Nord & Syd

Feministerna i Nord marscherar mot sexisterna i Syd

Feministerna i Nord marscherar mot sexisterna i Syd

130 miljoner tittare på 4 dagar – bara en atombomb kan sätta stopp för sexismen i Syd!

Dagens snackis på jobbet är för övrigt att våra konkurrenter gjort en agressiv produktplacering på ett par ställen i videon, så uppenbart att jag tror de är huvudsponsor. Kommentar från vår ‘brand manager’: – Ska vi göra samma sak måste vi hitta en bättre artist. Men det når troligen inte lika många tittare.

Relaterat
Också relaterat

Annonser

Play it safe

Jag hade egentligen tänkt skriva något långt och seriöst idag, men än en gång har tiden gått till att läsa och kommentera på andra bloggar. Det har varit full rulle i bloggosfären och jag kan framför allt rekommendera Toklandets debatt med feministen Malin Michea om mansrollens (påstådda) koppling till våldtäkter, som började på twitter igår, fortsatte med Micheas krönika på Source där hon är redaktör och kulminerade på Toklandets blogg där Michea själv deltog flitigt. Kommenteras även av Erik på Genusdebatten i två inlägg: del ett och del två. Ett tidigare inlägg jag själv skrivit på detta ämne hittas här.

En annan intressant diskussion pågår med nya välartikulerade bloggaren Hanna Kjellberg, som i sitt senaste inlägg ger sin definition på vad hon tycker feminism är. Manosfären håller förvisso inte med henne om särskilt mycket, vilket bl.a. kan utläsas i Bittergubbens och Aktivarums repliker, men eftersom hon har så artig framtoning och god intellektuell kapacitet, så finns där potential för många givande diskussioner framöver.

Men eftersom mitt eget planerade inlägg skjuts på framtiden, så kommer här istället ett litet pryltips för mannen som redan har allt:

Mata inte trollen

Idag har den mesta av min webbtid gått till att konsumera snarare än att producera, för det har skrivits spaltkilometer idag. Samtidigt har bloggen överträffat gårdagens redan överlägsna besöksrekord. Jag tackar Svenska Dagbladet och Twingly Ping för draghjälpen.

Kvinnor är onda. Hata dom!

Kan detta vara förklaringen till kvinnohatet?

Allra bäst är Juggen, som skriver om sin personliga mailväxling med skådespelerskan Andrea Edwards i samband med SCUM-debatten 2011, och hur hon i gårdagens Uppdrag Granskning på ett mycket ohederligt sätt försökte ge sken av att han var en av hatarna. Vi som följde Medborgare X när det begav sig vet att hon var ohederlig på fler sätt i gårdagens program, när hon inte berättade att ‘hotet’ hon läste upp och låtsades vara rädd för, i själva verket var en travesti på den grovt misandriska teatermonolog hon själv valt att framföra.

Själv skrev jag en kommentar på Genusdebatten som jag vill återposta här, eftersom den kort och koncist sammanfattar var jag själv står i näthatsfrågan:

Det mest beklämmande är inte att de otäcka trollen finns, det är att den seriösa kritiken ignoreras, ofta genom att klumpas samman med trollen.

Ett talande exempel är ‘Gubbplogat’ i Arbetarbladet i december. Kommentarsfältet innehöll över 100 svar, varav de flesta på ett artigt och sakligt sätt förklarade varför krönikören hade fel. Men när hon i nästa krönika skulle bemöta kritiken handlade det bara om knulla, fitta och bajs.

Jag tycker förvisso att Pär Ström tidvis uppträdde likadant, om än inte lika flagrant. I stället för att smula sönder den mest seriösa kritiken han fick, från ‘de fyra nationalekonomerna’, vilket jag är säker på att han lätt kunnat göra, så skrev han om bilder på avskurna kukar och tweets om ‘rötet pisshuve’.

Den som väljer att debattera mot trollen i stället för de seriösa kritikerna har själv valt debattnivå.

En som är på min våglängd i näthatsfrågan är feministen Hanna Fridén, som bloggar på Nyheter24. Hon är en av väldigt få i medieeliten som är väldigt tydlig med att näthatet inte är en könsfråga, utan bara något som ser olika ut beroende på vilket kön offret har, när hon skriver:

I mäns fall rör det ofta ett kok stryk, att deras arvslag är så illa att de aldrig kommer få föröka sig eller utlägg om deras påstått pyttelilla penis. Vad gäller kvinnor rör det hur ful hon är, eller hur hon minsann ska knullas rejält. Ibland ofrivilligt från hennes sida, ibland med ord som förklarar vilken slampa hon är. (Hanna Fridén på Nyheter24)

Hon föreslår även en lösning på problemet som är lite annorlunda än många andra skribenters:

Det här är inte en krönika som uppmuntrar till att ignorera troll eller ens att man ska sluta slösa energi på hatare. Den handlar snarare om att jag önskar att kvinnliga kollegor inom media ska inse vilket inflytande och makt de har, vårda sitt inflytande, känna sig trygga i vetskapen om sin position. Att förstå vilken tjänst man gör hatarna när man får såna brev till en fråga om näthat mot kvinnor. Ni ger dem uppmärksamhet, självförtroende, och alla skäl i världen att fortsätta med samma taktik. (Hanna Fridén i Nyheter24)

Fler blogglänkar: Kimzha Bremer, Toklandet, Susanna Varis, Susanna Varis igen, Aktivarum, Ann Helena Rudberg, och hundra andra jag missat att nämna.

Jag har även lagt till de värsta exemplen från dagen i länksamlingen Misandri 2013, de som väldigt tydligt uppfyller kriteriet ‘att osynliggöra män som offer för ett problem som drabbar båda könen’ (vilket Hanna Fridén tycks vara en av få medieskribenter som förstår). Det skrivs dock så mycket i detta ämne att ett stort antal vinklade artiklar kommer att slinka genom fingrarna. Det bjuder jag på, det ser ändå ut att bli minst 300 exempel på misandri i media innan året är slut.

Feministisk könsrock

Förra veckan postade jag en av de mest ökända chauvinist-låtarna med landsbygds-bornas nationalskald Eddie Meduza, för att illustrera hur bonnigt det är att ersätta ordet ‘man’ med könlösa ordet ‘en’, som vissa Stockholmsfeminister inklusive nedan nämnda Kakan nu börjat göra.

För balansens skull ska jag posta några feministiska könsrockare också. Om man marknadsför sexistisk satir åt ena hållet har man ju avsagt sig rätten att klaga när den riktas åt andra hållet*. Lilla Lovis talar förvisso aldrig om feminism i sina intervjuer, hon är bara allmänt gränslös, men många tolkar hennes videos som feministisk revanschism, framför allt låten jag postar här, med strofer som ‘Det är inte våldtäkt alls om den som våldtar är en tös!’. Kuriosa är att hon bodde i samma trappuppgång som könsrockslegendaren Ånkel Kånkel, utan att veta vem han var förrän han dog. Hon visste bara att grannen också var musiker.

Kakan och Julia som livnär sig på våra TV-licenspengar är däremot uttalade feminister. I en annan video springer de omkring med stora strap-on dildos och tror att det ger dem rätt att svina fritt. I den här videon dissar de fula killar och tror förmodligen att de gör en spegel på hur killar behandlar tjejer.

Edit: Av någon anledning lyckas jag inte bädda in videon Fula Killar, så länken till SvT finns här.

Det jag själv finner mest humoristiskt är, att det som skaparna av de här videorna förmodligen avser att vara ren ironi, är i själva verket en tämligen korrekt verklighetsbeskrivning av Sverige idag.

‘Det är inte våldtäkt alls om den som våldtar är en tös!’ är ju den allmänt rådande opinionen. Undantag finns förstås, men visst har påståendet mycket sanning i sig.

Och strofen ‘Om fula killar tafsar är det äckligt, eeuuww, om snygga killar tafsar är det sexigt’, torde också vara brutalt uppriktig. Om en tjej får uppmärksamhet från alfahannen säger hon bara ‘Tihi’, men om den blyga friendzonekillen försynt ber om en tryckardans blir det hånskratt.

Bloggvänner som inte gillar Kakan: Susanna Varis, Ekvalist

* Eftersom de flesta mediefeminister inte hyllar principfasthet, yttrandefrihet och åsiktsmångfald på samma sätt som jag, så har jag lagt till Fula Killar i länksamlingen Misandri 2013, trots att jag egentligen tycker den är rolig.

Liberal feminist?

Med anledning att Sverige idag fått en ny jämställdhetsminister från det liberala partiet, som dessutom säger att hon är feminist, så finns det anledning att kolla upp vad den liberala feminismen egentligen står för. För man får väl anta att hon inte bara är feminist, utan även liberal? För oss bloggande hobbydebattörer är Wikipedia en källa god nog.

Liberal feminism asserts the equality of men and women through political and legal reform. It is an individualistic form of feminism, which focuses on women’s ability to show and maintain their equality through their own actions and choices. Liberal feminism uses the personal interactions between men and women as the place from which to transform society. According to liberal feminists, all women are capable of asserting their ability to achieve equality, therefore it is possible for change to happen without altering the structure of society. Issues important to liberal feminists include reproductive and abortion rights, sexual harassment, voting, education, ”equal pay for equal work”, affordable childcare, affordable health care, and bringing to light the frequency of sexual and domestic violence against women. (Wikipedia om Liberal Feminism)

Det mesta ovan skulle nog t.o.m. Pär Ström skriva under på, trots att han ofta kallades antifeminist av sina motståndare. Av ovanstående definition kommer jag till slutsatsen att en liberal feminist är en ekvalist (jämställdist) som fokuserar på kvinnofrågor. Och som jag tidigare påstått så gick den liberala feminismen i mål i Sverige redan 1983. Det är kanske därför de liberala feministerna är så tysta i dagens debatt och radikalfeministerna tagit över? Låt oss kontrollera ovanstående mål mot verkligheten.

Issues important to liberal feminists include:

  • Reproductive and abortion rights – P-medel och abort är fria i Sverige
  • Sexual harassment – Sextrakasserier är förbjudet
  • Voting – Kvinnor fick allmän villkorslös rösträtt före män i Sverige
  • Education – All utbildning är öppen för kvinnor (men inte för män) 
  • ”Equal pay for equal work” – Vi har lika lön för lika arbete. Beviset finns här.
  • Affordable childcare – Dagis finns åt alla, till starkt skattesubventionerat pris 
  • Affordable health care – Sjukvård finns åt alla, till starkt skattesubventionerat pris
  • Bringing to light the frequency of sexual and domestic violence against women – Jag ser inte syftet med den ensidiga fokuseringen på kvinnliga offer, men går det en dag utan att tidningarna skriver om detta?

Så, vad jag kan se är mitt påstående korrekt, den liberala feminismen gick i mål för decennier sedan. Så vad ska en liberal feminist syssla med som jämställdhetsminister? Mansfrågor kanske? PM Nilssons mansutredning pågår ju fortfarande. Vi kollar vad hon säger:

Det saknas inte arbetsuppgifter. Överst på min lista vill jag sätta skillnaden i lön mellan män och kvinnor. Även sexualiserat våld mot kvinnor. Men jämställdhet är också pojkar och mäns villkor, säger hon och menar att det därför passar särskilt bra att hon också ansvarar för förskolan. (Maria Arnholm citeras av SvD)

Lönefrågan måste vara jämställdhetsdebattens version av Godwins Lag, den dyker alltid upp. En oerhört seglivad myt. Men innan jag ska tro på den måste någon förklara för mig varför det jobbar så många män i industrin, ifall det skulle vara billigare att anställa kvinnor för att göra samma jobb? Och vad det lönediskriminerande företaget heter, så att man kan polisanmäla den ansvarige chefen?

Sexualiserat våld mot kvinnor är redan förbjudet. Ja, allt våld är redan förbjudet, både mot män och mot kvinnor och oavsett om det är sexualiserat eller inte. Såvida det inte gäller frivilliga lekar inom ramen för BDSM och liknande. Så vad tänker ministern göra, rent konkret? Bara #prataomdet? Mer utredningsresurser till polisen? Eller mer pengar till genusindustrin, så som Sabuni redan plöjt ner en miljard kronor i ett svart hål som inte gett några resultat i utfallet? Man blir ju lite orolig när hon säger detta:

 Jag ser att det finns maktstrukturer i samhället som innebär att män är överordnade och kvinnor underordnade. (Jämställdhetsminister Maria Arnholm)

 

Skildringar av sexualiserat våld säljs på ICA och Coop, till en kvinnlig publik. Vad gör ministern? Ingenting får vi väl hoppas, i yttrandefrihetens namn.

Skildringar av sexualiserat våld säljs på ICA och Coop, till en kvinnlig publik. Vad gör ministern? Ingenting får vi väl hoppas, i yttrandefrihetens namn.

Först i tredje hand nämner hon pojkars problem i skolan, men det är ju bättre än att inte ta upp det alls. Vad det får för konkret betydelse får vi väl se. Jag är säker på att Mats Olsson i Malmö kommer att fortsätta punktbevaka frågan för bloggosfärens räkning, vilket han t.ex. gjorde både snabbare och bättre än de journalister som har betalt för att granska makten, när Skolverket nyligen släppte sin utredning om mansrekrytering till förskolan. Sen har vi ju PM Nilssons utredning att invänta.

Fler blogglänkar: Toklandet, Susanna VarisMaukonen, Ekvalist, Genusdebatten, Treve, Motpol,

Året var 1983

2013 inleddes med total idioti, när Aftonbladet tyckte att Bräcke, vars jämställdhetsindex i kommunfullmäktige ligger långt ner på plats 131 i riket, är bäst i Sverige eftersom kvinnorna är i majoritet.  Nu är det åter dags för en journalist att visa bristande logik  och än en gång är det Aftonbladet som står för dumheten.

Nytt år, samma idioti

Krönikören Åsa Erlandsson skriver i kvinnoavdelningen Wendela att ‘Jämställdheten har inte gått för långt ‘. Oavsett om man likt ekvalisterna förespråkar jämställdhet de jure, alltså att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, lika skyldigheter och lika värde, eller om man likt den svenska statsfeminismen förespråkar jämställdhet de facto, alltså att män och kvinnor ska vara lika många överallt, så kan jämställdhet per definition inte gå för långt, den kan bara anses råda eller inte råda. Det finns bara en punkt där vågen är i balans. Det numeriska jämställdhetsmålet brukar förvisso ha en tolerans mellan 40 och 60%, så den balanspunkten är ganska stor, men ni fattar nog poängen – Antingen så är det jämställt eller så är det inte.

Att något har ”gått för långt” låter ju inte alls bra. Det brukar betyda att det finns skäl att bli orolig. Ta skydd. Kräva åtgärder. Ropa på polis. Och framförallt: Det betyder att det finns en gammal och mycket bättre tid som man längtar tillbaka till nu när allt har gått överstyr. Så nu ber jag om er hjälp. Till vilket årtal borde vi skruva tillbaka tiden för att få ordning på den här jämställdheten som har skenat iväg? Vilken tid är det som är idealet? (Åsa Erlandsson i Aftonbladet)

Erlandsson borde läsa på vad ordet jämställdhet betyder. Felet hon gör är att förväxla jämställdhet med feminism. På den tid när Sverige kunde anses övervägande manschauvinistiskt, när kvinnor hindrades av regler och lagar på olika sätt, så var feminismen en väg att färdas för att komma närmare jämställdhetsmålet. Men 1983 avskaffades de sista yrkesförbuden för kvinnor, så man kan säga att det var året när feminismen gick i mål, åtminstone den liberala feminismen som anses vara den ursprungliga varianten. Sedan 1983 har svenska kvinnor alla rättigheter som män har. Kvar fanns dock ett antal unika rättigheter för kvinnor och unika skyldigheter för män, en obalans som hade behövts rättas till för att uppnå jämställdhet. Så inte heller då var det ordning på jämställdheten, som Erlandsson efterlyser i citatet ovan. Och sedan 1983 har feminismen definitivt gått för långt. I stället för att få ordning på jämställdheten genom att avskaffa den kvarvarande mansdiskrimineringen, har feminismen sedan dess tagit oss längre bort från jämställdhetsmålet, genom att inrätta fler unika rättigheter för kvinnor. För den som vill veta mer om dessa unika rättigheter för kvinnor, kan jag rekommendera Pär Ströms bok Mansförbjudet, där hundratals exempel räknas upp.

Som slutord till Åsa Erlandsson vill jag säga detta: Vägen till att uppnå jämställdhet är inte längre feminism. Det är ekvalism.

Jämställdism ekvalism radikalfeminism mansgrisar talibaner SCUM Valerie Solanas

Sidan om ekvalism har uppdaterats med flera nya stycken i samband med detta inlägget.

Blogglänkar: Genusdebatten (Ninni), Genusdebatten (Erik),