Volymfrågan

Det här förslaget postade jag redan för drygt ett år sen, men det finns anledning att lyfta det igen, då det är mer aktuellt än någonsin. Just nu pågår en stor folkvandring till Västeuropa. Rent bokstavligt en folkvandring alltså, folk går långa sträckor till fots för att ta sig till de rika länderna i norra Europa. Många gör vad som helst för att slippa söka asyl i fattiga östeuropeiska länder, trots att där råder fred. Anstormningen är så stor att inte ens rika Tyskland förmår hantera läget, tusentals migranter sover på Münchens gator i väntan på att få registrera sig hos myndigheterna, som bara har lokal kapacitet att hantera 400 nya om dagen. Landet stängde sina gränser tills det lugnat ner sig, vilket många andra länder också gjort. Ungern, som inte bara har sin egen gräns att hålla, utan utgör en yttre gräns för EU, satte in tårgas när frustrerade människor försökte ta sig in med våld. Detta är ett led i den politik som även Stefan Löfven driver, att säkra EUs yttre gräns, samtidigt som han hycklande talar om att ‘inte bygga några murar’.

Överlag är det för mycket känsloargument och för lite hårda förslag i migrationsfrågan. Det manifesteras på torg, det skapas hashtaggar och sprids bilder med drunkade barn på sociala medier, men ingen har svar på de grundläggande frågorna – Var ska de bo, hur ska de försörja sig, vem betalar? Och utan svaren, kommer vi i praktiken bara att flytta tältlägren från öknen till granskogen. Mer kommer pengarna inte att räcka till, om vi inbillar oss att vi kan upprätthålla nuvarande asylsystem, samtidigt som vi öppnar gränserna och skapar säkra vägar till Europa för de många miljoner människor som så gärna vill flytta hit. Den som saknar en plan för hur volymfrågan ska hanteras, borde därför bara sätta sig på läktaren och hålla käft.

Jag skiter i dina känslor. Vill du ta emot fler människor? Show me the Money!

Jag skiter i dina känslor. Vill du ta emot fler migranter? Show me the Money!

Som klassisk liberal/libertarian tycker jag i princip att vem som helst ska få flytta var i världen den vill, så länge vederbörande tar ansvaret för sin egen och familjens försörjning. Redan på 90-talet sen startade jag diskussionstrådar med det temat på Aftonbladets forum, som då var landets största (varken Flashback Forum eller Familjeliv fanns då). Men väldigt många av de som kommer till Sverige nu, har inte möjlighet att ta ansvar för nån försörjning. Och nej, att tigga utanför Ica är inte ett legitimt sätt att försörja sig. Därför behövs ett system för att hantera även de ekonomiska flyktingarna. Jag kommer här med ett konkret förslag på hur det skulle kunna gå till.

Det mest kontroversiella i mitt förslag är nog att släppa invandringen helt fri, med undantag för kända krigsförbrytare, mördare, våldtäktsmän och liknande. Hela dagens asylprocess och ansökningsförfarande skrotas, alla får stanna, oavsett deras skäl att komma hit. Därvid sker en stor kostnadsbesparing, då den byråkratin är en icke oväsentlig del av Migrationsverkets budget.

Om vi ska kunna hantera ökade volymer, måste vi inse att de inte kan ha full tillgång till hela vår välfärd, med samma levnadsstandard som etablerade invånare har. Det har de kanske inte idag heller, men vi måste sänka nivån ytterligare och skapa ett parallellt samhälle med andra villkor än det öppna samhället. De immigranter som snabbt klarar att få jobb på den öppna arbetsmarknaden är bara att gratulera, de skaffar egen bostad, betalar skatt och står för sitt eget uppehälle. Inga problem där. Men de som ej förmår stå för sin egen försörjning, erbjuds mitt nya alternativ.

Min idé går ut på att etablera en ny typ av migrantförläggningar, som erbjuder grundläggande kost, logi och hälsovård, förbereder klienterna för det svenska samhället, samt är mer eller mindre självförsörjande genom att de vuxna immigranterna arbetar halvtid vid statliga fabriker i närområdet, eller med själva förläggningens drift och underhåll.

Asyl

Asylförfarandet skrotas, varvid omfattande besparing kan göras i Migrationsverkets byråkrati. De resurserna kan i stället läggas på att administrera praktiska frågor runt boende, förplägnad, utbildning och arbete. En bakgrundskontroll görs i syfte att hitta grova brottslingar, men i övrigt får alla stanna oavsett orsak.

Boende & kosthållning

Familjer bör rimligen erbjudas lägenheter där alla kan bo tillsammans. Ensamstående erbjuds enrummare liknande studentkorridor eller liknande. Snabba skiftningar i boendebehovet justeras med moduler (likt byggbaracker). Det ska finnas egen kokmöjlighet i boendet, men även erbjudas mat från storkök i närliggande kantiner. Den som äter på kantinen får betala för det. I anslutning till förläggningarna ska det finnas gott om anläggningar för idrott och rekreation.

Utbildning & sjukvård

Barnen intensivutbildas i svenska tills de anses tillräckligt kapabla att flyttas över till vanliga svenska skolor där de träffar svenska barn. Migrantbarnen sprids ut på olika skolor med hjälp av skolbussar, så att inte alla hamnar på samma ställe. De vuxna utbildas i svenska och samhällskunskap, samt erbjuds extra stödundervisning om de är analfabeter. Barnens utbildning sker på heltid, medan de vuxna går i skola på halvtid, för- eller eftermiddagar. Sjukvård erbjuds genom att förläggningarna har egna vårdcentraler, där personalen delvis talar rätt språk.

Arbete

Detta är förmodligen den del i mitt förslag som är mest olik dagens system. I stället för att leva på bidrag eller tigga på gatorna, måste varje vuxen kapabel person på förläggningarna jobba halvtid i statliga fabriker (likt Samhall), där det tillverkas produkter som den offentliga sektorn ändå behöver köpa in för sin verksamhet. Det kan vara förvarsmateriel (ej vapen), livsmedel, kläder, enkel vårdutrustning, skolbänkar och liknande. Detta kan kanske kallas socialism, men det är ju vad all statlig verksamhet går ut på. Dessa fabriker kommer inte att konkurrera med befintlig privat industri i nån nämnvärd utsträckning, då de producerar för en marknad som till stor del saknas idag. Vi borde t.ex. återupprusta både det militära och det civila/ekonomiska försvaret och återetablera beredskapslagren som avvecklades för drygt ett decennium sedan. Det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt med mitt förslag.

De med rätt utbildning/erfarenhet kan även jobba med drift och underhåll av själva förläggningen, t.ex. snickeri, transporter, mottagning, matlagning, vård etc. Lönen blir ganska blygsam och kan med fördel vara skattebefriad för att minska administrationen. Den ska räcka till boendekostnad, mat och en liten fickpeng att disponera fritt. De boende på förläggningen är fria att när som helst ta jobb på den öppna svenska arbetsmarknaden. När de klarar det, anses de mogna att slussas ut i samhället och klara sig på egen hand. Om nån vill bo kvar på förläggningen får de förstås göra det, och betala vad det kostar.

Svenskt medborgarskap

Fulla medborgerliga rättigheter erbjuds idag endast till den som är svensk medborgare, vilket även ska gälla i mitt förslag. Jag vill dessutom införa krav på fullgjord medborgarplikt för att bli medborgare, vilket jag ska utveckla i ett annat inlägg, där jag ger min syn på totalförsvaret. Men kortfattat innebär det att man ska ha fullgjort en tremånaders GMU eller civilförsvarsutbildning och stå till statens fortsatta förfogande i kristider. Man kan ifrågasätta det liberala i att tvinga folk att arbeta gratis med farliga sysslor för staten, men det är en anpassning till den realitet vi lever i. Den som vill åtnjuta välfärdssamhällets rättigheter måste även ställa upp på dess plikter.

Summa summarum:

  • Fri invandring oavsett skäl, slopa ansökningsförfarande och byråkrati
  • Arbetskraftsinvandrare slussas rakt in i samhället och sköter sig själva
  • De som ej är kapabla att konkurrera på öppna arbetsmarknaden erbjuds boende, kost och utbildning på förläggningar med enklare standard
  • Migrantförläggningarna görs mer eller mindre självförsörjande, genom att deras statliga fabriker producerar varor till offentliga sektorn och genom att de boende engageras i drift och underhåll
  • Medborgarskapet villkoras till plikt att delta i militär/civilförsvar
Annonser

Kulturlibertarianismen

Igår introducerade webbtidningen Breitbart ett nytt begrepp – Kulturlibertarianism. Vi har tidigare hört talas om kulturmarxism, ett skällsord mot vissa idéer på den politiska vänsterkanten, samt kulturkonservatism, som Sverigedemokraterna öppet bekänner sig till. Kulturlibertarianer står i opposition till dessa ideologier, samt även till den kristna högern i USA och den fundamentalistiska islamismen i västeuropas storstäder. Allum Bokhari på Breitbart skriver:

From the banning of Charlie Hebdo magazine across British university campuses on the grounds that it promoted islamophobia, to the removal of the video game Grand Theft Auto V from major retailers in Australia on the grounds that it promoted sexism, threats to cultural freedom proliferate.

But a growing number of commentators, media personalities and academics reject the arguments that underpin these assaults on free expression, in particular the idea that people are either too emotionally fragile to deal with “offence” or too corruptible to be exposed to dangerous ideas.

Ur Breitbart-artikelns definition på vad ideologin går ut på, kan man läsa mellan raderna att den vuxit fram ur de heta kulturdiskussioner som pågått i USA och övriga västvärlden de senaste 1-2 åren, om Gamergate, safe spaces, trigger warnings och förljugen agendajournalistik.

Kulturlibertianism

Men kulturlibertarianismen kan appliceras på de flesta kulturella debattfrågor, både inrikes och utrikes. En kulturlibertarian tycker t.ex, enligt min tolkning att:

  • Jag approprierar vilken kultur jag vill. Det ska du skita i
  • Jag hädar mot gudar och profeter så mycket jag vill. Blir du arg, är det ditt problem
  • Vikingmetal är en fullt acceptabel musiksmak, även för liberala ledarskribenter
  • ‘Guilt by association’ är aldrig ett giltigt argument
  • Jag bränner en flagga jag själv äger så mycket jag vill, oavsett om den är blågul, stjärnbeströdd, halvmåneprydd eller regnbågsfärgad.
  • Muslimer, både män och kvinnor, har rätt att bryta sig fria från islam, att leva och klä sig som de själva behagar, utan att drabbas av repressalier från förorternas småkalifer.
  • Muslimer, både män och kvinnor, har rätt att utöva sin personliga islam, att leva och klä sig som de själva behagar, utan att drabbas av repressalier från blonda kulturkonservativa småpåvar. Men de får inte påtvinga sina seder på andra, inte ens sina myndiga barn.
  • En vetenskapsman får gärna gå i Hawaiiskjorta med bikinibrudar på (därför har jag själv köpt en exakt likadan, handsydd av samma skräddare)
  • Lilla Hjärtat är en rolig barnbok
  • Tintin, Pippi, Huckleberry Finn och en massa annan litteratur är en del av vårt kulturarv och ska förstås i den tidsanda som rådde när de skrevs.
  • Marcus Birro hade rätt i sak och han borde fått behålla sina jobb
  • Den första frågan som bör ställas är alltid: ‘Har vederbörande rätt i sak?’. Sen kan vi börja debattera uttalandet, om det höll lämplig ton etc.
  • Vem som städar, diskar och byter däck är en fråga som varje familj gör upp och fördelar inbördes. Det angår ingen annan. Särskilt inte politiker.
  • Vill du ha bruna plåster, var beredd på att de kan vara dyra eller svåra att hitta i ett land där mer än 95% av folket har ljus hud. Det är krass marknadsekonomi, inte diskriminering.
  • Huruvida politisk reklam ska tillåtas eller ej på offentlig plats, ska vara oberoende av det annonserande partiets färg
  • Svensk public service bör reformeras i värdeneutral eller multipolitisk riktning, alternativt sluta låtsas vara det och öppet erkänna sin vänsterpolitiska vinkel

Personer som sympatiserar med jämställdismen visar väldigt ofta även sympati med kulturlibertarianismens ståndpunkter. Men då kulturlibertarianismen täcker ett bredare fält av frågor, kan begreppet ge en mer heltäckande bild av en persons ideologi.

Genuspedagogikens rekyl

Vilken var 1900-talets manligaste man? Kulturmännens störste kulturman, som män beundrar och kvinnor faller pladask för? Många skulle nog svara Ernest Hemingway. Vad många inte känner till är att han delvis uppfostrades till flicka. Stora delar av hans barndom satte hans mor på honom klänning. Hon ville ha två tvillingflickor, så när hon först fick en flicka och året därpå en pojke, behandlade hon båda som flickor.

Får pojkar ha klänning?

Får pojkar ha klänning?

Kallar du mig kärring igen, så skjuter jag!

Kallar du mig kärring igen, så skjuter jag!

Som vuxen tog Hemingway avstånd från sin mor och skapade sig ett rykte som en av sin tids mest hårdkokta machomän. Moderns försök att uppfostra honom till något han inte var och inte ville vara, gav rekyl. I stället tog han till sig faderns intressen – jakt, fiske och friluftsliv, något han passionerat fortsatte med hela livet.

Nu säger kanske många: ‘-Appappapp, det där är anekdotisk bevisföring. En fluga gör ingen sommar!‘. Så låt oss titta på resultatet av modernare genuspedagogik som genomförts på hela barngrupper. På mitten av 90-talet infördes genuspedagogik vid förskolorna Björntomten och Tittmyran i Gävle. När de sedan började skolan, upplevdes flickorna som stökiga av lärarna, men resultatet var kortlivat.

– Det tog bara ett par dagar så smulades det ner. Flickorna stod stilla och pojkarna tog fram knytnävarna, samma pojkar som tidigare hade kunnat prata om känslor, hur de ville ha saker och ting utan att slåss, och samma flickor som var vana vid att tillåtas ta plats, säger Kajsa Wahlström.

Skolan kopierade då förskolans pedagogiska metoder, vilket ledde till att den genuskorrekta ordningen snabbt återställdes. Huruvida resultatet kvarstod genom hela grundskolan är dock oklart. Dessa barn är idag vuxna och det borde därför gå att göra en uppföljning av det bestående resultatet. Någon akademisk sådan har jag dock ej lyckats hitta. Antingen har det inte gjorts, vilket förefaller märkligt för ett pilotprojekt, eller så har resultaten tystats ner för att de ej uppfyllde förhoppningarna, något vi sett flera gånger förr i genussammanhang. Genusforskaren Ingemar Gens utvecklade ursprungligen den pedagogik som Kajsa Wahlström blev först med att implementera. Gens skriver på sin hemsida:

Jag är övertygad om att pojkarna från Björntomten kommer att kunna göra mycket friare yrkesval.

På just den punkten gjordes dock en uppföljning i samband med gymnasiet, så man får anta att Ingemar Gens tvingats tänka om. Therese Jacobsson på Sveriges Radio skriver:

1996 så drog jämställhetsarbete igång på två förskolor i Trödje utanför Gävle. Arbetet fick stort genomslag i hela landet.

Nu har barnen som gick på förskolorna vuxit upp och flera har börjat studera på gymnasium. Men vad har då tjejerna och killarna valt för utbildning?

Ja, trots att de skolats i förskola jämställdhetsprofil så har de inte valt utbildningar som är annorlunda mot hur tonåringar väljer traditionellt.

Gustav Holmström som gick på Tittmyran som liten tror att jämställdhetspedagogiken kan ha påverkat honom på andra områden än just studieval.

Till exempel när det gäller åsikter om jämställdhet.

En senare artikel i DN intervjuar några av de nu vuxna Tittmyran-barnen, som även de gjort könstraditionella yrkesval. Den bestående behållningen tycks även där ligga i attityder, inte i personliga livsval. Pedagogikens möjlighet att forma människan tycks helt klart begränsad. De exempel jag gett här är bara några av ett otal, som tyder på att vi i stora drag föds till de vi är.

Ett annat exempel på genuspedagogik som gärna lyfts fram av svenska politiker, är Frejaskolan i Gnesta. Bloggaren Bittergubben har gjort den kritiska granskning DNs avlönade journalister borde gjort när de skrev om projektet. De goda resultat DN rapporterar var en tillfällig svängning, som lika gärna kan bero på att lärartätheten ökade.

Credit till Tanja Bergkvist, som skrev om detta redan när vissa av källorna var nya.

Tre vågor

Feminismens historia brukar beskrivas i tre vågor, som var och en sträckt sig över ett antal generationer och delvis överlappar varandra. Vissa menar att vi just nu bevittnar den fjärde vågen, som tagit fart i Internets tidevarv, men för enkelhetens skull låter jag 3 och 4 vara lika. Första vågen (ca 1750-1983) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade arvsrätt (problemet löstes i Sverige 1845)
  • Kvinnor var inte myndiga (problemet löstes etappvis i Sverige 1858-1921)
  • Kvinnor saknade juridiskt skydd mot hustrumisshandel (problemet löstes i Sverige 1864)
  • Kvinnor saknade rösträtt till Riksdagen (problemet löstes i Sverige 1921, utan kvinnlig värnplikt, som då fortfarande var ett villkor för mäns rösträtt)
  • Kvinnor hade lägre nominella löner än män för ett visst arbete (problemet löstes i Sverige 1947 inom staten, 1960-65 i privat näringsliv)
  • Kvinnor hade yrkesförbud i vissa yrken (problemet löstes i Sverige i omgångar 1859-1983, där stridspilot var det sista som upphävdes)
  • Kvinnor saknade rätt att söka till många utbildningar (problemet löstes etappvis i Sverige 1870-1983)

Andra vågen (ca 1945-1990) kämpade mot problem som dessa:

  • Kvinnor saknade rätt att använda de nyligen uppfunna P-pillren (problemet löstes i Sverige 1964)
  • Kvinnor saknade juridisk rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, begreppet våldtäkt användes ej i det sammanhanget (problemet löstes i Sverige 1965)
  • Kvinnor beskattades tillsammans med sin man, på gott och ont (upphörde i Sverige 1971)
  • Det saknades fullgod föräldraförsäkring (problemet löstes i Sverige 1974, har reformerats ytterligare på olika sätt sedan dess)
  • Abort var förbjudet eller hårt reglerat (problemet löstes i Sverige 1975)
  • Barnomsorgen saknade kapacitet att ta emot alla, vilket tvingade kvinnor och vissa män att stanna hemma mot sin vilja (problemet löstes i Sverige ca 1990, lite svårt att säga exakt när)
  • Småbarnsföräldrar saknade rätt till frivillig deltid (problemet löstes i Sverige 1979)

Tredje och fjärde vågens feminism (1968- nu) kämpar mot problem som dessa:

  • Män finns. (SCUM-manifestet hyllas fortfarande av en enad svensk kulturelit)
  • Män sitter bredbent
  • Män är manliga (fast annars vill man ju inte ligga med dem)
  • Män slår ibland tillbaka när man ger dom en örfil
  • Män är flest bland näringslivets toppar (fast själv vill en inte läsa på KTH, det är ju nördigt)
  • Män kör bil på 76% av resorna, kvinnor bara på 73%. Därför kallas det ‘jämställd snöröjning’ när man prioriterar bilvägarna sist. Och därför är män ensamt skyldiga till växthuseffekten.
  • Alla håller inte med när en kvinna påstår nånting på Internet
  • Vackra kvinnor syns på bild i reklam
  • Publiken röstar på män i Melodifestivalen och andra musiktävlingar
  • Pappor tar ut färre föräldradagar än mammor
  • Pappor kräver att erkännas faderskap och att få umgås med sina barn
  • Singelkvinnor får inte inseminera sig med statliga subventioner
  • Sedlar föreställande män har högre valör än sedlar föreställande kvinnor
  • Män vill slippa smutskastas i media
  • Det finns en internationell mansdag
  • Män tittar på kvinnor som klär sig sexigt i offentligheten
  • Nobelpristagare i medicin säger sanningen om hur män & kvinnor fungerar
  • Dinosauriehonorna i Jurassic World äter bara män
  • Miss Pacman har rött läppstift (säger en kvinna med rött läppstift)
  • Feminister från våg 1-2 ifrågasätter rimligheten i våg 3-4

(Jag lämnar detta inlägg öppet. Fler exempel kan tillkomma)

Public Service haveri

Det har varit mycket konstigheter i Sveriges Radio och Television på sistone. Det har förvisso pågått länge, men på senare tid är känslan att det eskalerat bortom all rimlighet. Hela tiden finns de där små subtila grejerna, som den ständiga feministiska agendan i nyheterna, eller att programledarna i Bolibompa tycks handplockade att vara vad som helst utom vita heterosexuella män. Dessa individer är förvisso duktiga på sitt jobb, så där finns egentligen inget att klaga på, men det blir ändå så genomskinligt att de kvoterats dit i överskott, annars hade ca 80% varit helsvenskar om de skulle spegla befolkningen på ett statistiskt vis. Ännu värre är det på Sveriges Radio, i synnerhet på P3, som blivit mer eller mindre olyssningsbar de senaste åren. Till skillnad från Bolibompas programledare är inkompetensen hos P3-pratarna bitvis monumental.

Men jag börjar med SVT, så går vi vidare med några exempel från SR längre ner. För bara ett par veckor sen gick SVT ut med nyheten på morgon-TV om att de granskat ett antal börsbolags styrelser och funnit att de bestod av en majoritet vita svenska män. Något granskarna missat är att det inte gick särskilt många afrikaner, eller ens kvinnor, på Handels eller KTH på 70- och 80-talet, när ledamöterna i dagens styrelser la grunden för sina karriärer. Men det stora problemet som jag ser det, är att public service beskriver namngivna personers kön och hudfärg i termer av ‘bra’ och ‘dåligt’. En annan aspekt är att styrelsens sammansättning rimligen inte angår någon annan än aktieägarna. Det stora reportaget var tänkt att sändas på kvällen samma dag, men ställdes in efter alla påpekanden om dess osaklighet.

Vad är problemet?

Vad är problemet?

Sveriges Radios grodor har varit ännu fler, jag nämner bara några exempel. För nåt år sen gjorde de t.ex. ett reportage om att en av deras f.d. anställda var så fattig att hon knappt hade råd med mat. Problemet hade förstås kunnat lösas genom att återanställa vederbörande, men de nämnde varken hennes koppling till SR eller att hon ägde en bostadsrätt i centrala Malmö, som utan vidare skulle kunnat lösa hennes ekonomiska problem om hon sålde och flyttade ut i förorten.

I december sände P3 ett program med Emma Knyckare, där hon gjorde narr av manliga författare som tagit livet av sig. Inslaget var så smaklöst att Sveriges Radio kände sig tvungna att gå ut med en halvhjärtad ursäkt.

För några veckor sen frågade Helena Groll Israels ambassadör om inte judarna hade något eget ansvar i det utbredda judehatet i Europa, i genomseriösa Studio Ett i P1. Även där var ansvarig utgivare tvungen att gå ut med en offentlig ursäkt.

Och nu i fredags kom den senaste grodan, där P3:s Tankesmedjan kallade bl.a. Alice Teodorescu ‘husblatte’ och bland en massa andra smaklösa liknelser spydde galla på henne för att hon var flitig i skolan (till skillnad från programledarna, får man anta). Där har ansvarig utgivare framfört flera uttalanden som snarare är bortförklaringar än ursäkter.

Gemensam nämnare för de tre sistnämnda grodorna är att de i efterhand har redigerats bort av SR, i syfte att skademinimera och förfalska sin historia. Det står ganska klart att SR och SVTs vänstervridning ökat på senare år. Detta leder in på diskussionen om vilket public service-bolagens politiska uppdrag egentligen bör vara? De bekostas ju av våra gemensamma statliga medel.

Vilken politisk färg ska SR och SVT uppvisa?

  1. Ingen
  2. Alla
  3. Regeringens
  4. Oppositionens
  5. Alltid vänster
  6. Alltid höger

1 eller 2 är i min mening att föredra. 3 eller 4 är intressanta alternativ. Men 5-6 är fullständigt horribla. Under Alliansens regeringsperiod tycks tanken hos framförallt P3 möjligen ha varit att sträva mot alternativ 4 ovan. Men om den policyn var seriös, borde Ung Vänster nu lämna över radiokanalen P3 till KDU när vänsterregeringen tagit över. Det har de senaste veckorna blivit pinsamt uppenbart att det är alternativ 5 som gäller. Detta torde vara oförenligt med Sveriges Radios officiella uppdrag, som rimligen är alternativ 1 eller 2.

AVGÅ ALLA!

Trollkonstnärerna

Gårdagens attentat mot en paneldebatt i Köpenhamn, aktualiserar frågan om konstens och det fria ordets existensberättigande och vilken möda samhället ska lägga på att försvara dess utövare. För en del konstnärer är själva provokationen konstverkets huvudsakliga innehåll, varvid ingen större ansträngning läggs på att skapa verkshöjd hos de alster som förevisas. Folk som bara vill provocera, utan att tillföra samtalet nåt av värde, brukar på internet kallas ‘troll’, så de konstnärer som gör det skulle kunna kallas ‘trollkonstnärer’. Här följer några exempel.

Johanna Rytel

Vid en kupp mot Fröken Sverige 2001, där hon sprang upp på scenen med skylten GUBBSLEM, satte Johanna Rytel myror i huvudet på många, samtidigt som hon myntade ett nytt okvädningsord i svenska språket. Fröken Sverige var ju en tävling för tjejer, arrangerad av en tjejtidning, med mestadels tjejer i publiken. Gubbar hade väldigt lite med saken att göra, så gubbslemsskylten kändes åtminstone för mig tämligen malplacerad. Kuppen bidrog till att Vecko-Revyn senare slutade arrangera tävlingen. Bingo Rimér tog över ett tag, men insåg snabbt att hans manliga publik var helt fel målgrupp för en intern tjejfest. Numera är galan nerlagd och dess roll som Vecko-Revyns tjejfest har tagits över av Blog Awards, en gala på ungefär samma intellektuella nivå som Fröken Sverige. Johanna Rytel har fortsatt provocera på många andra sätt, bland annat med abortkonst, att bara ligga med svarta för att markera hur mycket hon hatar vita män, samt att visa musen för en katt.

Johanna Rytel

Johanna Rytel

Lars Vilks

Under decennier var Lars Vilks mest känd för den anskrämliga drivvedsskulpturen Nimis i naturreservatet vid Kullaberg, som han anlade 1980 och har fortsatt snickra på sedan dess. Myndigheterna har försökt stoppa bygget på juridisk väg men hittills inte lyckats. Vilks betraktar de juridiska processerna som konstprojektets huvudsakliga beståndsdel. Men i spåren av kontroverserna kring Muhammed-karikatyrerna 2005, ritade han 2007 några bilder av profeten Muhammed som ‘rondellhund’. Många av de ursprungliga Muhammed-karikatyrerna bjöd åtminstone på någon slags intellektuell stimulans med träffsäker satir, medan Vilks streckgubbe var så banal och långsökt att provokationen var dess enda poäng. Vilks mordhotades av muslimska ledare och flera attentat mot honom har stoppats av polisen. Han undkom även gårdagens attack i Köpenhamn, medan flera poliser skottskadades och en förbipasserande man sköts ihjäl.

Med dessa simpla pennsteck drog Lars Vilks på sig en Fatwa

Med dessa simpla pennsteck drog Lars Vilks på sig en Fatwa

Anna Odell

Anna Odell blev kändis när hon hotade att hoppa från en bro i Stockholm, varvid hon blev akut intagen på psyket. Senare framkom att hon bara fejkade psyksjuk och att detta var en del i hennes examensarbete, som var en film om ”maktstrukturer inom psykvården”. Hon dömdes till 50 dagsböter för kuppen. Senare verk av Odell har hållit högre klass och filmen Återträffen har hyllats och prisats både i Sverige och utomlands.

Anna Odell dömdes till 50 dagsböter för att ha spelat självmordsbenägen

Anna Odell dömdes till 50 dagsböter för att ha spelat självmordsbenägen

Itziar Ozkariz

Denna spanska performance-artist bosatt i New York, fick 10.000 kr och betald resa, för att kissa på scenen vid en festival i Umeå. Hustrun hälsar att hon kunde gjort detsamma mot en back öl och en tågbiljett, så hade skattebetalarna sparat många sköna tusenlappar.

Itziar Okariz

Itziar Okariz

Dan Parks

Många av Dan Parks verk är närmast att betrakta som klotter och skadegörelse, då de likt Lars Vilks Nimis anslås på offentliga platser utan tillstånd. Men det är lagen om hets mot folkgrupp som gör honom mest kontroversiell, då han försöker tänja lagens gränser genom att anspela på nazisterna koncentrationsläger och kolonialismens negerslavar. Ett flertal gånger har han blivit åtalad, några gånger fälld och torde vara den enda nu levande konstnären i Sverige som suttit i fängelse för sin konst.

Dan Parks tar ställning för ett omdebatterat bakverk

Dan Parks tar ställning för ett omdebatterat bakverk

Elisabeth Ohlson Wallin

Till skillnad från de flesta andra här, finns inget att anmärka på verkshöjden hos Elisabeth Ohlson Wallin, hon är en erkänt skicklig fotograf som ofta anlitas att porträttera svenska kändisar. Men provokationen är ändå det centrala i hennes friare skapelser. Utställningen Ecce Homo 1998, där Jesus och lärjungarna gestaltades som nutida läderbögar och transvestiter, gjorde henne känd för massorna. När Sveriges dåvarande ärkebiskop KG Hammar tillät att utställningen visades i Uppsala Domkyrka, ställde påven in hans inbokade audiens i Vatikanen. Numera har hon även börjat provocera islam och hennes fotografier måste därför förhandsgranskas för att bedöma eventuell hotbild mot utställningar där hon deltar.

Elisabeth Ohlson Wallin slog genom med Ecce Homo

Elisabeth Ohlson Wallin slog genom med Ecce Homo

Oleg Kulik

Denne i Moskva bosatte ukrainare blev omtalad i Sverige när han i Stockholm 1996 ställde ut en kedjehund med hundkoja, där han själv spelade hunden. I sitt liv som hund bet han förbipasserade besökare i benen, samt slet sig loss och förstörde andra konstverk i utställningen.

Oleg Kulik bör hållas kopplad

Oleg Kulik bör hållas kopplad

Inna Chevchenko

Den liberalfeministiska Femen-rörelsen, vars samhällskritiska verktyg är att visa pattarna i tid och otid, leddes inledningsvis av en ukrainsk man som handplockade tjejer efter deras kvalitet som ‘centerfold-material’, men Inna Chevchenko har senare tagit över som global ledare när rörelsen spridit sig till Västeuropa och mellanöstern. Hon blev känd för världen när hon iklädd endast trosor gick loss med motorsåg och fällde ett träkors som var minnesmärke över Stalins offer i Ukraina. Senare aktioner har varit mindre våldsamma, men hon väcker fortfarande uppmärksamhet där hon och hennes tjejer drar fram. Religiös konservatism är deras främsta måltavlor. Igår var det just Chevchenko som höll anförande vid en paneldebatt om yttrandefrihet och hädelse, när attentatet som tror vara riktat mot Lars Vilks inleddes.

Inna Chevchenko till höger, demonstrerar mot Muslimska Brödraskapet utanför Egyptens ambassad i Stockholm 2012

Inna Chevchenko till höger, demonstrerar mot Muslimska Brödraskapet utanför Egyptens ambassad i Stockholm 2012

Slutord

Inom yttrandefrihetens ramar bör det vara fritt fram både för konstnärerna att framföra sin konst och för oss andra att håna och smäda dessa ‘trollkonstnärer’ för dålig smak, usel kvalitet eller kontroversiella ställningstaganden. Rättsliga åtgärder bör även följa i de fall när konstnärerna skadar andras egendom, stör andras möten eller rentav biter folk i benen. Jag är heller inte särskilt villig att skjuta till skattemedel för att bekosta deras konstnärskap, men så länge de försörjer sig på egen hand har jag inga invändningar. Samtidigt bör samhället vara skyldigt att skydda konstnärerna mot fysiska attacker, för trots att en del av deras konst må vara osmaklig eller usel, bör de ha full rätt att skapa och sprida den. Provokation och hädelse bör ej vara brottsliga, så länge som de inte gör fysisk skada.

Årets värsta manshat 2014

För ett år sen samlade jag 2013 års mest manshatiska texter och valde ut de tio värsta till en sammanställning, som blev ett av årets mest lästa inlägg. 2014 har jag bara samlat de uttryckligen hatiska texterna och lämnat det mer subtila manshatet därhän. Totalt fick jag ihop 22 punkter på den listan. Nedan har jag valt ut de tio värsta.

Samtliga är texter som publicerats i stora kommersiella medier med ansvarig utgivare. Skribenterna är antingen avlönade eller skriver i egenskap av officiella företrädare för sina organisationer. Så om nån privatperson skriver nåt i stil med ”FAN VAD JAG VILL DÖDA ALLA VITA CIS-MÄN!!!11!!!” på Facebook, Twitter, kommentarsfält eller privata bloggar, så räknas det inte hit. Då hade listan dessutom haft tusentals punkter. Endast avlönat manshat, granskat och godkänt av en redaktör, finns på listan.

2014 var året då Emma Watson höll tal till UN Women, där hon bl.a. sa detta:

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

Men svenska mediefeminister har inte förstått eller lyssnat på Emma Watson. Deras feminism handlar inte om jämställdhet mellan könen och alla människors lika värde. För dem är manshatet själva kärnan i feminismen, vilket illustreras med nedanstående texter. De listas i kronologisk ordning, utan inbördes rankning.

1) Expressen 2014-02-13: Ann-Charlotte Marteus – Bilen är en man

Ann-Charlotte Marteus radar upp invektiv och nedsättande formuleringar när hon spyr galla över bilismen. Och vem den skyldige är, gör hon ingen större hemlighet av. Mannen förstås! För något fler män än kvinnor kör ju bil till den plats där de tillbringar dagarna för att dra in familjens hushållskassa, och då är förstås alla män skyldiga och alla kvinnor oskyldiga, eller hur? Hon skriver att ”Män kör 50% mer bil än kvinnor”, vilket för den räknekunniga betyder att könsfördelningen är ca 60/40, med andra ord inom ramarna för statsfeminismens numeriska jämställdhetsmål att vardera könet ska vara representerat till minst 40% i varje samhällsposition.

…det testosteronglittrande pärlbandet…en armé av män som sitter i var sin jädra hög med skrot. Ett till två ton skrot per näsa. Livsfarligt skrot, om det träffar en gångtrafikant eller cyklist. Miljöfarligt skrot som förstör atmosfären och våra lungor Är detta ett skämt?! …bygga massor med breda fula vägar…avgassprutande stålschabrak…den dummaste idén sedan Doramad…den är ett fossil från ett ohållbart, patriarkalt 1900-tal…strukturerna finns kvar, förstärkta av Volvoromantik… (Ann-Charlotte Marteus i Expressen)

2) Nyheter24 2014-03-03: Irena Pozar – Män måste backa ta ett steg åt sidan och hålla käften

Inför 8 mars brukar det drösa in hatiska krönikor nästan varje dag. Irena Pozar ger direktiv om hur feministiska män ska agera. De ska kliva tillbaka och hålla käften. Vi som läst på om hur människan fungerar, inser att det leder raka vägen till ”friendzone”. Som SCUM-skådisen Andrea Edwards så målande beskrev feministiska män i dokumentären Fittstim”Å gud vad gulliga dom är, men dom vill man ju inte ligga med!”. Män som följer Irenas uppmaning fastnar i Genusfällan, och får frustrerade stå bredvid och se på när Irena och hennes kompisar dejtar de självsäkra och manliga männen.

3) Nyheter24 2014-05-20: Totte Löfström – Ja jag hatar män

Manshat manifesteras ofta genom att personen uttryckligen säger sig hata män. Eller så tror de att de ska komma undan genom att linda in sitt hat i abstrakta begrepp som ”manlighet” eller ”mansnormen”, som om det ändå inte var just män, alla män, som var hatets måltavla. Totte Löfström sällar sig här till ännu en i raden som tror att mansnormen utgörs av svineri och kriminalitet, d.v.s. att undantaget är norm.

4) Aftonbladet 2014-04-12: Fredrik Virtanen – Låt bara kvinnor rösta, män vet inte sitt eget bästa

Nöjesskribenten Virtanen, urtypen för den svinige och självgode ”Kulturmannen”, har på outgrundliga vägar avancerat till ledarsidorna på nordens största tidning. Där har han snabbt rättat in sig i ledet bland de andra kapten klänningarna och skriver ofta misandriska eller radikalfeministiska texter. I denna krönika försöker han sig på ironi och blir ännu ett offer för Poes lag, där extremism tenderar att bli en parodi på sig själv och det är omöjligt att skilja satir från verklighet.

5) Expressen 2014-10-20: Lars LindströmJag är inte rädd för feminismen, jag är skräckslagen för mansrörelsen

Lars Lindström har nog missuppfattat vad mansrörelsen går ut på, då han tror att den ”…begår grova sexövergrepp på förskolebarn, säljer, köper och utnyttjar tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.” Är det möjligen kalifatet Daesh han menar? Så här beskriver han det manliga privilegiet: ”Svenska flickor har bättre betyg än pojkar. Tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning. Kvinnor lever längre än män. Män kör ihjäl sig och andra oftare. Män super sönder sig mer frekvent. Män har färre nära vänner, och dubbelt så många män som kvinnor tar livet av sig. Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda. Kvinnor läser dessutom fler böcker och går oftare på teater. Om man inte bara är ute efter makt och pengar verkar det roligare att vara kvinna: bättre betyg, högre utbildning, fler vänner, mer kultur, färre slagsmål och längre liv.” Privilegier, var det ja. Har dom inga korrekturläsare på Expressen?

6) Nyheter24 2014-10-30: Totte LöfströmDet enda som är värre än män är gubbar

Debattsidorna på Nyheter24 med redaktören Totte Löfström i spetsen har under 2014 seglat upp som en av manshatets största megafoner i Sverige. Och det handlar inte om några subtila inlindningar. De meddelar i klartext att de hatar män. I denna krönika specifikt pensionsfärdiga män, s.k. gubbar. Samtidigt uppstår viss ironi när den öppet hatiska artikeln publiceras under ”Näthatsfria veckan” på Nyheter24.

7) Nyheter24 2014-11-18: Mohamed TouzariNu kör vi en mansfri månad på krogen

Efter en krönika som beskriver hur sviniga vissa män är på fyllan, kommer följande slutkläm: ”Jag är redo för att ta ett steg tillbaka i en månad, sitta hemma och fundera över vad jag och andra individer som identifierar sig som män egentligen sysslar med. Tänka på vilken kultur och norm vi är en del av och sprider.” Vad Mohamed egentligen menar, är att han själv tänker ta en vit månad, efter att han ställde till med ännu en skandal och hamnade i fyllecell för inte så längesen. Som om inte det vore nog, så raderades hela kommentarsfältet till krönikan efter att en läsare påpekat att Touzari häromåret dömdes i tingsrätten för misshandel och ofredande av två kvinnor. En ny Kapten Klänning i vardande, som försöker slippa personligt ansvar genom att projicera sina egna brott på hela ”manligheten”?

8) Nyheter24 2014-11-19: Vi hatar Internationella Mansdagen!
Dagen till ära, gick redaktionen på Nyheter24 bananas och publicerade en hel serie artiklar som hatar män och ifrågasätter mäns rättigheter. Jag orkar inte ens citera skiten, utan bara länkar dit. Egentligen borde jag inte ens göra det, eftersom det är klicken de tjänar pengar på. Arga läsare ger fler annonsörer. Detta är dessutom bara hälften av de negativa artiklarna, de allra värsta:
Världen behöver inte fler mansdagar
Klart ni ska ha en egen dag – tack alla män
14 personer som inte hanterar mansdagen så bra

9) Sveriges Radio P3 2014-12-15: Emma Knyckare EXTRA! Lista på manliga kränkta författare

Den här texten var så smaklös att Sveriges Radio kände sig tvungna att radera den transkriberade versionen och publicera en halvhjärtad ursäkt. Den ursäkten var dock högst symbolisk, för i skrivande stund finns själva radioprogrammet kvar på nätet, där det aktuella stycket börjar vid ca 13.30 in i programmet. Förutom att vara full av språk- och faktafel, utmärker sig texten genom att grovt håna ett antal manliga författare för att de begått självmord. Endast män förstås, att ta med Karin Boye på listan vore otänkbart. Skärmdumpar på texten har bevarats till eftervärlden på bl.a. bloggarna Toklandet och Ekvalist. Programmet och de bakomliggande mekanismerna till hur såna här fadäser kan uppstå, får även sina fiskar varma av Jonas Thente på DN. Emma Knyckare har gjort sig känd för att vilja kvotera kvinnliga komiker (d.v.s. sig själv) och den här texten visar varför hon skulle ha svårt att få gig annars.

10) DN 2014-12-27: Annika Persson – Estradpoeten äntrar en ny scen

Artikeln är en intervju med poeten och författaren Olivia Bergdahl, om hennes tankar och inspirationskällor. En tämligen harmlös text, om det inte vore för slutklämmen: ”Men ändå är det här en feministisk bok, eller? – Ja, alla män dör ju.” Inget ifrågasättande, inga jobbiga motfrågor från intervjuaren. Glöm allt vackert tal om att feminismen står för jämställdhet mellan könen och människors lika värde, som Emma Watson påstod i FN. Här erkänner två feminister i Sveriges största morgontidning vad feminismen egentligen går ut på: Alla män ska dö! Olivia Bergdahls tveksamma manssyn har granskats förr, av MarielGenusdebatten.