False News

De stora nyhetsdrakarna DN, SvD, SR och SVT har gått samman i ett konsortieprojekt som ska faktagranska nyheter extra noga inför valet i september. Projektet delfinansieras av statliga Vinnova, d.v.s. med skattepengar. På papperet verkar det förstås bra, men många menar att det är som att låta hajarna vakta poolen.

Och läser man verksamhetsbeskrivningen, tycks det inte självklart att dessa aktörer även tänker faktagranska vad de själva skriver, utan de ska faktagranska vad andra makthavare säger och vad som sprids på sociala medier.

Med tanke på hur de själva hanterat nyheter tidigare, vore det kanske på sin plats att nagelfara just dessa medier extra noga, när de nu med hjälp av våra skattepengar sätter sig på höga hästar för att granska andra. Vem minns inte SRs påstående om tysk ubåt i svenska vatten, DNs reportage om att Sandvikens kommun tjänar en halv miljard på invandringen , SVTs många reportage som inte låtsas om att de Kievfientliga trupperna i östra Ukraina till stor del är invaderande ryssar och SvDs som skapade en falsk nyhet genom att fråga kända vänsterprofiler vad de tyckte om migrationsvågen 2015, och sen låtsas att det var vanligt slumpvis folk på gatan? Och detta var bara ett exempel från varje konsortiemedlem, det finns naturligtvis många fler att gräva fram för den som har tid och ork. Ledarsidorna nämner några.

Jag kommer här nedan att samla alla uppenbara felaktigheter jag hittar, som publiceras av de fyra stora medierna DN, SvD, SR och SVT fram till valet 2018. Ni läsare får gärna hjälpa till att tipsa i kommentarfältet eller på Twitter.

________________________________________________________________________________

SVT 2018-05-03: Starka känslor när sanningen om köttbullarnas ursprung avtäcks

Svenska Institutet lanserade det antisvenska påståendet att receptet på köttbullar importerades till Sverige från Turkiet av Karl XIIs trupper på 1700-talet. Själv var jag milt skeptisk till hypotesen om ‘Ottomansk fläskfalafel’ och SI angav ingen källa till sitt påstående. SVT hakade ändå på, som om det vore sant. Flera experter avfärdade påståendet i andra medier och på Twitter. Som lök på laxen påpekade turkbördige Thomas Gür att maträtten heter just ‘svenska köttbullar’ på turkiska språket.

________________________________________________________________________________

SVT 2018-04-23: Rubrik om polisingripande

En man höll på att försöka mörda en kvinna med kniv. Polisen dök upp och räddade kvinnan genom att öppna eld under pågående gärning. Då skriver SVT enligt nedan, som om polisen skjutit oprovocerat.

________________________________________________________________________________

DN 2018-04-08: Syrien – FN:s säkerhetsråd snabbinkallas

Förmodligen en simpel typo, som snabbt försvann från DNs hemsida, men den var kvar när nyheten lades ut på Twitter åtminstone. Kärnvapenattack? Det påstås vara klorgas. Jag såg vidriga bilder på högar av barnlik med blåa ansikten och munnarna fulla med vit fradga. Det får man inte av kärnvapen.

________________________________________________________________________________

SvD 2018-04-05: Sverige bidrar till en mycket farlig situation

Om misstänksamheten mot falska nyheter handlar om att undvika rysk påverkan i valet, är en debattartikel av ryssvänlige Sven Hirdman förmodligen det sista man vill publicera? Tilläggas bör att Hirdman även deltog i SVT Aktuellt nån vecka tidigare, så fler medier är skyldiga på den punkten.

________________________________________________________________________________

DN 2018-04-03: Högerextremister i nätforum försöker påverka svenska valet

Två dagar försent för ett aprilskämt, försöker DN skapa nyheten att ca 15 personer som diskuterat några timmar i en obskyr tråd på ett USA-forum, som dessutom höll för låg kvalitet för att hållas öppen av moderatorerna, skulle ha nån inverkan på det svenska valet. Därmed har DN förmodligen gjort just det: påverkat det svenska valet, fast i just den riktning de ville motverka med artikeln. Internets regel nr 1 lyder nämligen: MATA INTE TROLLEN! Ledarsidorna levererar en djupare analys.

________________________________________________________________________________

SVT Vetenskap 2018-03-30: Leder hög testosteronnivå till risktagande beteende? Nej, snarare tvärtom

SVT citerar okritiskt Cordelia Fine, som skrivit boken Testosterone Rex. Den har förvisso belönats med pris från Royal Society, men det säger mer om den sammanslutningens politiska infiltration än om bokens vetenskapliga korrekthet. Andra forskare är nämligen synnerligen kritiska till boken och menar att den bygger på cirkelresonemang, där de enda motbevis som läggs fram mot alla belägg för testosteronets inverkan, är intern hänvisning till ett tidigare bokkapitel där det utan belägg påstås att ‘Testosterone Rex är utdöd’. Samhällsdebattören Aron Flam har en podcast, där han tillsammans med överläkaren David Eberhard sågar boken i ett avsnitt. Boken passar perfekt in i SVTs agenda att fortsätta trumma på myten om  Tabula Rasa, det oskrivna bladet, som skrevs in i Göran Perssons regeringsförklaring för 15-20 år sen. Om Tabula Rasa är en myt (vilket det är), skulle nämligen en stor del av den svenska politiken behöva göras om i grunden inom så gott som alla fält. Bloggande evolutionsbiologen Yeyo beskriver nedan hur viktig Tabula Rasa är för feminister som Cordelia Fine. Om myten kan motbevisas, faller hela deras världsbild.

________________________________________________________________________________

SR 2018-03-21: Tusentals cancersjuka dör i onödan

Ekot blandar ihop parametrarna ‘dödlighet’ med ‘kvaliteten på vården’, när de beskriver klass-skillnader i  cancerdödlighet. Journalisten Carl-Magnus Hake på Dagens Medicin rättar SR på Twitter och sin blogg, bland många andra som också läst rapporten.

________________________________________________________________________________

DN 2017-2018: Diverse artiklar som metoo-smutskastar Riksdagens talman Urban Ahlin

Jag har inte tidigare tagit med den affären här, eftersom den började innan den tidsperiod jag tänkt granska i detta bloggprojekt. Den som vill läsa mer om den historien kan gå till Ledarsidorna, som starkt ifrågasatt DNs påståenden och har goda grunder för det. Men i samband med affären UD/Oksanen/Frick/Bali dyker en frågeställning upp. Det finns en gemensam nämnare och ett gemensamt mönster: DN-journalisten Mattias Carlsson, som under sin tid på Aftonbladet även orsakade Sven-Otto Littorins avgång, har skrivit alla dessa historier. I samtliga fall finns en anonym källa, som ingen annan kan kolla, som påstår nåt klandervärt som inte går att motbevisa. Ord mot ord. I samtliga fall riktas attacken mot en moderatpolitiker eller mot en sosse som kan tänkas ha interna fiender. Man borde nog börja fundera på om de där källorna någonsin fanns på riktigt?

________________________________________________________________________________

DN 2018-03-16 & 17: Diverse konspiratoriska artiklar om Hanif Bali, Nyheter Idag mm

Jag har inte riktigt fått kläm på vad som egentligen påstås, eftersom mycket ligger bakom betalvägg, men i grova drag så har Hanif Bali på Twitter postat en skärmdump av ett email mellan UD och ledarskribenten Patrik Oksanen på Hela Hälsingland. Skärmdumpen påstås han ha fått av Chang Frick. Hanif själv har pudlat, oklart varför, att posta offentliga handlingar är ju inget klandervärt. DN spinner om rysk konspiration och avlyssning utan att belägga detta, trots att det lika gärna kan vara en läcka på UD eller nån som begärt ut korrespondensen via offentlighetsprincipen. Och om UD så kategoriskt kan avfärda en läcka, är det ett tecken på att de efterforskat mediekällor, vilket är ett grundlagsbrott. Om de inte efterforskat mediekällorna, kan de inte veta huruvida det finns nån läcka och har därmed ljugit när de säger till DN att ingen läcka finns. Eller som Toklandet beskriver det: ”En läcka på UD säger att där inte finns några läckor”. Vad som är sant kommer nog att visa sig de närmaste dagarna. Jag tror mer på att DN försöker sätta dit konkurrenten Chang Frick och meningsmotståndaren Hanif Bali.

En mer sannolik förklaring på hur Nyheter Idag fick nys om att korrespondensen fanns att begära ut, är att Oksanens kollega gick över till Nyheter Idag i samma veva. Om DN har bevis för att främmande makt avlyssnat UD, vore DET en gigantisk nyhet, där Frick och Bali bara vore sidofigurer som nämndes i en bisats. Och om det nu är så att ryssarna HAR en hemlig avlyssningsoperation mot UDs mailtrafik, vilket inte alls är en långsökt tanke, varför skulle de äventyra en så värdefull underrättelsekälla genom att skänka avlyssningsmaterial av skvallerkaraktär till en småfisk som Chang Frick?

Och jag tror definitivt att DN felciterar Bali när de påstår att han erkänt att han fått mailen från en ‘högerpopulistisk sajt’. Såna epitet skulle Bali högst sannolikt inte använda.

________________________________________________________________________________

SvD 2018-03-11: Han är en fadersfigur åt vilsna unga män

SvDs Kultursida fortsätter misskreditera Jordan Peterson och kallar i ett kort panelsamtal honom för allt möjligt. ”Kontroversiell”, ”retar gallfeber på samtiden” – Ja, om man är långt till vänster kanske? (Vilket förvisso också förtydligas senare). Men det uppenbara felet är att han flera gånger kallas ”alternativhögerns chefsideolog” utan att de tillräckligt tydligt förklarar att den felaktiga etiketten kommer från hans fiender. Den som lyssnat på hans intervjuer vet att han snarare hjälper personer som fastnat i extremism att hitta tillbaka till den resonerande och balanserade mittfåran. Att lämna den juvenila tribalismfasen och växa upp till vuxna självständiga individer. Ivar Arpi, den person på tidningen som torde känna bäst till vad Peterson står för, var av okänd anledning inte med i panelen.

________________________________________________________________________________

SvD 2018-03-10: Därför dras unga till en guru som föraktar svaghet

På Svenska Dagbladets kultursida påstår Carl Cederström att Jordan Peterson skrivit att ”mobbare behövs”. Ivar Arpi på samma tidnings ledarsida, som gjort flera egna intervjuer med Peterson och som läst boken, dementerar på Twitter.

________________________________________________________________________________

SvD 2018-03-08: Kvinnor kvar vid bilmontrarna trots #Metoo

På internationella kvinnodagen måste man vara extra vaksam mot falska nyheter, för medierna gör allt för att överträffa varandra. Nu föll väl det mesta som skrevs inom ramen för fria åsikter och misandri, snarare än direkta felaktigheter, så det är svårt att peka på nåt konkret. Men om man är uppvuxen med västeuropeiska normer och värderingar kan man svårligen hålla med SvD om att montervärdinnorna i Geneves bilsalong är särskilt lättklädda. Möjligen om man är från Saudiarabien? Även rubriken var så dålig att SvD senare ändrade den. Värdinnor är väl inte där för att man ska tafsa på dem, så hur kommer #Metoo in i bilden?

________________________________________________________________________________

SVT 2018-02-15: Opinion Live (direktsänt TV-program)

I Opinion Live brukar tittarnas Twitterkommentarer om programmet och debattämnet släppas fram som rullande text i botten av TV-rutan. Nu har Nyheter Idag grävt lite och kollat upp originalen till de tweets som släpptes fram. I minst ett fall noterades att en tittare som sarkastiskt raljerade om det påstådda sambandet mellan porr och våldtäkt fick sin tweet nedkortad, så att dess innebörd blev raka motsatsen till originalet.

________________________________________________________________________________

P3 Nyheter 2018-02-12: Moderaterna illustrerar bilbrand i Göteborg med bild från Vancouver

M använde en genrebild från en bildbank för att exemplifiera ett samhällsproblem. Jag tror P3 var först med nyheten och ett flertal andra medier hakade på. Men i sin iver att sätta dit M för false news, kräver medierna en standard som varken de själva eller andra politiska partier kan leva upp till. Om jag skulle inkludera vilseledande bildsättning i mina kriterier för den här länksamlingen, skulle det krävas säkert ett dussin uppdateringar per dag, bara från de 4 medierna i konsortiet. Det visar att ”politiskt oberoende” P3 et al egentligen inte alls protesterar mot bruket av genrebilder, utan krystar bara fram en orsak att sätta dit Moderaterna inför valet.

________________________________________________________________________________

SVT & SR 2018-02-08: Försvarsmaktens nya helikopter – ett sorgebarn

Ett flertal medier, med SVT och SR i spetsen, hävdar att försvarets nya helikopter Hkp14 kostar 200 000 kr per flygtimme och att man dels äskar mer pengar och dels överväger att lägga några i malpåse. Det är orimligt att besättningens rörliga lönedel samt bränsle och smörjmedel skulle kosta så mycket. SR skriver att det beror på dyra reservdelar, men summan låter fortfarande helt orimlig. Bloggaren Lars Wilderäng har dock luskat ut hur det förmodligen ligger till: Kapitalavskrivningen bokförs på varje flygtimme, det som för en bilägare kallas värdeminskningen. Man har x förväntade flygtimmar under helikopterns livslängd, den kostade y kr att köpa, då blir kostnaden per timme =y/x + rörliga kostnader. Men eftersom den redan är betald, kan man inte räkna på det viset om man ska bedöma hur mycket den ska flyga. Snarare blir flygtimmarna dyrare ju mer de står på marken, eftersom man även har fasta kostnader som löner, hyror mm. Finns det verkligen ingen på försvarsmakten eller public service som kan grundläggande ekonomi? (Publicerad med risken att Wilderängs förklaring är felaktig, trots att den låter mest rimlig

________________________________________________________________________________

SVT Text 2018-02-07: Palestinier dödad efter knivattack

Den missvisande rubriken antyder att en palestinier huggits till döds med kniv, inte att knivattacken avbröts genom att knivmannen sköts ihjäl. Vad som faktiskt hände framgår i brödtexten, men i en tid där informationsflödet är så stort att många bara skummar genom rubrikerna, har vi rätt att kräva korrekt rubriksättning. (Rubriken rättades i efterhand, men det borde ju vara rätt från början).

________________________________________________________________________________

DN 2018-02-05: Althöger, id-vänster och islamismen – fiender som delar samma världsbild

Genom att fantisera ihop sin egen privata definition av begreppet ‘alt-right’, vilket han dessutom erkänner öppet att han har gjort, kan Erik Helmersson i ett och samma korta stycke klumpa ihop M och SD med folk som vill avskaffa demokratin med hjälp av nackskott. Djupt osmakligt, intellektuellt ohederligt och bidrar knappast till en städad debatt i partiernas sakfrågor, vilket valrörelsen egentligen borde gå ut på.

________________________________________________________________________________

DN 2018-02-01: Alternativhögern ägnar sig framför allt åt nihilism

Lisa Magnussons ledartext visar att hon inte riktigt har koll på begreppen när hon bl.a. pekar ut Hanif Bali, Ann Heberlein och Sara Skyttedal som nihilister och gör kopplingar till amerikanska alt-right. Etiklektorn Ann Heberlein förklarar varför Lisa har fel.

Även Hanif Bali och Sara Skyttedal förnekar Lisas påståenden på Twitter. Och de bör väl veta bättre än Lisa vad de själva är och tycker?

________________________________________________________________________________

DN 2018-01-28: Entreprenören Eric Reis – Silicon Valley är för homogent

I intervjun hävdas att sparkade Google-ingenjören James Damore skrivit att män är bättre ingenjörer än kvinnor. Alla som läst hans lilla pamflett eller lyssnat på de intervjuer han gjort, vet att så skrev han inte alls. Han skrev att mäns och kvinnors normalfördelning ser olika ut men överlappar stort, samt att färre kvinnor tenderar att vara intresserade av teknik än vad män är. Bland de som ur vetenskaplig synvinkel studerar skillnader mellan män och kvinnor, torde det påståendet vara helt okontroversiellt. Den vetgirige hittar hans dokument här.

________________________________________________________________________________

SVT 2018-01-25: Opinion Live (direktsänt TV-program)

I programmet intervjuades en kommunplacerad flykting som bott på vandrarhem i Staffanstorp med sin familj i ett halvår, en boendeform som anses hålla undermålig standard. Vad som inte framgick, var att familjen placerats där av S-styrda grannkommunen Malmö, inte av M-styrda Staffanstorp. M-politikern Christian Sonesson medverkade i programmet och fick stå till svars för dessa missförhållanden. Efter programmet började han gräva i fallet och fick redaktionen att erkänna att inslaget var en medveten lögn. Det är extra anmärkningsvärt att programmet sändes bara några timmar efter att SVT publicerat nyheten att faktagranskningsprojektet var nära förestående.

Public Service haveri

Det har varit mycket konstigheter i Sveriges Radio och Television på sistone. Det har förvisso pågått länge, men på senare tid är känslan att det eskalerat bortom all rimlighet. Hela tiden finns de där små subtila grejerna, som den ständiga feministiska agendan i nyheterna, eller att programledarna i Bolibompa tycks handplockade att vara vad som helst utom vita heterosexuella män. Dessa individer är förvisso duktiga på sitt jobb, så där finns egentligen inget att klaga på, men det blir ändå så genomskinligt att de kvoterats dit i överskott, annars hade ca 80% varit helsvenskar om de skulle spegla befolkningen på ett statistiskt vis. Ännu värre är det på Sveriges Radio, i synnerhet på P3, som blivit mer eller mindre olyssningsbar de senaste åren. Till skillnad från Bolibompas programledare är inkompetensen hos P3-pratarna bitvis monumental.

Men jag börjar med SVT, så går vi vidare med några exempel från SR längre ner. För bara ett par veckor sen gick SVT ut med nyheten på morgon-TV om att de granskat ett antal börsbolags styrelser och funnit att de bestod av en majoritet vita svenska män. Något granskarna missat är att det inte gick särskilt många afrikaner, eller ens kvinnor, på Handels eller KTH på 70- och 80-talet, när ledamöterna i dagens styrelser la grunden för sina karriärer. Men det stora problemet som jag ser det, är att public service beskriver namngivna personers kön och hudfärg i termer av ‘bra’ och ‘dåligt’. En annan aspekt är att styrelsens sammansättning rimligen inte angår någon annan än aktieägarna. Det stora reportaget var tänkt att sändas på kvällen samma dag, men ställdes in efter alla påpekanden om dess osaklighet.

Vad är problemet?

Sveriges Radios grodor har varit ännu fler, jag nämner bara några exempel. För nåt år sen gjorde de t.ex. ett reportage om att en av deras f.d. anställda var så fattig att hon knappt hade råd med mat. Problemet hade förstås kunnat lösas genom att återanställa vederbörande, men de nämnde varken hennes koppling till SR eller att hon ägde en bostadsrätt i centrala Malmö, som utan vidare skulle kunnat lösa hennes ekonomiska problem om hon sålde och flyttade ut i förorten.

I december sände P3 ett program med Emma Knyckare, där hon gjorde narr av manliga författare som tagit livet av sig. Inslaget var så smaklöst att Sveriges Radio kände sig tvungna att gå ut med en halvhjärtad ursäkt.

För några veckor sen frågade Helena Groll Israels ambassadör om inte judarna hade något eget ansvar i det utbredda judehatet i Europa, i genomseriösa Studio Ett i P1. Även där var ansvarig utgivare tvungen att gå ut med en offentlig ursäkt.

Och nu i fredags kom den senaste grodan, där P3:s Tankesmedjan kallade bl.a. Alice Teodorescu ‘husblatte’ och bland en massa andra smaklösa liknelser spydde galla på henne för att hon var flitig i skolan (till skillnad från programledarna, får man anta). Där har ansvarig utgivare framfört flera uttalanden som snarare är bortförklaringar än ursäkter.

Gemensam nämnare för de tre sistnämnda grodorna är att de i efterhand har redigerats bort av SR, i syfte att skademinimera och förfalska sin historia. Det står ganska klart att SR och SVTs vänstervridning ökat på senare år. Detta leder in på diskussionen om vilket public service-bolagens politiska uppdrag egentligen bör vara? De bekostas ju av våra gemensamma statliga medel.

Vilken politisk färg ska SR och SVT uppvisa?

1. Ingen
2. Alla
3. Regeringens
4. Oppositionens
5. Alltid vänster
6. Alltid höger

1 eller 2 är i min mening att föredra. 3 eller 4 är intressanta alternativ. Men 5-6 är fullständigt horribla. Under Alliansens regeringsperiod tycks tanken hos framförallt P3 möjligen ha varit att sträva mot alternativ 4 ovan. Men om den policyn var seriös, borde Ung Vänster nu lämna över radiokanalen P3 till KDU när vänsterregeringen tagit över. Det har de senaste veckorna blivit pinsamt uppenbart att det är alternativ 5 som gäller. Detta torde vara oförenligt med Sveriges Radios officiella uppdrag, som rimligen är alternativ 1 eller 2.

AVGÅ ALLA!

Trollkonstnärerna

Gårdagens attentat mot en paneldebatt i Köpenhamn, aktualiserar frågan om konstens och det fria ordets existensberättigande och vilken möda samhället ska lägga på att försvara dess utövare. För en del konstnärer är själva provokationen konstverkets huvudsakliga innehåll, varvid ingen större ansträngning läggs på att skapa verkshöjd hos de alster som förevisas. Folk som bara vill provocera, utan att tillföra samtalet nåt av värde, brukar på internet kallas ‘troll’, så de konstnärer som gör det skulle kunna kallas ‘trollkonstnärer’. Här följer några exempel.

Johanna Rytel

Vid en kupp mot Fröken Sverige 2001, där hon sprang upp på scenen med skylten GUBBSLEM, satte Johanna Rytel myror i huvudet på många, samtidigt som hon myntade ett nytt okvädningsord i svenska språket. Fröken Sverige var ju en tävling för tjejer, arrangerad av en tjejtidning, med mestadels tjejer i publiken. Gubbar hade väldigt lite med saken att göra, så gubbslemsskylten kändes åtminstone för mig tämligen malplacerad. Kuppen bidrog till att Vecko-Revyn senare slutade arrangera tävlingen. Bingo Rimér tog över ett tag, men insåg snabbt att hans manliga publik var helt fel målgrupp för en intern tjejfest. Numera är galan nerlagd och dess roll som Vecko-Revyns tjejfest har tagits över av Blog Awards, en gala på ungefär samma intellektuella nivå som Fröken Sverige. Johanna Rytel har fortsatt provocera på många andra sätt, bland annat med abortkonst, att bara ligga med svarta för att markera hur mycket hon hatar vita män, samt att visa musen för en katt.

Johanna Rytel

Lars Vilks

Under decennier var Lars Vilks mest känd för den anskrämliga drivvedsskulpturen Nimis i naturreservatet vid Kullaberg, som han anlade 1980 och har fortsatt snickra på sedan dess. Myndigheterna har försökt stoppa bygget på juridisk väg men hittills inte lyckats. Vilks betraktar de juridiska processerna som konstprojektets huvudsakliga beståndsdel. Men i spåren av kontroverserna kring Muhammed-karikatyrerna 2005, ritade han 2007 några bilder av profeten Muhammed som ‘rondellhund’. Många av de ursprungliga Muhammed-karikatyrerna bjöd åtminstone på någon slags intellektuell stimulans med träffsäker satir, medan Vilks streckgubbe var så banal och långsökt att provokationen var dess enda poäng. Vilks mordhotades av muslimska ledare och flera attentat mot honom har stoppats av polisen. Han undkom även gårdagens attack i Köpenhamn, medan flera poliser skottskadades och en förbipasserande man sköts ihjäl.

Med dessa simpla pennsteck drog Lars Vilks på sig en Fatwa

Anna Odell

Anna Odell blev kändis när hon hotade att hoppa från en bro i Stockholm, varvid hon blev akut intagen på psyket. Senare framkom att hon bara fejkade psyksjuk och att detta var en del i hennes examensarbete, som var en film om ”maktstrukturer inom psykvården”. Hon dömdes till 50 dagsböter för kuppen. Senare verk av Odell har hållit högre klass och filmen Återträffen har hyllats och prisats både i Sverige och utomlands.

Anna Odell dömdes till 50 dagsböter för att ha spelat självmordsbenägen

Itziar Ozkariz

Denna spanska performance-artist bosatt i New York, fick 10.000 kr och betald resa, för att kissa på scenen vid en festival i Umeå. Hustrun hälsar att hon kunde gjort detsamma mot en back öl och en tågbiljett, så hade skattebetalarna sparat många sköna tusenlappar.

Itziar Okariz

Dan Parks

Många av Dan Parks verk är närmast att betrakta som klotter och skadegörelse, då de likt Lars Vilks Nimis anslås på offentliga platser utan tillstånd. Men det är lagen om hets mot folkgrupp som gör honom mest kontroversiell, då han försöker tänja lagens gränser genom att anspela på nazisterna koncentrationsläger och kolonialismens negerslavar. Ett flertal gånger har han blivit åtalad, några gånger fälld och torde vara den enda nu levande konstnären i Sverige som suttit i fängelse för sin konst.

Dan Parks tar ställning för ett omdebatterat bakverk

Elisabeth Ohlson Wallin

Till skillnad från de flesta andra här, finns inget att anmärka på verkshöjden hos Elisabeth Ohlson Wallin, hon är en erkänt skicklig fotograf som ofta anlitas att porträttera svenska kändisar. Men provokationen är ändå det centrala i hennes friare skapelser. Utställningen Ecce Homo 1998, där Jesus och lärjungarna gestaltades som nutida läderbögar och transvestiter, gjorde henne känd för massorna. När Sveriges dåvarande ärkebiskop KG Hammar tillät att utställningen visades i Uppsala Domkyrka, ställde påven in hans inbokade audiens i Vatikanen. Numera har hon även börjat provocera islam och hennes fotografier måste därför förhandsgranskas för att bedöma eventuell hotbild mot utställningar där hon deltar.

Elisabeth Ohlson Wallin slog genom med Ecce Homo

Oleg Kulik

Denne i Moskva bosatte ukrainare blev omtalad i Sverige när han i Stockholm 1996 ställde ut en kedjehund med hundkoja, där han själv spelade hunden. I sitt liv som hund bet han förbipasserade besökare i benen, samt slet sig loss och förstörde andra konstverk i utställningen.

Oleg Kulik bör hållas kopplad

Inna Chevchenko

Den liberalfeministiska Femen-rörelsen, vars samhällskritiska verktyg är att visa pattarna i tid och otid, leddes inledningsvis av en ukrainsk man som handplockade tjejer efter deras kvalitet som ‘centerfold-material’, men Inna Chevchenko har senare tagit över som global ledare när rörelsen spridit sig till Västeuropa och mellanöstern. Hon blev känd för världen när hon iklädd endast trosor gick loss med motorsåg och fällde ett träkors som var minnesmärke över Stalins offer i Ukraina. Senare aktioner har varit mindre våldsamma, men hon väcker fortfarande uppmärksamhet där hon och hennes tjejer drar fram. Religiös konservatism är deras främsta måltavlor. Igår var det just Chevchenko som höll anförande vid en paneldebatt om yttrandefrihet och hädelse, när attentatet som tror vara riktat mot Lars Vilks inleddes.

Inna Chevchenko till höger, demonstrerar mot Muslimska Brödraskapet utanför Egyptens ambassad i Stockholm 2012

Slutord

Inom yttrandefrihetens ramar bör det vara fritt fram både för konstnärerna att framföra sin konst och för oss andra att håna och smäda dessa ‘trollkonstnärer’ för dålig smak, usel kvalitet eller kontroversiella ställningstaganden. Rättsliga åtgärder bör även följa i de fall när konstnärerna skadar andras egendom, stör andras möten eller rentav biter folk i benen. Jag är heller inte särskilt villig att skjuta till skattemedel för att bekosta deras konstnärskap, men så länge de försörjer sig på egen hand har jag inga invändningar. Samtidigt bör samhället vara skyldigt att skydda konstnärerna mot fysiska attacker, för trots att en del av deras konst må vara osmaklig eller usel, bör de ha full rätt att skapa och sprida den. Provokation och hädelse bör ej vara brottsliga, så länge som de inte gör fysisk skada.

Ett värdigt fredspris

Av naturliga skäl får historiens yngsta Nobelpristagare Malala Yousafzai mer uppmärksamhet än den äldre indiske man hon delar fredspriset med. Som jämställdist är det självklart att stödja flickors rätt till skolgång, något Malala kämpat för sen hon var 11. Även pojkars rätt till en riktig skola i den aktuella regionen måste dock stödjas, det räcker inte att de får lära sig rabbla koran-verser utantill på ett språk de inte förstår. Malalas icke-våldsprincip som hon berättat om i flera TV-intervjuer är behjärtansvärd, och den passar nog bra för hennes egen del, där en skoklack är det enda fysiska vapen hon har att plocka fram. Men mot skrupelfria våldsmän av den typ som sköt henne i huvudet, funkar egentligen bara deras egen medicin.

Att Malala överlevde mordförsöket berodde inte på att hon lät bli att bruka våld, utan på att Allah ville ha det så. Men i en avrustad värld kan våldsmän med machetes eller AK-47 glida fram som kungar och framtvinga sin vilja på vem de vill. Det är därför det är så viktigt att de ”snälla männen”, och för all del de kapabla kvinnorna, besitter en våldsberedskap, så att den typen av laglöshet kan förhindras. Hur man förhindrar män från att bli den typen av ”onda våldsmän” är ett kapitel för sig, som jag bloggat om många gånger, bl.a. här.

I lördags såg jag en propagandistisk B-film, ”Jarheads 2”, vars främsta syfte uppenbarligen var att locka rekryter till amerikanska marinkåren. Men den hade ändå ett viktigt budskap. Den utspelades i Afghanistan där de militära huvudpersonerna, mest män men några kvinnor, offrade sina liv för att rädda en människorätts-aktivist ganska lik Malala ut ur Talibanernas grepp, så att hon kunde hålla tal inför FNs generalförsamling och dinera med Obama. ”She is larger than you, she is a symbol for the whole country, the very reason why we are here to fight”

 

Pissrännan levererar

Frilansande SVT-producenten Joakim Lamotte, känd för bl.a. dokumentärserien Fittstim och några avsnitt av Uppdrag Granskning, har idag (än en gång) fått det kollegiala drevet emot sig, sedan han i en debattartikel beskrivit SD:s framgångar som en kamp mellan stad och landsort.

Och som svar på kollegernas kritik, tar han begreppet näthat till en ny nivå. Bara att poppa popcorn, slå upp en kall pilsner och bänka sig.

@kwasbeb Vad vet du om journalistik? Har du ngnsingjort en intervju irl? Sluta googla och kom ut ur pojkrummet.

— Joakim Lamotte(@HotLamotte) 17 september 2014

@crj138 Hade mitt arsle varit lika fult som ditt ansikte skulle jag för evigt skita i mörker.

— Joakim Lamotte(@HotLamotte) 17 september 2014

Mina inlägg på AVfM Sverige hittills

Så här i semestertider har jag total bloggtorka, den extra energi jag tidigare hade, går numera bl.a. till att se efter min gamla mor på ålderdomshemmet varje dag, samtidigt som alla familjära förpliktelser med barn & hustru kvarstår. Tveksamt om den bördan lättar när jag börjar jobba nästa vecka.

I januari blev jag tillfrågad att börja skriva för A Voice for Men Sverige, då vissa anser att jag är en av Sveriges vassaste mansfrågeskribenter. Ett uppdrag som hedrar! Även om jag inte ställer mig bakom varje bokstav som sajten publicerar, så är AVfM en viktig röst som fler borde läsa. Den ideologiska bredden är viktig, jag tror t.ex. knappast att Sofie Fahrman, Åsa Linderborg eller John Hakelius har så mycket gemensamt heller, trots att alla tre skriver för samma tidning. Så att andra skriver saker jag inte håller med om, är inga problem för mig, jag skriver mitt och de skriver sitt. Förväntningarna var inledningsvis att jag skulle publicera ett inlägg i veckan, men det har jag tyvärr inte lyckats hålla (och knappt nån annan skribent heller). Om AVfM hade haft möjlighet att betala arvode hade jag kanske publicerat oftare, men det hade samtidigt sänkt kvaliteten på texterna (så som vi ser hos gammelmedias många avlönade krönikörer).

Men det jag skrivit där hittills, är jag stolt över! Min egen ambition har varit att publicera texter med god kvalitet, som står sig i många år, därför skriver jag hellre en gång per månad än en gång per vecka. Vid Twitter-debatter, det forum jag numera helst använder, länkar jag ofta tillbaka till dessa texter, för att presentera ett djupare resonemang. Här är de texter jag skrivit hittills:

Den vite svenske mannen som norm

I mitt första inlägg vände jag upp-och-ner på de föreställningar som många svenska feminister vill sprida, att vita svenska män skulle vara hin håle själv. Nu senast uttryckt av Miljöpartiets Åsa Romson i sitt Almedags-tal. Jag refererar en kurdisk mans berättelse om hur han i sitt möte med den vite svenske mannens normer, lämnade sina patriarkala macho-ideal bakom sig och gick från att vara en våldsam ungdomsgangster till att bli sexualupplysare på ungdomsgårdar i Malmö.

Genusfällan, en ny typ av manlighet

Jag problematiserar begreppet ”Att dekonstruera maskuliniteten” och kommer till slutsatsen att det är en synnerligen dålig strategi för heterosexuella män, ifall de vill behålla sina chanser på dating-marknaden. Mina källor är feministernas egna berättelser.

Mansutredningen kukar ur

Jag förklarar varför Svend Dahls / Regeringens mansutredning är värdelös. Enligt mig (och många andra svenska MRA) finns det tre stora mansfrågor i Sverige, där aktörerna som orsakar problemen är andra individer än de drabbade männen:

1) Misandri i media

2) Juridisk mansdiskriminering, i lagar och myndighetsreglementen

3) Pojkars misslyckande i skolan

Utredningen skriver ganska mycket om punkt 3, men missar helt att nämna de metoder som enligt svenska studier visat sig kunna ge en lösning på problemet, bl.a. Bunkeflostudien. I stället tramsar den på om den redan inslagna linjen, som varit så misslyckad – genuspedagogik. Punkt 1-2 nämns bara i nån enstaka bisats, i en rapport på flera hundra sidor. Viktiga skribenter i ämnet, så som Steven Pinker, Warren Farrell, Pär Ström och Pelle Billing, finns inte ens med i referenslistan. Däremot skönlitterära radikalfeminister som Maria Sveland. Betyg: UNDERKÄNT!

Övertron på den magiska föräldraförsäkringen

Jag förklarar varför föräldraförsäkringen inte är det kraftfulla jämställdhetsverktyg som bl.a. Folkpartiet inbillar sig. Inte fan kommer t.ex. min fru att omskola sig till ett mer välbetalt yrke, bara för att jag tar ut några fler pappamånader? Snarare tvärtom! Ingen MRA kommer förvisso att gråta blod om fler föräldradagar individualiseras, Sverige har liksom redan världens generösaste föräldraförsäkring, men tro inte att det kommer att ändra något i grunden!

Jämställdismen, en presentation

Jag beskriver jämställdismens idéhistoriska bakgrund, dess vetenskapliga och ideologiska bas, centrala teser, rekryteringsgrupp och praktiska politik. Ett ganska långt och tråkigt, men ack så viktigt inlägg.

Männen då?

Min poäng är att frågan i titeln inte syftar till att kapa kvinnofrågorna och ersätta dem med mansfrågor, utan att föra tillbaka de allmänmänskliga frågorna till den könsneutrala arenan där de hör hemma. T.ex. våld i hemmet utövas till 50% av kvinnor i de milda fallen (som platsar i Eva Lundgrens ofta citerade ”Slagen Dam”) och i 25% av de grövre fallen (inkl mord). De flesta civila dödsoffer i krig är män, ändå hör vi ständigt att ”kvinnor drabbas värst i krig”. Av dessa och många fler liknande orsaker ska vi fortsätta ställa frågan ”Männen då?”, närhelst en feminist försöker utmåla kvinnor som enda offer för ett problem som drabbar båda könen.

Grön Ungdom gör parodi på sig själva

Jag refererar Grön Ungdoms aprilskämt, där de vill avskaffa manlig rösträtt. Vilket dock bara är en mildare variant av partiledaren Åsa Romsons senare Almedagstal. Därför inget aprilskämt alls, utan en korrekt spegling av moderpartiets officiella politik.

Regeringsutredning vill skapa fler faderslösa barn

Jag granskar regeringsutredningen om provrörsbefruktning av ensamstående kvinnor och konstaterar att barnperspektivet är synnerligen tunt berört. Den missar så gott som helt den globala statistik som visar att barn som växer upp utan far, är kraftigt överrepresenterade i alla slags sociala problem genom hela livet, även när siffrorna sållats för ekonomiska faktorer.

Den våldsamma mansnormen

Jag reder ut vilka definitoner som finns på ordet ”normer” och varför ingen av definitionerna leder till ”mäns våld mot kvinnor”. Mansnormen kallas ”våldsberedskap” och syftar till att skydda svaga individer från yttre våld. De män som ej besitter våldsberedskap, väljs ofta bort av kvinnor i människans parbildningsprocess.

Min demokratiska plikt

Livstecken

Nej, jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte haft så värst mycket nytt att skriva på ett tag. Var samtidigt väldigt nöjd med några av de senaste inläggen, så de tål att stå kvar högt upp på inläggslistan ett tag till. Dessutom har jag lagt många timmar på att putsa på ett par lååånga inlägg som ännu inte är klara. Samtidigt har jag varit väldigt aktiv på Twitter och i andra bloggars kommentarsfält.

Några inlägg på andra bloggar jag vill rekommendera:

Bittergubben levererar den mest genomarbetade och övertygande sågningen av genusgalenskaperna  om ‘könsmatsordningen’ i Vetenskapens Värld, som sändes häromveckan.

Hanna Lemoine och Ekvalist om kvinnors våld mot män, som nu äntligen börjat diskuteras i Sverige efter att en svensk studie påvisat det som jämställdister och rörelsens föregångare påpekat i decennier, att partnervåld har tämligen jämn könsfördelning

Ninni på Genusdebatten om fördelningen av obetalt hemarbete

Toklandet om hur populära radikalfeministbloggar fortsätter sprida myten om att barn inte behöver manliga förebilder

Charlotte Vainio om sektliknande och exkluderande feministforum

En Stilla Undran funderar över den gammaldags stereotypa bilden i Maria Svelands senaste bok

Kimhza Bremer fortsätter sina funderingar över vart kultursverige är på väg.

Susanna Varis ifrågasätter nyttan med jämställdhetsmärkning av film

Ann-Mari Maukonen uppmärksammar en ny avhandling om näthat bland ungdomar, som inte ger stöd för myten om ‘män som hatar kvinnor’. En avhandling som Göteborgs Universitet helt tycks ha missat.

Aktivarum, om Johan Lundbergs nya bok, som bl.a. avslöjar den nära kopplingen mellan delar av den svenska kulturvänstern och kända internationella våldsbrottslingar

Min länklista över misandri i media 2013 har nu passerat 100 punkter, mer än dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle hitta på ett helår. Då har jag ändå trubbats av och missat mycket det senaste halvåret. Särskilt den där subtila misandrin som kan kategoriseras under rubriken ”osynliggörande”.

Sist men inte minst vill jag rekommendera en kort och underhållande videosnutt som ger anekdotiskt stöd för hypotesen om kvinnors hypergami och fenomenet kvinnliga ‘Gold Diggers’.

Varför antifeminism?

Hannah Lemoine ställde häromdagen en intressant fråga på sin blogg, under en diskussion om tomrummet efter Pelle Billing.

Jag tror absolut att det är män som måste sköta männens jämställdhetskamp, det kan inte kvinnor ordna för män och kvinnor har helt enkelt olika upplevelser av livet i förhållande till sina kön. Jag förstår dock inte fokuset på antifeminism hos MRA’s. (Hannah Lemoine)

Jag svarade redan i hennes kommentersfält, men ska här ytterligare utveckla min syn på saken. Det är svårt att jobba med mansfrågor utan att samtidigt aktivt bekämpa den nutida feminismen, d.v.s. den radikala varianten vi möter på många ställen i politik, akademi och media. De som t.ex. använder en påstådd könsmaktsordning som ursäkt för att diskriminera män och sprida negativa attityder om män och manlighet. Jag har aldrig haft några problem med den liberala feminismen, vilken precis som jämställdismen vill ha lika spelregler och individuell frihet att välja sitt liv. Men efter att de målen uppnåddes för svenska kvinnor 1983, så har de liberala feministerna antingen tystnat eller radikaliserats. Den radikala feminismen som dominerar dagens jämställdhetsdebatt är ett av de största hindren mansrörelsen har på vägen. När jag började blogga för snart ett år sedan definierade jag tre viktiga mansfrågor som jag vill verka för att lösa.

1) Misandri i media, detta ständiga kollektiva skuldbeläggande och guilt by association som vi matas med nästan varje dag, ibland kryddat med ett öppet hat i form av invektiv som gubbslem, vit kränkt man etc. De skribenter och debattörer som är aktiva i att sprida denna misandri är så gott som uteslutande feminister. T.o.m. timide Pelle Billing fick ta en massa oförtjänt skit från avlönade skribenter i media, trots sin försonliga framtoning. Bland namnkunniga mediefeminister är det väl bara Sakine Madon och i viss mån Cissi Wallin som vågar sig på internkritik, vilket båda fått betala ett högt pris för. Sakine kallades antifeminist i Maria Svelands senaste bok och Cissi har mobbats bort från sitt kära Twitter (men nu kommit tillbaka). Förutom det öppna manshatet så hittar man även mer subtila härskartekniker, där osynliggörande är bland de vanligaste. Det kan handla om att göra kvinnofrågor av problem som drabbar båda könen i ungefär samma utsträckning, t.ex. näthat, våld i nära relationer eller könsstympning. Många vänsterfeminister är anhängare av kulturrelativismen, som de anser ger dem full rätt att spy galla över sina påstådda förtryckare.

Misandrin är så normaliserad i samhället att en av regeringens remissinstanser sprider ett sånt här budskap via sina officiella kanaler, som reklam för ett arrangemang som fått 10 miljoner kr i skattestöd. Och detta helt utan att en enda medieskribent reagerar.

2) Mansdiskriminering i regler och lagar, som bl.a. beskrivs i Pär Ströms bok Mansförbjudet. Eftersom ledande feminister inte vill ha könsneutral lagstiftning och i vissa fall vill införa ännu fler mansdiskriminerande regler, t.ex. mansskatt och könskvotering, så är det inte en fråga som går att lösa om man inte är aktiv antifeminist. Det finns även gott om feminister vid kvinnojourer och socialkontor runt om i landet som aktivt bekämpar mäns rättsäkerhet med devisen anklagad = skyldig. Och dessa feministiska småpåvar har verklig makt att förstöra enskilda individers liv.

Sveriges lagar och myndighetsregler diskriminerar fortfarande män

3) Pojkarnas misslyckande i skolan. Skolverket har t.ex. en generaldirektör som uppvisar öppen feministisk bias och låter den ideologin genomsyra hela verksamheten. Den här punkten skulle kunna bli väldigt lång, men eftersom det mesta avhandlades i mitt förra inlägg som rapporterade att myten om pojkars antipluggkultur nu avfärdas av en genusforskare, så jag nöjer mig med att fråga: På vilket sätt är feminism bra för pojkar?

Skolverket har en öppet feministisk bias

Överlag har feminismen en negativ attityd till män, när man talar om att ‘dekonstruera maskuliniteten’ och liknande. Det tillämpas på både vuxna män och på pojkar, där feminister t.ex. tycker att om pojkarna bara slutade vara pojkar, så skulle allt bli bra. Men varför ska inte pojkar och män få vara sig själva? Ur samhällsperspektiv vore det rent destruktivt att avskaffa maskuliniteten, d.v.s. förmågan att beskydda och försörja.

Även ur individuellt perspektiv skulle det vara lurendrejeri att avskaffa maskuliniteten, om man inte samtidigt omprogrammerar heterokvinnans sexualitet. För det vi kallar maskulinitet är egenskaper och beteenden som heterosexuella kvinnor tänder på och gärna belönar sexuellt. Detta uppmärksammades bl.a. av Katherina Janouch, under sommarens debatt om ‘den asexuella söderhipstern’. Även uttalade feminister föredrar i regel maskulina män, även om det finns undantag.

Det finns dock många män som inte riktigt vill eller klarar att leva upp till den traditionella mansrollen. I ett liberalt samhälle ska det naturligtvis vara tillåtet att forma sitt eget liv som man vill, så det är egentligen inget problem. Vill folk hellre ansluta sig till livsstilar som MGTOW eller HBT i stället för heterokärnfamiljsnormen, så är det deras eget val, inget vi andra ska fördöma. Det mansrörelsen måste bekämpa är att feminister vill påtvinga en avmaskulinisering uppifrån, där allt som förknippas med traditionell manlighet fördöms.

Ledande feminister påstår att lösningen på pojkars problem i skolan är att de helt enkelt slutar vara pojkar och blir mer som flickor

Om liberala feminister vill vara med på tåget så är de välkomna. Vi kämpar för samma mål som dem, så där finns egentligen ingen motsättning. Men utan att ta strid mot den radikala feminismen som genomsyrar stora delar av politik och media, så kommer mansrörelsen aldrig att komma någon vart.

Sprätta fittan

Visst känns titeln inbjudande? Sprätta fittan. Är det inte något vi alla gått och längtat efter att göra, med alla de där småpåvarna till kvinnor som försöker styra våra liv? Ni vet den där engelskalärarinnan som gav dig lägre betyg för att du inte höll med om de vänsterradikala åsikter hon envisades med att baka in i undervisningen? Eller bitchen som hånskrattade och förnedrade dig när du försynt bad om en tryckardans på skolbalen? Eller socialprussiluskan som ville ta ifrån dig dina barn för att du hade en Slitz-tidning på soffbordet och tre backar pilsner i kylen? Och då har jag ännu inte nämnt exet, den förbannade subban som… Ja, jag behöver inte rabbla längre än så. Visst vill du det? Smaka på orden igen. Sprätta. Fittan. Att med blankt stål göra upp med det förhatliga matriarkatet. Tänk dig scenen i ditt huvud…

Genuint obduktionsprotokoll från polisutredningen om Jack the Ripper i London 1888

Men nej, något känns inte rätt, för att uttrycka saken milt. Så gör man helt enkelt inte. Det strider mot allt vett och sans, alla de värderingar som vi bygger vår civilisation och vår demokrati på. Förmodligen strider det mot en eller annan evolutionärt betingad instinkt också. Om någon uppmanade oss till att sprätta fittan, skulle vi ställa oss bakom det budskapet då? Knappast, vi skulle förmodligen ta djupt avstånd och kanske säga upp bekantskapen för evigt. Kanske även blanda in rättsvårdande eller psykiatriska institutioner?

Om då en organisation som uppbär miljontals kronor i skattestöd och fungerar som remissorgan för regeringen spred budskapet att sprätta fittan via sina officiella kanaler, skulle händelsen då gå obemärkt förbi i alla de stora medierna? Visst skulle de berörda ministrarna ställas mot väggen och tvingas svara på besvärande frågor om det hände? Men nu när det faktiskt har hänt, med enda skillnaden att uppmaningen gäller att stympa en helt annan könsdel, så är det dödstyst. Misandrin är så normaliserad i samhället att ingen reagerar ens för de värsta avarterna, trots att de kommer från högsta ort. Det är ju ingen omogen liten tonåring som skrivit Klippa kuken på fyllan, utan en representant för den politiska gräddan, mitt på blanka dagen. Endast bloggaren En stilla undran har uppmärksammat händelsen och har jobbat en del på Twitter med att informera världen om skandalen. Detta inlägg syftar till att hjälpa till på traven.

Fler blogglänkar: Ekvalist , Toklandet, Susanna Varis, Kimzha Bremers Bodega