Statsvetenskaplig intervju – resultatet

I våras blev jag intervjuad av en examensarbetare vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala, som valt att i sin uppsats beskriva den framväxande jämställdiströrelsen (en ideologi jag själv vill benämna ekvalism). För någon månad sen letade jag rapporten på deras hemsida, men den verkade inte ha hunnit bli klar då. Men idag uppmärksammar broderbloggen Ekvalist att den lagts ut, och han skriver även en recension som jag i stora drag håller med om.

Studenten Emma Åhman prickar i stora drag in det väsentliga budskapet i jämställdismen, utan de förvrängningar och vinklingar som man annars är van vid att drabbas av. Så långt ger uppsatsen ett seriöst intryck. Titeln Man ska inte sätta likhetstecken mellan jämställdhet och feminism är synnerligen väl vald, hon har kanske lärt sig av sin handledares misstag från hennes konferenspapper på samma ämne?

Men det finns även mycket att kritisera i hennes text. Nu är jag inte särskilt van att läsa examensuppsatser inom statsvetenskap, så det är kanske så här man gör, men jag förundras ändå över varför hon väljer att anlägga ett (teoretiskt) feministiskt perspektiv när hon kommenterar den jämställdistiska ideologin, d.v.s. pratar om maktordningar och ‘manligt könade värderingar som objektivitet’ som om dessa teorier vore vedertagna sanningar? Man kan ju tycka att en statsvetenskaplig analys ska anlägga ett neutralt perspektiv när den granskar en ideologi, inte låta själva analysen färgas av analysobjektets ideologiska motsats. Det blir ju extra komiskt när en av jämställdismens kärnpunkter är att ifrågasätta just sanningshalten i den feministiska teorin. Ger väl ungefär ett lika oseriöst intryck som att analysera konservatismen utifrån ett marxistiskt perspektiv, eller vice versa.

Jag citeras på flera ställen i rapporten och hon har valt att ge mig pseudonymen Oskar. Hon verkar lite småsur för att jag lade ut hela intervjun som ett blogginlägg innan alla intervjuer var färdiga, men det är inget jag tänker be om ursäkt för. Om publiken kan läsa allt jag har sagt så blir det svårare att förvanska mitt budskap, vilket annars är vanligt förekommande i såna här sammanhang.

Slutsatsen i rapporten är att jämställdismen är en del i nyliberalismen, eftersom den fokuserar på individen och inte kollektivet. Jag ställer mig undrande till om det i statsvetenskapligt akademiska sammanhang ens finns en ideologi som heter nyliberalism? Det brukar ju annars vara ett skällsord som extremvänstern slänger ur sig för att beskriva allt till höger om Socialdemokraterna. Och hur skiljer sig i så fall nyliberalism från liberalism, vad är det i nyliberalismen som gör att hon väljer just den etiketten och inte liberalismen? De svenskar som kallar sig nyliberaler torde vara lätträknade, de flesta säger rätt och slätt liberaler eller i mer extrema fall libertianer. Men så skriver hon åtminstone och det har professorn godkänt, så då finns det kanske en sån ideologi?

Fler blogglänkar: Ulf på Genusdebatten, Erik på Genusdebatten, Bittergubben, Pater Semper Est, Susanna Varis, Aktivarum