Jämställdhetsparadoxen

Idag publicerade SVT Vetenskap en artikel om ett fenomen som vi jämställdistbloggare känt till i många år, men som både de aktuella forskarna och SVT tycks förvånade över: Jämställdhetsparadoxen. Liknande resultat refererades i norska dokumentärserien Hjernevask episod 1, redan våren 2010. Ett flertal personer har därefter uttryckt önskemål om att SVT ska köpa in och sända serien, alternativ spela in en egen version, men det har inte fallit i god jord. Inte ens när upphovsmannen Harald Eia erbjöd rättigheterna gratis.

Hans Rosling, som lämnade oss i förtid i fjol, brukade beskriva sina grafer på skillnader mellan länder med: ” Det här är inte ens forskning. Det är grundkunskaper och rådata”. Jag antar att studier som visar statistik över deltagande i utbildningsfält också räknas dit? Forskningen kommer in när man fogar samman data och hypoteser.

Artikeln inspirerar till ett antal kommentarer och reflektioner. Den första är att begreppet jämställdhet i artikeln genomgående har den klassiska liberala betydelsen ”lika rättigheter för båda kön”, till skillnad från den annars i media så vanliga socialistiska betydelsen ”lika utfall”. När samma SVT t.ex. talar om ”jämställt uttag av föräldradagarna”, menar de aldrig att båda könen ska ha SAMMA RÄTT att ta ut föräldradagar, utan att de i praktiken ska ta ut LIKA MÅNGA föräldradagar. Enligt den definitionen på jämställdhet är Saudiarabien och Iran mer jämställda än Sverige, eftersom könsbalansen i yrkesval är jämnare i de länderna. Om SVT nu gör en tillbakagång till ordets ursprungliga definition är det naturligtvis välkommet, men jag förväntar mig inte att det kommer att bli permanent.

De brittiska forskarna har väl ungefär samma förklaring som jag, att rika, fria människor väljer yrke med hjärtat snarare än med hjärnan eller plånboken. Då blir könsskillnaderna större, eftersom män och kvinnor i genomsnitt har olika medfödda preferenser. SVTs reporter Anna Björklund känner sig här tvungen att lägga in brasklappen ”korrelation är inte kausalitet” och går sen till svenska genusvetare för att få förklaringar som passar bättre in i SVTs politiska narrativ.

Den brittiska forskaren drar en slutsats som även kan ge en psykologisk förklaring till det s.k. lönegapet mellan könen. Eller för att citera amerikanska filosofiprofessorn Christina Hoff Sommers: ”If you want to close the gender pay gap, perhaps you should change your major from feminist dance therapy to electrical engineering?” SVT reflekterar dock inte så mycket över det, utan går som sagt till genusvetarna istället.

Och här ser vi ett exempel på det hyckleri Christina Hoff Sommers pekade på, att genusvetarna inte lever som de lär. Minna Salminen Karlsson tycker att det behövs fler kvinnor i naturvetenskapen. Det vill säga andra kvinnor, inte hon själv, för hon valde ju att bli genusvetare. Jag noterar att SVT här inte bryr sig om huruvida det finns nån bevisad kausalitet eller ens nån korrelation för de påståenden som genusdocenten gör. Facebook, Twitter, Spotify m.fl. mjukvaror är t.ex. utvecklade av en övervägande majoritet män. Är de därmed inte bra för kvinnor, som är i majoritet bland användarna av många såna plattformar?

Sen att hon vill ändra själva utbildningen och yrket. Här saknar man en långa rad följdfrågor från SVT. Vilka kurser ska bort och vilka nya ska in? Eller ska utbildningarna förlängas, så att kvaliteten i huvudämnena inte blir lidande? Bör man även förändra innehållet i kvinnodominerade studieval och inriktningar, så att de lockar fler män? Om nej, varför inte?

Teknikhistorikern Nina Wormbs på KTH använder ett genusbaserat cirkelresonemang för att förklara utfallet: Teknik är manligt kodat för att där jobbar många män, därför väljer mest män att jobba där. En sån förklaring stämmer dock inte in på de tidigare mansdominerade statusyrkena läkare, präst, domare etc, där kvinnor snabbt blivit majoritet, så varför skulle den stämma på ingenjörsyrket? Inte heller här ställer SVT krav på korrelation som stöd för genusbaserade förklaringar. Det är tydligt att reportern Anna Björklund gärna VILL att det ska finnas förklaringar som bättre passar in i SVTs agenda, där naturvetenskap och empirisk psykologi inte har nån plats.

Ännu ett fredspris till jämställdismen

Pär Ström var bloggaren och debattören som namngav en sedan decennier spirande ideologi – Jämställdismen. Han författade även ett kortfattat manifest. Många sätter likhetstecken mellan jämställdism och mansrättsaktivism, men det gäller bara i svensk praktik, där de flesta av jämställdismens kvinnofrågor sedan decennier varit i mål. I ett av sina sista blogginlägg förklarade Pär att jämställdismen inte är en renodlad mansrörelse, utan att när jämställdism ska uppnås i många andra länder, kommer kvinnofrågorna i främsta rummet.

Förra året gick Nobels Fredspris till en utpräglad jämställdist, Malala Yousafzai. Hon, samt hennes indiske medpristagare, strävar efter att barn av båda kön ska få samma rätt till skolgång, helt i linje med jämställdismens grundläggande tes om lika rättigheter och lika skyldigheter oavsett kön.

Idag meddelades att även årets fredspris går i jämställdismens anda. Pristagarna blev den Tunisiska Kvartetten för Nationell Dialog, som bl.a. skrev landets nya konstitution. Den gjorde att Tunisien blev före Sverige med att införa en könsneutral lagstiftning, vilket är en av jämställdismens tyngsta frågor. För en jämställdist är detta en stor dag.

Genuspedagogikens rekyl

Vilken var 1900-talets manligaste man? Kulturmännens störste kulturman, som män beundrar och kvinnor faller pladask för? Många skulle nog svara Ernest Hemingway. Vad många inte känner till är att han delvis uppfostrades till flicka. Stora delar av hans barndom satte hans mor på honom klänning. Hon ville ha två tvillingflickor, så när hon först fick en flicka och året därpå en pojke, behandlade hon båda som flickor.

Får pojkar ha klänning?

Kallar du mig kärring igen, så skjuter jag!

Som vuxen tog Hemingway avstånd från sin mor och skapade sig ett rykte som en av sin tids mest hårdkokta machomän. Moderns försök att uppfostra honom till något han inte var och inte ville vara, gav rekyl. I stället tog han till sig faderns intressen – jakt, fiske och friluftsliv, något han passionerat fortsatte med hela livet.

Nu säger kanske många: ‘-Appappapp, det där är anekdotisk bevisföring. En fluga gör ingen sommar!‘. Så låt oss titta på resultatet av modernare genuspedagogik som genomförts på hela barngrupper. På mitten av 90-talet infördes genuspedagogik vid förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. När de sedan började skolan, upplevdes flickorna som stökiga av lärarna, men resultatet var kortlivat.

– Det tog bara ett par dagar så smulades det ner. Flickorna stod stilla och pojkarna tog fram knytnävarna, samma pojkar som tidigare hade kunnat prata om känslor, hur de ville ha saker och ting utan att slåss, och samma flickor som var vana vid att tillåtas ta plats, säger Kajsa Wahlström.

Skolan kopierade då förskolans pedagogiska metoder, vilket ledde till att den genuskorrekta ordningen snabbt återställdes. Huruvida resultatet kvarstod genom hela grundskolan är dock oklart. Dessa barn är idag vuxna och det borde därför gå att göra en uppföljning av det bestående resultatet. Någon akademisk sådan har jag dock ej lyckats hitta. Antingen har det inte gjorts, vilket förefaller märkligt för ett pilotprojekt, eller så har resultaten tystats ner för att de ej uppfyllde förhoppningarna, något vi sett flera gånger förr i genussammanhang. Genusforskaren Ingemar Gens utvecklade ursprungligen den pedagogik som Kajsa Wahlström blev först med att implementera. Gens skriver på sin hemsida:

Jag är övertygad om att pojkarna från Björntomten kommer att kunna göra mycket friare yrkesval.

På just den punkten gjordes dock en uppföljning i samband med gymnasiet, så man får anta att Ingemar Gens tvingats tänka om. Therese Jacobsson på Sveriges Radio skriver:

1996 så drog jämställhetsarbete igång på två förskolor i Trödje utanför Gävle. Arbetet fick stort genomslag i hela landet.

Nu har barnen som gick på förskolorna vuxit upp och flera har börjat studera på gymnasium. Men vad har då tjejerna och killarna valt för utbildning?

Ja, trots att de skolats i förskola jämställdhetsprofil så har de inte valt utbildningar som är annorlunda mot hur tonåringar väljer traditionellt.

Gustav Holmström som gick på Tittmyran som liten tror att jämställdhetspedagogiken kan ha påverkat honom på andra områden än just studieval.

Till exempel när det gäller åsikter om jämställdhet.

En senare artikel i DN intervjuar några av de nu vuxna Tittmyran-barnen, som även de gjort könstraditionella yrkesval. Den bestående behållningen tycks även där ligga i attityder, inte i personliga livsval. Pedagogikens möjlighet att forma människan tycks helt klart begränsad. De exempel jag gett här är bara några av ett otal, som tyder på att vi i stora drag föds till de vi är.

Ett annat exempel på genuspedagogik som gärna lyfts fram av svenska politiker, är Frejaskolan i Gnesta. Bloggaren Bittergubben har gjort den kritiska granskning DNs avlönade journalister borde gjort när de skrev om projektet. De goda resultat DN rapporterar var en tillfällig svängning, som lika gärna kan bero på att lärartätheten ökade.

Credit till Tanja Bergkvist, som skrev om detta redan när vissa av källorna var nya.

Tre vågor

Feminismens historia brukar beskrivas i tre vågor, som var och en sträckt sig över ett antal generationer och delvis överlappar varandra. Vissa menar att vi just nu bevittnar den fjärde vågen, som tagit fart i Internets tidevarv, men för enkelhetens skull låter jag 3 och 4 vara lika. Första vågen (ca 1750-1983) kämpade mot problem som dessa:

• Kvinnor saknade arvsrätt (problemet löstes i Sverige 1845)
• Kvinnor var inte myndiga (problemet löstes etappvis i Sverige 1858-1921)
• Kvinnor saknade juridiskt skydd mot hustrumisshandel (problemet löstes i Sverige 1864)
• Kvinnor saknade rösträtt till Riksdagen (problemet löstes i Sverige 1921, utan kvinnlig värnplikt, som då fortfarande var ett villkor för mäns rösträtt)
• Kvinnor hade lägre nominella löner än män för ett visst arbete (problemet löstes i Sverige 1947 inom staten, 1960-65 i privat näringsliv)
• Kvinnor hade yrkesförbud i vissa yrken (problemet löstes i Sverige i omgångar 1859-1983, där stridspilot var det sista som upphävdes)
• Kvinnor saknade rätt att söka till många utbildningar (problemet löstes etappvis i Sverige 1870-1983)

Andra vågen (ca 1945-1990) kämpade mot problem som dessa:

• Kvinnor saknade rätt att använda de nyligen uppfunna P-pillren (problemet löstes i Sverige 1964)
• Kvinnor saknade juridisk rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, begreppet våldtäkt användes ej i det sammanhanget (problemet löstes i Sverige 1965)
• Kvinnor beskattades tillsammans med sin man, på gott och ont (upphörde i Sverige 1971)
• Det saknades fullgod föräldraförsäkring (problemet löstes i Sverige 1974, har reformerats ytterligare på olika sätt sedan dess)
• Abort var förbjudet eller hårt reglerat (problemet löstes i Sverige 1975)
• Barnomsorgen saknade kapacitet att ta emot alla, vilket tvingade kvinnor och vissa män att stanna hemma mot sin vilja (problemet löstes i Sverige ca 1990, lite svårt att säga exakt när)
• Småbarnsföräldrar saknade rätt till frivillig deltid (problemet löstes i Sverige 1979)

Tredje och fjärde vågens feminism (1968- nu) kämpar mot problem som dessa:

• Män finns. (SCUM-manifestet hyllas fortfarande av en enad svensk kulturelit)
• Män sitter bredbent
• Män är manliga (fast annars vill man ju inte ligga med dem)
• Män slår ibland tillbaka när man ger dom en örfil
• Män är flest bland näringslivets toppar (fast själv vill en inte läsa på KTH, det är ju nördigt)
• Män kör bil på 76% av resorna, kvinnor bara på 73%. Därför kallas det ‘jämställd snöröjning’ när man prioriterar bilvägarna sist. Och därför är män ensamt skyldiga till växthuseffekten.
• Alla håller inte med när en kvinna påstår nånting på Internet
• Vackra kvinnor syns på bild i reklam
• Publiken röstar på män i Melodifestivalen och andra musiktävlingar
• Pappor tar ut färre föräldradagar än mammor
• Pappor kräver att erkännas faderskap och att få umgås med sina barn
• Singelkvinnor får inte inseminera sig med statliga subventioner
• Sedlar föreställande män har högre valör än sedlar föreställande kvinnor
• Män vill slippa smutskastas i media
• Det finns en internationell mansdag
• Män tittar på kvinnor som klär sig sexigt i offentligheten
• Nobelpristagare i medicin säger sanningen om hur män & kvinnor fungerar
• Dinosauriehonorna i Jurassic World äter bara män
• Miss Pacman har rött läppstift (säger en kvinna med rött läppstift)
• Feminister från våg 1-2 ifrågasätter rimligheten i våg 3-4

(Jag lämnar detta inlägg öppet. Fler exempel kan tillkomma)

Mina inlägg på AVfM Sverige hittills

Så här i semestertider har jag total bloggtorka, den extra energi jag tidigare hade, går numera bl.a. till att se efter min gamla mor på ålderdomshemmet varje dag, samtidigt som alla familjära förpliktelser med barn & hustru kvarstår. Tveksamt om den bördan lättar när jag börjar jobba nästa vecka.

I januari blev jag tillfrågad att börja skriva för A Voice for Men Sverige, då vissa anser att jag är en av Sveriges vassaste mansfrågeskribenter. Ett uppdrag som hedrar! Även om jag inte ställer mig bakom varje bokstav som sajten publicerar, så är AVfM en viktig röst som fler borde läsa. Den ideologiska bredden är viktig, jag tror t.ex. knappast att Sofie Fahrman, Åsa Linderborg eller John Hakelius har så mycket gemensamt heller, trots att alla tre skriver för samma tidning. Så att andra skriver saker jag inte håller med om, är inga problem för mig, jag skriver mitt och de skriver sitt. Förväntningarna var inledningsvis att jag skulle publicera ett inlägg i veckan, men det har jag tyvärr inte lyckats hålla (och knappt nån annan skribent heller). Om AVfM hade haft möjlighet att betala arvode hade jag kanske publicerat oftare, men det hade samtidigt sänkt kvaliteten på texterna (så som vi ser hos gammelmedias många avlönade krönikörer).

Men det jag skrivit där hittills, är jag stolt över! Min egen ambition har varit att publicera texter med god kvalitet, som står sig i många år, därför skriver jag hellre en gång per månad än en gång per vecka. Vid Twitter-debatter, det forum jag numera helst använder, länkar jag ofta tillbaka till dessa texter, för att presentera ett djupare resonemang. Här är de texter jag skrivit hittills:

Den vite svenske mannen som norm

I mitt första inlägg vände jag upp-och-ner på de föreställningar som många svenska feminister vill sprida, att vita svenska män skulle vara hin håle själv. Nu senast uttryckt av Miljöpartiets Åsa Romson i sitt Almedags-tal. Jag refererar en kurdisk mans berättelse om hur han i sitt möte med den vite svenske mannens normer, lämnade sina patriarkala macho-ideal bakom sig och gick från att vara en våldsam ungdomsgangster till att bli sexualupplysare på ungdomsgårdar i Malmö.

Genusfällan, en ny typ av manlighet

Jag problematiserar begreppet ”Att dekonstruera maskuliniteten” och kommer till slutsatsen att det är en synnerligen dålig strategi för heterosexuella män, ifall de vill behålla sina chanser på dating-marknaden. Mina källor är feministernas egna berättelser.

Mansutredningen kukar ur

Jag förklarar varför Svend Dahls / Regeringens mansutredning är värdelös. Enligt mig (och många andra svenska MRA) finns det tre stora mansfrågor i Sverige, där aktörerna som orsakar problemen är andra individer än de drabbade männen:

1) Misandri i media

2) Juridisk mansdiskriminering, i lagar och myndighetsreglementen

3) Pojkars misslyckande i skolan

Utredningen skriver ganska mycket om punkt 3, men missar helt att nämna de metoder som enligt svenska studier visat sig kunna ge en lösning på problemet, bl.a. Bunkeflostudien. I stället tramsar den på om den redan inslagna linjen, som varit så misslyckad – genuspedagogik. Punkt 1-2 nämns bara i nån enstaka bisats, i en rapport på flera hundra sidor. Viktiga skribenter i ämnet, så som Steven Pinker, Warren Farrell, Pär Ström och Pelle Billing, finns inte ens med i referenslistan. Däremot skönlitterära radikalfeminister som Maria Sveland. Betyg: UNDERKÄNT!

Övertron på den magiska föräldraförsäkringen

Jag förklarar varför föräldraförsäkringen inte är det kraftfulla jämställdhetsverktyg som bl.a. Folkpartiet inbillar sig. Inte fan kommer t.ex. min fru att omskola sig till ett mer välbetalt yrke, bara för att jag tar ut några fler pappamånader? Snarare tvärtom! Ingen MRA kommer förvisso att gråta blod om fler föräldradagar individualiseras, Sverige har liksom redan världens generösaste föräldraförsäkring, men tro inte att det kommer att ändra något i grunden!

Jämställdismen, en presentation

Jag beskriver jämställdismens idéhistoriska bakgrund, dess vetenskapliga och ideologiska bas, centrala teser, rekryteringsgrupp och praktiska politik. Ett ganska långt och tråkigt, men ack så viktigt inlägg.

Männen då?

Min poäng är att frågan i titeln inte syftar till att kapa kvinnofrågorna och ersätta dem med mansfrågor, utan att föra tillbaka de allmänmänskliga frågorna till den könsneutrala arenan där de hör hemma. T.ex. våld i hemmet utövas till 50% av kvinnor i de milda fallen (som platsar i Eva Lundgrens ofta citerade ”Slagen Dam”) och i 25% av de grövre fallen (inkl mord). De flesta civila dödsoffer i krig är män, ändå hör vi ständigt att ”kvinnor drabbas värst i krig”. Av dessa och många fler liknande orsaker ska vi fortsätta ställa frågan ”Männen då?”, närhelst en feminist försöker utmåla kvinnor som enda offer för ett problem som drabbar båda könen.

Grön Ungdom gör parodi på sig själva

Jag refererar Grön Ungdoms aprilskämt, där de vill avskaffa manlig rösträtt. Vilket dock bara är en mildare variant av partiledaren Åsa Romsons senare Almedagstal. Därför inget aprilskämt alls, utan en korrekt spegling av moderpartiets officiella politik.

Regeringsutredning vill skapa fler faderslösa barn

Jag granskar regeringsutredningen om provrörsbefruktning av ensamstående kvinnor och konstaterar att barnperspektivet är synnerligen tunt berört. Den missar så gott som helt den globala statistik som visar att barn som växer upp utan far, är kraftigt överrepresenterade i alla slags sociala problem genom hela livet, även när siffrorna sållats för ekonomiska faktorer.

Den våldsamma mansnormen

Jag reder ut vilka definitoner som finns på ordet ”normer” och varför ingen av definitionerna leder till ”mäns våld mot kvinnor”. Mansnormen kallas ”våldsberedskap” och syftar till att skydda svaga individer från yttre våld. De män som ej besitter våldsberedskap, väljs ofta bort av kvinnor i människans parbildningsprocess.

Min demokratiska plikt

Tunisiens grundlag jämställd före Sveriges

Sveriges Radio rapporterar idag att Tunisien klubbat igenom en ny könsneutral författning. Så här skriver de bland annat:

Den innebär att alla manliga och kvinnliga medborgare har samma rättigheter och skyldigheter och är lika inför lagen utan undantag.

Så långt har inte svensk jämställdhet nått ännu. Vi har nämligen kvar Regeringsformen 2 kapitlet 13§, som innehåller både uttryckliga undantag och stor frihet till godtyckliga tolkningar.

Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. (Sveriges grundlag, regeringsformen 2 kap 13§)

Paradoxalt nog står det alltså i Sveriges grundlag att könsdiskriminering är tillåten, om det sker i syfte att öka jämställdheten. Hur könsdiskriminering kan vara jämställdhet ter sig orimligt för mig. Den här gummiparagrafen öppnar i sin tur för alla de skevheter i Sveriges lagar och myndighetsregler som beskrivs i Pär Ströms bok Mansförbjudet. Svenska män diskrimineras juridiskt på hundratals punkter, en del tämligen bagatellartade men andra riktigt allvarliga.

En av de värsta lagarna är att det fortfarande är tillåtet att könsstympa omyndiga pojkar. En annan absurditet är att män inte kan få statsbidrag för att organisera sig, vilket lett till att Ungdomsstyrelsen tvingat föreningen Glöm Aldrig Pela & Fadime (GAPF) att ändra sina stadgar, så att de ej längre ger stöd till manliga offer för hedersvåld. Samma lag om särskilda bidrag till kvinnors organisering, har gjort det möjligt för Sveriges Kvinnolobby att erhålla 10 Mkr i statsstöd för att arrangera en internordisk konferens om jämställdhet (i praktiken feminism) i sommar, pengar Kvinnolobbyn bl.a. spenderat på att sprida budskapet att de vill Klippa Kuken via sina officiella kanaler.

Mansutredningens hemsida och källmaterial

Idag blev jag tipsad om att regeringens mansutredning Män och Jämställdhet har en egen hemsida. Där finns bl.a. ett antal av de forskningsrapporter som utredningen baseras på, samt videoklipp från seminarier utredningen arrangerat. En snabb överblick och några stickprov visar att det finns en hel del bra och nyanserat material, men jag ser ändå anledning att vara skeptisk.

Framför allt befarar jag att den kommer att missa de tre elefanterna i rummet. Pojkars misslyckande i skolan sades vara ett av de viktigaste områdena utredningen skulle fokusera på när den drogs igång, men trots det hittar jag inga sånt material bland källorna, förutom ett seminarium om män i barnomsorg & skola. Inte heller hittar jag något material om det mansfientliga medieklimatet. Men den riktigt stora elefanten torde vara Sveriges skeva lagstiftning och regelverk, där män diskrimineras juridiskt på hundratals punkter. Beställarna Sabuni och Arnholm samt utredarna Nilsson och Dahl kallar sig själva liberaler. En av liberalismens grundbultar är likhet inför lagen, och då rimmar det illa att helt ignorera den biten i en statlig utredning.

Slutrapporten blir offentlig nån gång under första kvartalet 2014

Jämställdismens kvinnofrågor (eller brist därav)

Jämställdismen betraktas ofta som en mansrörelse, både av jämställdister och meningsmotståndare. Och det beror i första hand på att rörelsen uppstått i Sverige, där mansfrågorna är mer eftersatta enligt den jämställdhetsdefinition som jämställdismen använder. Låt mig utveckla. Jämställdismen har vuxit fram bland olika debattörer som kommit och gått under flera decennier, men det var Pär Ström som sammanställde en programförklaring och gav ideologin ett namn. Så här skrev han strax innan han slutade som jämställdhetsdebattör:

1. De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd.

2. Att 50/50-fördelning på alla områden aldrig kommer att uppnås beror på att könen är lite olika och i genomsnitt gör lite olika val. Skillnaderna mellan könen är både biologiskt och socialt betingade. Skillnader är inte något fult. Vi gillar olika. Det är viktigt att understryka att vi talar om genomsnittliga skillnader – de individuella variationerna är betydande.

3. Jämställdisternas krav på lika rättigheter för könen innebär att vi säger nej till kvotering. Meriter och lämplighet ska styra olika tillsättningar – kön ska vara irrelevant. Kvotering = ett särskilt gynnande av en grupp = diskriminering av en annan grupp.

4. Den innersta kärnan i jämställdhet är likhet inför lagen. Sådan råder inte i Sverige idag – män diskrimineras på ett antal punkter i lagen. En av de första åtgärderna för jämställdistpartiet, om ett sådant hade funnits, vore därför att kräva att lagstiftningen görs könsneutral.

5. Kravet på att könen ska ha lika värde innebär att det måste bli ett slut på det mansförakt, ibland till och med manshat (”misandri”), som är utbrett i Sverige idag. Det talas till exempel om ”gubbvälde” och det anses att “gubbarna” snarast bör maka på sig. Jämställdisterna kräver att båda kön ska betraktas positivt.

6. Både kvinnor och män har sina respektive problem. Det finns också fördelar både med att vara man och kvinna (olika fördelar, förstås). Att mäta och jämföra dessa för- och nackdelar är omöjligt, eftersom det är som att jämföra äpplen och päron. Därför är det omöjligt att upprätta en balansräkning över könens totala ställning och utpeka det ena könet som nettovinnare och det andra som nettoförlorare. Samhällets jämställdhetsarbete måste därför gå åt två håll, och intressera sig för både kvinnofrågor och mansfrågor.

7. Det finns ingen kollektiv skuld. All skuld är individuell.

8. Det innebär att nu levande personer inte har någon skuld för vad andra personer av samma kön har gjort förr i världen. Det är inte möjligt att kompensera det ena eller andra könet för påstådda eller verkliga oförrätter i historien. En person som könsdiskriminerades för 300 år sedan blir inte kompenserad för att en person av det motsatta könet diskrimineras 2012. Däremot skapas istället en orättvisa mot den senare. Två fel blir inte ett rätt.

9. På motsvarande sätt kan en person som blir diskriminerad i exempelvis Afghanistan inte vinna rättvisa genom att en person av motsatt kön blir diskriminerad i Sverige.

10. Jämställdisterna finner det upprörande att kvinnor förr i världen hade begränsade juridiska rättigheter. Det är mycket glädjande att den tidiga feministiska rörelsen har åtgärdat det problemet (åtminstone i Sverige och till största delen i västvärlden).

11. Samtidigt glöms det ofta bort att även män hade sina bördor och underlägen förr i världen. Exempel är krigsplikt, försörjningsplikt gentemot kvinnor, innehavande av farliga arbeten och förväntad självuppoffring. Lite förenklat kan man säga att män har haft större frihet än kvinnor medan kvinnor har haft större trygghet än män. Det är inte självklart vilket som är mest värt.

12. I många länder i tredje världen har kvinnor än idag mycket begränsade juridiska rättigheter, vilket är upprörande. Jämställdisterna vill se en förändring på den punkten. Samtidigt får man inte glömma bort att även män i tredje världen faktiskt har sina specifika svårigheter och underlägen. Dessa måste också tas med i ekvationen vid arbete för ökad jämställdhet i tredje världen. Annars repeterar vi det misstag som suffragetterna gjorde i början av 1900-talet.

13. Människors fria vilja måste få avgöra deras livsval. En kvinna som väljer att leva som hemmafru, exempelvis, ska inte kritiseras för detta. Lika lite ska en kvinna som väljer att prioritera karriären framför barnen utsättas för kritik. På motsvarande sätt ska naturligtvis även män få välja sin livsstil. Proffstyckare ska inte komma med pekpinnar om människors livsstil. (Jämställdismens programförklaring enligt Pär Ström)

Kärnan i jämställdismen är den första meningen i punkt 1: De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Och den definitionen har jämställdismen gemensamt med den ursprungliga liberala feminismen, som knappt finns kvar i dagens Sverige. De kämpade för att kvinnor skulle få bl.a.

• Arvsrätt
• Rösträtt
• Fri tillgång till utbildning och arbetsliv
• Preventivmedel och aborträtt
• Skattesubventionerad sjukvård och barnomsorg
• Juridiskt skydd mot diskriminering och våld
• Lika lön för lika arbete
• etc.

Dessa frågor löstes efterhand i olika steg från 1800-talet och framåt, tills de enligt mina observationer gick i mål i Sverige 1983. Det är därför en stor del av den liberala feminismen tystnat, och ersatts av de radikala varianter som kräver 50/50 fördelning i hela samhället (utom i gruvor, sopbilar och fängelser), eller i än mer radikala varianter, de som eftersträvar olika former av ‘female supremacy’. Vissa vill kanske inte hålla med om att kvinnor har fullt juridiskt skydd eller lika lön, men då snackar vi mest nyanser och hårfina skillnader, som kan slå åt båda hållen

Om jämställdismen introducerades i ett mer traditionellt land i t.ex. Afrika eller mellanöstern, skulle ovanstående kvinnofrågor förstås vara högst aktuella där. Men i Sverige är det mansfrågorna som är mest eftersatta. Jag skrev i våras ett inlägg om vilka typer av jämställdhetsfrågor som bör prioriteras högst, nämligen de som handlar om juridiska hinder, snarare än normer och attityder. Så här bör en fråga behandlas:

1) Lägesbeskrivning (Kvinnor saknar rösträtt)

2) Opinionsarbete för att övertyga lagstiftarna (Kvinnor måste få rösträtt!)

3) Beslut i riksdagen (Kvinnlig rösträtt klubbas igenom)

4) Opinionsarbete för att övertyga folk att utnyttja sina rättigheter (Uppmuntra kvinnor att gå och rösta)

5) Jämställdhet uppnådd (Kvinnor går och röstar i samma utsträckning som män)

Jag vill påstå att samtliga kvinnofrågor i Sverige är på steg 4 eller 5 idag. Ge gärna motexempel om jag har fel. Men många mansfrågor är kvar på steg 1-2 och borde därför ha högsta prioritet.

Dessutom är steg 3) = steg 5) enligt jämställdismens definition, vilket gör steg 4) överflödigt. Syftet med steg 4) är att påverka det statistiska utfallet, vilket jämställdister tycker är egalt.

Dagens kvinnofrågor i Sverige handlar så gott som enbart om attityder, ofta kvinnors egna. Kvinnor saknar de juridiska hinder som män i vissa fall har. Jämställdismen säger att båda könen ska betraktas positivt, men i övrigt är den neutral till attityder. Det är upp till var och en oavsett kön huruvida de t.ex. vill jobba deltid, ta ut föräldrapeng, sminka sig, klä sig udda, följa/bryta traditionella könsmönster eller liknande frågor som feminister engagerar sig mycket i. Jämställdismen säger att det är individens fria val och individens eget ansvar, inget någon annan ska lägga sig i.

Sen kan man förstås jobba med mjukare genusfrågor ändå, t.ex. folks attityd till att söka hjälp för olika problem och samhällets attityd till att erbjuda sådan hjälp. Det kan handla om sextrakasserier, våld, självmord, arbetsolyckor, ensamhet eller andra frågor med sned könsfördelning. Fast då handlar det snarare om att minska lidandet och det totala antalet offer för ett visst problem, än om att jämna ut könsfördelningen. Och så länge det förekommer juridiska könsskillnader bör de ha högre prioritet än de mjukare attitydfrågorna.

Livstecken

Nej, jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte haft så värst mycket nytt att skriva på ett tag. Var samtidigt väldigt nöjd med några av de senaste inläggen, så de tål att stå kvar högt upp på inläggslistan ett tag till. Dessutom har jag lagt många timmar på att putsa på ett par lååånga inlägg som ännu inte är klara. Samtidigt har jag varit väldigt aktiv på Twitter och i andra bloggars kommentarsfält.

Några inlägg på andra bloggar jag vill rekommendera:

Bittergubben levererar den mest genomarbetade och övertygande sågningen av genusgalenskaperna  om ‘könsmatsordningen’ i Vetenskapens Värld, som sändes häromveckan.

Hanna Lemoine och Ekvalist om kvinnors våld mot män, som nu äntligen börjat diskuteras i Sverige efter att en svensk studie påvisat det som jämställdister och rörelsens föregångare påpekat i decennier, att partnervåld har tämligen jämn könsfördelning

Ninni på Genusdebatten om fördelningen av obetalt hemarbete

Toklandet om hur populära radikalfeministbloggar fortsätter sprida myten om att barn inte behöver manliga förebilder

Charlotte Vainio om sektliknande och exkluderande feministforum

En Stilla Undran funderar över den gammaldags stereotypa bilden i Maria Svelands senaste bok

Kimhza Bremer fortsätter sina funderingar över vart kultursverige är på väg.

Susanna Varis ifrågasätter nyttan med jämställdhetsmärkning av film

Ann-Mari Maukonen uppmärksammar en ny avhandling om näthat bland ungdomar, som inte ger stöd för myten om ‘män som hatar kvinnor’. En avhandling som Göteborgs Universitet helt tycks ha missat.

Aktivarum, om Johan Lundbergs nya bok, som bl.a. avslöjar den nära kopplingen mellan delar av den svenska kulturvänstern och kända internationella våldsbrottslingar

Min länklista över misandri i media 2013 har nu passerat 100 punkter, mer än dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle hitta på ett helår. Då har jag ändå trubbats av och missat mycket det senaste halvåret. Särskilt den där subtila misandrin som kan kategoriseras under rubriken ”osynliggörande”.

Sist men inte minst vill jag rekommendera en kort och underhållande videosnutt som ger anekdotiskt stöd för hypotesen om kvinnors hypergami och fenomenet kvinnliga ‘Gold Diggers’.