Ännu ett fredspris till jämställdismen

Pär Ström var bloggaren och debattören som namngav en sedan decennier spirande ideologi – Jämställdismen. Han författade även ett kortfattat manifest. Många sätter likhetstecken mellan jämställdism och mansrättsaktivism, men det gäller bara i svensk praktik, där de flesta av jämställdismens kvinnofrågor sedan decennier varit i mål. I ett av sina sista blogginlägg förklarade Pär att jämställdismen inte är en renodlad mansrörelse, utan att när jämställdism ska uppnås i många andra länder, kommer kvinnofrågorna i främsta rummet.

Förra året gick Nobels Fredspris till en utpräglad jämställdist, Malala Yousafzai. Hon, samt hennes indiske medpristagare, strävar efter att barn av båda kön ska få samma rätt till skolgång, helt i linje med jämställdismens grundläggande tes om lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön.

Idag meddelades att även årets fredspris går i jämställdismens anda. Pristagarna blev den Tunisiska Kvartetten för Nationell Dialog, som bl.a. skrev landets nya konstitution. Den gjorde att Tunisien blev före Sverige med att införa en könsneutral lagstiftning, vilket är en av jämställdismens tyngsta frågor. För en jämställdist är detta en stor dag.

nobel-peace-prize

Tre vågor

Feminismens historia brukar beskrivas i tre vågor, som var och en sträckt sig över ett antal generationer och delvis överlappar varandra. Vissa menar att vi just nu bevittnar den fjärde vågen, som tagit fart i Internets tidevarv, men för enkelhetens skull låter jag 3 och 4 vara lika. Första vågen (ca 1750-1983) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade arvsrätt (problemet löstes i Sverige 1845)
  • Kvinnor var inte myndiga (problemet löstes etappvis i Sverige 1858-1921)
  • Kvinnor saknade juridiskt skydd mot hustrumisshandel (problemet löstes i Sverige 1864)
  • Kvinnor saknade rösträtt till Riksdagen (problemet löstes i Sverige 1921, utan kvinnlig värnplikt, som då fortfarande var ett villkor för mäns rösträtt)
  • Kvinnor hade lägre nominella löner än män för ett visst arbete (problemet löstes i Sverige 1947 inom staten, 1960-65 i privat näringsliv)
  • Kvinnor hade yrkesförbud i vissa yrken (problemet löstes i Sverige i omgångar 1859-1983, där stridspilot var det sista som upphävdes)
  • Kvinnor saknade rätt att söka till många utbildningar (problemet löstes etappvis i Sverige 1870-1983)

Andra vågen (ca 1945-1990) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade rätt att använda de nyligen uppfunna P-pillren (problemet löstes i Sverige 1964)
  • Kvinnor saknade juridisk rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, begreppet våldtäkt användes ej i det sammanhanget (problemet löstes i Sverige 1965)
  • Kvinnor beskattades tillsammans med sin man, på gott och ont (upphörde i Sverige 1971)
  • Det saknades fullgod föräldraförsäkring (problemet löstes i Sverige 1974, har reformerats ytterligare på olika sätt sedan dess)
  • Abort var förbjudet eller hårt reglerat (problemet löstes i Sverige 1975)
  • Barnomsorgen saknade kapacitet att ta emot alla, vilket tvingade kvinnor och vissa män att stanna hemma mot sin vilja (problemet löstes i Sverige ca 1990, lite svårt att säga exakt när)
  • Småbarnsföräldrar saknade rätt till frivillig deltid (problemet löstes i Sverige 1979)

Tredje och fjärde vågens feminism (1968- nu) kämpar mot problem som dessa:

  • Män finns. (SCUM-manifestet hyllas fortfarande av en enad svensk kulturelit)
  • Män sitter bredbent
  • Män är manliga (fast annars vill man ju inte ligga med dem)
  • Män slår ibland tillbaka när man ger dom en örfil
  • Män är flest bland näringslivets toppar (fast själv vill en inte läsa på KTH, det är ju nördigt)
  • Män kör bil på 76% av resorna, kvinnor bara på 73%. Därför kallas det ‘jämställd snöröjning’ när man prioriterar bilvägarna sist. Och därför är män ensamt skyldiga till växthuseffekten.
  • Alla håller inte med när en kvinna påstår nånting på Internet
  • Vackra kvinnor syns på bild i reklam
  • Publiken röstar på män i Melodifestivalen och andra musiktävlingar
  • Pappor tar ut färre föräldradagar än mammor
  • Pappor kräver att erkännas faderskap och att få umgås med sina barn
  • Singelkvinnor får inte inseminera sig med statliga subventioner
  • Sedlar föreställande män har högre valör än sedlar föreställande kvinnor
  • Män vill slippa smutskastas i media
  • Det finns en internationell mansdag
  • Män tittar på kvinnor som klär sig sexigt i offentligheten
  • Nobelpristagare i medicin säger sanningen om hur män & kvinnor fungerar
  • Dinosauriehonorna i Jurassic World äter bara män
  • Miss Pacman har rött läppstift (säger en kvinna med rött läppstift)
  • Feminister från våg 1-2 ifrågasätter rimligheten i våg 3-4

(Jag lämnar detta inlägg öppet. Fler exempel kan tillkomma)

Problematisering

Just nu spelas en låt väldigt mycket på radio, med titeln ”All about that bass” av Meghan Trainor, som handlar om att tjejer inte borde bekymra sig så mycket om sin vikt. Jag kan tänka mig att feministerna inte vet riktigt hur de ska ta den. Å ena sidan är det en kaxig tjejlåt av en kvinna som inte följer strömmen. Å andra sidan innehåller den åtminstone fyra detaljer som feminister & intersektionella har problematiserat mycket det senaste året.

  1. En nästan normalviktig kvinna som lajvar tjock, den dödssynd som Molly Sandén nyligen beskylldes för av Sveriges största feministblogg.
  2. En vit kvinna som stjäl svarta kvinnors uttryck, här främst i form av vissa slangord. Beskyllningar om kulturell appropriering haglade hårt mot Miley Cyrus för ett tag sen, men begreppet har även blivit aktuellt i Sverige sedan en politiker klädde ut sig till Malala, med slöja, brunkräm och allt. Vissa kanske även blir upprörda för att de svarta i videon reduceras till statister.
  3. Strofen ”Boys like a little more booty to hold tonight” har exakt samma innebörd som den Expressen-krönika för ca ett år sen som fick Karl-Johan Karlsson att drabbas av nytt svenskt rekord i näthat, med feminister som hatare. Män ska ju sitta på läktaren i den debatten och får absolut inte ha åsikter om kvinnors kroppar.
  4. Det talas i negativa termer om ”skinny bitches” i texten. Förvisso samstämmigt med den av svenska feminister skapade taggen #smalaförtrycker, men ändå ett bevis på att det feministiska systerskapet inte gäller alla kvinnor.

Detta sammantaget visar att feministers reaktioner på kulturella fenomen kan vara väldigt svåra att förutspå, särskilt när de utövas av kvinnor. Hittills har jag inte sett eller hört några reaktioner alls, trots att videon innehåller så många potentiellt problematiska komponenter.

Ett värdigt fredspris

Av naturliga skäl får historiens yngsta Nobelpristagare Malala Yousafzai mer uppmärksamhet än den äldre indiske man hon delar fredspriset med. Som jämställdist är det självklart att stödja flickors rätt till skolgång, något Malala kämpat för sen hon var 11. Även pojkars rätt till en riktig skola i den aktuella regionen måste dock stödjas, det räcker inte att de får lära sig rabbla koran-verser utantill på ett språk de inte förstår. Malalas icke-våldsprincip som hon berättat om i flera TV-intervjuer är behjärtansvärd, och den passar nog bra för hennes egen del, där en skoklack är det enda fysiska vapen hon har att plocka fram. Men mot skrupelfria våldsmän av den typ som sköt henne i huvudet, funkar egentligen bara deras egen medicin.

Att Malala överlevde mordförsöket berodde inte på att hon lät bli att bruka våld, utan på att Allah ville ha det så. Men i en avrustad värld kan våldsmän med machetes eller AK-47 glida fram som kungar och framtvinga sin vilja på vem de vill. Det är därför det är så viktigt att de ”snälla männen”, och för all del de kapabla kvinnorna, besitter en våldsberedskap, så att den typen av laglöshet kan förhindras. Hur man förhindrar män från att bli den typen av ”onda våldsmän” är ett kapitel för sig, som jag bloggat om många gånger, bl.a. här.

I lördags såg jag en propagandistisk B-film, ”Jarheads 2”, vars främsta syfte uppenbarligen var att locka rekryter till amerikanska marinkåren. Men den hade ändå ett viktigt budskap. Den utspelades i Afghanistan där de militära huvudpersonerna, mest män men några kvinnor, offrade sina liv för att rädda en människorätts-aktivist ganska lik Malala ut ur Talibanernas grepp, så att hon kunde hålla tal inför FNs generalförsamling och dinera med Obama. ”She is larger than you, she is a symbol for the whole country, the very reason why we are here to fight

Malala 1

Malala2

Malala3

Malala4

Malala splatt

Malala5

Malala6

nobel-peace-prize

 

Emma Watsons tal

ByPYw1YIYAAthXt

Om det vore så väl?

Veckans globala snackis på genusfronten är f.d. barnskådisen Emma Watsons tal till UN Women häromdagen. Hon kallar sig feminist, men jag uppfattar att talet innehöll en hel del jämställdism. Det ordet finns dock ej i engelskan, vilket hon även erkänner på slutet, när hon säger ”We are struggling for a uniting word”. Tyvärr har hon som så många andra torskat på en lång rad av de feministiska myterna, om lönegapet*, om att kvinnor saknar de rättigheter män har (i västvärlden) och om ”den destruktiva mansrollen” som roten till allt ont. Men jag uppfattar ändå talet som en inbjudan till samarbete och ett avståndstagande från feminismens mer radikala avarter, vilket kan vara en plattform att jobba vidare ifrån.

I am reaching out to you because I need your help. We want to end gender inequality—and to do that we need everyone to be involved.

This is the first campaign of its kind at the UN: we want to try and galvanize as many men and boys as possible to be advocates for gender equality. And we don’t just want to talk about it, but make sure it is tangible.

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

For the record, feminism by definition is: “The belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of the political, economic and social equality of the sexes.”

I started questioning gender-based assumptions when at eight I was confused at being called “bossy,” because I wanted to direct the plays we would put on for our parents—but the boys were not.

When at 14 I started being sexualized by certain elements of the press.

When at 15 my girlfriends started dropping out of their sports teams because they didn’t want to appear “muscly.”

When at 18 my male friends were unable to express their feelings.

I decided I was a feminist and this seemed uncomplicated to me. But my recent research has shown me that feminism has become an unpopular word.

Apparently I am among the ranks of women whose expressions are seen as too strong, too aggressive, isolating, anti-men and, unattractive.

Why is the word such an uncomfortable one?

I am from Britain and think it is right that as a woman I am paid the same as my male counterparts. I think it is right that I should be able to make decisions about my own body. I think it is right that women be involved on my behalf in the policies and decision-making of my country. I think it is right that socially I am afforded the same respect as men. But sadly I can say that there is no one country in the world where all women can expect to receive these rights.

No country in the world can yet say they have achieved gender equality.

These rights I consider to be human rights but I am one of the lucky ones. My life is a sheer privilege because my parents didn’t love me less because I was born a daughter. My school did not limit me because I was a girl. My mentors didn’t assume I would go less far because I might give birth to a child one day. These influencers were the gender equality ambassadors that made who I am today. They may not know it, but they are the inadvertent feminists who are. And we need more of those.  And if you still hate the word—it is not the word that is important but the idea and the ambition behind it. Because not all women have been afforded the same rights that I have. In fact, statistically, very few have been.

In 1997, Hilary Clinton made a famous speech in Beijing about women’s rights. Sadly many of the things she wanted to change are still a reality today.

But what stood out for me the most was that only 30 per cent of her audience were male. How can we affect change in the world when only half of it is invited or feel welcome to participate in the conversation?

Men—I would like to take this opportunity to extend your formal invitation. Gender equality is your issue too.

Because to date, I’ve seen my father’s role as a parent being valued less by society despite my needing his presence as a child as much as my mother’s.

I’ve seen young men suffering from mental illness unable to ask for help for fear it would make them look less “macho”—in fact in the UK suicide is the biggest killer of men between 20-49; eclipsing road accidents, cancer and coronary heart disease. I’ve seen men made fragile and insecure by a distorted sense of what constitutes male success. Men don’t have the benefits of equality either.  

We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes but I can see that that they are and that when they are free, things will change for women as a natural consequence.

If men don’t have to be aggressive in order to be accepted women won’t feel compelled to be submissive. If men don’t have to control, women won’t have to be controlled.

Both men and women should feel free to be sensitive. Both men and women should feel free to be strong… It is time that we all perceive gender on a spectrum not as two opposing sets of ideals.

If we stop defining each other by what we are not and start defining ourselves by what we are—we can all be freer and this is what HeForShe is about. It’s about freedom. 

I want men to take up this mantle. So their daughters, sisters and mothers can be free from prejudice but also so that their sons have permission to be vulnerable and human too—reclaim those parts of themselves they abandoned and in doing so be a more true and complete version of themselves.

You might be thinking who is this Harry Potter girl? And what is she doing up on stage at the UN. It’s a good question and trust me I have been asking myself the same thing. I don’t know if I am qualified to be here. All I know is that I care about this problem. And I want to make it better.

And having seen what I’ve seen—and given the chance—I feel it is my duty to say something. English statesman Edmund Burke said: “All that is needed for the forces of evil to triumph is for enough good men and women to do nothing.”

In my nervousness for this speech and in my moments of doubt I’ve told myself firmly—if not me, who, if not now, when. If you have similar doubts when opportunities are presented to you I hope those words might be helpful.

Because the reality is that if we do nothing it will take 75 years, or for me to be nearly a hundred before women can expect to be paid the same as men for the same work. 15.5 million girls will be married in the next 16 years as children. And at current rates it won’t be until 2086 before all rural African girls will be able to receive a secondary education.

If you believe in equality, you might be one of those inadvertent feminists I spoke of earlier.

And for this I applaud you.

We are struggling for a uniting word but the good news is we have a uniting movement. It is called HeForShe. I am inviting you to step forward, to be seen to speak up, To be the he for she. And to ask yourself if not me, who, if not now when.

Thank you.

*När det gäller lönefrågan i västvärlden, rekommenderar jag Emma och hennes fans att titta på den här videon av professor Christina Hoff Summers:

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

Mina inlägg på AVfM Sverige hittills

Så här i semestertider har jag total bloggtorka, den extra energi jag tidigare hade, går numera bl.a. till att se efter min gamla mor på ålderdomshemmet varje dag, samtidigt som alla familjära förpliktelser med barn & hustru kvarstår. Tveksamt om den bördan lättar när jag börjar jobba nästa vecka.

I januari blev jag tillfrågad att börja skriva för A Voice for Men Sverige, då vissa anser att jag är en av Sveriges vassaste mansfrågeskribenter. Ett uppdrag som hedrar! Även om jag inte ställer mig bakom varje bokstav som sajten publicerar, så är AVfM en viktig röst som fler borde läsa. Den ideologiska bredden är viktig, jag tror t.ex. knappast att Sofie Fahrman, Åsa Linderborg eller John Hakelius har så mycket gemensamt heller, trots att alla tre skriver för samma tidning. Så att andra skriver saker jag inte håller med om, är inga problem för mig, jag skriver mitt och de skriver sitt. Förväntningarna var inledningsvis att jag skulle publicera ett inlägg i veckan, men det har jag tyvärr inte lyckats hålla (och knappt nån annan skribent heller). Om AVfM hade haft möjlighet att betala arvode hade jag kanske publicerat oftare, men det hade samtidigt sänkt kvaliteten på texterna (så som vi ser hos gammelmedias många avlönade krönikörer).

Men det jag skrivit där hittills, är jag stolt över! Min egen ambition har varit att publicera texter med god kvalitet, som står sig i många år, därför skriver jag hellre en gång per månad än en gång per vecka. Vid Twitter-debatter, det forum jag numera helst använder, länkar jag ofta tillbaka till dessa texter, för att presentera ett djupare resonemang. Här är de texter jag skrivit hittills:

Den vite svenske mannen som norm

I mitt första inlägg vände jag upp-och-ner på de föreställningar som många svenska feminister vill sprida, att vita svenska män skulle vara hin håle själv. Nu senast uttryckt av Miljöpartiets Åsa Romson i sitt Almedags-tal. Jag refererar en kurdisk mans berättelse om hur han i sitt möte med den vite svenske mannens normer, lämnade sina patriarkala macho-ideal bakom sig och gick från att vara en våldsam ungdomsgangster till att bli sexualupplysare på ungdomsgårdar i Malmö.

Genusfällan, en ny typ av manlighet

Jag problematiserar begreppet ”Att dekonstruera maskuliniteten” och kommer till slutsatsen att det är en synnerligen dålig strategi för heterosexuella män, ifall de vill behålla sina chanser på dating-marknaden. Mina källor är feministernas egna berättelser.

Mansutredningen kukar ur

Jag förklarar varför Svend Dahls / Regeringens mansutredning är värdelös. Enligt mig (och många andra svenska MRA) finns det tre stora mansfrågor i Sverige, där aktörerna som orsakar problemen är andra individer än de drabbade männen:

1) Misandri i media

2) Juridisk mansdiskriminering, i lagar och myndighetsreglementen

3) Pojkars misslyckande i skolan

Utredningen skriver ganska mycket om punkt 3, men missar helt att nämna de metoder som enligt svenska studier visat sig kunna ge en lösning på problemet, bl.a. Bunkeflostudien. I stället tramsar den på om den redan inslagna linjen, som varit så misslyckad – genuspedagogik. Punkt 1-2 nämns bara i nån enstaka bisats, i en rapport på flera hundra sidor. Viktiga skribenter i ämnet, så som Steven Pinker, Warren Farrell, Pär Ström och Pelle Billing, finns inte ens med i referenslistan. Däremot skönlitterära radikalfeminister som Maria Sveland. Betyg: UNDERKÄNT!

Övertron på den magiska föräldraförsäkringen

Jag förklarar varför föräldraförsäkringen inte är det kraftfulla jämställdhetsverktyg som bl.a. Folkpartiet inbillar sig. Inte fan kommer t.ex. min fru att omskola sig till ett mer välbetalt yrke, bara för att jag tar ut några fler pappamånader? Snarare tvärtom! Ingen MRA kommer förvisso att gråta blod om fler föräldradagar individualiseras, Sverige har liksom redan världens generösaste föräldraförsäkring, men tro inte att det kommer att ändra något i grunden!

Jämställdismen, en presentation

Jag beskriver jämställdismens idéhistoriska bakgrund, dess vetenskapliga och ideologiska bas, centrala teser, rekryteringsgrupp och praktiska politik. Ett ganska långt och tråkigt, men ack så viktigt inlägg.

Männen då?

Min poäng är att frågan i titeln inte syftar till att kapa kvinnofrågorna och ersätta dem med mansfrågor, utan att föra tillbaka de allmänmänskliga frågorna till den könsneutrala arenan där de hör hemma. T.ex. våld i hemmet utövas till 50% av kvinnor i de milda fallen (som platsar i Eva Lundgrens ofta citerade ”Slagen Dam”) och i 25% av de grövre fallen (inkl mord). De flesta civila dödsoffer i krig är män, ändå hör vi ständigt att ”kvinnor drabbas värst i krig”. Av dessa och många fler liknande orsaker ska vi fortsätta ställa frågan ”Männen då?”, närhelst en feminist försöker utmåla kvinnor som enda offer för ett problem som drabbar båda könen.

Grön Ungdom gör parodi på sig själva

Jag refererar Grön Ungdoms aprilskämt, där de vill avskaffa manlig rösträtt. Vilket dock bara är en mildare variant av partiledaren Åsa Romsons senare Almedagstal. Därför inget aprilskämt alls, utan en korrekt spegling av moderpartiets officiella politik.

Regeringsutredning vill skapa fler faderslösa barn

Jag granskar regeringsutredningen om provrörsbefruktning av ensamstående kvinnor och konstaterar att barnperspektivet är synnerligen tunt berört. Den missar så gott som helt den globala statistik som visar att barn som växer upp utan far, är kraftigt överrepresenterade i alla slags sociala problem genom hela livet, även när siffrorna sållats för ekonomiska faktorer.

Den våldsamma mansnormen

Jag reder ut vilka definitoner som finns på ordet ”normer” och varför ingen av definitionerna leder till ”mäns våld mot kvinnor”. Mansnormen kallas ”våldsberedskap” och syftar till att skydda svaga individer från yttre våld. De män som ej besitter våldsberedskap, väljs ofta bort av kvinnor i människans parbildningsprocess.

Tjuvnyp

Expressens krönikör Frida Boisen brukar skriva skit nästan varje vecka (även om jag höll med henne en gång), men dagens krönika når nog nya bottennivåer.

I veckan kom så en dom i Norrköpings tingsrätt. En kvinna säger att en man nöp henne i rumpan och att hon då gav honom en örfil. Mannen säger att något rumpnyp aldrig ägt rum. Men att han fick en örfil. Och här kommer det anmärkningsvärda: Rätten konstaterar att oavsett om mannen antastat henne eller inte, så är det oväsentligt: Det finns inget nödvärn mot rumpnyp. Kvinnan dömdes skyldig för misshandel. Mannen går fri.

Signalen är tydlig: Ett rumpnyp som kvinna, får man ta. Det är inget man behöver värja sig emot. Så varsågod män! Ta för er! Kläm på! En liten tillsägelse får ni kanske vara beredda på. Lite artigt. Förstås utan kränkande tillmälen. Man vill ju inte bli dömd för ärekränkning för att man skriker ”ditt jävla as”, ”jävla snuskgubbe” eller ”din perversa jävel vad är ditt problem?”

Nä, ett nyp eller två, det ska vi kvinnor bjuda på. Säger svenska rättsväsendet. Och skyddar än en gång mannens rätt att ta vad han vill ha. (Frida Boisen i Expressen)

Undrar om Frida Boisen har läst domen? Det verkar inte så, för hade hon gjort det hade hon vetat att örfilen kom långt efter tafsandet. Det var således inte nödvärn, utan hämnd. Och hämnd är inte tillåtet i svensk lag, under några som helst omständigheter. En som läst domen är juristen Mårten Schulz, som annars inte brukar ha några problem att tala sig varm för kvinnors rätt till sin sexuella integritet. I det här fallet ser han dock kvinnans uppenbara lagbrott. Så här skriver han på Twitter:

Schultz har även läst Boisens krönika och är inte nådig:

Detta scenario vore förmodligen helt OK i Frida Boisens värld

Detta scenario vore förmodligen helt OK i Frida Boisens värld

Blogglänkar: Toklandet,

Feministveckan

Kvällspostens krönikör Susanna Dzamic (kan Kawa uttala hennes efternamn korrekt?) tar avstamp inför helgen med en text om hur jobbig den gångna veckan varit för den kollektiva kvinnligheten. Ibland tror man nästan att man hamnat hos Jämställdhetsfeministern och inte en stor tidning.

Den här veckan har det känts lite motigt att vara kvinna. Insikten om  att vi med den löneskillnad som råder mellan kvinnor och män, i  dagsläget innebär att vi från och med nu och året ut jobbar gratis,  känns så där. Visst det går framåt och om man ska tro de senaste siffrorna så kommer kanske min dotter att få se sina yngre systrar casha ut lika lön för lika arbete precis innan hon går i pension.

För det första förväxlar hon (och de hon citerar) begreppen lön och inkomst. Lön är den nominella penningsumma per timme eller månad som fack och arbetsgivare förhandlar om. För samma befattning finns där endast små skillnader mellan könen, någon enstaka oförklarad procent, enligt den största studien som gjorts på området. Den stora löneskillnaden föreligger mellan olika yrkesgrupper, baserat på utbud och efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens inom respektive bransch. Och eftersom alla yrken i Sverige är öppna för båda könen, så finns det inga kvinnolöner eller manslöner. Ett manligt sjukvårdsbiträde tjänar lika lite som ett kvinnligt och en kvinnlig svetsare tjänar lika mycket som en manlig, vid samma förutsättningar. Den som prioriterar hög lön bör välja yrke efter den prioriteringen. Men när man säger att kvinnor jobbar gratis resten av året, menar man inte lön utan inkomst. Det är den penningsumma som arbetsgivaren faktiskt betalar ut, efter avdrag och tillägg för deltid, sjukskrivning, VAB, övertid, resetraktamenten etc. Och av diverse orsaker är det där de stora könsskillnaderna ligger. Jag har skrivit om lönefrågan förr.

Det mest positiva den här veckan, och det är en klen tröst, men vi gör ändå tummen upp åt den engelska varuhuskedja som byter ut alla sin skyltdockor till storlek 42-dockor eftersom den brittiska genomsnittskvinnan numera väger 70,2 kilo och irriterar sig på att de möts av dockor som visar kläder i storlek 34. Tidigare i år var det 60 000 som gillade när Åhlens gjorde samma sak. Själv blir jag inte så imponerad av de här punktinsatserna som ska få oss att tro att vi blir mindre objektifierade och att utvecklingen på den fronten går åt rätt håll.

Undrar om de skaffar manliga skyltdockor med kulmage också, så som normala medelålders män ser ut? Skulle inte tro det.

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Dagens unga kvinnor jagar ett ideal som inte ens är möjligt att uppnå och under tiden de står framför spegeln och vrider sig likt Turning Torso, för att kritiskt kunna granska sin rumpa och smörja in sina tjugoåriga kinder med anti-age-krämer, så drar killarna förbi. Att vi fortfarande går på den lätte?

En TV-klassiker (som tyvärr inte finns kvar på SVT Play) var när Pär Ström och en tok-stylad Kitty Jutbring satt i panelen på SVT Debatt och Kitty beklagade sig över hur jobbigt det var för tonårsflickor att behöva lägga en halvtimme på smink varje morgon innan de gick till skolan. Pärs svar var lika kort som självklart: Men låt bli då! För det är ju faktiskt den rimliga lösningen på problemet. De flesta män har vida toleranser när det gäller kvinnors skönhet och även om alla män har vissa preferenser, är det är i praktiken bara ett fåtal alfahannar som har råd att vara kräsna på datingmarknaden. För kvinnor har den sexuella makten. Skönhetskraven skapas således av kvinnors inbördes konkurrens, dels för att försöka attrahera nån av de där få alfahannarna, dels för att stiga i rang inom den kvinnliga homosociala gemenskapen. Kvinnors informella skönhetstävlingar är ett problem kvinnor själva måste ta tag i om de inte trivs med det, för ingen annan kommer att göra det åt dom. Och när män ibland försöker, som GT:s Karl-Johan Karlsson häromdagen, möts vi av en hatstorm utan like.

Men vi har det i alla fall bättre än de flickor som inte ens har en klädstorlek att bekymra sig för. I veckan kunde man på Doc Lounge i Lund se filmen ”It’s a girl!”. De dödligste orden i världen enligt filmmakarna. Det finns alltför många ställen på jorden där de orden faktiskt innebär en dödsdom. Vi aborteras, dödas eller lämnas i en kartong någonstans för att svälta ihjäl. Det saknas 200 miljoner flickor i världen. Vem saknar dem?

Hur var det nu med fri aborträtt, är Dzamic för eller emot? I västvärlden finns för övrigt kvinnor som vägrar föda pojkar, av radikalfeministiska skäl eller helt enkelt för att pojkar anses alltför jobbiga. Och när det gäller adoption, så vill folk hellre adoptera flickor, det visste redan Astrid Lindgren när hon skrev Rasmus på luffen 1955. Lyckligtvis fungerar inte systemet så längre, utan könsfördelningen är tämligen jämn. Endast från Kina har flickadoptionerna dominerat stort under en period, kanske p.g.a. kombinationen enbarnspolitik och traditionen med barnen som pensionsförsäkring? Fler kinesiska flickor hamnade troligen på barnhem på den tiden, men på senare år har pojkarna gått om flickor adopterade från Kina, så kanske har fattiga kineser slutat sätta sina flickor på barnhem? Att mörda nyfödda barn är förstås ett fruktansvärt brott, men den där siffran 200 miljoner som har jag sett i såna här sammanhang ett antal gånger, vad bygger den på och hur sann är den? Många liknande siffror har visat sig vara vandringssägner när man granskat dem närmre.

Men veckan har dominerats av bilen som Therese Sjögran inte fick. Vi fick en inblick i hur fotbollförbundet tänker och stavar. Just det. Hon heter Sjö-g-r-a-n. Att ett annat bilmärke försökte skänka en bil och få lite goodwill är bara smaklöst. Den lätte gick inte Therese heller på. Tog man kontakt med Therese innan man skickade ut en pressrelease?

Att herrarna får mer sponsorpengar än damerna beror förstås på det betydligt större publikintresset. Att det ska vara så svårt att begripa? Några dagar efter fotbollsgalan spelade damlaget Tyresö åttondelsfinal i Champions League på hemmaplan, med bl.a. brasilianska världsstjärnan Marta i startelvan. Hur många av de tidningar som dagarna innan rasat över damfotbollens brist på uppmärksamhet, bemödade sig ens med att skicka en egen reporter för att bevaka matchen? Både Expressen och Aftonbladet förlitade sig åtminstone på TT för att rapportera. Hyckleri, någon?

Min dotter kom hem från skolan och berättade att i Sydafrika våldtas en kvinna var fjortonde sekund. Hon hade hittat en lista med 33 anledningar till att feminism behövs. När jag kom till nummer 12 var jag illamående.

Det cirkulerar många versioner av den där listan. Anders V på Genusdebatten har kommenterat Gudrun Schymans version och visat hur många krystade eller absurda punkter den innehåller. Ett stort antal av hennes argument är generella visioner kan påstås gälla för vilken ideologi som helst, tex: Jag ser feminismen som en möjlighet. Jag låter Anders avslutning utgöra slutkläm även på mitt eget inlägg:

Dessa ”argument” eller anledningar visar klart att det mer är en religion/ideologi/sekt vi pratar om än en förnuftig väg till ett bättre samhälle där individens rättigheter stärks. De kan knappast appellera till andra än osäkra sökare som behöver en trygg boj i tillvaron. En boj som visar sig vara ett sänke. (Anders V på Genusdebatten)

Ingenjörer & entreprenörer

Jag har tidigare skrivit ett antal inlägg om befolkningsexplosionen och de utmaningar den medför för mänskligheten. En av de profeter som är värda att lyssna på, är den optimistiske svensken Hans Rosling som är professor i global medicin vid Karolinska Institutet. En av hans käpphästar är att vi är alltför okunniga om att världen blir en allt bättre plats att leva på, trots att vi blir fler och fler som ska dela på kakan. Nyligen publicerades en studie som visar att en majoritet av svenskarna fortfarande tror att världen ser ut som den gjorde för 30 år sen, med U-länder och I-länder. Men bara i Afrika finns t.ex. 800 miljoner mobilabonnemang på 1 miljard människor. Media rapporterar sällan de små, goda nyheterna, vilket gör att vi inte får veta hur världen blir bättre.

Good news

Nyheter vi borde läsa oftare

Hans Rosling påpekar ofta att välstånd och hälsa är nyckeln till att bekämpa överbefolkningen, eftersom friska medelklassmänniskor föder färre barn, vilket gör att befolkningstalet kommer att plana ut om alla länder får någorlunda levnadsstandard. Även i muslimska länder minskar födelsetalen kraftigt när spädbarnsdödlighet och barnsängsfeber bekämpas, till skillnad från vad vissa tror. Rosling chattade häromdagen med DNs läsare och hans slutkläm sammanfattade det hela bra: Människan måste bli sin egen räddning!

En viktig pusselbit för att öka världens välstånd är att utveckla tekniker som kan ge oss moderna bekvämligheter som toaletter och avloppshantering, kylskåp, tvättmaskiner och värmepumpar/luftkonditionering, utan att tära alltför mycket på resurserna. Grön el, gröna fordonsbränslen, rent vatten och kretsloppsanpassade kemikalier (inklusive handelsgödsel), är några saker som behöver utvecklas mer för att det ska fungera. Och det som fungerar allra bäst är sånt som vem som helst har råd med. De gröna alternativen måste vara bättre eller mer prisvärda än de befintliga, annars kommer de aldrig att nå framgång hos den stora massan.

I chatten förespråkar Hans Rosling olika typer av skatter på onödiga lyxvaror som inte hör till basbehoven. Och även om jag inte gillar höga skatter, så kan jag hålla med om att han har en poäng. T.ex. fordonsetanol skulle fortfarande inte haft en chans mot bensin om den inte varit lägre beskattad, men nu när man spar ett par kronor per mil så kör t.o.m. en ‘motorhead’ som jag etanolbil. ‘Money Talks’ brukar det heta, folk i allmänhet väljer gärna det alternativ som är billigast eller bekvämast ur ett egoistiskt perspektiv. Men allra bäst är förstås lösningar som är attraktiva för allmänheten utan skattesubventioner, och det är där ingenjörer och entreprenörer kommer in i bilden. Skatter eller förbud är ju det enda styrmedel politiker och ekonomer har att tillgå, och det räcker inte alltid hela vägen.

Det behövs fler naturvetare och ingenjörer som utvecklar de smarta lösningarna som går hem hos folket, som gör vårt liv enklare och mer kostnadseffektivt utan att belasta miljön på ett ohållbart vis. Det behövs även entreprenörer som inte nödvändigtvis har så hög utbildning, men som har riskvilja samt sinne för affärer och kan föra ut de smarta lösningarna till folket. De verkliga vinnarna har förstås både utbildning och sinne för affärer, men man kommer en bra bit med bara den ena styrkan.

Av någon anledning pekas kollektivet MÄN ut som de stora miljöskurkarna, t.ex. i våras av Katrine Kielos och nu häromdagen av Johan Ehrenberg. Kielos har jag redan kommenterat i ett blogginlägg. De som kommer med såna påståenden verkar tro att män och kvinnor lever åtskilda i olika världar, men i regel förenas vi ju i familjen, där varje person gör sin bit för att vardagen ska gå ihop. Det handlar om saker som att skaffa ett jobb som drar in pengar till familjens försörjning, att skjutsa barn till fritidsaktiviteter och så vidare. Den intellektuella hedern tycks vara starkt eftersatt bland vissa journalister som skriver om dessa frågor. Om könsfördelningen råkar vara 60/40 inom ett visst område bör man inte skriva i anklagande ton som om det vore 100/0, särskilt inte om sånt som görs i gemensamt intresse.

Det kan säkert stämma att män i genomsnitt gör saker som är mer klimatpåverkande än sånt kvinnor i genomsnitt gör. Men om män slutade med detta skulle kvinnorna bli tvungna att göra det i stället, vilket de redan idag gör i ej försumbar utsträckning. Dessutom står kvinnor för en hel del av den fullständigt onödiga lyxkonsumtionen som är genomsnittsmannen egalt, t.ex. kläder, smink och accessoarer, vilket journalister sällan nämner i dessa sammanhang. Så att angripa män är inte lösningen på problemet. Lösningen ligger i stället i att utveckla nya metoder och tekniker som minskar miljöbelastningen för att åstadkomma samma sak. Det är sånt vi ingenjörer sysslar med till vardags. Och för att föra ut produkterna till den stora massan behövs entreprenörer. Män är i klar majoritet inom yrken som ingenjör och entreprenör, vilket gör att Ehrenbergs titel ”Män förmår inte att göra världen bättre” framstår som fullständigt nonsens. Varför könsfördelningen ser ut så, förtjänar flera blogginlägg i sig, men en god början är att läsa på om normalfördelningskurvan.

Som jag skrivit innan, behövs fler verkliga motsvarigheter till den av Katrine Kielos så hånade litterära figuren professor Beard, som utvecklar artificiell fotosyntes, trots sina personliga brister. Det behövs även fler dieselmän, d.v.s. gräsrotsentreprenörer som kanske inte har så hög utbildning men som är duktiga på traditionellt manliga domäner som att köra motorsåg och backa med lastbil, så att utflyttade söderhipsters som Aase Berg kan värma huset på ett klimatvänligt vis, trots hennes illa dolda förakt för de som gör det möjligt. Och det behövs fler entusiastiska entreprenörer som Johan Ehrenberg, som vågar satsa på gröna energikällor trots tveksam lönsamhet under uppstartsskedet. Att han inte ser sin egen personliga del i hur män faktiskt förmår göra världen bättre, gör hans nya debattartikel än mer svårbegriplig.

Som jag skrev ovan, så är de verkliga vinnarna de som både har tekniska kunskaper och sinne för affärer, de som förmår att både skapa ny teknik och föra ut den till massorna. Innovatörer brukar de även kallas. Förra veckans belönades innovatören Petra Wadström med Polhemspriset, som delats ut i Sverige sedan 1876. Liksom Hans Rosling har hon kopplingar till Karolinska Institutet men är samtidigt VD för sitt eget entreprenörsföretag Solvatten, som tillverkar och säljer hennes uppfinning . Med hennes produkt kan folk i tredje världen få rent och hygieniskt vatten med hjälp av solkraft, utan dyra investeringar. Feminister gör gärna en grej av att Wadström är kvinna, medan jämställdister anser det självklart att meriter går före kön och därför inte ser något märkvärdigt i det. Med alla krav på kvotering blir man förvisso spontant misstänksam varje gång en kvinna lyfts fram, men här är det ganska uppenbart att priset tilldelats på välförtjänta grunder. Wadström är en av få kvinnor och något fler män, som med ingenjörskonst och entreprenörskap bidrar till att göra världen en bättre plats att leva på. Men det behövs ännu fler talanger av båda kön som satsar på såna karriärer.

Med Petra Wadströms enkla och geniala innovation Solvatten kan vatten renas och desinficeras med solkraft till en låg investeringskostnad

Med Petra Wadströms enkla och geniala innovation Solvatten kan smutsigt vatten renas och desinficeras med solkraft till en låg investeringskostnad

Bristen på rent vatten är ett av de större hälsoproblemen i de länder Hans Rosling talar om, när han vill stävja befolkningsexplosionen genom att bekämpa spädbarnsdödlighet och barnsängsfeber. Själv är jag lite avundsjuk på att Wadström lyckats skapa en så enkel, billig och välbehövlig innovation. Men det är ofta de enkla lösningarna som är de smartaste. Som alternativ karriär, om lönearbetet plötsligt skulle upphöra i vår industriella kris, har jag själv bl.a. tittat på möjligheten att driva varma länders luftkonditionering med solkraft, men de affärsidéer jag skissat på har alltid fallit på anläggningarnas stora investeringskostnad och långa återbetalningstid. Solvatten däremot, är något som även fattiga människor har råd med, om inte annat med biståndspengar från Reinfeldt och Obama.

Så kids, vill ni förbättra världen, slösa inte bort er ungdom på läsa genusvetenskap, litteraturhistoria eller andra i-landskurser som ingen privat arbetsgivare vill betala för. Lär er i stället ämnen som kan leda till konkreta förbättringar av det slag som beskrivs här. Olika typer av naturvetenskap och teknik eller medicin. Samtidigt ska inte den offentliga sektorn föraktas och det behövs förstås lärare som utbildar framtidens ingenjörer & entreprenörer, samt vårdpersonal som håller oss friska under tiden. Och ni som saknar läshuvud, lär er köra lastbil, hantera en svets eller något annat som gräsrotsentreprenörer kan ha nytta av. Sen jobbar vi tillsammans för att världen ska bli en plats där 10 miljarder människor lever och trivs tillsammans, oavsett kön!

P.S. Jag träffade ikväll den till vardags timide men i skrift ofta bitske bloggaren Medborgare X för en timmes pratstund IRL. När han var aktiv drev han en av Sveriges bästa samhällsbloggar, alltid påläst och saklig, ibland provocerande till den grad att han fick ett eget inslag i Uppdrag Granskning, där hans travesti på SCUM-manifestet lästes upp som exempel på det hemska näthatet. De flesta av hans texter håller fortfarande, även om han bara bloggar ett par gånger om året numera.

Vilket land är bäst för män?

I dagarna har schweiziska stiftelsen World Economic Forum (WEF) gett ut sin årliga rapport om världsläget på jämställdhetsfronten, där de jämför olika länder enligt vissa uppställda kriterier. DN sätter likhetstecken mellan jämställdhet och ”det som är bäst för kvinnor” i sin artikel om rapporten. Det index som används belönar de länder som har små skillnader mellan könen, snarare än att belöna absolut välstånd. Man mäter faktorer som politisk deltagande, ekonomisk jämställdhet, rätt till utbildning och sjukvård m.m. Jag själv är lite skeptisk till det sättet att mäta, då ett fattigt socialistiskt land där alla har det lika dåligt förmodligen skulle få ganska höga poäng, jämfört med ett rikt land där vissa har det bra och andra har det ännu bättre.

Island ligger längs fram, medan Sverige ligger fyra. Irland ligger sexa efter Filippinerna, vilket får anses förvånande då t.ex. Expressens Ann-Charlotte Marteus häromdagen påstod att Irlands kvinnosyn är hundratals år efter Sverige. Och rent objektivt har hon ju en poäng, då de bl.a. inte tillåter abort. Längst ner på listan ligger inte förvånande ett antal muslimska länder i Afrika och mellanöstern.

Vissa menar att det jämställdhetsindex WEF tagit fram är ett mått på hur bra ett land är för kvinnor, vilket även rubrikerna antyder, snarare än ett mått på den faktiska jämställdheten. Utan att gå in allt för djupt i detalj på hur nuvarande index är framräknat, funderar jag lite på vilka kriterier som skulle tas med om man beräknade vilka länder som är bäst för män?

Mänskliga rättigheter och välfärdens sociala skyddsnät skulle nog värderas lika högt som de gör för kvinnor. Demokratiska värderingar som allmän rösträtt, pressfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, rättssäkerhet, ingen tortyr eller dödsstraff, är självklara kriterier att beakta. Hälsa, arbetsmiljö och medellivslängd bör vara med. Jemen anses vara det sämsta landet för kvinnor, men det är nog inte särskilt bra för män heller, av dessa orsaker.

Några tunga specialfrågor för män skulle vara huruvida det tillämpas allmän värnplikt / tvångsrekrytering (draft) samt skydd för den kroppsliga integriteten, d.v.s. förbud mot ofrivillig omskärelse. Allmän värnplikt är förvisso en fråga som jag är kluven till. Det kan ju vara nödvändig åtgärd för att kunna bo i en självständig stat överhuvudtaget. T.ex. Finland som ligger tvåa på nuvarande listan skulle knappast ens existerat om de inte tillämpat allmän värnplikt. Inte heller Israel, men de har ju könsneutral värnplikt, vilket då skulle ge dem ett bättre jämställdhetsindex, om det vore kriterium.

Sverige skulle förmodligen komma ganska högt upp även med ett index som räknar in kriterier som tar hänsyn till mäns rättigheter. Men det finns smolk i glädjebägaren. Könsdiskriminering i lagar och myndighetsregler, pojkdiskriminering i skolan, rättssäkerhet vid vissa typer av brottrubriceringar, långa häktningstider m.m. är sånt som Sverige ofta får kritik för, både inrikes och utrikes.

Vad tycker ni? Vilka kriterier ska vara med, om värdens bästa land för män räknades fram? Eller ännu hellre, världens bästa land för alla medborgare.