Ännu ett fredspris till jämställdismen

Pär Ström var bloggaren och debattören som namngav en sedan decennier spirande ideologi – Jämställdismen. Han författade även ett kortfattat manifest. Många sätter likhetstecken mellan jämställdism och mansrättsaktivism, men det gäller bara i svensk praktik, där de flesta av jämställdismens kvinnofrågor sedan decennier varit i mål. I ett av sina sista blogginlägg förklarade Pär att jämställdismen inte är en renodlad mansrörelse, utan att när jämställdism ska uppnås i många andra länder, kommer kvinnofrågorna i främsta rummet.

Förra året gick Nobels Fredspris till en utpräglad jämställdist, Malala Yousafzai. Hon, samt hennes indiske medpristagare, strävar efter att barn av båda kön ska få samma rätt till skolgång, helt i linje med jämställdismens grundläggande tes om lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön.

Idag meddelades att även årets fredspris går i jämställdismens anda. Pristagarna blev den Tunisiska Kvartetten för Nationell Dialog, som bl.a. skrev landets nya konstitution. Den gjorde att Tunisien blev före Sverige med att införa en könsneutral lagstiftning, vilket är en av jämställdismens tyngsta frågor. För en jämställdist är detta en stor dag.

nobel-peace-prize

Tre vågor

Feminismens historia brukar beskrivas i tre vågor, som var och en sträckt sig över ett antal generationer och delvis överlappar varandra. Vissa menar att vi just nu bevittnar den fjärde vågen, som tagit fart i Internets tidevarv, men för enkelhetens skull låter jag 3 och 4 vara lika. Första vågen (ca 1750-1983) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade arvsrätt (problemet löstes i Sverige 1845)
  • Kvinnor var inte myndiga (problemet löstes etappvis i Sverige 1858-1921)
  • Kvinnor saknade juridiskt skydd mot hustrumisshandel (problemet löstes i Sverige 1864)
  • Kvinnor saknade rösträtt till Riksdagen (problemet löstes i Sverige 1921, utan kvinnlig värnplikt, som då fortfarande var ett villkor för mäns rösträtt)
  • Kvinnor hade lägre nominella löner än män för ett visst arbete (problemet löstes i Sverige 1947 inom staten, 1960-65 i privat näringsliv)
  • Kvinnor hade yrkesförbud i vissa yrken (problemet löstes i Sverige i omgångar 1859-1983, där stridspilot var det sista som upphävdes)
  • Kvinnor saknade rätt att söka till många utbildningar (problemet löstes etappvis i Sverige 1870-1983)

Andra vågen (ca 1945-1990) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade rätt att använda de nyligen uppfunna P-pillren (problemet löstes i Sverige 1964)
  • Kvinnor saknade juridisk rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, begreppet våldtäkt användes ej i det sammanhanget (problemet löstes i Sverige 1965)
  • Kvinnor beskattades tillsammans med sin man, på gott och ont (upphörde i Sverige 1971)
  • Det saknades fullgod föräldraförsäkring (problemet löstes i Sverige 1974, har reformerats ytterligare på olika sätt sedan dess)
  • Abort var förbjudet eller hårt reglerat (problemet löstes i Sverige 1975)
  • Barnomsorgen saknade kapacitet att ta emot alla, vilket tvingade kvinnor och vissa män att stanna hemma mot sin vilja (problemet löstes i Sverige ca 1990, lite svårt att säga exakt när)
  • Småbarnsföräldrar saknade rätt till frivillig deltid (problemet löstes i Sverige 1979)

Tredje och fjärde vågens feminism (1968- nu) kämpar mot problem som dessa:

  • Män finns. (SCUM-manifestet hyllas fortfarande av en enad svensk kulturelit)
  • Män sitter bredbent
  • Män är manliga (fast annars vill man ju inte ligga med dem)
  • Män slår ibland tillbaka när man ger dom en örfil
  • Män är flest bland näringslivets toppar (fast själv vill en inte läsa på KTH, det är ju nördigt)
  • Män kör bil på 76% av resorna, kvinnor bara på 73%. Därför kallas det ‘jämställd snöröjning’ när man prioriterar bilvägarna sist. Och därför är män ensamt skyldiga till växthuseffekten.
  • Alla håller inte med när en kvinna påstår nånting på Internet
  • Vackra kvinnor syns på bild i reklam
  • Publiken röstar på män i Melodifestivalen och andra musiktävlingar
  • Pappor tar ut färre föräldradagar än mammor
  • Pappor kräver att erkännas faderskap och att få umgås med sina barn
  • Singelkvinnor får inte inseminera sig med statliga subventioner
  • Sedlar föreställande män har högre valör än sedlar föreställande kvinnor
  • Män vill slippa smutskastas i media
  • Det finns en internationell mansdag
  • Män tittar på kvinnor som klär sig sexigt i offentligheten
  • Nobelpristagare i medicin säger sanningen om hur män & kvinnor fungerar
  • Dinosauriehonorna i Jurassic World äter bara män
  • Miss Pacman har rött läppstift (säger en kvinna med rött läppstift)
  • Feminister från våg 1-2 ifrågasätter rimligheten i våg 3-4

(Jag lämnar detta inlägg öppet. Fler exempel kan tillkomma)

Årets värsta manshat 2014

För ett år sen samlade jag 2013 års mest manshatiska texter och valde ut de tio värsta till en sammanställning, som blev ett av årets mest lästa inlägg. 2014 har jag bara samlat de uttryckligen hatiska texterna och lämnat det mer subtila manshatet därhän. Totalt fick jag ihop 22 punkter på den listan. Nedan har jag valt ut de tio värsta.

Samtliga är texter som publicerats i stora kommersiella medier med ansvarig utgivare. Skribenterna är antingen avlönade eller skriver i egenskap av officiella företrädare för sina organisationer. Så om nån privatperson skriver nåt i stil med ”FAN VAD JAG VILL DÖDA ALLA VITA CIS-MÄN!!!11!!!” på Facebook, Twitter, kommentarsfält eller privata bloggar, så räknas det inte hit. Då hade listan dessutom haft tusentals punkter. Endast avlönat manshat, granskat och godkänt av en redaktör, finns på listan.

2014 var året då Emma Watson höll tal till UN Women, där hon bl.a. sa detta:

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

Men svenska mediefeminister har inte förstått eller lyssnat på Emma Watson. Deras feminism handlar inte om jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde. För dem är manshatet själva kärnan i feminismen, vilket illustreras med nedanstående texter. De listas i kronologisk ordning, utan inbördes rankning.

1) Expressen 2014-02-13: Ann-Charlotte Marteus – Bilen är en man

Ann-Charlotte Marteus radar upp invektiv och nedsättande formuleringar när hon spyr galla över bilismen. Och vem den skyldige är, gör hon ingen större hemlighet av. Mannen förstås! För något fler män än kvinnor kör ju bil till den plats där de tillbringar dagarna för att dra in familjens hushållskassa, och då är förstås alla män skyldiga och alla kvinnor oskyldiga, eller hur? Hon skriver att ”Män kör 50% mer bil än kvinnor”, vilket för den räknekunniga betyder att könsfördelningen är ca 60/40, med andra ord inom ramarna för statsfeminismens numeriska jämställdhetsmål att vardera könet ska vara representerat till minst 40% i varje samhällsposition.

…det testosteronglittrande pärlbandet…en armé av män som sitter i var sin jädra hög med skrot. Ett till två ton skrot per näsa. Livsfarligt skrot, om det träffar en gångtrafikant eller cyklist. Miljöfarligt skrot som förstör atmosfären och våra lungor Är detta ett skämt?! …bygga massor med breda fula vägar…avgassprutande stålschabrak…den dummaste idén sedan Doramad…den är ett fossil från ett ohållbart, patriarkalt 1900-tal…strukturerna finns kvar, förstärkta av Volvoromantik… (Ann-Charlotte Marteus i Expressen)

2) Nyheter24 2014-03-03: Irena Pozar – Män måste backa ta ett steg åt sidan och hålla käften

Inför 8 mars brukar det drösa in hatiska krönikor nästan varje dag. Irena Pozar ger direktiv om hur feministiska män ska agera. De ska kliva tillbaka och hålla käften. Vi som läst på om hur människan fungerar, inser att det leder raka vägen till ”friendzone”. Som SCUM-skådisen Andrea Edwards så målande beskrev feministiska män i dokumentären Fittstim”Å gud vad gulliga dom är, men dom vill man ju inte ligga med!”. Män som följer Irenas uppmaning fastnar i Genusfällan, och får frustrerade stå bredvid och se på när Irena och hennes kompisar dejtar de självsäkra och manliga männen.

3) Nyheter24 2014-05-20: Totte Löfström – Ja jag hatar män

Manshat manifesteras ofta genom att personen uttryckligen säger sig hata män. Eller så tror de att de ska komma undan genom att linda in sitt hat i abstrakta begrepp som ”manlighet” eller ”mansnormen”, som om det ändå inte var just män, alla män, som var hatets måltavla. Totte Löfström sällar sig här till ännu en i raden som tror att mansnormen utgörs av svineri och kriminalitet, d.v.s. att undantaget är norm.

4) Aftonbladet 2014-04-12: Fredrik Virtanen – Låt bara kvinnor rösta, män vet inte sitt eget bästa

Nöjesskribenten Virtanen, urtypen för den svinige och självgode ”Kulturmannen”, har på outgrundliga vägar avancerat till ledarsidorna på nordens största tidning. Där har han snabbt rättat in sig i ledet bland de andra kapten klänningarna och skriver ofta misandriska eller radikalfeministiska texter. I denna krönika försöker han sig på ironi och blir ännu ett offer för Poes lag, där extremism tenderar att bli en parodi på sig själv och det är omöjligt att skilja satir från verklighet.

5) Expressen 2014-10-20: Lars LindströmJag är inte rädd för feminismen, jag är skräckslagen för mansrörelsen

Lars Lindström har nog missuppfattat vad mansrörelsen går ut på, då han tror att den ”…begår grova sexövergrepp på förskolebarn, säljer, köper och utnyttjar tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.” Är det möjligen kalifatet Daesh han menar? Så här beskriver han det manliga privilegiet: ”Svenska flickor har bättre betyg än pojkar. Tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning. Kvinnor lever längre än män. Män kör ihjäl sig och andra oftare. Män super sönder sig mer frekvent. Män har färre nära vänner, och dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig. Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda. Kvinnor läser dessutom fler böcker och går oftare på teater. Om man inte bara är ute efter makt och pengar verkar det roligare att vara kvinna: bättre betyg, högre utbildning, fler vänner, mer kultur, färre slagsmål och längre liv.” Privilegier, var det ja. Har dom inga korrekturläsare på Expressen?

6) Nyheter24 2014-10-30: Totte LöfströmDet enda som är värre än män är gubbar

Debattsidorna på Nyheter24 med redaktören Totte Löfström i spetsen har under 2014 seglat upp som en av manshatets största megafoner i Sverige. Och det handlar inte om några subtila inlindningar. De meddelar i klartext att de hatar män. I denna krönika specifikt pensionsfärdiga män, s.k. gubbar. Samtidigt uppstår viss ironi när den öppet hatiska artikeln publiceras under ”Näthatsfria veckan” på Nyheter24.

7) Nyheter24 2014-11-18: Mohamed TouzariNu kör vi en mansfri månad på krogen

Efter en krönika som beskriver hur sviniga vissa män är på fyllan, kommer följande slutkläm: ”Jag är redo för att ta ett steg tillbaka i en månad, sitta hemma och fundera över vad jag och andra individer som identifierar sig som män egentligen sysslar med. Tänka på vilken kultur och norm vi är en del av och sprider.” Vad Mohamed egentligen menar, är att han själv tänker ta en vit månad, efter att han ställde till med ännu en skandal och hamnade i fyllecell för inte så längesen. Som om inte det vore nog, så raderades hela kommentarsfältet till krönikan efter att en läsare påpekat att Touzari häromåret dömdes i tingsrätten för misshandel och ofredande av två kvinnor. En ny Kapten Klänning i vardande, som försöker slippa personligt ansvar genom att projicera sina egna brott på hela ”manligheten”?

8) Nyheter24 2014-11-19: Vi hatar Internationella Mansdagen!
Dagen till ära, gick redaktionen på Nyheter24 bananas och publicerade en hel serie artiklar som hatar män och ifrågasätter mäns rättigheter. Jag orkar inte ens citera skiten, utan bara länkar dit. Egentligen borde jag inte ens göra det, eftersom det är klicken de tjänar pengar på. Arga läsare ger fler annonsörer. Detta är dessutom bara hälften av de negativa artiklarna, de allra värsta:
Världen behöver inte fler mansdagar
Klart ni ska ha en egen dag – tack alla män
14 personer som inte hanterar mansdagen så bra

9) Sveriges Radio P3 2014-12-15: Emma Knyckare EXTRA! Lista på manliga kränkta författare

Den här texten var så smaklös att Sveriges Radio kände sig tvungna att radera den transkriberade versionen och publicera en halvhjärtad ursäkt. Den ursäkten var dock högst symbolisk, för i skrivande stund finns själva radioprogrammet kvar på nätet, där det aktuella stycket börjar vid ca 13.30 in i programmet. Förutom att vara full av språk- och faktafel, utmärker sig texten genom att grovt håna ett antal manliga författare för att de begått självmord. Endast män förstås, att ta med Karin Boye på listan vore otänkbart. Skärmdumpar på texten har bevarats till eftervärlden på bl.a. bloggarna Toklandet och Ekvalist. Programmet och de bakomliggande mekanismerna till hur såna här fadäser kan uppstå, får även sina fiskar varma av Jonas Thente på DN. Emma Knyckare har gjort sig känd för att vilja kvotera kvinnliga komiker (d.v.s. sig själv) och den här texten visar varför hon skulle ha svårt att få gig annars.

10) DN 2014-12-27: Annika Persson – Estradpoeten äntrar en ny scen

Artikeln är en intervju med poeten och författaren Olivia Bergdahl, om hennes tankar och inspirationskällor. En tämligen harmlös text, om det inte vore för slutklämmen: ”Men ändå är det här en feministisk bok, eller? – Ja, alla män dör ju.” Inget ifrågasättande, inga jobbiga motfrågor från intervjuaren. Glöm allt vackert tal om att feminismen står för jämställdhet mellan könen och människors lika värde, som Emma Watson påstod i FN. Här erkänner två feminister i Sveriges största morgontidning vad feminismen egentligen går ut på: Alla män ska dö! Olivia Bergdahls tveksamma manssyn har granskats förr, av MarielGenusdebatten.

Om männen strejkade

Försvarstwittraren @Reservofficer1 skrev häromdagen en av årets viktigaste svenska texter, som sammanfattar hur sårbart det svenska samhället blivit för minsta lilla störning, efter att totalförsvaret lagts ner. Det finns inga reserver och ingen beredskap för nånting alls, inom ett par dagar är civilisationens kollaps ett faktum.

Men hans text illustrerar även hur oumbärliga män är. Om bara en liten del av männen slutade jobba, nämligen lastbilschaufförerna som till större delen är män,  p.g.a. strejk, dieselbrist, fientlig militär aktivitet i regionen eller annan valfri orsak, så skulle följande hända:

Dag 1

• Mjölk och färskt bröd tar slut
• Morgontidningen uteblir för många
• Sjukvården får brist på rena textilier
• Avfallshanteringen blir problem inom sjukvården
• Brev och paket kan inte skickas
• Brist på vissa läkemedel på apoteket
• De flesta varorna i Systembolagets sortiment tar slut
• Värmeproduktionen upphör
• Industriproduktionen tvingas stänga
• Kommunens anläggningsarbeten stannar
• Äldreomsorgen får problem att ordna mat

Dag 2

• Apoteket stänger
• Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln
• Brist på diesel på tankstationerna
• Restauranger får problem med sopor
• Risk för störningar i kollektivtrafiken

Dag 3

• Avloppsslam blir ett problem
• Mjölken kan inte längre tas om hand ute på gårdarna
• Brist på drivmedel börjar märkas på bensinstationerna
• Hotellgäster kan inte räkna med rena lakan
• Skolmaten består nu av rester och torrfoder
• Lärarna uppmanar barnen att ta med egen mat

Dag 4

• Allt drivmedel är slut på tankstationerna
• Busstrafiken ställs in
• Flygtrafiken ställs in
• Sopor på gatorna

Dag 5

• Dricksvattnet blir otjänligt
• Brist på livsmedel
• Många fordon får ställas i brist på drivmedel
• Hotellen stänger i brist på insatsvaror
• Skolmaten är nu helt slut
• Industriproduktionen står stilla

Liknande katastrofscenarier kan förstås målas upp för vissa kvinnodominerade yrkeskategorier som är samhällsbärande, t.ex. sjukvården, livsmedelshandeln eller barnomsorgen. Men poängen kvarstår, samhället klarar sig inte utan män, särskilt inte de män som befinner sig ganska långt ner på samhällsstegen.

Idag firas den Internationella Mansdagen.

Dagens bästa krönika har jag själv skrivit, om jag får välja. Läs den här : A Voice for Men Sverige – Internationella Mansdagen 2014

Ett värdigt fredspris

Av naturliga skäl får historiens yngsta Nobelpristagare Malala Yousafzai mer uppmärksamhet än den äldre indiske man hon delar fredspriset med. Som jämställdist är det självklart att stödja flickors rätt till skolgång, något Malala kämpat för sen hon var 11. Även pojkars rätt till en riktig skola i den aktuella regionen måste dock stödjas, det räcker inte att de får lära sig rabbla koran-verser utantill på ett språk de inte förstår. Malalas icke-våldsprincip som hon berättat om i flera TV-intervjuer är behjärtansvärd, och den passar nog bra för hennes egen del, där en skoklack är det enda fysiska vapen hon har att plocka fram. Men mot skrupelfria våldsmän av den typ som sköt henne i huvudet, funkar egentligen bara deras egen medicin.

Att Malala överlevde mordförsöket berodde inte på att hon lät bli att bruka våld, utan på att Allah ville ha det så. Men i en avrustad värld kan våldsmän med machetes eller AK-47 glida fram som kungar och framtvinga sin vilja på vem de vill. Det är därför det är så viktigt att de ”snälla männen”, och för all del de kapabla kvinnorna, besitter en våldsberedskap, så att den typen av laglöshet kan förhindras. Hur man förhindrar män från att bli den typen av ”onda våldsmän” är ett kapitel för sig, som jag bloggat om många gånger, bl.a. här.

I lördags såg jag en propagandistisk B-film, ”Jarheads 2”, vars främsta syfte uppenbarligen var att locka rekryter till amerikanska marinkåren. Men den hade ändå ett viktigt budskap. Den utspelades i Afghanistan där de militära huvudpersonerna, mest män men några kvinnor, offrade sina liv för att rädda en människorätts-aktivist ganska lik Malala ut ur Talibanernas grepp, så att hon kunde hålla tal inför FNs generalförsamling och dinera med Obama. ”She is larger than you, she is a symbol for the whole country, the very reason why we are here to fight

Malala 1

Malala2

Malala3

Malala4

Malala splatt

Malala5

Malala6

nobel-peace-prize

 

Normer

Mycket av det här inlägget är upprepning, men det tål att upprepas, då resonemanget är något vi stöter på i den offentliga debatten så gott som varje dag. Det talas om ”den destruktiva mansnormen” eller ”den våldsamma mansnormen” och det avsätts skattemiljoner till olika projekt som ska bekämpa dessa. Ordet har även blivit aktuellt i eftersnacket kring Emma Watsons tal till FN. Men begreppet norm används ofta av folk som bara upprepar ordet som en papegoja, utan att veta vad de själva menar. Under de år jag bloggat om jämställdhetsfrågor har jag stött på fyra definitioner:

1) Medianen, det som de flesta gör. I fallet mansnormer ett slags medelsvensson-beteende, t.ex. att grilla på sommaren. Villa, vovve, Volvo.

2) De ramar vi har att röra oss inom, utan att riskera juridiska och sociala bestraffningar. En bredare definiton som tar avstamp i definition 1.

3) Ett ouppnåeligt ideal som ”de flesta” eftersträvar, t.ex. Barbiekropp för tjejer. Vad mäns motsvarighet skulle vara, är dock något oklart? Rik som Bill Gates, vältränad som David Beckham, smart som Albert Einstein och mäktig som Barak Obama – samtidigt! Fast alla dessa är ju män som faktiskt finns/funnits, så nån filmhjälte kanske vore mer adekvat? Björnen Bamse, James Bond eller Christian Grey.

4) Ett beteende som är överrepresenterat av det ena könet, även om bara en bråkdel av gruppens medlemmar faktiskt gör det. T.ex. män som våldtar kvinnor. Det är endast enligt definition 4 som det existerar en våldsam mansnorm i svensk kultur, enligt 1-3 är det snarare abnormt att bruka våld, särskilt mot kvinnor.

I stora drag så använder jämställdister helst definitionerna 1-2, medan feminister och genustroende hellre använder 3-4. SAOL säger att ordet norm betyder regel, rättesnöre, måttstock, mönster, vilket stämmer väl in på kategorierna 1 till 3 men sämre på kategori 4. Den som använder kategori 4 bör även vara kunnig i matematik och statistik, samt vara påläst i hur könen faktiskt ÄR, två kriterier som stämmer dåligt på genustroende. De studerar ju som bekant hur könen skildras, inte hur könen är. Ett annat problem med definition 4, är att den inbjuder till idiotlösningar när ”mansnormen ska brytas”. Ett enkelt sätt att bryta mansnormen enligt definition nr 4, vore att förmå kvinnor att sparka ner ensamma fyllon på stan, så att könsfördelningen bland våldsverkarna jämnas ut. Kanske inte helt optimalt?

Så låt oss ta ett ganska nytt exempel ur media, en artikel av Nyheter24s debattchef Totte Löfström med titeln Dagens självklarhet: även män tjänar på feminism. En text som är väldigt typisk för att vara skriven av Löfströms kategori män, man skulle nästan kunna säga att denna text till punkt och pricka följer normen för medievärldens manliga feminister. Till skillnad från många andra, är dock Löfström förutseende nog att ta med en faktaruta, där han föredömligt förklarar vad han menar med ordet .

Normer är socialt konstruerade förväntningar på hur någon bör agera, se ut eller prata. (Normer enligt Totte Löfström i Nyheter24)

Denna variant ligger nog närmast definition 2 ovan, vilket är den definition jag själv också helst använder. Vi förväntas hålla oss inom vissa ramar för hur vi agerar, ser ut eller pratar, annars riskerar vi bestraffningar, allt från att bli unfriendad på Facebook för små bagateller, till fängelse i de grövre fallen. Tottes definition reser dock frågetecken. Om något skapats på annat sätt än genom social konstruktion, kan det inte ändå vara en norm? Fast juridiska normer eller biologiskt betingade preferenser brukar ju korrelera med de sociala normerna, så undantagen är få.

Vad är då det Löfström kallar ”Den klassiska mansnormen”? Så här skriver han bl.a:

Normerna kring manlighet är sjuka, och även om de flesta män aldrig skulle våldta, förnedra, hota eller på annat sätt skada någon, så bär en majoritet ändå ändå på de bakomliggande föreställningarna som resulterar i våldtäkter, kränkningar och hot. Det handlar om en rädsla för att upplevas som feg, svag, känslosam eller beroende av andra människor.

Strukturerna finns alltid där. Dels i direkt olagliga beteenden, men även i många vanliga mäns vardag. Män styrs i vilka färger man väljer på sina kläder, män har ofta svårt att berätta för sina nära och kära att de tycker om dem, män löper större risk att både utsättas och att utsätta andra för våld. Män löper också högre risk för att dö när de drabbas av allvarliga och plötsliga sjukdomar, för att män i många fall drar sig för att söka vård trots att de känner att något är fel. Män förlorar också ofta kontakten med sina barn i en skilsmässa, och då det ofta är frun som har upprätthållit familjens vänskapsrelationer, förlorar de också sina vänner. Män löper också större risk att skaffa sig alkoholproblem; detta som en direkt konsekvens av att man hellre dricker i stället för att prata med någon när man mår dåligt. (Totte Löfström i Nyheter24)

På vissa punkter har han rätt, på andra punkter har han fel. Tidvis kan man ju undra om han ens har läst sin egen faktaruta?

Det handlar om en rädsla för att upplevas som feg, svag, känslosam eller beroende av andra människor. Där har Löfström helt rätt. Fega och svaga män föraktas av alla, både män och kvinnor. Ingen känner empati för en svag man, inte ens de feminister som påstår sig vilja ”befria män från mansrollen”. Allra minst de, faktiskt, feministerna startar i stället hånkampanjer som ”Vita kränkta män” mot män de betraktar som svaga. Men märk Löfströms ordval här, han lägger agensen hos mannen själv, inte på de personer i omgivningen som föraktar hans feghet och svaghet. Det finns dock goda skäl att vara rädd för att upplevas som feg eller svag, då det bestraffas på alla möjliga vis, både socialt och juridiskt. Det var nog förvisso en mansålder sen någon i vår kultursfär arkebuserades för feghet i strid, men det skrivs fortfarande gott om kulturartiklar som stigmatiserar fega män, t.ex. om mannen i filmen Turist, om kaptenen på Costa Concordia eller om de unga män som överlevde Estonia genom att lämna kvar de många döende i det sjunkande skeppet. Att denna mansnorm, rädslan att framstå som feg eller svag, skulle leda till våldtäkt känns däremot långsökt, snarare betraktas våldtäktsmän som just fega. Rädsla för att vara känslosam är nog dock en missuppfattning. Män visar inte känslor på samma sätt som kvinnor, utan har sina egna sätt. Men eftersom kvinnors sätt att uttrycka känslor utgör normen för det begreppet, så ligger mäns uttryckssätt utanför definitionen.

Strukturerna finns alltid där. Dels i direkt olagliga beteenden, men även i många vanliga mäns vardag. Här är han helt ute och cyklar. Olagliga beteenden leder till både sociala och juridiska bestraffningar, så män som agerar på det viset uppfyller inte normen. Hans egen definition stämmer inte alls in här, kriminalitet är ingen ”socialt konstruerad förväntning på hur vi bör agera, se ut eller prata”.

Män styrs i vilka färger man väljer på sina kläder, män har ofta svårt att berätta för sina nära och kära att de tycker om dem. Nja, de sociala bestraffningarna i detta fall är väldigt milda, så några starka normer är det inte. Såvida klädvalet inte får mannen att framstå som feminin, töntig eller lågstatus förstås, vilket bl.a. bestraffas av kvinnor genom att de blir mindre benägna att ligga med honom.

…män löper större risk att både utsättas och att utsätta andra för våld. Män löper också högre risk för att dö när de drabbas av allvarliga och plötsliga sjukdomar, för att män i många fall drar sig för att söka vård trots att de känner att något är fel. Påståendena är förvisso korrekta, men uppfyller de verkligen kriterierna på vad vi menar med ordet norm? Det skulle vara enligt definition 1 i så fall, en definition som Löfström själv inte använder. Att bli utsatt för våld, slå folk på käften eller att strunta i att söka hjälp när man drabbas av allvarliga sjukdomar, är inte några socialt konstruerade förväntningar, såvida man inte avser mäns våldsberedskap förstås.

Våldsberedskap, d.v.s. förmågan och villigheten att bruka nödvärnsvåld för att skydda svagare bundsförvanter mot yttre hot, är ett krav som både staten och potentiella sexpartners har på män. Våldsberedskap passar faktiskt in enligt alla fyra definitionerna på norm, medan konkret våldsamhet bara platsar i definition 4. Män i min generation fick sitta i fängelse om vi vägrade bära vapen i statens tjänst, och bara biffiga hunkar som ytstrålar god våldsberedskap får hoppa i säng med heta filmstjärnor som Emma Watson.

Män förlorar också ofta kontakten med sina barn i en skilsmässa, och då det ofta är frun som har upprätthållit familjens vänskapsrelationer, förlorar de också sina vänner. Män löper också större risk att skaffa sig alkoholproblem; detta som en direkt konsekvens av att man hellre dricker i stället för att prata med någon när man mår dåligt. De här problemen är inte normen, utan sekundära konsekvenser av en rad andra faktorer, där mansnormen bara är en del av den komplexa förklaringen. Märk även ordvalet här – ”att skaffa sig alkoholproblem” – återigen understryks mäns egen agens i de problem som drabbar ”oss”. Hade samma ord skrivits om kvinnor hade Löfström anklagats för ”victim blaming”.

Löfströms slutkläm är ren lögn, om man betänker resonemanget om svaga och fega män jag lade fram ovan.

Att bryta alla destruktiva normer som omgärdar män och manlighet borde minst sagt vara högt prioriterat för de allra flesta som definierar sig som just män. Den kamp som är inriktad på just detta kallas feminism och har dessutom kommit en bra bit på vägen med både teorier och praktik.

Att som man vara en del av den feministiska kampen handlar inte om att vara snäll mot eller att stödja kvinnor. Det handlar om att förbättra livet för både sig själv och alla andra människor. (Totte Löfström i Nyheter24)

Nej Totte, feminister har ingen empati för svaga eller fega män. Feminister ligger inte gärna med omanliga män. Feminister lyssnar inte på ensamma alkoholiserade män i större utsträckning än vad andra personer gör. Feminister gör det inte lättare för våldsutsatta män att få hjälp och skydd, snarare tvärtom. Feminister gör det inte lättare för män att få fortsätta träffa sina barn efter skiljsmässor, snarare tvärtom. Listan på vad feminister inte gör för män, trots deras påstående om motsatsen, kan som synes göras oändligt lång.

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

”Feministiska män är sååå gulliga, men dom vill man ju inte ligga med”. Nej, den man som vill ligga med heta filmstjärnor som Emma Watson, gör bäst i att hålla sig till en strikt traditionell mansnorm

Emma Watsons tal

ByPYw1YIYAAthXt

Om det vore så väl?

Veckans globala snackis på genusfronten är f.d. barnskådisen Emma Watsons tal till UN Women häromdagen. Hon kallar sig feminist, men jag uppfattar att talet innehöll en hel del jämställdism. Det ordet finns dock ej i engelskan, vilket hon även erkänner på slutet, när hon säger ”We are struggling for a uniting word”. Tyvärr har hon som så många andra torskat på en lång rad av de feministiska myterna, om lönegapet*, om att kvinnor saknar de rättigheter män har (i västvärlden) och om ”den destruktiva mansrollen” som roten till allt ont. Men jag uppfattar ändå talet som en inbjudan till samarbete och ett avståndstagande från feminismens mer radikala avarter, vilket kan vara en plattform att jobba vidare ifrån.

I am reaching out to you because I need your help. We want to end gender inequality—and to do that we need everyone to be involved.

This is the first campaign of its kind at the UN: we want to try and galvanize as many men and boys as possible to be advocates for gender equality. And we don’t just want to talk about it, but make sure it is tangible.

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

For the record, feminism by definition is: “The belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of the political, economic and social equality of the sexes.”

I started questioning gender-based assumptions when at eight I was confused at being called “bossy,” because I wanted to direct the plays we would put on for our parents—but the boys were not.

When at 14 I started being sexualized by certain elements of the press.

When at 15 my girlfriends started dropping out of their sports teams because they didn’t want to appear “muscly.”

When at 18 my male friends were unable to express their feelings.

I decided I was a feminist and this seemed uncomplicated to me. But my recent research has shown me that feminism has become an unpopular word.

Apparently I am among the ranks of women whose expressions are seen as too strong, too aggressive, isolating, anti-men and, unattractive.

Why is the word such an uncomfortable one?

I am from Britain and think it is right that as a woman I am paid the same as my male counterparts. I think it is right that I should be able to make decisions about my own body. I think it is right that women be involved on my behalf in the policies and decision-making of my country. I think it is right that socially I am afforded the same respect as men. But sadly I can say that there is no one country in the world where all women can expect to receive these rights.

No country in the world can yet say they have achieved gender equality.

These rights I consider to be human rights but I am one of the lucky ones. My life is a sheer privilege because my parents didn’t love me less because I was born a daughter. My school did not limit me because I was a girl. My mentors didn’t assume I would go less far because I might give birth to a child one day. These influencers were the gender equality ambassadors that made who I am today. They may not know it, but they are the inadvertent feminists who are. And we need more of those.  And if you still hate the word—it is not the word that is important but the idea and the ambition behind it. Because not all women have been afforded the same rights that I have. In fact, statistically, very few have been.

In 1997, Hilary Clinton made a famous speech in Beijing about women’s rights. Sadly many of the things she wanted to change are still a reality today.

But what stood out for me the most was that only 30 per cent of her audience were male. How can we affect change in the world when only half of it is invited or feel welcome to participate in the conversation?

Men—I would like to take this opportunity to extend your formal invitation. Gender equality is your issue too.

Because to date, I’ve seen my father’s role as a parent being valued less by society despite my needing his presence as a child as much as my mother’s.

I’ve seen young men suffering from mental illness unable to ask for help for fear it would make them look less “macho”—in fact in the UK suicide is the biggest killer of men between 20-49; eclipsing road accidents, cancer and coronary heart disease. I’ve seen men made fragile and insecure by a distorted sense of what constitutes male success. Men don’t have the benefits of equality either.  

We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes but I can see that that they are and that when they are free, things will change for women as a natural consequence.

If men don’t have to be aggressive in order to be accepted women won’t feel compelled to be submissive. If men don’t have to control, women won’t have to be controlled.

Both men and women should feel free to be sensitive. Both men and women should feel free to be strong… It is time that we all perceive gender on a spectrum not as two opposing sets of ideals.

If we stop defining each other by what we are not and start defining ourselves by what we are—we can all be freer and this is what HeForShe is about. It’s about freedom. 

I want men to take up this mantle. So their daughters, sisters and mothers can be free from prejudice but also so that their sons have permission to be vulnerable and human too—reclaim those parts of themselves they abandoned and in doing so be a more true and complete version of themselves.

You might be thinking who is this Harry Potter girl? And what is she doing up on stage at the UN. It’s a good question and trust me I have been asking myself the same thing. I don’t know if I am qualified to be here. All I know is that I care about this problem. And I want to make it better.

And having seen what I’ve seen—and given the chance—I feel it is my duty to say something. English statesman Edmund Burke said: “All that is needed for the forces of evil to triumph is for enough good men and women to do nothing.”

In my nervousness for this speech and in my moments of doubt I’ve told myself firmly—if not me, who, if not now, when. If you have similar doubts when opportunities are presented to you I hope those words might be helpful.

Because the reality is that if we do nothing it will take 75 years, or for me to be nearly a hundred before women can expect to be paid the same as men for the same work. 15.5 million girls will be married in the next 16 years as children. And at current rates it won’t be until 2086 before all rural African girls will be able to receive a secondary education.

If you believe in equality, you might be one of those inadvertent feminists I spoke of earlier.

And for this I applaud you.

We are struggling for a uniting word but the good news is we have a uniting movement. It is called HeForShe. I am inviting you to step forward, to be seen to speak up, To be the he for she. And to ask yourself if not me, who, if not now when.

Thank you.

*När det gäller lönefrågan i västvärlden, rekommenderar jag Emma och hennes fans att titta på den här videon av professor Christina Hoff Summers:

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer

Det är ALLA NI ANDRA som ska befria männen från deras orimliga könsnormer