner som infanteriet i första världskriget. Men det krävs inte så många stridsvagnar och artilleripjäser för att bli kung mot en motståndare som inte kan bekämpa dem.

Det förvånar mig att USA och dess allierade under tre veckor inte lyckats hitta och förstöra Daesh tunga vapen runt Kobané, vilket hade kunnat förhindra den massaker som är att vänta om staden faller. Det är nog knappast förmågan som saknas, så förklaringen kan kanske hittas i den politiska viljan? Det är svårt att hitta nån ‘god sida’ i Syriens inbördeskrig och risken finns att felriktad hjälp straffar sig längre fram. Men i Kobané handlar det om att rädda 10.000-tals civila från massmord och slaveri under Daesh, något den kurdiska milisen knappast kommer att göra sig skyldiga till om de får hjälp att behålla staden, hur terroriststämplade de än må vara i Turkiet.

Turkiskt pansar står stridsberedda några km från Kobane. Bara i den här bilden finns förmodligen fler stridsvagnar än vad Daesh har i samma region?

Turkiskt pansar står stridsberedda några km från Kobane. Bara i den här bilden finns förmodligen fler stridsvagnar än vad Daesh har i samma region?

Samtidigt har förband ur turkiska armen grupperats längs gränsen, om inte annat för att kunna möta Daesh om de går över den. Efter att de i förra veckan fick politiskt mandat av sitt eget parlament att ingripa, är det stor skandal att de står passiva och tittar på, med Daesh trupper tidvis synliga i kikarsiktet på sina kanoner. Daesh har enligt uppgift ca 9000 infanterister runt staden, vilka i den öppna terrängen skulle drivas bort/besegras av Turkiets pansar på några timmar, utan större turkiska förluster, om turkarna bara ville. Daesh tunga vapen kanske tillfoga viss skada, men skulle inte överleva länge i den striden, särskilt inte om markanfallet hade flygunderstöd. Men detta pansaranfall borde gjorts i torsdags eller fredags förra veckan, när Daesh fortfarande stod utanför staden. Nu när de gått in bland husen, återstår infanteribataljer hus från hus, man mot man, mitt bland de kvarvarande civila. Betydligt svårare läge. Hoppet är inte ute, men det ser inte bra ut.

Eftervärldens dom blir hård. Turkarnas och USAs passivitet kommer att dömas lika hårt som de nederländska FN-soldaterna som undlät att ingripa mot massakern i Srebrenica, där 8000 civila bosniska pojkar och män slaktades på nån vecka. Nederländska politiker fick avgå långt efteråt, då det klargjordes att landet inte fullföljt sina förpliktelser. Då var ändå de nederländska trupperna i Bosnien ganska svaga jämfört med serberna som utförde massakern, medan USA och Turkiet är helt överlägsna Daesh i luften och på marken. Om massaker utbryter i Kobané, kommer eftervärlden att klandra Obama och Erdogan, som båda hade möjligheten att stoppa blodbadet, men lät bli. Nobels Fredspris bör lämnas tillbaka, om inte annat.

 

Daesh

Idag manifesteras på olika ställen i Sverige mot Kalifatet Daesh grymheter. Som vanligt tar man fasta på kvinnans högre skyddsvärde och har valt ”Befria bortrövade kvinnor och barn!” som slogan. De tusentals mördade männen glöms bort, vad annat kunde man förvänta sig i vårt avlånga genusland? Men att det överhuvudtaget manifesteras är förstås en framgång, PK-folket brukar ju annars ha en märklig symbios med extrema jihadister. Själv manifesterar jag genom att skriva det här inlägget.

Tourettes-femister hatar också Kalifatet

Tourettes-femister hatar också Kalifatet

Daesh avrättar männen och förslavar kvinnorna. De utrotar inte bara de människor som vägrar foga sig, utan även deras kultur och historia. Antika kyrkor, moskéer och t.o.m. profetgravar från gamla testamentet sprängs och bulldozras, så att inget annat än Kalifatets kultur ska finnas kvar. Mosul hade några av de äldsta kristna församlingarna i världen, med kyrkor från 200- och 300-talen. Nu är de borta och medlemmarna har mördats eller flytt. Daesh krigföring och terror är förvisso inte först eller värst. Det finns t.ex. konflikter i Afrika som är långt värre i antal döda och där aktörerna tangerar Daesh i grymhet, även på 2000-talet. Men på nåt sätt tar ändå Kalifatet allting till en ny nivå, med sin mediala skamlöshet.

Enligt uppgifter som Der Speigel publicerat, har Daesh ca 8000 krigare i Syrien och ca 15000 i Irak. Om man betraktar dem som infiltratörer och terrorister, så är de den största terrorgruppen någonsin. Men eftersom de nu gett sig in i reguljärt frontkrig, ska de snarare betraktas som en armé. Och som sådan är de patetiska. En analytiker som håller med mig är Gary Brecher (The War Nerd), som redan för tio år sen betraktades som en av världens ledande militärbloggare. Kalifatets militära styrka är alltså motsvarande 1-2 divisioner lätt infanteri. Som jämförelse är det hälften av manskapet i Sveriges fredstida stående armé på den tiden vi hade allmän (manlig) värnplikt, med den inte oväsentliga skillnaden att Sveriges dåtida armé hade betydligt fler tunga vapen än vad Daesh har.

Daesh har förvisso erövrat en hel del tunga amerikanska vapen från den Irakiska armén, när de sistnämnda deserterade från sina baser i Mosul. Men Kalifatets tunga vapen är tämligen värdelösa vid frontkrig i öknen, när USA och Frankrike nu ger luftunderstöd åt kurderna som tagit upp striden på marken. Stridsvagnar, pansarbandvagnar och artilleripjäser är bara feta bombmål, som fotfolk gör klokast i att hålla sig så långt borta från som möjligt, om de grupperats i Iraks öppna terräng. Så länge Daesh saknar effektivt luftvärn (typ ryska BUK), som kan bekämpa högflygande attackplan, har de nu nått vändpunkten och får svårt att expandera mer. De tar fortfarande terräng i Syrien där motståndet är försvagat av inbördeskriget, 45000 Syriska kurder flydde till Turkiet så sent som igår, men de Irakiska kurderna lär inte ge sig lika lätt. Inte heller Iraks grannländer Iran och Jordanien. Iraks arme lär nog inte heller låta Daesh erövra Shiitiska områden, trots den walk-over de lämnade i Mosul.

USA vill inte bara stoppa Kalifatet från vidare expansion, de vill besegra Daesh i grunden. Men för att åstadkomma det, behövs marktrupper som går in i Syrien och stannar kvar under lång tid, där de sannolikt exponeras för insurgenter som gömmer sig bland civilbefolkningen. Det var den typen av fulkrig som fick Obama att dra sig ut ur Irak. Det där är demokratiska staters dilemma i krig – eftersom de/vi inte kan slakta civilbefolkningen urskillningslöst, kan fienden aldrig besegras totalt. För övrigt en avgörande orsak till att ”War Nerd” Gary Brecher var motståndare till Irak-kriget 2003 – han insåg att en demokrati aldrig kan vara tillräckligt brutal för att ”befria” ett land som inte vill bli befriat. Men Daesh har inga såna skrupler, de har mördat tiotusentals och drivit hundratusentals på flykt. Obama vill beväpna och träna andra syriska rebellgrupper som ska göra grovjobbet på marken, men det är en väldigt osäker metod. Dels tar det tid att träna dem, dels kan man inte vara säker på dessa gruppers lojalitet och egna slutliga mål. Risken finns att man bara ersätter en jihadgrupp med en annan.

Värnpliktigt hemvärn

Efter en lång sommar med fantastiskt väder, då jag knappt bloggat alls, blir det två inlägg på raken denna regniga söndag. Inte minst för att de hör ihop. I förra inlägget skrev jag om att införa fri invandring utan bidrag, där de som ej kan försörja sig på egen hand bor på förläggning och jobbar halvtid i statliga fabriker som tillverkar utrustning till offentliga sektorn, där försvaret inledningsvis blir en stor del. Min tanke är att en mer eller mindre självförsörjande flyktinghantering ska bidra till att bekosta en upprustning av försvaret.

Sveriges försvar har varit på dekis under hela 2000-talet, kanske ännu längre. Värnplikten upphörde mer eller mindre genom att anslagen ströps och häromåret lades den helt i träda. Sverige förmår ej längre försvara vårt eget land mot en seriös angripare. Men det senaste 1-2 åren har Putins agerande visat att vi behöver kunna stå upp och hävda vår integritet.

”Den som vill leva i fred bör rusta för krig”, lyder ett gammalt ordspråk. Under kalla kriget kunde Sverige mobilisera 700 000 man med vapen, förvisso ofta ganska ålderstigen materiel. I dag handlar det om några procent av den siffran, trots en liknande kostnad i kronor. På den tiden var den grundläggande utbildningen (det som idag kallas GMU) 7½-15 månader. De tre första månaderna ägnades åt den så kallade gröntjänsten, som omfattande grundläggande vapenhantering och infanteritaktik. Resten av tiden fick man nån slags befattningsutbildning, som syftade till att lära sig tyngre vapen, teknisk materiel eller särskilda rutiner som hörde befattningen till. Sen blev man i regel krigsplacerad i en befattning som motsvarade vad man utbildats till. De högre befälen och vissa tekniska specialister var yrkesmilitärer, men värnpliktiga soldater hanterade i stor utsträckning försvarets tyngre vapen, även stridsvagnar, kanoner och örlogsfartyg. Hemvärnet, som kunde mobiliseras med kort varsel, bestod av frivilliga soldater, ofta äldre män.

Min tanke är att återinföra värnplikten och göra en kort GMU obligatorisk för alla kapabla personer oavsett kön, men att utbildningen begränsas till gröntjänsten på 3-4 månader. Dessa personer krigsplaceras sedan i lokalförsvarsförband som ersätter och förstärker hemvärnet. Krigsplaceringen kvarstår tills personen blir småbarnsförälder, alternativt uppnår en viss ålder, kanske 35 år. Lokalförsvaret består av lätt infanteri med god kännedom om lokala förhållanden och ska kunna mobiliseras med några timmars varsel i händelse av beredskap. Korta förbandsövningar genomförs med 1-2 års mellanrum, lämpligen fredag till söndag. Ledarskap och tyngre vapen ska fortfarande hanteras av yrkesmilitärer, som idag.

Syftet med lokalförsvaret är att göra det mer eller mindre omöjligt för en fiende att förflytta sig på Sveriges vägar. De specialiseras på eldöverfall mot fordonskolonner med vägbomber, handeldvapen och fjärrutlösta truppminor (typ claymore). När de fått stopp på en kolonn och möter motstånd, retirerar de och försvinner tillbaka in i skogen, till fots eller på fyrhjulingar, för att slå till någon annanstans en annan dag. Sveriges terräng torde vara synnerligen lämpat för en sån taktik, än mer än Afghanistan och Irak där liknande taktiker använts av landets motståndsmän. För extra effekt kan lokalförsvaret samarbeta med yrkesförsvaret, så att en bildad ”motti” utsätts för artilleribeskjutning så fort den stannat. De kan även tränas att agera närskydd till yrkesförsvarets grupperingar och fasta anläggningar, t.ex. artilleri, luftvärn, flygbaser och ledningscentraler. En viss andel tränas på strid i bebyggelse, lite beroende på bostadsortens storlek.

GMU

Den grundläggande utbildningen genomförs lämpligen någon gång mellan 18 till 20 års ålder och omfattar en termin på hösten eller våren, för att sammanfalla med högskolornas tider. Under denna termin står individen till försvarets förfogande 24/7, med permission 1 helg per månad. Soldaterna drillas i hantering av personliga eldhandvapen samt lätt kulspruta, lär sig ligga i bivack/tält med alla rutiner som hör därtill och tränas i sjukvård, självskydd, överfalls- och försvarstaktik.

Lokalförsvaret

Dessa förband opererar i små autonoma grupper, med plutoner, kompanier eller i vissa fall bataljoner som största enhet. Befälen består av frivilliga yrkesmilitärer, så som dagens nationella skyddsstyrkor (hemvärnet) organiseras. Dessa känner sina krigsplacerade soldater och kan mobilisera dem genom personliga besök i hemmet, ifall telefonförbindelserna skulle slås ut. Fler yrkesmilitärer med specialistkunskaper kan knytas till lokalförsvarsenheterna, för att förstärka dessa med tyngre vapen som granatgevär, prickskyttegevär, pansarvärn och granatkastare. Vid övningar med 1-2 års mellanrum lär soldaterna i enheterna känna varandra och den terräng där de ska verka i händelse av beredskap. Med en allmän värnplikt och krigsplacering under ca 10 år, skulle ett fullt mobiliserat lokalförsvar kunna mönstra kanske 0.5-1 miljon soldater med den folkmängd Sverige har idag. Det innebär att en angripare aldrig kan färdas säkert genom landet, det kan ligga en pluton svenskar i bakhåll bakom varje vägkrök. Och med tusentals små självstyrande enheter kan Sverige inte besegras med stora avgörande slag, utan varje lokal enhet måste sökas upp och bekämpas i de djupa skogarna. Varje lokalförsvarsenhet har egna decentraliserade mobiliseringsförråd ute i terrängen och ska kunna vara självförsörjande på mat och ammunition i månader.

Yrkesförsvar

Flygvapnet och marinen ingår i yrkesförsvaret, men i detta inlägg beskriver jag bara armén. Den utgörs av kontrakterade soldater med bästa tänkbara utrustning. Dess storlek låter jag vara osagt, ju fler desto bättre, men smakar det så kostar det, förstås. Dess uppgift är att hantera de tunga vapnen, så som luftvärn, artilleri, och stridsfordon. De har även specialförband med särskilda kompetenser. Yrkesarmén organiseras främst i mekaniserade anfallsbrigader. Anfallsbrigadernas uppgift är att aktivt besegra fientliga förband och återta terräng. De kan även användas för internationella uppgifter med kort varsel, rimligen på frivillig basis för enskilda soldater. Delar av yrkesarmén avdelas för nära samarbete med lokalförsvaret, så som beskrivs i det avsnittet. Ett lokalförvarskompani kan t.ex. förstärkas med prickskyttar, granatkastargrupp, pansarvärnsgrupp, ingenjörsgrupp (för minering/vägbomber) etc. Luftvärn bör också finnas decentraliserat, för att kunna bekämpa helikopterförband och liknande.

Materiel

En stor upprustning betyder att Sverige behöver hundratusentals nya uniformer, hjälmar, skyddsvästar, kokkärl, tält, sjukvårdsmateriel, konserver, fältransoner och annat som hör soldatlivet till. Dessa kan lämpligen tillverkas av statliga fabriker som placeras i anslutning till flyktingförläggningar, så som beskrevs i förra inlägget. De privata företag som besitter kompetensen på respektive område kan kontrakteras mot en viss royalty, enligt befintliga upphandlingsregler, men arbetskraften består av flyktingar som jobbar halvtid för att bekosta sitt uppehälle i Sverige medan de lär sig språk och kultur. Vapen, ammunition och annan avancerad utrustning bör dock rimligen inte anskaffas på detta vis utan även fortsättningsvis tillverkas av säkerhetsklassade specialister. Arbetskraft vid flyktingförläggningarna kan kanske även underhålla försvarets fordon i fredstid, om man samtidigt är aktsam på infiltratörer som kan tänkas utföra sabotage inför eventuell invasion. På detta vis får vi både ett starkare försvar och en värdig flyktinghantering, för samma pengar som idag går till flyktingars försörjningsstöd. Det kommer nog att ta minst ett decennium innan en sån producerad volym uppnåtts att tillverkningen endast behövs för att ersätta den materiel som slits ut vid övningarna. Sveriges civilförsvar bör även återskapa de beredskapsförråd med livsmedel som tidigare fanns, inte bara för händelse av krig utan även naturkatastrofer. Vid sommarens skogsbrand fick t.ex. räddningsarbetarna leva på frivilliga allmosor, vilket är stor skandal.

Värnpliktsvägran & frisedel

Alla ungdomar i Sverige ska ha mönstringsplikt med förväntan att göra GMU, både män och kvinnor. Som tidigare ska det gå att slippa värnplikten för den som har goda skäl till det, t.ex. fysiskt eller psykiskt handikapp. Rimligen ska Sverige inte heller sätta in småbarnsföräldrar i strid, så krigsplaceringen upphör när man skaffar barn, vilket i dagens demografi oftast sker vid 25-35 års ålder. Årsklasserna i åldern 20-30 år torde vara fullt tillräckligt i antal för att bemanna lokalförsvaret på ett tillfredställande sätt, samtidigt som dessa i regel är fysiskt kapabla att utföra de förflyttningar till fots som stridsuppgifterna kräver. Den som vägrar bära vapen får en särskild utbildning för civilförsvaret, krigsplaceras för motsvarande uppgifter och kan räkna med att bli inkallad till skarp tjänstgöring även i fredstid, t.ex. för brandsläckning, skallgångskedjor och miljösanering. Den som helt vägrar värnplikten sätts ej i fängelse som förr, utan åläggs att betala en straffavgift motsvarande en termins studiemedel till CSN, med samma ränta och villkor som studielånet. Utländska medborgare bosatta i Sverige, måste ha gjort svensk GMU för att få erhålla svenskt medborgarskap under åldrarna 18-30 år.

Detta inlägg skulle kunna göras mycket längre, men jag håller där för idag. Som i det förra inlägget, kan min idé komma att finputsas i dialog med läsarna i kommentarsfältet.