Tre vågor

Feminismens historia brukar beskrivas i tre vågor, som var och en sträckt sig över ett antal generationer och delvis överlappar varandra. Vissa menar att vi just nu bevittnar den fjärde vågen, som tagit fart i Internets tidevarv, men för enkelhetens skull låter jag 3 och 4 vara lika. Första vågen (ca 1750-1983) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade arvsrätt (problemet löstes i Sverige 1845)
  • Kvinnor var inte myndiga (problemet löstes etappvis i Sverige 1858-1921)
  • Kvinnor saknade juridiskt skydd mot hustrumisshandel (problemet löstes i Sverige 1864)
  • Kvinnor saknade rösträtt till Riksdagen (problemet löstes i Sverige 1921, utan kvinnlig värnplikt, som då fortfarande var ett villkor för mäns rösträtt)
  • Kvinnor hade lägre nominella löner än män för ett visst arbete (problemet löstes i Sverige 1947 inom staten, 1960-65 i privat näringsliv)
  • Kvinnor hade yrkesförbud i vissa yrken (problemet löstes i Sverige i omgångar 1859-1983, där stridspilot var det sista som upphävdes)
  • Kvinnor saknade rätt att söka till många utbildningar (problemet löstes etappvis i Sverige 1870-1983)

Andra vågen (ca 1945-1990) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade rätt att använda de nyligen uppfunna P-pillren (problemet löstes i Sverige 1964)
  • Kvinnor saknade juridisk rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, begreppet våldtäkt användes ej i det sammanhanget (problemet löstes i Sverige 1965)
  • Kvinnor beskattades tillsammans med sin man, på gott och ont (upphörde i Sverige 1971)
  • Det saknades fullgod föräldraförsäkring (problemet löstes i Sverige 1974, har reformerats ytterligare på olika sätt sedan dess)
  • Abort var förbjudet eller hårt reglerat (problemet löstes i Sverige 1975)
  • Barnomsorgen saknade kapacitet att ta emot alla, vilket tvingade kvinnor och vissa män att stanna hemma mot sin vilja (problemet löstes i Sverige ca 1990, lite svårt att säga exakt när)
  • Småbarnsföräldrar saknade rätt till frivillig deltid (problemet löstes i Sverige 1979)

Tredje och fjärde vågens feminism (1968- nu) kämpar mot problem som dessa:

  • Män finns. (SCUM-manifestet hyllas fortfarande av en enad svensk kulturelit)
  • Män sitter bredbent
  • Män är manliga (fast annars vill man ju inte ligga med dem)
  • Män slår ibland tillbaka när man ger dom en örfil
  • Män är flest bland näringslivets toppar (fast själv vill en inte läsa på KTH, det är ju nördigt)
  • Män kör bil på 76% av resorna, kvinnor bara på 73%. Därför kallas det ‘jämställd snöröjning’ när man prioriterar bilvägarna sist. Och därför är män ensamt skyldiga till växthuseffekten.
  • Alla håller inte med när en kvinna påstår nånting på Internet
  • Vackra kvinnor syns på bild i reklam
  • Publiken röstar på män i Melodifestivalen och andra musiktävlingar
  • Pappor tar ut färre föräldradagar än mammor
  • Pappor kräver att erkännas faderskap och att få umgås med sina barn
  • Singelkvinnor får inte inseminera sig med statliga subventioner
  • Sedlar föreställande män har högre valör än sedlar föreställande kvinnor
  • Män vill slippa smutskastas i media
  • Det finns en internationell mansdag
  • Män tittar på kvinnor som klär sig sexigt i offentligheten
  • Nobelpristagare i medicin säger sanningen om hur män & kvinnor fungerar
  • Dinosauriehonorna i Jurassic World äter bara män
  • Miss Pacman har rött läppstift (säger en kvinna med rött läppstift)
  • Feminister från våg 1-2 ifrågasätter rimligheten i våg 3-4

(Jag lämnar detta inlägg öppet. Fler exempel kan tillkomma)

Public Service haveri

Det har varit mycket konstigheter i Sveriges Radio och Television på sistone. Det har förvisso pågått länge, men på senare tid är känslan att det eskalerat bortom all rimlighet. Hela tiden finns de där små subtila grejerna, som den ständiga feministiska agendan i nyheterna, eller att programledarna i Bolibompa tycks handplockade att vara vad som helst utom vita heterosexuella män. Dessa individer är förvisso duktiga på sitt jobb, så där finns egentligen inget att klaga på, men det blir ändå så genomskinligt att de kvoterats dit i överskott, annars hade ca 80% varit helsvenskar om de skulle spegla befolkningen på ett statistiskt vis. Ännu värre är det på Sveriges Radio, i synnerhet på P3, som blivit mer eller mindre olyssningsbar de senaste åren. Till skillnad från Bolibompas programledare är inkompetensen hos P3-pratarna bitvis monumental.

Men jag börjar med SVT, så går vi vidare med några exempel från SR längre ner. För bara ett par veckor sen gick SVT ut med nyheten på morgon-TV om att de granskat ett antal börsbolags styrelser och funnit att de bestod av en majoritet vita svenska män. Något granskarna missat är att det inte gick särskilt många afrikaner, eller ens kvinnor, på Handels eller KTH på 70- och 80-talet, när ledamöterna i dagens styrelser la grunden för sina karriärer. Men det stora problemet som jag ser det, är att public service beskriver namngivna personers kön och hudfärg i termer av ‘bra’ och ‘dåligt’. En annan aspekt är att styrelsens sammansättning rimligen inte angår någon annan än aktieägarna. Det stora reportaget var tänkt att sändas på kvällen samma dag, men ställdes in efter alla påpekanden om dess osaklighet.

Vad är problemet?

Vad är problemet?

Sveriges Radios grodor har varit ännu fler, jag nämner bara några exempel. För nåt år sen gjorde de t.ex. ett reportage om att en av deras f.d. anställda var så fattig att hon knappt hade råd med mat. Problemet hade förstås kunnat lösas genom att återanställa vederbörande, men de nämnde varken hennes koppling till SR eller att hon ägde en bostadsrätt i centrala Malmö, som utan vidare skulle kunnat lösa hennes ekonomiska problem om hon sålde och flyttade ut i förorten.

I december sände P3 ett program med Emma Knyckare, där hon gjorde narr av manliga författare som tagit livet av sig. Inslaget var så smaklöst att Sveriges Radio kände sig tvungna att gå ut med en halvhjärtad ursäkt.

För några veckor sen frågade Helena Groll Israels ambassadör om inte judarna hade något eget ansvar i det utbredda judehatet i Europa, i genomseriösa Studio Ett i P1. Även där var ansvarig utgivare tvungen att gå ut med en offentlig ursäkt.

Och nu i fredags kom den senaste grodan, där P3:s Tankesmedjan kallade bl.a. Alice Teodorescu ‘husblatte’ och bland en massa andra smaklösa liknelser spydde galla på henne för att hon var flitig i skolan (till skillnad från programledarna, får man anta). Där har ansvarig utgivare framfört flera uttalanden som snarare är bortförklaringar än ursäkter.

Gemensam nämnare för de tre sistnämnda grodorna är att de i efterhand har redigerats bort av SR, i syfte att skademinimera och förfalska sin historia. Det står ganska klart att SR och SVTs vänstervridning ökat på senare år. Detta leder in på diskussionen om vilket public service-bolagens politiska uppdrag egentligen bör vara? De bekostas ju av våra gemensamma statliga medel.

Vilken politisk färg ska SR och SVT uppvisa?

  1. Ingen
  2. Alla
  3. Regeringens
  4. Oppositionens
  5. Alltid vänster
  6. Alltid höger

1 eller 2 är i min mening att föredra. 3 eller 4 är intressanta alternativ. Men 5-6 är fullständigt horribla. Under Alliansens regeringsperiod tycks tanken hos framförallt P3 möjligen ha varit att sträva mot alternativ 4 ovan. Men om den policyn var seriös, borde Ung Vänster nu lämna över radiokanalen P3 till KDU när vänsterregeringen tagit över. Det har de senaste veckorna blivit pinsamt uppenbart att det är alternativ 5 som gäller. Detta torde vara oförenligt med Sveriges Radios officiella uppdrag, som rimligen är alternativ 1 eller 2.

AVGÅ ALLA!

Årets värsta manshat 2014

För ett år sen samlade jag 2013 års mest manshatiska texter och valde ut de tio värsta till en sammanställning, som blev ett av årets mest lästa inlägg. 2014 har jag bara samlat de uttryckligen hatiska texterna och lämnat det mer subtila manshatet därhän. Totalt fick jag ihop 22 punkter på den listan. Nedan har jag valt ut de tio värsta.

Samtliga är texter som publicerats i stora kommersiella medier med ansvarig utgivare. Skribenterna är antingen avlönade eller skriver i egenskap av officiella företrädare för sina organisationer. Så om nån privatperson skriver nåt i stil med ”FAN VAD JAG VILL DÖDA ALLA VITA CIS-MÄN!!!11!!!” på Facebook, Twitter, kommentarsfält eller privata bloggar, så räknas det inte hit. Då hade listan dessutom haft tusentals punkter. Endast avlönat manshat, granskat och godkänt av en redaktör, finns på listan.

2014 var året då Emma Watson höll tal till UN Women, där hon bl.a. sa detta:

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

Men svenska mediefeminister har inte förstått eller lyssnat på Emma Watson. Deras feminism handlar inte om jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde. För dem är manshatet själva kärnan i feminismen, vilket illustreras med nedanstående texter. De listas i kronologisk ordning, utan inbördes rankning.

1) Expressen 2014-02-13: Ann-Charlotte Marteus – Bilen är en man

Ann-Charlotte Marteus radar upp invektiv och nedsättande formuleringar när hon spyr galla över bilismen. Och vem den skyldige är, gör hon ingen större hemlighet av. Mannen förstås! För något fler män än kvinnor kör ju bil till den plats där de tillbringar dagarna för att dra in familjens hushållskassa, och då är förstås alla män skyldiga och alla kvinnor oskyldiga, eller hur? Hon skriver att ”Män kör 50% mer bil än kvinnor”, vilket för den räknekunniga betyder att könsfördelningen är ca 60/40, med andra ord inom ramarna för statsfeminismens numeriska jämställdhetsmål att vardera könet ska vara representerat till minst 40% i varje samhällsposition.

…det testosteronglittrande pärlbandet…en armé av män som sitter i var sin jädra hög med skrot. Ett till två ton skrot per näsa. Livsfarligt skrot, om det träffar en gångtrafikant eller cyklist. Miljöfarligt skrot som förstör atmosfären och våra lungor Är detta ett skämt?! …bygga massor med breda fula vägar…avgassprutande stålschabrak…den dummaste idén sedan Doramad…den är ett fossil från ett ohållbart, patriarkalt 1900-tal…strukturerna finns kvar, förstärkta av Volvoromantik… (Ann-Charlotte Marteus i Expressen)

2) Nyheter24 2014-03-03: Irena Pozar – Män måste backa ta ett steg åt sidan och hålla käften

Inför 8 mars brukar det drösa in hatiska krönikor nästan varje dag. Irena Pozar ger direktiv om hur feministiska män ska agera. De ska kliva tillbaka och hålla käften. Vi som läst på om hur människan fungerar, inser att det leder raka vägen till ”friendzone”. Som SCUM-skådisen Andrea Edwards så målande beskrev feministiska män i dokumentären Fittstim”Å gud vad gulliga dom är, men dom vill man ju inte ligga med!”. Män som följer Irenas uppmaning fastnar i Genusfällan, och får frustrerade stå bredvid och se på när Irena och hennes kompisar dejtar de självsäkra och manliga männen.

3) Nyheter24 2014-05-20: Totte Löfström – Ja jag hatar män

Manshat manifesteras ofta genom att personen uttryckligen säger sig hata män. Eller så tror de att de ska komma undan genom att linda in sitt hat i abstrakta begrepp som ”manlighet” eller ”mansnormen”, som om det ändå inte var just män, alla män, som var hatets måltavla. Totte Löfström sällar sig här till ännu en i raden som tror att mansnormen utgörs av svineri och kriminalitet, d.v.s. att undantaget är norm.

4) Aftonbladet 2014-04-12: Fredrik Virtanen – Låt bara kvinnor rösta, män vet inte sitt eget bästa

Nöjesskribenten Virtanen, urtypen för den svinige och självgode ”Kulturmannen”, har på outgrundliga vägar avancerat till ledarsidorna på nordens största tidning. Där har han snabbt rättat in sig i ledet bland de andra kapten klänningarna och skriver ofta misandriska eller radikalfeministiska texter. I denna krönika försöker han sig på ironi och blir ännu ett offer för Poes lag, där extremism tenderar att bli en parodi på sig själv och det är omöjligt att skilja satir från verklighet.

5) Expressen 2014-10-20: Lars LindströmJag är inte rädd för feminismen, jag är skräckslagen för mansrörelsen

Lars Lindström har nog missuppfattat vad mansrörelsen går ut på, då han tror att den ”…begår grova sexövergrepp på förskolebarn, säljer, köper och utnyttjar tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.” Är det möjligen kalifatet Daesh han menar? Så här beskriver han det manliga privilegiet: ”Svenska flickor har bättre betyg än pojkar. Tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning. Kvinnor lever längre än män. Män kör ihjäl sig och andra oftare. Män super sönder sig mer frekvent. Män har färre nära vänner, och dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig. Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda. Kvinnor läser dessutom fler böcker och går oftare på teater. Om man inte bara är ute efter makt och pengar verkar det roligare att vara kvinna: bättre betyg, högre utbildning, fler vänner, mer kultur, färre slagsmål och längre liv.” Privilegier, var det ja. Har dom inga korrekturläsare på Expressen?

6) Nyheter24 2014-10-30: Totte LöfströmDet enda som är värre än män är gubbar

Debattsidorna på Nyheter24 med redaktören Totte Löfström i spetsen har under 2014 seglat upp som en av manshatets största megafoner i Sverige. Och det handlar inte om några subtila inlindningar. De meddelar i klartext att de hatar män. I denna krönika specifikt pensionsfärdiga män, s.k. gubbar. Samtidigt uppstår viss ironi när den öppet hatiska artikeln publiceras under ”Näthatsfria veckan” på Nyheter24.

7) Nyheter24 2014-11-18: Mohamed TouzariNu kör vi en mansfri månad på krogen

Efter en krönika som beskriver hur sviniga vissa män är på fyllan, kommer följande slutkläm: ”Jag är redo för att ta ett steg tillbaka i en månad, sitta hemma och fundera över vad jag och andra individer som identifierar sig som män egentligen sysslar med. Tänka på vilken kultur och norm vi är en del av och sprider.” Vad Mohamed egentligen menar, är att han själv tänker ta en vit månad, efter att han ställde till med ännu en skandal och hamnade i fyllecell för inte så längesen. Som om inte det vore nog, så raderades hela kommentarsfältet till krönikan efter att en läsare påpekat att Touzari häromåret dömdes i tingsrätten för misshandel och ofredande av två kvinnor. En ny Kapten Klänning i vardande, som försöker slippa personligt ansvar genom att projicera sina egna brott på hela ”manligheten”?

8) Nyheter24 2014-11-19: Vi hatar Internationella Mansdagen!
Dagen till ära, gick redaktionen på Nyheter24 bananas och publicerade en hel serie artiklar som hatar män och ifrågasätter mäns rättigheter. Jag orkar inte ens citera skiten, utan bara länkar dit. Egentligen borde jag inte ens göra det, eftersom det är klicken de tjänar pengar på. Arga läsare ger fler annonsörer. Detta är dessutom bara hälften av de negativa artiklarna, de allra värsta:
Världen behöver inte fler mansdagar
Klart ni ska ha en egen dag – tack alla män
14 personer som inte hanterar mansdagen så bra

9) Sveriges Radio P3 2014-12-15: Emma Knyckare EXTRA! Lista på manliga kränkta författare

Den här texten var så smaklös att Sveriges Radio kände sig tvungna att radera den transkriberade versionen och publicera en halvhjärtad ursäkt. Den ursäkten var dock högst symbolisk, för i skrivande stund finns själva radioprogrammet kvar på nätet, där det aktuella stycket börjar vid ca 13.30 in i programmet. Förutom att vara full av språk- och faktafel, utmärker sig texten genom att grovt håna ett antal manliga författare för att de begått självmord. Endast män förstås, att ta med Karin Boye på listan vore otänkbart. Skärmdumpar på texten har bevarats till eftervärlden på bl.a. bloggarna Toklandet och Ekvalist. Programmet och de bakomliggande mekanismerna till hur såna här fadäser kan uppstå, får även sina fiskar varma av Jonas Thente på DN. Emma Knyckare har gjort sig känd för att vilja kvotera kvinnliga komiker (d.v.s. sig själv) och den här texten visar varför hon skulle ha svårt att få gig annars.

10) DN 2014-12-27: Annika Persson – Estradpoeten äntrar en ny scen

Artikeln är en intervju med poeten och författaren Olivia Bergdahl, om hennes tankar och inspirationskällor. En tämligen harmlös text, om det inte vore för slutklämmen: ”Men ändå är det här en feministisk bok, eller? – Ja, alla män dör ju.” Inget ifrågasättande, inga jobbiga motfrågor från intervjuaren. Glöm allt vackert tal om att feminismen står för jämställdhet mellan könen och människors lika värde, som Emma Watson påstod i FN. Här erkänner två feminister i Sveriges största morgontidning vad feminismen egentligen går ut på: Alla män ska dö! Olivia Bergdahls tveksamma manssyn har granskats förr, av MarielGenusdebatten.

Ronja Rövarunge

Twittraren @pippiglassbil tipsade om ett tämligen trovärdigt Internetrykte, som ingen av de stora medierna hittills rapporterat. Astrid Lindgren-filmen Bröderna Lejonhjärta ska byta namn till Syskonen Lejonhjärta när SVT ger ut den på DVD i ny upplaga. Motiveringen är att SVT hatar män, eller som Paulette Rosas Hott, försäljningschef för program och licensiering på SVT, förklarar saken enligt sajten Storken:

Vi lever i en Patriarkal könsmaktsordning där det manliga ständigt anses bättre än det kvinnliga. Ordet ”bröder” är könsladdat och reflekterar de föråldrade strukturer som vi inte vill ha i ett öppet och tolerant Sverige. ”Syskonen Lejonhjärta” är en könsneutral titel som speglar ett samhälle där alla har lika mycket värde. 

Man tror & hoppas det är första april, men almanackan är skoningslös

Man tror & hoppas det är första april, men almanackan är skoningslös

Rosas Hott var även hjärnan bakom att byta ut ordet Negerkung i Pippi Långstrump. Nu ser vi fram emot en lång rad nya normbrytande titlar på gamla klassiker:

  • Ronja Rövarunge
  • Pippi Långkalsong
  • Elin i Lönneberga
  • Regnbågsfamiljen i Bullerbyn
  • Karlsdotter på taket
  • Barnen på Bråkmakerskegatan
  • Mad Dicken
  • Katitzi på Luffen
  • Vi på spetsnazbasen Saltkråkan

Mina inlägg på AVfM Sverige hittills

Så här i semestertider har jag total bloggtorka, den extra energi jag tidigare hade, går numera bl.a. till att se efter min gamla mor på ålderdomshemmet varje dag, samtidigt som alla familjära förpliktelser med barn & hustru kvarstår. Tveksamt om den bördan lättar när jag börjar jobba nästa vecka.

I januari blev jag tillfrågad att börja skriva för A Voice for Men Sverige, då vissa anser att jag är en av Sveriges vassaste mansfrågeskribenter. Ett uppdrag som hedrar! Även om jag inte ställer mig bakom varje bokstav som sajten publicerar, så är AVfM en viktig röst som fler borde läsa. Den ideologiska bredden är viktig, jag tror t.ex. knappast att Sofie Fahrman, Åsa Linderborg eller John Hakelius har så mycket gemensamt heller, trots att alla tre skriver för samma tidning. Så att andra skriver saker jag inte håller med om, är inga problem för mig, jag skriver mitt och de skriver sitt. Förväntningarna var inledningsvis att jag skulle publicera ett inlägg i veckan, men det har jag tyvärr inte lyckats hålla (och knappt nån annan skribent heller). Om AVfM hade haft möjlighet att betala arvode hade jag kanske publicerat oftare, men det hade samtidigt sänkt kvaliteten på texterna (så som vi ser hos gammelmedias många avlönade krönikörer).

Men det jag skrivit där hittills, är jag stolt över! Min egen ambition har varit att publicera texter med god kvalitet, som står sig i många år, därför skriver jag hellre en gång per månad än en gång per vecka. Vid Twitter-debatter, det forum jag numera helst använder, länkar jag ofta tillbaka till dessa texter, för att presentera ett djupare resonemang. Här är de texter jag skrivit hittills:

Den vite svenske mannen som norm

I mitt första inlägg vände jag upp-och-ner på de föreställningar som många svenska feminister vill sprida, att vita svenska män skulle vara hin håle själv. Nu senast uttryckt av Miljöpartiets Åsa Romson i sitt Almedags-tal. Jag refererar en kurdisk mans berättelse om hur han i sitt möte med den vite svenske mannens normer, lämnade sina patriarkala macho-ideal bakom sig och gick från att vara en våldsam ungdomsgangster till att bli sexualupplysare på ungdomsgårdar i Malmö.

Genusfällan, en ny typ av manlighet

Jag problematiserar begreppet ”Att dekonstruera maskuliniteten” och kommer till slutsatsen att det är en synnerligen dålig strategi för heterosexuella män, ifall de vill behålla sina chanser på dating-marknaden. Mina källor är feministernas egna berättelser.

Mansutredningen kukar ur

Jag förklarar varför Svend Dahls / Regeringens mansutredning är värdelös. Enligt mig (och många andra svenska MRA) finns det tre stora mansfrågor i Sverige, där aktörerna som orsakar problemen är andra individer än de drabbade männen:

1) Misandri i media

2) Juridisk mansdiskriminering, i lagar och myndighetsreglementen

3) Pojkars misslyckande i skolan

Utredningen skriver ganska mycket om punkt 3, men missar helt att nämna de metoder som enligt svenska studier visat sig kunna ge en lösning på problemet, bl.a. Bunkeflostudien. I stället tramsar den på om den redan inslagna linjen, som varit så misslyckad – genuspedagogik. Punkt 1-2 nämns bara i nån enstaka bisats, i en rapport på flera hundra sidor. Viktiga skribenter i ämnet, så som Steven Pinker, Warren Farrell, Pär Ström och Pelle Billing, finns inte ens med i referenslistan. Däremot skönlitterära radikalfeminister som Maria Sveland. Betyg: UNDERKÄNT!

Övertron på den magiska föräldraförsäkringen

Jag förklarar varför föräldraförsäkringen inte är det kraftfulla jämställdhetsverktyg som bl.a. Folkpartiet inbillar sig. Inte fan kommer t.ex. min fru att omskola sig till ett mer välbetalt yrke, bara för att jag tar ut några fler pappamånader? Snarare tvärtom! Ingen MRA kommer förvisso att gråta blod om fler föräldradagar individualiseras, Sverige har liksom redan världens generösaste föräldraförsäkring, men tro inte att det kommer att ändra något i grunden!

Jämställdismen, en presentation

Jag beskriver jämställdismens idéhistoriska bakgrund, dess vetenskapliga och ideologiska bas, centrala teser, rekryteringsgrupp och praktiska politik. Ett ganska långt och tråkigt, men ack så viktigt inlägg.

Männen då?

Min poäng är att frågan i titeln inte syftar till att kapa kvinnofrågorna och ersätta dem med mansfrågor, utan att föra tillbaka de allmänmänskliga frågorna till den könsneutrala arenan där de hör hemma. T.ex. våld i hemmet utövas till 50% av kvinnor i de milda fallen (som platsar i Eva Lundgrens ofta citerade ”Slagen Dam”) och i 25% av de grövre fallen (inkl mord). De flesta civila dödsoffer i krig är män, ändå hör vi ständigt att ”kvinnor drabbas värst i krig”. Av dessa och många fler liknande orsaker ska vi fortsätta ställa frågan ”Männen då?”, närhelst en feminist försöker utmåla kvinnor som enda offer för ett problem som drabbar båda könen.

Grön Ungdom gör parodi på sig själva

Jag refererar Grön Ungdoms aprilskämt, där de vill avskaffa manlig rösträtt. Vilket dock bara är en mildare variant av partiledaren Åsa Romsons senare Almedagstal. Därför inget aprilskämt alls, utan en korrekt spegling av moderpartiets officiella politik.

Regeringsutredning vill skapa fler faderslösa barn

Jag granskar regeringsutredningen om provrörsbefruktning av ensamstående kvinnor och konstaterar att barnperspektivet är synnerligen tunt berört. Den missar så gott som helt den globala statistik som visar att barn som växer upp utan far, är kraftigt överrepresenterade i alla slags sociala problem genom hela livet, även när siffrorna sållats för ekonomiska faktorer.

Den våldsamma mansnormen

Jag reder ut vilka definitoner som finns på ordet ”normer” och varför ingen av definitionerna leder till ”mäns våld mot kvinnor”. Mansnormen kallas ”våldsberedskap” och syftar till att skydda svaga individer från yttre våld. De män som ej besitter våldsberedskap, väljs ofta bort av kvinnor i människans parbildningsprocess.

Dialog med (F!)

Det har varit mycket ståhej kring Feministiskt Initiativ på sistone. De har genom sin gräsrotskampanj värvat över tiotusen medlemmar och fick 2.3% i nån opinions-undersökning häromdagen, så nu hoppas de fortsätta växa i samma takt och komma in i både EU-parlamentet och Riksdagen. Många medier har rapporterat helt okritiskt, men ett fåtal ställer ganska tuffa frågor om partiets politik, framför allt Expressen. Det började med en kritisk ledare och fortsatte med en intervju där Karl-Johan Karlsson fick besked av Soraya Post i ett antal frågor, där vi bl.a. fick veta mer om partiets utopiska visioner om fri invandring, antivåldsförsvar och omedelbar kärnkraftsavveckling.

Men det tog verkligen fart när Timbro-debattören Rebecca Weidmo Uwell skrev ett inlägg på SVT Debatt. Hon hade läst partiprogrammet och bland annat hittat en passus under EU-politiken om att män ska omskolas i konsumtionsmönster, då (F!) anser att män är mindre klimatsmarta än kvinnor.

Fi ska verka för att ett program skapas för att finansiera för att analysera och omskola män så att de ändrar sitt konsumtions- och transportmönster för att gagna klimat och en hållbar utveckling. (Ur Feministiskt Initiativs Partiprogram, sid 79)

Debattinlägget nådde virala proportioner med tusentals delningar på Facebook och Twitter. Gudrun Schyman svarade nästa dag men bemötte inte Weidmo Uwell i en enda sakfråga, utan rabblade bara upp en massa tomma floskler som inte säger så mycket om partiets politik. Bland flera bra repliker vill jag främst rekommendera Susanna Pettersson (@cardacia), som konstaterat samma sak som jag, att Schyman undviker debatten.

Men häromdagen fick jag napp på Twitter, när jag kastade mig in i en diskussion om just detta, och Sissela Nordling Blanco, som jämte Gudrun Schyman och Stina Svensson utgör partiets ledartrojka, hade en ganska lång dialog med mig. Tidigare hade mina mediala erfarenheter av Nordling Blanco inskränkt sig till nyheten att hon häromåret beordrade avhysning av två personer från ett möte om rasdiskriminering, då hon ansåg att dessa båda hade fel hudfärg. Diskussionen följer nedan:

Kommentar: Studien angående kvinnors konsumtionsmönster jag nämner, refereras här. (F!) har ännu inte uppgett källa för sitt påstående.

Och där valde hon att inte svara mer. Kanske blev frågorna för svåra och de logiska bristerna för uppenbara?

Rösta rosa?

Rösta rosa?

Fler inlägg på liknande tema: Dialog med Piratpartiet

Tjuvnyp

Expressens krönikör Frida Boisen brukar skriva skit nästan varje vecka (även om jag höll med henne en gång), men dagens krönika når nog nya bottennivåer.

I veckan kom så en dom i Norrköpings tingsrätt. En kvinna säger att en man nöp henne i rumpan och att hon då gav honom en örfil. Mannen säger att något rumpnyp aldrig ägt rum. Men att han fick en örfil. Och här kommer det anmärkningsvärda: Rätten konstaterar att oavsett om mannen antastat henne eller inte, så är det oväsentligt: Det finns inget nödvärn mot rumpnyp. Kvinnan dömdes skyldig för misshandel. Mannen går fri.

Signalen är tydlig: Ett rumpnyp som kvinna, får man ta. Det är inget man behöver värja sig emot. Så varsågod män! Ta för er! Kläm på! En liten tillsägelse får ni kanske vara beredda på. Lite artigt. Förstås utan kränkande tillmälen. Man vill ju inte bli dömd för ärekränkning för att man skriker ”ditt jävla as”, ”jävla snuskgubbe” eller ”din perversa jävel vad är ditt problem?”

Nä, ett nyp eller två, det ska vi kvinnor bjuda på. Säger svenska rättsväsendet. Och skyddar än en gång mannens rätt att ta vad han vill ha. (Frida Boisen i Expressen)

Undrar om Frida Boisen har läst domen? Det verkar inte så, för hade hon gjort det hade hon vetat att örfilen kom långt efter tafsandet. Det var således inte nödvärn, utan hämnd. Och hämnd är inte tillåtet i svensk lag, under några som helst omständigheter. En som läst domen är juristen Mårten Schulz, som annars inte brukar ha några problem att tala sig varm för kvinnors rätt till sin sexuella integritet. I det här fallet ser han dock kvinnans uppenbara lagbrott. Så här skriver han på Twitter:

Schultz har även läst Boisens krönika och är inte nådig:

Detta scenario vore förmodligen helt OK i Frida Boisens värld

Detta scenario vore förmodligen helt OK i Frida Boisens värld

Blogglänkar: Toklandet,

Årets tio värsta krönikor

Det utbredda hatet mot män inom journalistkåren är en av Sveriges viktigaste mansfrågor. Så länge detta manshat genomsyrar samhällsdebatten, blir det svårt att skapa opinion för mer konkreta mansfrågor som t.ex. könsneutral lagstiftning eller skolans pojkdiskriminering.

För ett år sen tog jag initiativ till att börja sammanställa en lista på alla misandriska (mansföraktande) texter jag hittade i media under 2013. Jag trodde det skulle bli ca en i veckan, men listan slutade på drygt 120 stycken. Då har jag bara räknat texter av betalda skribenter, granskade och godkända av ansvarig utgivare. Skulle man räkna Facebook, Twitter, kommentarsfält, privata bloggar, diskussionsforum och liknande, så skulle uppgiften bli helt övermäktig. Jag har även blivit latare på slutet av året och inte tagit med särskilt många av de artiklar som utsätter män för härskartekniken osynliggörande. De där otaliga artiklarna som gör kvinnofrågor av problem som drabbar könen tämligen lika, t.ex. partnervåld, näthat, psykisk ohälsa eller dålig arbetsmiljö. Om jag gjorde det skulle listan bli mycket längre.

Jag har nedan sammanställt en lista på de krönikor jag tyckte var allra värst, kronologiskt utan inbördes rangordning. Nästan alla stora riksmedier finns med på den långa listan, men bland de tio värsta är det några få som utmärker sig. Av någon anledning har Aftonbladet lyckats knipa 7½ av platserna på topp-tio, då det ena av DNs båda bidrag har skrivits av Katrine Kielos som normalt sett jobbar på Aftonbladet. Detta manshat sprids alltså via betalda artiklar i Nordens största dagstidning, inte som kommentarer på Flashback, Avpixlat eller andra obskyra forum, dit man får söka sig för att hitta motsvarande hat mot kvinnor.

Aftonbladet 130101: Joachim Kerpner  –  Här är bara var fjärde politiker kvinna

Detta är den enda nyhetsartikeln på listan, de andra är åsiktskrönikor, ledare och debattartiklar. Jag tog med den för att den är exempel på den sjusärdeles korkade definitionen på jämställdhet som vissa debattörer använder, där det anses mer jämställt om det är 57% kvinnor än när det är 52% kvinnor. Artikeln är misandrisk därför att den sprider budskapet ”ju fler män, desto sämre”, vilket innebär att män är dåliga just för att de är män. Artikeln är även antidemokratisk, då den underkänner resultatet i våra allmänna val.

Aftonbladet Debatt 130204: Ida Ali-Lindqvist – Det stinker kvinnohat och pennalism om ”Farmen”

Ida Ali Lindqvist påstår att kvinnors inbördes intriger och mobbing beror på patriarkatet, och därmed underförstått är männens fel. Patriarkatet består ju som bekant av män.

Aftonbladet 130208: Johanna FrändénEn grupp ställer till det för oss andra

Johanna Frändén tycker att samhället ska delas in i ett ‘vi & dom’, där männen är ‘dom’. Som kanske inte ska slås ihjäl, men åtminstone stigmatiseras rejält. Så att de skäms och gör något åt sin medfödda grupptillhörighet, får man anta?

DN 130423: Katrine KielosKlimatförändringen är en man

Katrine Kielos projicerar allt negativt i vår gemensamma livstil på män och allt positivt på kvinnor, vilket gör att hon drar slutsatsen i rubriken. Och missar därmed bl.a. att väldigt mycket av det positiva som görs för klimatet utförs av en majoritet män – t.ex. forskning & utveckling av nya smarta lösningar, anläggning av förnyelsebar energiproduktion och tillhörande infrastruktur, samt entreprenörskap på global & lokal nivå, allt från solcellsfabrikörer till skogsodlande bönder.

Aftonbladet 130304: Anders Westgårdh – Jag har tappat lusten att vara man

Anders Westgårdh tar på sig den kollektiva skulden och skäms för vad hans mor födde honom till. Han tycker att ”Det känns ungefär ­lika attraktivt som att ­vara dinosaurie, silverfisk eller idiot”. När det begav sig skrev jag en satirisk spegling med titeln Att heta Anders

Aftonbladet 130307: Daniel Swedin – Befria alla män – från manligheten

Daniel Swedin tycker att män har ett kollektivt ansvar för den brottslighet som en liten klick män står för. En av ett flertal misandriska krönikor som medierna publicerade i samband med internationella kvinnodagen 8 mars. Vad den stora majoriteten laglydiga män ska göra åt andra mäns brottslighet framgår inte. Söka till polishögskolan kanske? Swedin nämner inte heller huruvida kvinnor ska ta något kollektivt ansvar för de brott ett fåtal kvinnor begår.

Nyheter24 130612: Seher Yilmaz – Män ger mig kväljningar

Fackliga representanten Seher Yilmas bokstavligen kräks på män, med några ganska krystade exempel på varför män är så äckliga. T.ex. att kvinnor får anorexia eller dör i barnsäng, det måste ju vara mäns fel. Fackförbundet Unionen, där en majoritet av medlemmarna för övrigt är män, påstod senare att hon skriver sina krönikor i egenskap av privatperson och att de därmed inte hade med saken att göra. Den pudeln funkade ju sådär för Stig Malm när han som LO-ordförande myntade det bevingade ordet ”Fittstim”.

DN 130715: Aase Berg Dieselmännens kroppar invaderar landet

En bonde levererar färdigkluven ved till Aase Bergs gård, så att hon kan värma huset på klimatvänligt vis under kommande vinter. Trots utmaningar och distraktioner under processen att backa in lastbilen och tippa vedlasset, så klarar han precisionsjobbet med bravur. Aase Berg tackar för väl utfört arbete genom att skriva en krönika där hon hatar honom för att han är man.

Aftonbladet Debatt 131031: Johan Ehrenberg –  Män förmår inte göra världen bättre

Johan Ehrenberg skriver en självspäkande debattartikel som uppföljning till en tio år äldre artikel som nu plötsligt börjat delas på Facebook och Twitter. Den är full av kollektiv skuld, självmotsägelser och projicering av allt negativ på män.

Aftonbladet Debatt 131107: Johan Ehrenberg –  Bli en mer jämlik man – för dina barnbarns skull

Johan Ehrenberg levererar igen. Som den nyttiga idiot han är enligt Valerie Solanas SCUM-manifest, vilket han för övrigt rekommenderar alla män att läsa, publicerar han en tiopunktslista på hur man i hans mening ska bli en bättre man. Jag bemötte listan i ett eget blogginlägg.

Jag utmanar härmed feministiska bloggare att göra en motsvarande lista på misogyna artiklar av betalda skribenter i de stora medierna under 2013. Det enda exemplet jag kan komma på var när Karl-Johan Karlsson skrev i Expressen/GP att han ville ”upp på catwalken och förklara att vi inte tänder på hajfenor till skulderblad och revben utanpå huden”. Men då enbart p.g.a. den tämligen klumpiga formuleringen, för artikeln var i övrigt full av välvilja.

Ett mansfritt 2014

Igår fick jag tips på Twitter om en person som tänker leva ”ett mansfritt 2014” och som har startat en blogg med det temat. Och när en okänd bloggare skriver något stendumt i feministisk anda blir förstås vederbörande genast inbjuden till morgonsofforna. Och på vanligt SVT-maner ställs det knappt en enda kritisk motfråga under 4 minuters intervju av en slipad TV-veteran. Men hennes återkommande hånskratt avslöjar att hon förmodligen innerst inne betraktar intervjuobjektet som idiot? Så här skriver bloggaren själv:

Detta är mitt #mansfritt2014

* Jag läser inte böcker skrivna av enbart män.

* Jag ser inga filmer, tv-serier eller pjäser regisserade av enbart män.

* Jag lyssnar inte på musik framförd av enbart män.

* Jag visar inga statusuppdateringar från män i mitt Facebook-flöde.

* Jag följer inga män på Twitter eller Instagram

Men varför inte ta steget fullt ut och bojkotta allt som män gör?

  • Köp bara prylar som är tillverkade av kvinnor och barn
  • Ät bara mat som är lagad av kvinnor (Make me a sandwich!)
  • Ät bara mat från kvinnliga bönder
  • Kör bara på vägar som plogats av kvinnor
  • Använd bara sociala medier som skapats av kvinnor
  • Bajsa bara i toaletter som går till reningsverk drivna av kvinnlig personal
  • Släng inte dina sopor i tunnor som töms av män
  • Bo bara i hus som är byggda av kvinnor
  • Vägra åka i ambulansen om föraren är man
  • Använd bara mediciner som uppfunnits av kvinnor
  • Vägra skaka hand med män. Sök skadestånd om de blir sura på dig
  • Låt en kvinna försörja dig och se om hon finns kvar när året är slut

Nja, man inser snabbt att det är helt omöjligt att leva en enda dag utan män. Fast nog borde väl alla åtminstone bojkotta bloggen Mansfritt 2014? Den är ju skriven av en man.

Under ett mansfritt år kliver männen tillbaka och låter kvinnorna göra jobbet

Under ett mansfritt år kliver männen tillbaka och låter kvinnorna göra jobbet

Blogglänkar: Snurrigtdotcom, Susanna Varis, Motpol

Mansdagen 2013

Inför internationella mansdagen 19 november förra året skrev jag ett inlägg där jag specificerade vad jag anser vara de tre viktigaste mansfrågorna i Sverige. Det inlägget försökte jag efter finputsning även få publicerat på Newsmill, vilket dock refuserades på vaga grunder, trots att inga andra inlägg på temat publicerades. Jag ska här kortfattat summera vad som hänt i varje delfråga sedan dess.

Misandri i media: Vid årsskiftet började jag samla en länklista på allt jag definierar som misandri, av betalda skribenter med ansvarig utgivare, alltså inte vad glada amatörer skriver på fritiden, utan professionella skribenter. Jag trodde att jag skulle hitta ca en artikel i veckan, men i skrivande stund innehåller listan över det dubbla, innan året ens är slut. Ett tag trodde jag att det var på väg att bli bättre, men det kan bero på att jag förmodligen blivit luttrad och inte ens ser allt. Den lömskaste misandrin är den erkända härskartekniken osynliggörande, som gör kvinnofrågor av sånt som drabbar båda könen tämligen lika, t.ex. partnervåld eller näthat. Och i samband med mansdagen kommer väl media som vanligt att fyllas med artiklar om hur dåliga män är, ifall dagen överhuvudtaget nämns?

Det finns förstås ljuspunkter. En av dem är Cissi Wallin, en av få mediafeminister som börjat sig på internkritik och som blir allt mer mogen och nyanserad. För det har hon åkt på många smällar och förlorat tidigare vänner, vilket visar hur dåligt debattklimat vi har i Sverige. Jag följer hennes nya blogg och det går ibland att föra en vettig dialog med henne, i den mån hon har tid att delta. Tyvärr är hon dock en ganska liten fisk i mediehavet, som radiopratare på en snart nedlagd station samt krönikör på en av de mindre rikstidningarna.

Könsdiskriminering i regler och lagar: Här har väl hänt lite grann, men inte särskilt mycket. Redan i slutet av förra året blev det olagligt med könsdifferentierade försäkringspremier, vilket förstås medierna vinklade till ‘dyrare för kvinnor att köra bil’. Det finns även en riksdagsmajoritet för ett delat barnbidrag, men jag har inte följt frågan så pass nära att jag läst eller hört hur voteringen gick, om den ens har varit. Helt klart har förslaget åtminstone mött öppet motstånd. Men det är ju bara två av hundratals skeva regler, som listas i Pär Ströms bok Mansförbjudet. Vi har lång väg att gå, ifall reglerna dessutom ska behandlas var för sig.

Pojkars misslyckande i skolan: Detta har vår nya jämställdhetsminister Maria Arnholm listat som en av de viktigaste jämställdhetsfrågorna. Men hittills har vi inte sett så mycket konkreta förslag på hur läget ska förbättras. Jag har gjort en egen lista på vad jag anser borde göras. Så länge generaldirektören för Skolverket är en uttalad feminist som i sin egen utredning skyller problemet på ‘hegemonisk maskulinitet’ och liknande snömos, är åtminstone jag skeptisk. I bifogad länk finns dock en liten ljuspunkt, där en genusforskare avfärdar att det skulle bero på antipluggkultur, vilket förhoppningsvis leder till att makthavarna börjar söka efter det verkliga problemet.

Ha en god mansdag allihopa! Själv ska jag jobba till långt in på kvällen, men dagens agenda innehåller mycket dödtid som ger chans att kolla bloggosfären på mobilen, så vi hörs nog ändå.