Liberal feminist?

Med anledning att Sverige idag fått en ny jämställdhetsminister från det liberala partiet, som dessutom säger att hon är feminist, så finns det anledning att kolla upp vad den liberala feminismen egentligen står för. För man får väl anta att hon inte bara är feminist, utan även liberal? För oss bloggande hobbydebattörer är Wikipedia en källa god nog.

Liberal feminism asserts the equality of men and women through political and legal reform. It is an individualistic form of feminism, which focuses on women’s ability to show and maintain their equality through their own actions and choices. Liberal feminism uses the personal interactions between men and women as the place from which to transform society. According to liberal feminists, all women are capable of asserting their ability to achieve equality, therefore it is possible for change to happen without altering the structure of society. Issues important to liberal feminists include reproductive and abortion rights, sexual harassment, voting, education, ”equal pay for equal work”, affordable childcare, affordable health care, and bringing to light the frequency of sexual and domestic violence against women. (Wikipedia om Liberal Feminism)

Det mesta ovan skulle nog t.o.m. Pär Ström skriva under på, trots att han ofta kallades antifeminist av sina motståndare. Av ovanstående definition kommer jag till slutsatsen att en liberal feminist är en ekvalist (jämställdist) som fokuserar på kvinnofrågor. Och som jag tidigare påstått så gick den liberala feminismen i mål i Sverige redan 1983. Det är kanske därför de liberala feministerna är så tysta i dagens debatt och radikalfeministerna tagit över? Låt oss kontrollera ovanstående mål mot verkligheten.

Issues important to liberal feminists include:

  • Reproductive and abortion rights – P-medel och abort är fria i Sverige
  • Sexual harassment – Sextrakasserier är förbjudet
  • Voting – Kvinnor fick allmän villkorslös rösträtt före män i Sverige
  • Education – All utbildning är öppen för kvinnor (men inte för män) 
  • ”Equal pay for equal work” – Vi har lika lön för lika arbete. Beviset finns här.
  • Affordable childcare – Dagis finns åt alla, till starkt skattesubventionerat pris 
  • Affordable health care – Sjukvård finns åt alla, till starkt skattesubventionerat pris
  • Bringing to light the frequency of sexual and domestic violence against women – Jag ser inte syftet med den ensidiga fokuseringen på kvinnliga offer, men går det en dag utan att tidningarna skriver om detta?

Så, vad jag kan se är mitt påstående korrekt, den liberala feminismen gick i mål för decennier sedan. Så vad ska en liberal feminist syssla med som jämställdhetsminister? Mansfrågor kanske? PM Nilssons mansutredning pågår ju fortfarande. Vi kollar vad hon säger:

Det saknas inte arbetsuppgifter. Överst på min lista vill jag sätta skillnaden i lön mellan män och kvinnor. Även sexualiserat våld mot kvinnor. Men jämställdhet är också pojkar och mäns villkor, säger hon och menar att det därför passar särskilt bra att hon också ansvarar för förskolan. (Maria Arnholm citeras av SvD)

Lönefrågan måste vara jämställdhetsdebattens version av Godwins Lag, den dyker alltid upp. En oerhört seglivad myt. Men innan jag ska tro på den måste någon förklara för mig varför det jobbar så många män i industrin, ifall det skulle vara billigare att anställa kvinnor för att göra samma jobb? Och vad det lönediskriminerande företaget heter, så att man kan polisanmäla den ansvarige chefen?

Sexualiserat våld mot kvinnor är redan förbjudet. Ja, allt våld är redan förbjudet, både mot män och mot kvinnor och oavsett om det är sexualiserat eller inte. Såvida det inte gäller frivilliga lekar inom ramen för BDSM och liknande. Så vad tänker ministern göra, rent konkret? Bara #prataomdet? Mer utredningsresurser till polisen? Eller mer pengar till genusindustrin, så som Sabuni redan plöjt ner en miljard kronor i ett svart hål som inte gett några resultat i utfallet? Man blir ju lite orolig när hon säger detta:

 Jag ser att det finns maktstrukturer i samhället som innebär att män är överordnade och kvinnor underordnade. (Jämställdhetsminister Maria Arnholm)

 

Skildringar av sexualiserat våld säljs på ICA och Coop, till en kvinnlig publik. Vad gör ministern? Ingenting får vi väl hoppas, i yttrandefrihetens namn.

Skildringar av sexualiserat våld säljs på ICA och Coop, till en kvinnlig publik. Vad gör ministern? Ingenting får vi väl hoppas, i yttrandefrihetens namn.

Först i tredje hand nämner hon pojkars problem i skolan, men det är ju bättre än att inte ta upp det alls. Vad det får för konkret betydelse får vi väl se. Jag är säker på att Mats Olsson i Malmö kommer att fortsätta punktbevaka frågan för bloggosfärens räkning, vilket han t.ex. gjorde både snabbare och bättre än de journalister som har betalt för att granska makten, när Skolverket nyligen släppte sin utredning om mansrekrytering till förskolan. Sen har vi ju PM Nilssons utredning att invänta.

Fler blogglänkar: Toklandet, Susanna VarisMaukonen, Ekvalist, Genusdebatten, Treve, Motpol,

Inkonsekvent av Sabuni

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver idag på DN Debatt att hon vill lagstifta om kvinnorepresentation i bolagsstyrelser. Jag har skrivit i kommentarfältet varför jag tycker det är ett dåligt förslag. Två gånger t.o.m. eftersom de inte släpper fram kommenterer nattetid, så den första försvann i cyberspace och dök upp först en timme efter att jag skrivit den andra.

Tre argument mot förslaget: 1) Könet är helt ovidkommande för styrelseledamöter. De representerar inte sitt kön, endast aktieägarnas intressen. 2) Liberal jämställdhet betyder lika spelregler, inte lika utfall. Svenska kvinnor har haft alla rättigheter som män sedan 1983 och har dessutom unika rättigheter som män saknar. 3) Andelen kvinnor i börsstyrelserna motsvarar andelen kvinnor med adekvat utbildning i den generation som är aktuell för styrelseuppdrag. Utfallet motsvarar underlaget. (Min kommentar till Sabuni i DN)

Har könet ett egenvärde vid yrkesutövning? Vilka relevanta egenskaper är det samtliga kvinnor har, som samtliga män saknar?

Har könet ett egenvärde vid yrkesutövning? Vilka relevanta egenskaper är det samtliga kvinnor har, som samtliga män saknar?

1) Könet är helt ovidkommande för styrelseledamöter. De representerar inte sitt kön, endast aktieägarnas intressen.

Det finns ytterst få yrken där könet är relevant. Män och kvinnor har förvisso olika egenskaper i genomsnitt, men överlappningen är så pass stor att man inte kan göra förutsägelser på individnivå. Man kan aldrig säga att ‘alla kvinnor är si, alla män är så’. Enda undantaget är väl prostitution, där könet på personalen torde ha viss relevans för verksamhetens kvalitet. Jag brukar även hävda att könsfördelningen på arbetsplatsen har betydelse i barnomsorg och skola, där barn från trasiga familjer annars växer upp utan att någonsin träffa en vuxen man, vilket gör att de skapar sina egna, ofta ursprårade mansnormer. Det resonemanget utvecklar jag bl.a. här.

2) Liberal jämställdhet betyder lika spelregler, inte lika utfall. Svenska kvinnor har haft alla rättigheter som män sedan 1983 och har dessutom unika rättigheter som män saknar.

Den ursprungliga feminismen var liberal och syftade till att kvinnor skulle få samma rättigheter som män. Det började med frågor som arvsrätt och rösträtt, fortsatte med tillträde till högre utbildning, avskaffande av kvinnorlöner och tillträde till arbetslivet. De sista yrkesförbuden för kvinnor avskaffades 1983, så man kan säga att det var året när den ursprungliga feminismen gick i mål. En rad unika rättigheter för kvinnor kvarstod dock. Sedan dess har kvinnors unika rättigheter d.v.s. mansdiskriminering bara ökat, vilket Pär Ström beskriver i sin bok Mansförbjudet.

3) Andelen kvinnor i börsstyrelserna motsvarar andelen kvinnor med adekvat utbildning i den generation som är aktuell för styrelseuppdrag. Utfallet motsvarar underlaget.

En läsare på Genusnytt har undersökt saken genom att jämföra andelen kvinnor i OMXS30-listans styrelser med andelen kvinnor bland civilingenjörer och civilekonomer som examinerades 1977 till 1990.

Andelen i OMXS30 är 25.4% kvinnor när den borde vara 25.4/0.925=27.5% Vi pratar alltså om 2.1 procentenheter. Kan dessa 2.1 procentenheter förklaras med att kvinnors livsval skiljer sig mot mäns? (Signaturen Johan på Genusnytt)

Valberedningen i Börsbolaget AB tar paus för att kyla av sig under det årliga nomineringsmötet.

Valberedningen i Börsbolaget AB tar paus för att kyla av sig under det årliga nomineringsmötet.

Sabunis debattinlägg är inkonsekvent på så många sätt att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. För det första försöker hon förena två principer som är varandras motpoler – meritokrati och lika utfall. För det andra har hon ju röstat nej till sån här skit på EU-nivå för inte alls längesen, vilket hon även nämner i artikeln. Så vad har det farit i henne nu plötsligt? För det tredje så går förslaget stick i stäv med liberalismen, den ideologi som Sabuni och hennes parti påstår sig företräda.

Uppdatering: Två dagar efter att debattartikeln publicerats meddelar Sabuni att hon avgår från både regeringen och riksdagen med omedelbar verkan. Det heter att hon vill ge sin efterträdare en chans att bli varm i kläderna inför valet, men man kan ju misstänka att tidpunkten har samband med artikeln. Antingen har någon annan i regeringen eller Folkpartiet läxat upp henne till den grad att hon inte vill vara med längre, eller så var var det planerat hela tiden och då kan man ju skriva vad för skit som helst i sitt sista utspel.

Efterträdare meddelas idag måndag kl 10. Kan vi hoppas på Pelle Billing nu? Snääälla Fredrik?

Blogglänkar: Genusdebatten, Susanna Varis, Motpol,

Året var 1983

2013 inleddes med total idioti, när Aftonbladet tyckte att Bräcke, vars jämställdhetsindex i kommunfullmäktige ligger långt ner på plats 131 i riket, är bäst i Sverige eftersom kvinnorna är i majoritet.  Nu är det åter dags för en journalist att visa bristande logik  och än en gång är det Aftonbladet som står för dumheten.

Nytt år, samma idioti

Krönikören Åsa Erlandsson skriver i kvinnoavdelningen Wendela att ‘Jämställdheten har inte gått för långt ‘. Oavsett om man likt ekvalisterna förespråkar jämställdhet de jure, alltså att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, lika skyldigheter och lika värde, eller om man likt den svenska statsfeminismen förespråkar jämställdhet de facto, alltså att män och kvinnor ska vara lika många överallt, så kan jämställdhet per definition inte gå för långt, den kan bara anses råda eller inte råda. Det finns bara en punkt där vågen är i balans. Det numeriska jämställdhetsmålet brukar förvisso ha en tolerans mellan 40 och 60%, så den balanspunkten är ganska stor, men ni fattar nog poängen – Antingen så är det jämställt eller så är det inte.

Att något har ”gått för långt” låter ju inte alls bra. Det brukar betyda att det finns skäl att bli orolig. Ta skydd. Kräva åtgärder. Ropa på polis. Och framförallt: Det betyder att det finns en gammal och mycket bättre tid som man längtar tillbaka till nu när allt har gått överstyr. Så nu ber jag om er hjälp. Till vilket årtal borde vi skruva tillbaka tiden för att få ordning på den här jämställdheten som har skenat iväg? Vilken tid är det som är idealet? (Åsa Erlandsson i Aftonbladet)

Erlandsson borde läsa på vad ordet jämställdhet betyder. Felet hon gör är att förväxla jämställdhet med feminism. På den tid när Sverige kunde anses övervägande manschauvinistiskt, när kvinnor hindrades av regler och lagar på olika sätt, så var feminismen en väg att färdas för att komma närmare jämställdhetsmålet. Men 1983 avskaffades de sista yrkesförbuden för kvinnor, så man kan säga att det var året när feminismen gick i mål, åtminstone den liberala feminismen som anses vara den ursprungliga varianten. Sedan 1983 har svenska kvinnor alla rättigheter som män har. Kvar fanns dock ett antal unika rättigheter för kvinnor och unika skyldigheter för män, en obalans som hade behövts rättas till för att uppnå jämställdhet. Så inte heller då var det ordning på jämställdheten, som Erlandsson efterlyser i citatet ovan. Och sedan 1983 har feminismen definitivt gått för långt. I stället för att få ordning på jämställdheten genom att avskaffa den kvarvarande mansdiskrimineringen, har feminismen sedan dess tagit oss längre bort från jämställdhetsmålet, genom att inrätta fler unika rättigheter för kvinnor. För den som vill veta mer om dessa unika rättigheter för kvinnor, kan jag rekommendera Pär Ströms bok Mansförbjudet, där hundratals exempel räknas upp.

Som slutord till Åsa Erlandsson vill jag säga detta: Vägen till att uppnå jämställdhet är inte längre feminism. Det är ekvalism.

Jämställdism ekvalism radikalfeminism mansgrisar talibaner SCUM Valerie Solanas

Sidan om ekvalism har uppdaterats med flera nya stycken i samband med detta inlägget.

Blogglänkar: Genusdebatten (Ninni), Genusdebatten (Erik),

Ridderlig snöröjning

Det här med snöröjning är ett hett ämne för tillfället, med tanke på väderläget i vårt avlånga genusland. Tanken att anlägga ett genusperspektiv på snöröjning är inte ny, ekvalistpionjären Joakim Steneberg skrev om ämnet redan 2006. Fast hans approach var förstås inte densamma som feministernas, han efterlyste nämligen konsekvens i feministmålet 50/50 överallt och att det därmed skulle könskvoteras kvinnor till att skotta snö, precis som det från feministhåll ställs krav på att könskvotera Nobelprisen.

Men tjänstemän vid Karlskoga Kommun gick en genuskurs häromåret och anlade därefter ett lite annorlunda perspektiv på ‘jämställd snöröjning’. Pär Ström bloggade om det och en kommunrepresentant skrev om det på Newsmill. Kommunalpamparna i Karlskoga hörde tydligen till de matematiska analfabeter som tyckte att det blev mer jämställt ju mer man premierade kvinnor. Jämställd snöröjning i deras perspektiv, blev därför att man i första hand skulle ploga och skotta de farleder där fler kvinnor än män färdades. Med andra ord, om gissningsvis 60 % av bilförarna är män och 55% av fotgängarna är kvinnor, ska man alltid skotta gångvägarna först. Karlskoga bestämde sig för att prioritera kön framför total samhällsnytta. Idealet hade förstås varit att alla vägar, både gång- cykel- och bilvägar snöröjdes på minsta möjliga tid, men i ett läge när skattemedlen krymper är det förstås en utopi. Hur som helst var vi många som tyckte förslaget var idioti och saknade all sans och logik.

Så döm om min förvåning när Sveriges Kommuner och Landsting tog Karlskogas förslag till sitt hjärta och spelade in en liten hyllande filmsnutt inför årets vintersäsong.

Hållbar jämställdhet – SNÖRÖJNING from Hållbar Stad on Vimeo.

Filmen ovan leder tankarna till After Shave & Galenskaparnas klassiska TV-serie En Himla Många Program som var en vild satir på kända program i både stats- och reklam-TV. Det inslag i serien jag spontant associerar till först är myndigheternas information om hjälmpåbud i hemmet, där en hjälmlös man släpas iväg av uniformerade poliser, medan hans hjälmbeklädda fru och barn uppgivet ser på när han desperat men förgäves försöker sprattla sig ur polisernas grepp. Filmen om jämställd snöröjning är i samma anda och man får nästan känslan av att den riktar sig till barn snarare än vuxna. Problemet är dock att filmen inte är satir, den är fullt allvarligt menad. Ledarskribenten Jenny Wennberg i Arbetarbladet tycker förslaget är bra, vilket ytterst få av de många läsarna som skrivit i kommentarsfältet håller med om. T.o.m. uttalade feminister tycker hon gör feminismen en otjänst genom denna fördumning. Den misandriska rubriken Gubbplogat gör ju förstås inte saken bättre.

Även Nationella sekretariatet för genusforskning med sin sajt jamstall.nu ansluter sig till hyllningskören. Jag har nog aldrig läst en artikel som innehållit så många upprepningar av frasen forskning visar, utan att denna forskning namnges eller refereras. Men som jag ser det hela, så kan det inte kallas jämställdhet att prioritera kvinnor framför män. Det kallas ridderlighet, ett gammalt unket ideal från medeltiden, där mannen förväntas uppoffra sig för kvinnan.

En ridderlig man offrar sig för att kvinnan ska kunna färdas torrskodd.

En ridderlig man offrar sig för att kvinnan ska kunna färdas torrskodd.

Jämställdhet är i min mening att prioritera män och kvinnor lika mycket, eller att kön ska vara oväsentligt. I det här fallet anser jag att den totala samhällsnyttan ska prioriteras. Det kan mycket väl sammanfalla med Karlskogas prioritering, men att kalla det jämställd snöröjning när något fler kvinnor premieras och ojämställd snöröjning när något fler män premieras är rentav löjeväckande, eftersom både män och kvinnor färdas på alla farleder.

Och som Joakim Steneberg skrev redan 2006 – Om man ska uppnå det i svensk politik primära jämställdhetsmålet Lika många av varje sort överallt, så borde förstås de som förespråkar jämställd snöröjning lobba för att lika många kvinnor som män tar ansvar för att skotta, ploga och sanda, både som obetalt hemarbete och som anställda i offentliga och privata entreprenader. Det borde i konsekvensens namn vara lika angeläget som 50/50 inom börsbolagsstyrelser och bland Nobelpristagare.

Blogglänkar: Certatio, Ekvalist

Pojkars betyg

En livsfarlig blodtryckshöjare för oss som knaprar Enalapril brukar vara Anna Laestadius Larssons krönikor i SvD, en tidning som annars är den minst misandriska av de fyra stora. SvD brukar tillåta både kommentarer och blogglänkar på sina artiklar och krönikor, men aldrig på Anna LLs drapor. Och nu levererar hon en ny klassiker i feltänk och bristande logik, med titeln Rädda pojkarna – gör kvinnor av dem.

Hon menar att pojkar är pojkar för att ‘vi’ skapat dem. Flickor och pojkar behandlas olika redan från födseln. Som källa för denna rent socialkonstruktionistiska teori anger hon en bok av de ‘välrenommerade forskarna’ Liza Marklund och Lotta Snickare. Den förras hantering av fakta i sina dokumentärromaner är ju allmänt känd. Men OK, åtminstone Lotta Snickare framstår som hyfsat seriös och sysslar faktiskt med forskning på KTH, så låt oss anta att boken (som jag inte läst) är en populärvetenskaplig text som refererar till peer-review studier. Jag tror dock att det kan vara så som Harald Eia säger i nedan refererade Hjernevask, att flickor och pojkar bemöts olika för att de ÄR olika. Korrelation säger ju ingenting om vad som är orsak och vad som är verkan, ett faktum som genusvetare kanske försummar p.g.a. sin ofta bristfälliga utbildning i statistik. Anna LL skriver:

När de inte kan sitta stilla, när de dunkar en plastspade i huvudet på ett annat barn i sandlådan, när de inte vill läsa boken vi gett dem skrattar vi och säger överseende ”boys will be boys”. (Anna Laestadius Larsson i SvD)

Vilka är dessa ‘vi’ hon refererar till här? Hon och hennes man? Låter de verkligen sina barn misshandla andra barn utan att säga ifrån? Vad säger de andra barnens föräldrar? Går de till polisen eller socialen? Hon fortsätter:

Sedan när de blir lite äldre och ska få betyg, i årskurs sex från och med i höst, förvandlas allt det där pojkiga till något dåligt. Att vara pojke – med allt det vi låtit det stå för – som tidigare bara var charmigt blir plötsligt ett problem. Bums så blev det allvar. Dags att sitta still. Läsa långa texter. Sluta spexa och jobba fokuserat i grupp. (Anna Laestadius Larsson i SvD)

Hon anser sig även sitta inne med lösningen på problemet, när hon som slutkläm skriver:

Visst kan vi satsa på katederundervisning och mer disciplin. Fler lärare skulle verkligen inte skada. Men vill vi hjälpa pojkarna på riktigt bör vi börja redan när de är bebisar. Och göra ”kvinnor” av dem. (Anna Laestadius Larsson i SvD)

Och här gör hon verkligen bort sig. Den rent sociala konstruktionen är en myt, som hon uppenbarligen torskat stenhårt på. Hormonbalansen i kroppen som bidrar till att göra könen olika till lynnet, beror inte på uppfostran utan grundläggs redan i fosterstadiet. Och Y-kromosomen som skiljer pojkar från flickor finns där redan innan spermien mött ägget. Jag tänker här göra det lika lätt för mig som Anna LL gör och refererar därför till populärvetenskapliga källor som Pär Ströms lättlästa bok Sex feministiska myter, kapitel 1 och Harald Eias TV-dokumentär Hjernevask, framför allt del 2, men även del 1 och del 7. Den som vill fördjupa sig kan gå vidare till källorna som Ström och Eia använt. En intressant betraktelse är att ‘De fyra nationalekonomerna’ som av vissa anses ha motbevisat Pär Ströms bok (vilket långt ifrån alla håller med om), faktiskt ger stöd för Ströms påstående att social konstruktion är en myt, när de skriver:

Ingen seriös människa anser väl att alla könsskillnader uteslutande kan förklaras av sociala faktorer. (Mårten Palme et al, i sitt svar på Pär Ströms bok)

Mårten Palme och kolleger dömer härmed ut Anna Laestadius Larsson, Göran Perssons socialdemokratiska regering och större delen av nordens samlade genusvetarkår som ‘inte seriösa människor’, vilket åtminstone jag tycker är en komisk paradox.

Anna Laestadius Larssons lösning på betygsproblemet, att göra kvinnor av pojkar, är i själva verket en kraftigt bidragande orsak till att problemet uppstått. Som Hjernevask episod 7 visar kan påtvingad felaktig könsidentitet i extremfall rentav öka antalet självmord bland pojkarna ytterligare. Som jag skrivit tidigare, så är dagens skola och pedagogik anpassad till flickors huvudsakliga sätt att agera och lära sig saker. Pojkarna förväntas uppföra sig som flickorna i skolan, men klarar inte av det, eftersom könet inte är en social konstruktion. Ofta beror det på att pojkarna har mer spring i benen.

Universitetslektor Ingegerd Eriksson

Den svenska långtidsstudien Bunkefloprojektet, där en grupp elever fått ha idrott varje dag i hela grundskolan, gav resultatet att pojkarna i försöksgruppen presterade signifikant mycket bättre än kontrollgruppen i kärnämnena matematik, svenska och engelska. Forskaren Ingegerd Eriksson vid Malmö Högskola skriver i resultatdelen till sin peer-review artikel:

The sum of marks in evaluated subjects was higher in school year 9 in boys in the intervention group than in the control group (p<0.05) while no such difference was found in girls (Table 2). In the control group, girls had a significantly higher sum of marks than boys (p<0.01), while no such gender difference was found in the intervention group (Table 2). (Ingegerd Eriksson i rapporten Daily Physical Education Improves Motor Skills and School Performance – A Nine-Year Prospective Intervention Study)

Med andra ord, pojkarna som fick ha gymnastik varje dag presterade klart bättre än kontrollgruppen, medan flickornas studieresultat inte påverkades nämnvärt av den extra fysiska aktiviteten. Uppenbarligen klarar flickor i allmänhet av att sitta still och lyssna även utan att ha fått springa av sig först. Märk väl att den dagliga idrottslektionen suddade ut hela betygsskillnaden mellan pojkar och flickor i försöksgruppen.

Det finns förstås fler sätt att förbättra pojkars prestationer i skolan, t.ex. fler manliga pedagoger, medicinering åt barn med ‘bokstavsdiagnoser’, översyn av eventuell betygsdiskriminering etc. Men ett första steg som skulle ta oss väldigt långt, vore att implementera Ingegerd Erikssons resultat på samtliga skolor i hela landet. Sedan kan man börja fokusera på det ännu mer angelägna problemet att BÅDA könen underpresterar i svenska skolan ur ett internationellt perspektiv, som Tanja Bergkvist skrev igår.

Fler som bloggar på ämnet: Toklandet, Malte, Tysta tankar

Genus och statistik

Jag tänkte egentligen ansluta mig till bloggdrevet mot Anna Laestadius Larssons socialkonstruktionistiska drapa om pojkarnas misslyckande i skolan, men eftersom jag har ganska höga ambitioner med det inlägget, samtidigt som Tanjas kommentar gav mig idén till ett annat intressant uppslag som kräver lite mindre research, så spar jag grundskolefrågan till en annan dag.

Blogglegendaren Tanja Bergkvist, som debatterat genuspolitik i radio, TV och Riksdagen, har visst börjat läsa och kommentera regelbundet på min blogg efter mitt inlägg om hennes comeback i bloggvärlden. Det är förstås en stor ära för mig. Bl.a. citerar hon ikväll inledningen till mitt förra inlägg:

Jag har flera gånger tidigare sagt att statistik inte har något med jämställdhet att göra, utan att jämställdhet definieras som att ‘Män och kvinnor ska ha lika rättigheter, lika skyldigheter och lika värde.’ Men eftersom en stor del av den svenska jämställdhetsdebatten och politiken handlar om just statistiskt utfall, så är det svårt att undvika diskussionen. (Jag själv på denna blogg)

Tanja har skrivit om det många gånger förr, men skriver ikväll ett nytt inlägg där hon bl.a konstaterar i en av sina bildtexter:

50/50-utopin blev antagen som jämställdhetspolitiskt mål våren 2006 (Tanja sammanfattar Sveriges jämställhetspolitik)

Jag tror förvisso att detta mål antogs tidigare än så, men det gäller fortfarande i Alliansregeringens 2012, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av SCBs senaste  lilla pamflett.

Om nu statistik är en central del av den svenska jämställdhetspolitiken, så borde man förstås kunna förvänta sig att universitetsämnet statistik ingår som obligatorisk del i grundutbildningen av svenska genusvetare? Bl.a. borde de ‘experter’ som ska beskriva hur genusrelaterade egenskaper och utfall fördelar sig över populationen, kunna rita upp och tolka normalfördelningskurvor. Självfallet bör de även kunna beräkna ett korrekt jämställdhetsindex. Och om de går vidare till forskarstudier går det väl näppeligen att bedriva seriös vetenskap för den som saknar kunskaper i statistik?

Så hur ligger det till med en saken egentligen? Jag surfar runt på några svenska universitets hemsidor:

Lunds Universitet, ingen kurs i statistik

Uppsala Universitet, ingen kurs i statistik

Malmö Högskola, ingen kurs i statistik

Stockholms Universitet, ingen kurs i statistik

Södertörns Högskola, ingen kurs i statistik

Umeå Universitet, ingen kurs i statistik

Ja, det finns säkert många fler genusvetarprogram i Sverige, men detta axplock från några av giganterna får räcka som underlag. Så jag ställer mig frågan, om svensk jämställdhetspolitik till väsentlig del bygger på statistiskt utfall, hur ska genusvetare överhuvudtaget kunna delta på ett trovärdigt sätt i jämställdhetsdebatten, om de inte läst grundläggande statistik?

Kanske är det därför svenska genusinstitutioner har så svårt att i sin egen verksamhet nå det övergripande jämställdhetsmålet 50/50 överallt, eller som det står på sid 4 i SCBs lilla pamflett:

Kvantitativ jämställdhet innebär en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden i samhället, t.ex. inom olika utbildningar, yrken, fritidsaktiviteter och maktpositioner. (SCB)

Fler bloggares aktuella betraktelser om genus och statistik: Genusdebatten, Ekvalist, Tysta Tankar, Susanna Varis

De viktigaste mansfrågorna

I morgon 19 november är det den Internationella Mansdagen, då det är tänkt att mansfrågor ska uppmärksammas. Kvinnornas motsvarighet 8 mars får väldigt mycket uppmärksamhet, medan mansdagen mer eller mindre tigs ihjäl av medierna. Personer som driver mansfrågor motarbetas ofta med smutsiga metoder, även i demokratiska västländer. Vilka är då de viktigaste mansfrågorna i Sverige? Enligt min åsikt är det följande tre:

1) Misandrin i svenska massmedier.

Det går knappt en vecka utan att man läser eller hör ord som gubbvälde eller uttryck som vit medelålders man i nedsättande kontext, både på nyhetsplats och betalda åsiktskrönikor i svenska medier. Och även i de artiklar som är mer diplomatiska med vokabulären är det vanligt att vi matas med den kollektiva skulden där män som grupp beskylls för olika saker. Detta är ett problem som måste bearbetas innan det blir möjligt att på allvar skapa opinion för mer konkreta mansfrågor. Jag brukar säga att vi inte ska ge oss förrän jordgubben möter samma språkliga öde som negerbollen.

Metodiken för att nå dit kan vara att bearbeta ansvariga utgivare via mail och debattartiklar, för att basunera ut att misandri inte är acceptabelt. Ett verktyg i chefsredaktörernas hand kan vara att före publicering köra alla artiklar genom bloggaren Matte Matiks geniala Transgenusmotor och se om de fortfarande håller för publicering. En manuell variant kan vara att sätta något av orden svart eller judisk före varje förekomst av ordet man i en artikel. Om artikeln då känns hatisk, ska den refuseras.

2) Formell mansdiskriminering i svensk myndighetsutövning.

Större delen av Pär Ströms senaste bok Mansförbjudet handlar om detta, där han svart på vitt radar upp hundratals exempel på hur svensk lagstiftning och svenska myndigheter diskriminerar män i officiella regler och lagar. Det är samtidigt den mansfråga som är lättast att lösa, om man bara vill. Skriv om reglerna, inför könsneutral lagstiftning, så är problemet löst. Senast oktober 2014 bör det vara genomfört, när den nyvalda Riksdagen samlas för att klubba genom den grundlagsändring som i så fall måste påbörjas under innevarande mandatperiod. Lätt som en plätt, eller hur?

3) Pojkarna halkar efter i skolan.

Detta är nog den svåraste och mest abstrakta av de tre viktigaste mansfrågorna. Att pojkar halkar efter i skolan är välkänt, vad det beror på är omdebatterat. Denna fråga kommer bl.a. att analyseras av regeringens nystartade mansutredning. Feminister påstår att pojkar har en antipluggkultur, utan att dra analysen längre och undersöka var den i så fall kommer ifrån. Är det månne dagisfröknarna som pådyvlar pojkarna den kulturen innan de börjar skolan?

Jag tror problemet ligger i att skolan och pedagogiken anpassats alltmer för flickors sätt att vara. Det finns t.ex. undersökningar som visar att pojkar presterar signifikant mycket bättre i matematik, svenska och engelska om de får ha gymnastik varje dag, för när de sprungit av sig har de lättare att sitta still och lyssna. Flickor däremot, kan i regel sitta still och lyssna även utan att de fått springa först. En annan faktor är att många pojkar presterar bättre om en uppgift har tävlingskaraktär, vilket inte sker i samma utsträckning som förr.

Det finns även de som påstår att det förekommer ren betygsdiskriminering, eftersom pojkar presterar lika bra som flickor på de centrala proven men ändå får sämre betyg. Ett sånt påstående kan dock vara svårt att bevisa, på samma sätt som en rad påståenden om kvinnodiskriminering är svåra att bevisa (men i vissa fall lätta att motbevisa).

En majoritet av lärarkåren är kvinnor och ett problem kan vara att det saknas vuxna manliga förebilder. Vissa barn från trasiga familjer träffar knappt en vuxen man under hela sin uppväxt. Det finns få yrken där könet har ett egenvärde, men jag tror att läraryrket är ett undantag. Det måste inte vara 50/50, men på varje skola och i varje barngrupp bör det finnas lärare av båda könen. En som jobbar enträget för att öka andelen manliga pedagoger är Mats Olsson på Malmö Högskola.