Klimatdebattens debattklimat

Många andra bloggare har redan uppmärksammat Katrine Kielos senaste fantasifoster i DN Feminism Kultur om genus i klimatpåverkan, så jag ska hålla detta inlägg så kort jag kan, vilket är svårt eftersom det finns mycket att skriva i ämnet. (Har hon fått sparken från Schipstedt förresten, eller varför skriver hon plötsligt åt Bonnier?) Kielos förpestar verkligen debattklimatet med sin dåligt underbyggda och krystade misandri. Hon skriver bl.a:

Vi har hittat på att en viss typ av livsstil är ”manlig” sedan säger vi att denna manliga logik är överordnad alla andra värden. När det sedan visar sig att den patriarkala manlighetens sätt att leva inte är hållbart kan vi inte ge upp den. Eftersom den är överordnad allt annat. (Katrine Kielos i DN)

Jag blir lite nyfiken på vilka dessa ‘vi’ är, som hon definierar här? Hon och hennes genusvetarpolare? Och vadå manlig, en livsstil delas väl i de flesta fall mellan man och kvinna, såvida de inte är singlar. Den ena åker kanske förvisso oftare bil medan den andra oftare cyklar, det beror ju lite på hur långt de ska och vad de ska göra. Men båda gör det i regel för att sy ihop det gemensamma livspusslet, att dra in pengar, skaffa mat, skjutsa barn till träning m.m. Familjens gemensamma liv.

Genusvetare brukar hylla när folk vågar bryta mot genusnormerna. Här ser vi ett par från Balkan som bryter den svenska genusnormen att mest män hanterar ved och mest kvinnor röker

Vi gör en liten test. Vad är manligt, kvinnligt, respektive könsneutralt av följande aktiviteter? Och vad är bra eller dåligt för klimatet?

• Handla mat
• Skjutsa barn till träning
• Köpa kläder
• Bygga vindkraftverk och kraftledningar
• Hugga ved
• Åka på familjesemester
• Sätta igång tvättmaskinen
• Röka
• Bosätta sig i London
• Forska i miljöteknik
• Driva småföretag inom miljöbranschen
• Skriva på Facebook eller bloggar

Och så vidare…

Katrine Kielos skriver att det kvinnligt att offra sig

En annan sak som verkligen stör mig i artikeln är hur hon hyllar en hånfull bild av en (fiktiv) forskare:

Professor Beard är huvudperson i McEwans roman ”Hetta” från 2010. En fet, manipulativ, notoriskt otrogen, egoistisk och uppburen Nobelpristagare i fysik. Sinnebilden av den plundrande manligheten: ta allt du kan äta, lägg allt du kan under dig, och vad har eftervärlden någonsin gjort för mig?

Professor Beard av alla männi­skor bestämmer sig (för sin karriärs skull …) för att lösa världens klimatproblem. ”Artificiell fotosyntes” är den storslagna teknik som ska rädda oss. Och det är i diskrepansen mellan Beards oförmåga att ta ansvar för sin övervikt, sin hälsa och sina relationer samt de storslagna ord om klimat och planet han turnerar runt i världen med, som Ian McEwan skapar sin satir. Den patriarkala manlighetens olidliga oförstående. (Katrine Kielos i DN)

Å ena sidan brukar jag framhålla att det är viktigt att leva som man lär för att vara trovärdig. Å andra sidan kan ansvaret för en global fråga som klimathotet inte läggas på individnivå. Det som inte gynnar individen kommer aldrig att få genomslag. Varken män eller kvinnor är särskilt villiga att offra sig för klimatet. Fattiga bönder i Sydamerika kommer inte att sluta bränna regnskog för att skaffa åkermark till sin familj om det inte utvecklas mer attraktiva alternativ att försörja sig, lika lite som vi svenskar inte kommer att sluta köra bensinbilar förrän alternativen är minst lika bra, tekniskt och ekonomiskt. Och Katrine Kielos kommer inte att flytta från trendiga London för att bo och leva klimatvänligt med vedhuggning, rotfruktsodling och linnevävnad på den svenska landsbygden. Klimatarbetet måste bedrivas med tekniska och ekonomiska morötter, inte med politiska piskor från folk som inte själva lever som de lär.

Så nej, jag skiter faktiskt i om Professor Beard sumpar sin hälsa, sin vikt eller sina relationer. Och jag skiter i om han forskar för sin egoistiska karriärs skull och inte för idealismens, slutresultatet blir ju detsamma. Det väsentliga är att han och hans motsvarigheter i verkligheten forskar fram nya tekniska lösningar som minskar klimatpåverkan och blir attraktiva för den stora massan att använda. Jag försöker uppfostra mina tre barn i den andan. De är bäst i sina respektive klasser, de kan alla gå i fars och farfars fotspår och bli ingenjörer. Det vore slöseri med talang om de t.ex. blev hårfrisörskor, som mellanflickan vill. Framtidsbranschen framför andra heter energi. Där kommer aldrig att råda brist på meningsfulla, utmanande och välbetalda jobb.

Det är viktigt att leva som man lär

Lösningen på klimatfrågan är inte att hycklaren Al Goore slutar flyga privatjet och åka limousin. Lösningen är att verklighetens Professor Beard utvecklar klimatneutrala fordonsbränslen som är tekniskt och ekonomiskt attraktiva.

Blogglänkar: Musik och Signaler, Bohemian Maggie , Kimhza Bremers Bodega, Ekvalist, SvD Ledarblogg