Problematisering

Just nu spelas en låt väldigt mycket på radio, med titeln ”All about that bass” av Meghan Trainor, som handlar om att tjejer inte borde bekymra sig så mycket om sin vikt. Jag kan tänka mig att feministerna inte vet riktigt hur de ska ta den. Å ena sidan är det en kaxig tjejlåt av en kvinna som inte följer strömmen. Å andra sidan innehåller den åtminstone fyra detaljer som feminister & intersektionella har problematiserat mycket det senaste året.

  1. En nästan normalviktig kvinna som lajvar tjock, den dödssynd som Molly Sandén nyligen beskylldes för av Sveriges största feministblogg.
  2. En vit kvinna som stjäl svarta kvinnors uttryck, här främst i form av vissa slangord. Beskyllningar om kulturell appropriering haglade hårt mot Miley Cyrus för ett tag sen, men begreppet har även blivit aktuellt i Sverige sedan en politiker klädde ut sig till Malala, med slöja, brunkräm och allt. Vissa kanske även blir upprörda för att de svarta i videon reduceras till statister.
  3. Strofen ”Boys like a little more booty to hold tonight” har exakt samma innebörd som den Expressen-krönika för ca ett år sen som fick Karl-Johan Karlsson att drabbas av nytt svenskt rekord i näthat, med feminister som hatare. Män ska ju sitta på läktaren i den debatten och får absolut inte ha åsikter om kvinnors kroppar.
  4. Det talas i negativa termer om ”skinny bitches” i texten. Förvisso samstämmigt med den av svenska feminister skapade taggen #smalaförtrycker, men ändå ett bevis på att det feministiska systerskapet inte gäller alla kvinnor.

Detta sammantaget visar att feministers reaktioner på kulturella fenomen kan vara väldigt svåra att förutspå, särskilt när de utövas av kvinnor. Hittills har jag inte sett eller hört några reaktioner alls, trots att videon innehåller så många potentiellt problematiska komponenter.

Psyops

Den här helgen har varit händelserik på nyhetsfronten, med ubåtsjakt i Stockholms skärgård, en rysk oljetanker som snurrar runt i cirklar under flera dagar som om kaptenen vore stupfull, uppgifter om vadande män i ryggsäck i skärgården, bilder på miniubåtar, ett civilt ryskt forskningsfartyg med kapacitet att docka miniubåtar på kurs rakt mot Stockholm och en massa annat som man måste vara i min ålder för att minnas när det hände senast.

Kustbevakningen borde väl egentligen borda NS Concord och ta utandningsprov på befälen? Misstänkt sjöfylla ligger nära till hands

Kustbevakningen borde väl egentligen borda NS Concord och ta utandningsprov på befälen? Misstänkt sjöfylla ligger nära till hands

Så här ser ryska amfibieförband ut på sina egna bilder de lagt på Internet. En snubbe med liknande kläder har setts vada omkring i Stockholms skärgård den senaste veckan.

Så här ser ryska amfibieförband ut på sina egna bilder de lagt på Internet. En snubbe med liknande kläder har setts vada omkring i Stockholms skärgård den senaste veckan.

En bild som påstås tagen idag, med vad som liknar den ryska miniubåten Triton. Möjligen Stig-Helmer på vindsurfing. Eller vad föreställer den egentligen?

En bild som påstås tagen idag, med vad som liknar den ryska miniubåten Triton. Möjligen Stig-Helmer på vindsurfing. Eller vad föreställer den egentligen?

Igår kväll drabbades jag av nåt märkligt när jag tänkte läsa debattartikeln SvD ”Ett bra försvar kostar 100 miljarder” Hur jag än försökte, så maskerade större delen av texten av en annons. Inga andra brännpunktsartiklar har liknande problem. Jag provade att ladda om texten, starta om datorn och allt möjligt. men nu idag är annonsen fortfarande ivägen. Som tur är funkar det på paddan, så mina misstankar om rysk psyops har försvagats något.

Artikeln i SVD blockades till oläslighet av en annons. Inte vilken annons som helst heller

Artikeln i SVD blockades till oläslighet av en annons. Inte vilken annons som helst heller

Men varför inte göra som i gamla tider, låta ledarna mötas i envig i stället för att fotfolket ska blöda och dö?

Putte är redo

Putte är redo

Knugen försvarar

Chabo är redo

Älg trumfar björn

Pissrännan levererar

Frilansande SVT-producenten Joakim Lamotte, känd för bl.a. dokumentärserien Fittstim och några avsnitt av Uppdrag Granskning, har idag (än en gång) fått det kollegiala drevet emot sig, sedan han i en debattartikel beskrivit SD:s framgångar som en kamp mellan stad och landsort.

Och som svar på kollegernas kritik, tar han begreppet näthat till en ny nivå. Bara att poppa popcorn, slå upp en kall pilsner och bänka sig.

Fittfestivalen

En lördag full av fitta, lovar RFSU idag. Visserligen måste man åka ända till Stockholm för att få nåt, men numera är ju det mesta tillgängligt på distans via Internet, så alla kan ju sitta hemma och glo på fitta tills de spyr.

– Vi vill få människor att prata om fittan i offentliga sammanhang. Som det är nu får fittan inte riktigt ta plats, och det kan vara förknippat med skam att prata om fittan i offentligheten. Det vill vi motverka, säger Elin Högberg, en av Fittfestivalens projektledare.

Och ja, vad ska man säga? Jag tycker mest det känns lite pubertalt att prata om kuk & fitta i offentligheten. Sånt hör hemma i diskussioner om sex och gynekologi, men knappast i andra sammanhang. Men är det så de vill ha det, så OK.

Vi män inom näringslivet är ju som kloke Jens Spendrup förklarat, mer kompetenta än kvinnor. Det beror på att vi har en enkel kom-ihåg-regel som kvinnor har mycket svårare att lära sig. Alla män tänker på nyckeltalet profitability minst en gång i minuten, och vet därför hur företagets vinst ska maximeras. Hela tillvaron kretsar kring det. Därför är män lämpligare för styrelseuppdrag.

Oj, där avslöjade jag en av patriarkatets mörkaste hemligheter. So sue me!

F-pyssel

Så här ser den ut, om nu inte någon över 12 visste det. Ni som surfade hit på jobbet får skylla er själva, nu när folk tittar konstigt på er i kontorslandskapet.

Ett mansfritt 2014

Igår fick jag tips på Twitter om en person som tänker leva ”ett mansfritt 2014” och som har startat en blogg med det temat. Och när en okänd bloggare skriver något stendumt i feministisk anda blir förstås vederbörande genast inbjuden till morgonsofforna. Och på vanligt SVT-maner ställs det knappt en enda kritisk motfråga under 4 minuters intervju av en slipad TV-veteran. Men hennes återkommande hånskratt avslöjar att hon förmodligen innerst inne betraktar intervjuobjektet som idiot? Så här skriver bloggaren själv:

Detta är mitt #mansfritt2014

* Jag läser inte böcker skrivna av enbart män.

* Jag ser inga filmer, tv-serier eller pjäser regisserade av enbart män.

* Jag lyssnar inte på musik framförd av enbart män.

* Jag visar inga statusuppdateringar från män i mitt Facebook-flöde.

* Jag följer inga män på Twitter eller Instagram

Men varför inte ta steget fullt ut och bojkotta allt som män gör?

  • Köp bara prylar som är tillverkade av kvinnor och barn
  • Ät bara mat som är lagad av kvinnor (Make me a sandwich!)
  • Ät bara mat från kvinnliga bönder
  • Kör bara på vägar som plogats av kvinnor
  • Använd bara sociala medier som skapats av kvinnor
  • Bajsa bara i toaletter som går till reningsverk drivna av kvinnlig personal
  • Släng inte dina sopor i tunnor som töms av män
  • Bo bara i hus som är byggda av kvinnor
  • Vägra åka i ambulansen om föraren är man
  • Använd bara mediciner som uppfunnits av kvinnor
  • Vägra skaka hand med män. Sök skadestånd om de blir sura på dig
  • Låt en kvinna försörja dig och se om hon finns kvar när året är slut

Nja, man inser snabbt att det är helt omöjligt att leva en enda dag utan män. Fast nog borde väl alla åtminstone bojkotta bloggen Mansfritt 2014? Den är ju skriven av en man.

Under ett mansfritt år kliver männen tillbaka och låter kvinnorna göra jobbet

Under ett mansfritt år kliver männen tillbaka och låter kvinnorna göra jobbet

Blogglänkar: Snurrigtdotcom, Susanna Varis, Motpol

Jultraditioner

Många funderingar inför julen. De senaste 25 åren har jag varje julafton gått in till mina föräldrars vänner bland grannarna och lämnat en hyacint. Innan dess gick mina föräldrar själva dit. I gengäld har grannarna bjudit på en rejäl whiskey och vi har tillsammans suttit ner och haft en pratstund om det gångna året. Efter att ha besökt tre generösa grannar blev man tämligen förfriskad. Men allt eftersom folk föds, dör och flyttar så ändras traditionerna.

Ena grannen, där både han och hon var östeuropeiska flyktingar från andra världskriget, var dessutom gamla kompisar till min far från KTH när han pluggade på 50-talet. Men efter ett långt yrkesliv med många säljresor till rysktalande länder hade mannen i huset gått i pension, därefter förfallit i psyksjukdom och drogberoende. Han gick på både sprit och rohypnol, körde ofta rattfull och hade självskadebeteende med ständigt skärande i sina armar. En gång blev jag ditringd akut och fick lägga första förband på honom med ett bandage jag behållit från lumpen, när han skurit sig. Hans hustru anmälde honom aldrig trots att hon ibland blev misshandlad, förmodligen för att han skadade sig själv mer än han skadade henne. Hans hot om självmord var alltid överhängande. Dessutom var hon psyksjuk långt innan han blev det, och hon ville inte bli inlagd hispan själv. Lite ironiskt att M. Ny som skrivit texten som beskriver hur lagen ska tillämpas i dessa fall, bor 100 m därifrån. Hon är nog fortfarande lyckligt ovetande om allt detta. Häromåret nådde gubbens rattfyllor sin kulmen, när han kraschade bilen in i kyrkogårdsmuren så att den rasade. Polisen hade inte tid att komma och mäta promillen, men han torskade ändå på vårdslös körning och blev av med körkortet. Nu har de flyttat till en annan stad, där de bor i varsin lägenhet i samma trappuppgång. Det är förmodligen den bästa lösningen, för de kan inte leva ihop men klarar sig inte utan varandra. Båda har passerat 80 års ålder. Huset var osålt under lång tid men nu har några ungdomar köpt det och börjar renovera. Dit går jag inte längre på julafton eftersom jag inte känner dem.

Andra grannen var från början en extremt konservativ gammal skolmagister, som var nämndeman för moderaterna, och bodde ihop med sin fru som var kallskänka i deli-disken på ett varuhus tills hon gick i pension. De har två söner, som båda varit ganska framgångsrika skådespelare. Den yngre sonen hade en roll i en Vilhelm Moberg-film och har senare bl.a. turnerat med monologen Ondskan runt Sydsverige. Han var dessutom sångare i mitt nuvarande coverband på 60-talet, innan jag själv ens var född. Han och jag hade förstås en hel att prata om när han besökte sin gamla mor. Den äldre sonen är bög och var med i första uppsättningen av After Dark. Senare har han gjort karriär som chef inom vården. I min barndom kände jag inte ens till hans existens, eftersom den ultrakonservative fadern stött bort tidigt honom p.g.a. läggningen. Det var först när pappan var död som han kom hem till mor och bror och jag började träffa honom vid mina hyacintbesök på julafton. Första gången vi tog varandra i hand fick jag alla mina fördomar om bögar besannade. Han var precis så feminin/fjollig som man kan föreställa sig. Jag lägger ingen värdering i det, men det var ändå en intressant upplevelse. Efter moderns död har han köpt ut sin lillebror ur föräldrahemmet och använder det nu som feriehus. I somras var hans gamle After Dark-kollega Lindarw på besök, och min hustru tog en kändiskåt selfie tillsammans med dem. Nu ska grannen få en rosa hyacint på julafton, vilket kanske är lite stereotypt, men WTF? Jag har hittills aldrig suttit ner och pratat med honom, vilket jag gjort med alla andra i hans familj, så det känns lite nervöst. Men nu är det han som bor här, så det är lika bra att vänja sig.

Den tredje grannen är den vi brukar lägga mest tid hos på julafton, men är samtidigt den som finns minst att skriva om. När fadern i huset levde brukade det bli både 1 och 2 glas whiskey innan man tyckte att det var dags att gå vidare. I den familjen finns inga sociala problem så vitt jag vet. Äldste sonen är prefekt vid en institution i Lund och därmed chef över ett antal professorer. Han och jag pluggade engelska ihop vid en kvällskurs för 20 år sen, men vi har känt varandra i 40 år, så det finns enormt mycket att prata om, vilket vi brukar göra på julafton. Men sedan åldermannen i huset dog häromåret så är det inte alltid matriarken i släkten firar jul hemma, utan är då hos någon av sina söner. Vi får se i morgon om de är där. Normalt sett är det jag som är tomte i vår familj, men för att lura barnen i vårt hus har ibland någon av sistnämnda grannfamiljens söner ställt upp, vilket hållit myten om jultomten vid liv något år längre än vad som annars skulle vara fallet. Min yngste son (5 år) har fortfarande inte genomskådat mig, vilket är ett bra betyg för mina skådespelartalanger.

Bad santa

Veronika Palms värsta mardröm

Fjortisgubbar

Idag fick jag en kommentar från en i bloggvärlden välkänd Södermalmsbo som inleddes så här:

Ännu ett tecken på att det sitter en liten tonårsflicka bakom denna blogg. Du använder inte bara samma metoder som tonårsflickor du sitter och påstår en massa skit om småtjejer! Är du en tjej? Vad i helvete vet en medelålders gubbe om hur flickor och deras ideal ser ut? (Ökänd Södermalmsbloggare i mitt kommentarsfält)

Så jag tänkte posta ett videoklipp på samma tema, hur det kan låta när medelålders gubbar beter sig som illvilliga fjortisar. Håll till godo!

Feministveckan

Kvällspostens krönikör Susanna Dzamic (kan Kawa uttala hennes efternamn korrekt?) tar avstamp inför helgen med en text om hur jobbig den gångna veckan varit för den kollektiva kvinnligheten. Ibland tror man nästan att man hamnat hos Jämställdhetsfeministern och inte en stor tidning.

Den här veckan har det känts lite motigt att vara kvinna. Insikten om  att vi med den löneskillnad som råder mellan kvinnor och män, i  dagsläget innebär att vi från och med nu och året ut jobbar gratis,  känns så där. Visst det går framåt och om man ska tro de senaste siffrorna så kommer kanske min dotter att få se sina yngre systrar casha ut lika lön för lika arbete precis innan hon går i pension.

För det första förväxlar hon (och de hon citerar) begreppen lön och inkomst. Lön är den nominella penningsumma per timme eller månad som fack och arbetsgivare förhandlar om. För samma befattning finns där endast små skillnader mellan könen, någon enstaka oförklarad procent, enligt den största studien som gjorts på området. Den stora löneskillnaden föreligger mellan olika yrkesgrupper, baserat på utbud och efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens inom respektive bransch. Och eftersom alla yrken i Sverige är öppna för båda könen, så finns det inga kvinnolöner eller manslöner. Ett manligt sjukvårdsbiträde tjänar lika lite som ett kvinnligt och en kvinnlig svetsare tjänar lika mycket som en manlig, vid samma förutsättningar. Den som prioriterar hög lön bör välja yrke efter den prioriteringen. Men när man säger att kvinnor jobbar gratis resten av året, menar man inte lön utan inkomst. Det är den penningsumma som arbetsgivaren faktiskt betalar ut, efter avdrag och tillägg för deltid, sjukskrivning, VAB, övertid, resetraktamenten etc. Och av diverse orsaker är det där de stora könsskillnaderna ligger. Jag har skrivit om lönefrågan förr.

Det mest positiva den här veckan, och det är en klen tröst, men vi gör ändå tummen upp åt den engelska varuhuskedja som byter ut alla sin skyltdockor till storlek 42-dockor eftersom den brittiska genomsnittskvinnan numera väger 70,2 kilo och irriterar sig på att de möts av dockor som visar kläder i storlek 34. Tidigare i år var det 60 000 som gillade när Åhlens gjorde samma sak. Själv blir jag inte så imponerad av de här punktinsatserna som ska få oss att tro att vi blir mindre objektifierade och att utvecklingen på den fronten går åt rätt håll.

Undrar om de skaffar manliga skyltdockor med kulmage också, så som normala medelålders män ser ut? Skulle inte tro det.

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Realistiska skyltdockor efterfrågas

Dagens unga kvinnor jagar ett ideal som inte ens är möjligt att uppnå och under tiden de står framför spegeln och vrider sig likt Turning Torso, för att kritiskt kunna granska sin rumpa och smörja in sina tjugoåriga kinder med anti-age-krämer, så drar killarna förbi. Att vi fortfarande går på den lätte?

En TV-klassiker (som tyvärr inte finns kvar på SVT Play) var när Pär Ström och en tok-stylad Kitty Jutbring satt i panelen på SVT Debatt och Kitty beklagade sig över hur jobbigt det var för tonårsflickor att behöva lägga en halvtimme på smink varje morgon innan de gick till skolan. Pärs svar var lika kort som självklart: Men låt bli då! För det är ju faktiskt den rimliga lösningen på problemet. De flesta män har vida toleranser när det gäller kvinnors skönhet och även om alla män har vissa preferenser, är det är i praktiken bara ett fåtal alfahannar som har råd att vara kräsna på datingmarknaden. För kvinnor har den sexuella makten. Skönhetskraven skapas således av kvinnors inbördes konkurrens, dels för att försöka attrahera nån av de där få alfahannarna, dels för att stiga i rang inom den kvinnliga homosociala gemenskapen. Kvinnors informella skönhetstävlingar är ett problem kvinnor själva måste ta tag i om de inte trivs med det, för ingen annan kommer att göra det åt dom. Och när män ibland försöker, som GT:s Karl-Johan Karlsson häromdagen, möts vi av en hatstorm utan like.

Men vi har det i alla fall bättre än de flickor som inte ens har en klädstorlek att bekymra sig för. I veckan kunde man på Doc Lounge i Lund se filmen ”It’s a girl!”. De dödligste orden i världen enligt filmmakarna. Det finns alltför många ställen på jorden där de orden faktiskt innebär en dödsdom. Vi aborteras, dödas eller lämnas i en kartong någonstans för att svälta ihjäl. Det saknas 200 miljoner flickor i världen. Vem saknar dem?

Hur var det nu med fri aborträtt, är Dzamic för eller emot? I västvärlden finns för övrigt kvinnor som vägrar föda pojkar, av radikalfeministiska skäl eller helt enkelt för att pojkar anses alltför jobbiga. Och när det gäller adoption, så vill folk hellre adoptera flickor, det visste redan Astrid Lindgren när hon skrev Rasmus på luffen 1955. Lyckligtvis fungerar inte systemet så längre, utan könsfördelningen är tämligen jämn. Endast från Kina har flickadoptionerna dominerat stort under en period, kanske p.g.a. kombinationen enbarnspolitik och traditionen med barnen som pensionsförsäkring? Fler kinesiska flickor hamnade troligen på barnhem på den tiden, men på senare år har pojkarna gått om flickor adopterade från Kina, så kanske har fattiga kineser slutat sätta sina flickor på barnhem? Att mörda nyfödda barn är förstås ett fruktansvärt brott, men den där siffran 200 miljoner som har jag sett i såna här sammanhang ett antal gånger, vad bygger den på och hur sann är den? Många liknande siffror har visat sig vara vandringssägner när man granskat dem närmre.

Men veckan har dominerats av bilen som Therese Sjögran inte fick. Vi fick en inblick i hur fotbollförbundet tänker och stavar. Just det. Hon heter Sjö-g-r-a-n. Att ett annat bilmärke försökte skänka en bil och få lite goodwill är bara smaklöst. Den lätte gick inte Therese heller på. Tog man kontakt med Therese innan man skickade ut en pressrelease?

Att herrarna får mer sponsorpengar än damerna beror förstås på det betydligt större publikintresset. Att det ska vara så svårt att begripa? Några dagar efter fotbollsgalan spelade damlaget Tyresö åttondelsfinal i Champions League på hemmaplan, med bl.a. brasilianska världsstjärnan Marta i startelvan. Hur många av de tidningar som dagarna innan rasat över damfotbollens brist på uppmärksamhet, bemödade sig ens med att skicka en egen reporter för att bevaka matchen? Både Expressen och Aftonbladet förlitade sig åtminstone på TT för att rapportera. Hyckleri, någon?

Min dotter kom hem från skolan och berättade att i Sydafrika våldtas en kvinna var fjortonde sekund. Hon hade hittat en lista med 33 anledningar till att feminism behövs. När jag kom till nummer 12 var jag illamående.

Det cirkulerar många versioner av den där listan. Anders V på Genusdebatten har kommenterat Gudrun Schymans version och visat hur många krystade eller absurda punkter den innehåller. Ett stort antal av hennes argument är generella visioner kan påstås gälla för vilken ideologi som helst, tex: Jag ser feminismen som en möjlighet. Jag låter Anders avslutning utgöra slutkläm även på mitt eget inlägg:

Dessa ”argument” eller anledningar visar klart att det mer är en religion/ideologi/sekt vi pratar om än en förnuftig väg till ett bättre samhälle där individens rättigheter stärks. De kan knappast appellera till andra än osäkra sökare som behöver en trygg boj i tillvaron. En boj som visar sig vara ett sänke. (Anders V på Genusdebatten)