Idag sände SvT ett debattprogram där journalister diskuterade den vuxenmobbing som professionella journalister sysslar med på Twitter och Facebook, med trakasserierna mot Pär Ström som det främsta specifika exemplet.
P.g.a strul med SvT Play på min iPhone missade jag inledningen, där jag förmodar att Pär Ström intervjuades om sina motiv till avhoppet från genusbloggandet, men jag kom in efter 10-15 minuter, där paneldebatten bland ett navelskådande journalistkollektiv pågick för fullt. Många kloka och korkade saker sades och framförallt Sakine Madon stod för det sunda förnuftet jag själv efterlyser, när hon bl.a. efterfrågade exempel på angrepp mot feminister av det slag som Pär Ström drabbats av, och där etablerade journalister stått för mobbingen. Det lyckades ingen klämma fram.
Ett av de tyngsta argumenten panelen hade för att såga Pär Ström och hävda att det var han själv som från början satte tonen, var att han på sin blogg var en av de första som namngav kvinnorna som gick till polisen med information som ledde till de tveksamma våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange. Kanske var han rentav före Flashback, jag vet inte, för jag hade inte hittat till hans blogg på den tiden. Men hela panelen inklusive Madon missade den självklara följdfrågan – Hur visste alla att Julian Assange var anklagad för våldtäkt? Jo, för att sensationshungriga journalister valde att publicera hans namn, redan innan förhören med båda målsägarna genomförts, tvärt emot allt vad praxis heter inom både svensk rättsutövning och svensk journalistik. Fullkomlig brist på internkritik där alltså. Drygt två år senare har Julian Assange fortfarande inte delgetts misstanke om brott på ett språk han själv förstår, trots att han stannade i Sverige drygt en månad extra för att reda upp konstigheterna.
Jag undrar för övrigt hur svårt det kan vara att stava till Pär, ett namn på tre bokstäver? Det tycks vara en ofta medveten taktik från fäminister, en liten subtil herskarteknik.
Uppdatering: Maria Sväland replikerar i webbtidningen Feministiskt Pärspektiv, där hon bl.a. upprepar ovanstående argument om Pärs hantering av Assange-affären samt nämner några namnkunniga kulturdebattörer som kallat henne invektiv och frågat hur bitterfittan luktar. Jag håller med henne om att epitet som ”tokfeminist”, ”rödvinsvänster”, ”extremfeminist” är onödigt låg nivå, även om de är korrekta i sak. Roland Poiter-Martinsson dementerar hennes påstående att han skulle ha sagt något av detta.
Katerina Janouch, som bl.a. twittrat om att Pär ‘rövknullar kvinnor’, replikerar på SvT Debatt, genom att lyfta på hatten för Pärs frånfälle. Sen låtsas hon ovetande om statsfeminismen och räknar upp en massa statistik som är fullständigt oväsentlig för genusdebatten, vilket jag redan påpekat i inläggen om normalfördelning, löner och SCB.
Det ständiga ljuset i mediamörkret, Marika Formgren på Smålandsposten, beklagar att mobbarna tagit en skalp. Erik Helmersson på DN skriver en märklig ledare där han å ena sidan tycker det är beklagligt att Ström slutar, å andra sidan tycker att Ströms åsikter är kontroversiella (utan att förklara varför han tycker det). Ann-Charlotte Marteus på Expressen är däremot inte det minsta ledsen. Som så många andra klarar hon inte av att skilja på namnkunniga skribenter som hatar Pär Ström i sina avlönade krönikor, och gräsrötter som helt ideellt skriver feministkritiska kommentarer på nätet. Som så många andra faller hon även i fällan att kritisera Ström för att han namngav Assanges försmådda älskarinnor. Och hon har mage att skriva det i tidningen som var först i världen med att peka ut Assange som våldtäktsman, redan innan målsägarna förhörts.
Fler blogglänkar: Gammelvargen, Susanna Varis, Ann-Mari Maukonen, Ninni, Malte Skogsnäs, Aktivarum 1, Aktivarum 2, Ekvalist, TREVE, Hanna Lemoine
Bashflak 
Pingback: Ström har fått nog « Toklandet
Haha! Det är så *censurerar svordom* löjligt att hålla på med att felstava hans namn.
Jag tycker det var ett bra avslut för Pär. De flesta höll med om att det han blivit utsatt för är riktigt dåligt och att det kommer från journalister och etablissemanget självt. Jag tycker faktiskt han fick upprättelse. Debattklimatet uppmärksammas, det är det som är det stora problemet, det gäller inte bara jämställdhetsfrågan. Sakine har helt rätt i sin analys av hur folk reagerar på det. Det är mycket snack om att folk ska rösta SD nu. Inte för att man gillar partiet, utan i ren protest – man vill ge igen! Det är INTE bra att gapet mellan ”etablissemanget” och folk ute i stugorna ökar samtidigt som varslen avlöser varandra och de ekonomiska problemen som redan finns inpå knutarna börjar visa sig här också. Det ser riktigt dåligt ut för det här landet framöver om du frågar mig. Ett enstaka debattprogram ändrar förstås inte på det, men jag blev iallafall glad över att debattklimatet uppmärksammas och att åtminstone en person inom ”etablissemanget” förstår precis vad det leder till.
Ja, vinden vänder här och nu
Sakine Madon är en BRA feminist. Så bra att man nog kan kalla henne för jämställdist.
Minns när Sakine Madon satte Elin Grelson på plats om Kina-puffarna. Den vita europeiska Elin G sa till asiaten Sakine M ‘En vit svensk har ingen rätt att förklara vad som är rasism och inte’, i en debatt om rasism mot asiater.
Den självrättfärdiga femslaskvänstern kommer att skriva historia om hur de rullade ut den RÖDA mattan för Sverigedmokraterna. Man/hen börjar undra vilka som är de värsta rasisterna egentligen? Deras flytande begrepp om vem som är vit och vem som inte är det känns allt annat än genomtänkt. Skämmas kommer de att få göra hur som helst, det är jag övertygad om. Får man svära här? Äsch vad fan, jag gör det. Fy fan!
Man behöver väl inte vara Sverigedemokrat för att efterlysa sunt förnuft?
Diskuterade för en tid sen med ungdomar ur ett av de traditionella ungdomsförbunden, alltså inte KDU eller SDU som öppet är emot feminismen och dess genusindustri, och det pratas även där om nyttan av genusteorier. Det kommer ett genombrott snart i den stenhårda genusvallen och då kommer det nog att gå lika snabbt som i Norge.
Verkligen inte. Dock verkar det som att många ser dem som det enda alternativet även om de har en ofullständig och rörig politik. Många som engagerar sig i jämställdhetsfrågor a la jämställdismen verkar vara liberalt sinnade individualister. SD är allt annat än liberala.
Om man har läst kommentarerna efter Pärs avhopp så är det många som säger att nu finns det bara ett alternativ och det är SD. Personligen så är jag inte ett dugg rädd för dem, jag gillar bara inte rasism vilket tyvärr är en del av det partiet.
Jag vet inte jag, om du frågar mig så är det ju journalister och twittereliten som är de människor som är mest besatta av hudfärg av alla. De pekar ut och räknar kvoter och har sig och lägger fruktansvärd vikt vid vilken hudfärg/bakgrund folk har i likhet med hur feministeliten lägger vikt på vad för kön folk har.
Jag håller med och jag kanske är otydlig men jag tycker det är ironiskt att de tror att de motverkar rasism och SD fast de är rasister och sexister själva samtidigt som de ordnar röster åt SD med sitt agerande.
Bra skrivet! Såg också programmet men tyckte att det var slöseri med min tid. Mest en massa gaphalsar (vuxna människor!) som skrek i munnen på varandra. Pär Ström såg trött ut och det kändes som slöseri med hans tid också att han åkte till Göteborg för att vara med någon minut i TV. Men vad vet jag, kanske någon tittare fick upp ögonen för jämställdhetsfrågor av programmet.
Jag hoppas inte SD vinner för mycket på det här och det tror jag inte heller. Invandring är ju SDs profilfråga och den som inte delar deras inställning i profilfrågan lär nog inte rösta på dem.
Man kan notera, att det Anna Beijbom som tog upp Assange i debatten. Beijbom har tillsammans med Gustav Almestad givit ut en bok om #prataomdet, som ju ”inte hade ett dugg med Assange att göra”
Pingback: Pissrännan | Bashflak
Pingback: Debattörerna är borta – länge leve debatten! « Trollan's Tankar om stort och smått
Pingback: Nyttig självinsikt | Bashflak