Jämställdhetsparadoxen

Idag publicerade SVT Vetenskap en artikel om ett fenomen som vi jämställdistbloggare känt till i många år, men som både de aktuella forskarna och SVT tycks förvånade över: Jämställdhetsparadoxen. Liknande resultat refererades i norska dokumentärserien Hjernevask episod 1, redan våren 2010. Ett flertal personer har därefter uttryckt önskemål om att SVT ska köpa in och sända serien, alternativ spela in en egen version, men det har inte fallit i god jord. Inte ens när upphovsmannen Harald Eia erbjöd rättigheterna gratis.

Hans Rosling, som lämnade oss i förtid i fjol, brukade beskriva sina grafer på skillnader mellan länder med: ” Det här är inte ens forskning. Det är grundkunskaper och rådata”. Jag antar att studier som visar statistik över deltagande i utbildningsfält också räknas dit? Forskningen kommer in när man fogar samman data och hypoteser.

Artikeln inspirerar till ett antal kommentarer och reflektioner. Den första är att begreppet jämställdhet i artikeln genomgående har den klassiska liberala betydelsen ”lika rättigheter för båda kön”, till skillnad från den annars i media så vanliga socialistiska betydelsen ”lika utfall”. När samma SVT t.ex. talar om ”jämställt uttag av föräldradagarna”, menar de aldrig att båda könen ska ha SAMMA RÄTT att ta ut föräldradagar, utan att de i praktiken ska ta ut LIKA MÅNGA föräldradagar. Enligt den definitionen på jämställdhet är Saudiarabien och Iran mer jämställda än Sverige, eftersom könsbalansen i yrkesval är jämnare i de länderna. Om SVT nu gör en tillbakagång till ordets ursprungliga definition är det naturligtvis välkommet, men jag förväntar mig inte att det kommer att bli permanent.

De brittiska forskarna har väl ungefär samma förklaring som jag, att rika, fria människor väljer yrke med hjärtat snarare än med hjärnan eller plånboken. Då blir könsskillnaderna större, eftersom män och kvinnor i genomsnitt har olika medfödda preferenser. SVTs reporter Anna Björklund känner sig här tvungen att lägga in brasklappen ”korrelation är inte kausalitet” och går sen till svenska genusvetare för att få förklaringar som passar bättre in i SVTs politiska narrativ.

Den brittiska forskaren drar en slutsats som även kan ge en psykologisk förklaring till det s.k. lönegapet mellan könen. Eller för att citera amerikanska filosofiprofessorn Christina Hoff Sommers: ”If you want to close the gender pay gap, perhaps you should change your major from feminist dance therapy to electrical engineering?” SVT reflekterar dock inte så mycket över det, utan går som sagt till genusvetarna istället.

Och här ser vi ett exempel på det hyckleri Christina Hoff Sommers pekade på, att genusvetarna inte lever som de lär. Minna Salminen Karlsson tycker att det behövs fler kvinnor i naturvetenskapen. Det vill säga andra kvinnor, inte hon själv, för hon valde ju att bli genusvetare. Jag noterar att SVT här inte bryr sig om huruvida det finns nån bevisad kausalitet eller ens nån korrelation för de påståenden som genusdocenten gör. Facebook, Twitter, Spotify m.fl. mjukvaror är t.ex. utvecklade av en övervägande majoritet män. Är de därmed inte bra för kvinnor, som är i majoritet bland användarna av många såna plattformar?

Sen att hon vill ändra själva utbildningen och yrket. Här saknar man en långa rad följdfrågor från SVT. Vilka kurser ska bort och vilka nya ska in? Eller ska utbildningarna förlängas, så att kvaliteten i huvudämnena inte blir lidande? Bör man även förändra innehållet i kvinnodominerade studieval och inriktningar, så att de lockar fler män? Om nej, varför inte?

Teknikhistorikern Nina Wormbs på KTH använder ett genusbaserat cirkelresonemang för att förklara utfallet: Teknik är manligt kodat för att där jobbar många män, därför väljer mest män att jobba där. En sån förklaring stämmer dock inte in på de tidigare mansdominerade statusyrkena läkare, präst, domare etc, där kvinnor snabbt blivit majoritet, så varför skulle den stämma på ingenjörsyrket? Inte heller här ställer SVT krav på korrelation som stöd för genusbaserade förklaringar. Det är tydligt att reportern Anna Björklund gärna VILL att det ska finnas förklaringar som bättre passar in i SVTs agenda, där naturvetenskap och empirisk psykologi inte har nån plats.

Bubblan i Globen

Igår hölls en stor manifestation, #Helasverigeskramlar, där PK-eliten (de kallar sig så själva), samlades i Globen för att visa vilka fiiina människor de är. Med fantastisk sång och uppträdanden av en lång rad artister försökte man dra ihop pengar till att stödja flyktingarna från Syrien. Höjdpunkten var dock professor Hans Rosling, som höll ett 11 minuter långt brandtal som hyllades av en enig kulturelit.

Detta förefaller lite märkligt, då 90% av det han sa var ungefär detsamma som den så förhatliga Jimmie Åkesson brukar säga – t.ex. hur dyrt det är att hjälpa flyktingar i Sverige jämfört med att hjälpa dem på plats i grannländernas tältläger, samt hur både Aliansen och Sossarna hycklar i frågan. Kanske vann han kulturvänsterns sympati på de känsloargument han flikade in mellan alla hårda fakta? Hans slutkläm var riktigt hardcore, särskilt med tanke på att stora delar av kulturvänstern är motståndare till militärt försvar och västerländska interventioner.

Men vi kan inte lösa det här genom att Syrien flyttar hit och de med svarta flaggan bor kvar. Det går inte. Där måste bli fred, kriget måste vinnas och vi måste se till att UNHCR får pengarna. (Hans Roslings slutord vid Hela Sverige Skramlar)

Men nu är det ju så att Sverige med regeringens nya budget blåste UNHCR på ca 8 miljarder kr, som omfördelas till att ta emot flyktingar i Sverige, där det enligt Hans Rosling kostar 20 gånger mer per person och dygn. Så när man vill räkna ut vad galans insamlade pengar räcker till, kan man räkna både på flyktingmottagning i Sverige och hjälp på plats i Mellanöstern, eftersom pengarna tas från samma budget. Ett av Roslings mest hyllade citat var när han underströk vikten av att hjälpa alla överallt. Gårdagens välgörenhetsgala drog in drygt 40 miljoner kr till UNHCR, vilket är ca 5 promille av vad regeringen skalat bort från nästa års biståndspengar. Vad räcker då dessa pengarna till?

Några hårda fakta:

Det kostar enligt Rosling 25 kr/dag att ge en person ett drägligt liv på plats i krigets grannländer

Det kostar enligt Rosling 500 kr/dag att ge en (vuxen) person ett drägligt liv i Sverige

Det kostar 14.700 kr hos UNHCR att köpa ett plåtskjul åt en flyktingfamilj att bo i.

Det kostar kanske 50.000 kr att bygga ett vinterisolerat Attefallshus av enklaste modell på det tänkta Rinkabylägret för 10.000 flyktingar. Ett sånt hus torde rymma en familj eller 4 ungkarlar. Fast nu vill regering göra det ännu dyrare att bygga i Sverige, så vi får väl se hur det blir med den saken.

En lägenhet för ett ensamkommande flyktingbarn kostar i många fall 60.000 kr i månadshyra, enligt flera medier idag.

Det kommer just nu ca 1000 asylsökande per dygn till Sverige. 185 av dessa är ensamkommande barn. Man ser inga tecken på att den folkströmmen ska mattas av, snarare tvärtom.

För behållningen från Hela Sverige Skramlar kan man köpa t.ex något av följande:

• Grundläggande levnadsomkostnader för 4384 personer i Syriens grannländer under 1 år. (Det satt 12.000 i Globens publik)
• Grundläggande levnadsomkostnader för 219 vuxna personer i Sverige under 1 år. Det är ungefär samma antal flyktingar som kom till Sverige medan folk satt i Globen.
• Boende för 56 ensamkommande flyktingbarn i Sverige under 1 år. Det är färre än vad som kom till Sverige medan försnacket och själva galan pågick.
• 2700 enkla plåtskjul som inrymmer drygt 10.000 personer. Lagom stort för att bygga ett Rinkabyläger i ett varmt land.
• 800 enkla Attefallshus, som inrymmer 3200 personer, motsvarande tre dagars migrationsflöde till Sverige.

Så grattis PK-eliten, grattis! Nu kan ni gå hem till era vita medelklass-idyller, pilla er i naveln och inbilla er att ni gjort något stort för världen. Nu ser ju alla vilka fiiina människor ni är. Som Kristin Lundell beskrev det i Aftonbladet:

”Hela Sverige Skramlar” kommer givetvis att gå till historien som något extra. En över fyra timmar lång och generös gest efter år av snålblåst”

Återigen grattis…

Kåkstaden Al Rinkaby

Migrationsfrågan överskuggar det mesta just nu, både inrikes och utrikes. Ett tecken på det, är att det kastas allt färre fulstämplar och pratas allt mer praktiska lösningar. Igår såg jag t.ex. några kända ‘PK-debattörer’ på Twitter diskutera och ifrågasätta kostnaderna för flyktingförläggningen Nobelberget i Stockholm, något som för bara några månader sen skulle varit otänkbart i den trånga åsiktskorridoren.

Diskussion på Twitter igår

Igår meddelades även att Migrationsverket undersöker möjligheten att etablera ett flyktingboende med 10 000 platser på Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Den gamla militäranläggningen har använts som flyktingläger förr, både vid andra världskriget och vid balkankriget 1992. I filmen från 1992 berättar generaldirektören för dåvarande Invandrarverket att situationen är ohållbar, hon funderar på visumtvång och att i stället etablera läger på plats i krigets grannländer. På den tiden var migrationsflödet ungefär hälften så stort som nu.

På senare år har Rinkabyfältet använts av scouter, med upp till 40.000 personer som bodde där under en veckas Jamboree. Marken består av sand som inte blir till kletig lera när den trampas av 20.000 regnvåta fötter och mycket av den sanitära infrastrukturen från scoutverksamheten finns kvar, så platsen är synnerligen lämpad i teknisk mening.

Nyheten, som först scoopades av bloggaren Johan Westerholm, tolkades av ett flertal bloggare som att det skulle byggas tältläger, men enligt uppgifter från Migrationsverket till SVT, handlar det om prefab-hus av enklare modell men med dräglig standard. Vad såna hus kostar framgår inte, men hos UNHCR kan man på frivillig väg bekosta ett prefabricerat plåtskjul för 14 700 kr, som inrymmer en familj. Billigare än så tror jag inte att man kommer undan med svenska kostnader, särskilt inte med tanke på att huset måste isoleras och kunna värmas upp. En mer realistisk gissning är nog Attefallshus i trä, kostnad allt mellan 30.000 och 100.000 kr per hus, där varje hus rymmer ca 4 personer. Att etablera de 2500 bostäderna i ett Rinkabyläger skulle alltså kosta minst 37 Mkr, men mer troligt upp till 250 Mkr i engångskostnad. Det låter kanske inte så mycket för en hel statsbudget, men då ska vi komma ihåg att med nuvarande migrationsflöde, måste vi bygga 3 Rinkabyläger per månad för att ge tak över huvudet åt alla. Tveksamt om svenska sågverk och husfabriker kan producera i den takten?

För 14 700 kan du köpa ett plåtskjul till en flyktingfamilj. Ser kallt ut på vintern.

Själv har jag tidigare föreslagit hur kostnaderna kan hållas nere genom att migranterna själva anlitas som arbetskraft från dag 1, för att bygga och driva sina egna städer, mot en symbolisk lön som inkluderar kost & logi. Men med nuvarande regler och en regering som ägs av LO, är det nog inte politiskt möjligt. Med fackliga krav på kollektivavtal för att bygga sina egna hus och laga sin egen mat, skulle kostnaderna inte kunna sänkas.

Flera andra bloggar har beskrivit de sociala slitningar som kan tänkas uppstå när 10.000 frustrerade människor samlas under enkla förhållanden på en liten yta. En god ide är nog att placera en välbemannad polisstation i den nya staden. Vad heter förresten Rinkaby på arabiska? Kåkstaden Al Rinkaby skulle bli den tredje största tätorten i sin region, endast överträffad av Kristianstad och Hässleholm. De närliggande kommunernas centralorter Knislinge, Bromölla, Simrishamn, Sölvesborg och Olofström, har samtliga mindre än 10.000 invånare. På var och en av dessa orter finns sjukhus, dagis, skolor, polis, brandkår, butiker, fjärrvärmeverk, kraftnät, idrottsanläggningar och kulturverksamhet. Det vore nödvändigt att etablera all sådan verksamhet även i Rinkaby, inklusive kvalificerad personal för respektive yrke.

‘Al Rinkaby’ skulle bli den största tätorten efter Kristianstad inom många mils radie

Jag upprepar tidigare påpekande: Med nuvarande migrationsflöde behöver Sverige etablera tre nya Rinkabyläger per månad. Det har sagts förr, migrationsfrågan är den största samhällsförändring Sverige står inför.

Blogglänkar: Ledarsidorna, Sjätte Mannen, Fnordspotting, Cornucopia

Läs även Toklandets inlägg om vad det skulle kosta att lösa bostadsfrågan med enkla permanentbostäder.

Tillägg/korrigering: En visselblåsare på Migrationsverket som twittrar anonymt, påpekade idag att migrationsflödet just nu är närmare 10.000 per vecka, men att alla inte registreras.

Volymfrågan

Det här förslaget postade jag redan för drygt ett år sen, men det finns anledning att lyfta det igen, då det är mer aktuellt än någonsin. Just nu pågår en stor folkvandring till Västeuropa. Rent bokstavligt en folkvandring alltså, folk går långa sträckor till fots för att ta sig till de rika länderna i norra Europa. Många gör vad som helst för att slippa söka asyl i fattiga östeuropeiska länder, trots att där råder fred. Anstormningen är så stor att inte ens rika Tyskland förmår hantera läget, tusentals migranter sover på Münchens gator i väntan på att få registrera sig hos myndigheterna, som bara har lokal kapacitet att hantera 400 nya om dagen. Landet stängde sina gränser tills det lugnat ner sig, vilket många andra länder också gjort. Ungern, som inte bara har sin egen gräns att hålla, utan utgör en yttre gräns för EU, satte in tårgas när frustrerade människor försökte ta sig in med våld. Detta är ett led i den politik som även Stefan Löfven driver, att säkra EUs yttre gräns, samtidigt som han hycklande talar om att ‘inte bygga några murar’.

Överlag är det för mycket känsloargument och för lite hårda förslag i migrationsfrågan. Det manifesteras på torg, det skapas hashtaggar och sprids bilder med drunkade barn på sociala medier, men ingen har svar på de grundläggande frågorna – Var ska de bo, hur ska de försörja sig, vem betalar? Och utan svaren, kommer vi i praktiken bara att flytta tältlägren från öknen till granskogen. Mer kommer pengarna inte att räcka till, om vi inbillar oss att vi kan upprätthålla nuvarande asylsystem, samtidigt som vi öppnar gränserna och skapar säkra vägar till Europa för de många miljoner människor som så gärna vill flytta hit. Den som saknar en plan för hur volymfrågan ska hanteras, borde därför bara sätta sig på läktaren och hålla käft.

Jag skiter i dina känslor. Vill du ta emot fler migranter? Show me the Money!

Som klassisk liberal/libertarian tycker jag i princip att vem som helst ska få flytta var i världen den vill, så länge vederbörande tar ansvaret för sin egen och familjens försörjning. Redan på 90-talet sen startade jag diskussionstrådar med det temat på Aftonbladets forum, som då var landets största (varken Flashback Forum eller Familjeliv fanns då). Men väldigt många av de som kommer till Sverige nu, har inte möjlighet att ta ansvar för nån försörjning. Och nej, att tigga utanför Ica är inte ett legitimt sätt att försörja sig. Därför behövs ett system för att hantera även de ekonomiska flyktingarna. Jag kommer här med ett konkret förslag på hur det skulle kunna gå till.

Det mest kontroversiella i mitt förslag är nog att släppa invandringen helt fri, med undantag för kända krigsförbrytare, mördare, våldtäktsmän och liknande. Hela dagens asylprocess och ansökningsförfarande skrotas, alla får stanna, oavsett deras skäl att komma hit. Därvid sker en stor kostnadsbesparing, då den byråkratin är en icke oväsentlig del av Migrationsverkets budget.

Om vi ska kunna hantera ökade volymer, måste vi inse att de inte kan ha full tillgång till hela vår välfärd, med samma levnadsstandard som etablerade invånare har. Det har de kanske inte idag heller, men vi måste sänka nivån ytterligare och skapa ett parallellt samhälle med andra villkor än det öppna samhället. De immigranter som snabbt klarar att få jobb på den öppna arbetsmarknaden är bara att gratulera, de skaffar egen bostad, betalar skatt och står för sitt eget uppehälle. Inga problem där. Men de som ej förmår stå för sin egen försörjning, erbjuds mitt nya alternativ.

Min idé går ut på att etablera en ny typ av migrantförläggningar, som erbjuder grundläggande kost, logi och hälsovård, förbereder klienterna för det svenska samhället, samt är mer eller mindre självförsörjande genom att de vuxna immigranterna arbetar halvtid vid statliga fabriker i närområdet, eller med själva förläggningens drift och underhåll.

Asyl

Asylförfarandet skrotas, varvid omfattande besparing kan göras i Migrationsverkets byråkrati. De resurserna kan i stället läggas på att administrera praktiska frågor runt boende, förplägnad, utbildning och arbete. En bakgrundskontroll görs i syfte att hitta grova brottslingar, men i övrigt får alla stanna oavsett orsak.

Boende & kosthållning

Familjer bör rimligen erbjudas lägenheter där alla kan bo tillsammans. Ensamstående erbjuds enrummare liknande studentkorridor eller liknande. Snabba skiftningar i boendebehovet justeras med moduler (likt byggbaracker). Det ska finnas egen kokmöjlighet i boendet, men även erbjudas mat från storkök i närliggande kantiner. Den som äter på kantinen får betala för det. I anslutning till förläggningarna ska det finnas gott om anläggningar för idrott och rekreation.

Utbildning & sjukvård

Barnen intensivutbildas i svenska tills de anses tillräckligt kapabla att flyttas över till vanliga svenska skolor där de träffar svenska barn. Migrantbarnen sprids ut på olika skolor med hjälp av skolbussar, så att inte alla hamnar på samma ställe. De vuxna utbildas i svenska och samhällskunskap, samt erbjuds extra stödundervisning om de är analfabeter. Barnens utbildning sker på heltid, medan de vuxna går i skola på halvtid, för- eller eftermiddagar. Sjukvård erbjuds genom att förläggningarna har egna vårdcentraler, där personalen delvis talar rätt språk.

Arbete

Detta är förmodligen den del i mitt förslag som är mest olik dagens system. I stället för att leva på bidrag eller tigga på gatorna, måste varje vuxen kapabel person på förläggningarna jobba halvtid i statliga fabriker (likt Samhall), där det tillverkas produkter som den offentliga sektorn ändå behöver köpa in för sin verksamhet. Det kan vara förvarsmateriel (ej vapen), livsmedel, kläder, enkel vårdutrustning, skolbänkar och liknande. Detta kan kanske kallas socialism, men det är ju vad all statlig verksamhet går ut på. Dessa fabriker kommer inte att konkurrera med befintlig privat industri i nån nämnvärd utsträckning, då de producerar för en marknad som till stor del saknas idag. Vi borde t.ex. återupprusta både det militära och det civila/ekonomiska försvaret och återetablera beredskapslagren som avvecklades för drygt ett decennium sedan. Det kan göras på ett kostnadseffektivt sätt med mitt förslag.

De med rätt utbildning/erfarenhet kan även jobba med drift och underhåll av själva förläggningen, t.ex. snickeri, transporter, mottagning, matlagning, vård etc. Lönen blir ganska blygsam och kan med fördel vara skattebefriad för att minska administrationen. Den ska räcka till boendekostnad, mat och en liten fickpeng att disponera fritt. De boende på förläggningen är fria att när som helst ta jobb på den öppna svenska arbetsmarknaden. När de klarar det, anses de mogna att slussas ut i samhället och klara sig på egen hand. Om nån vill bo kvar på förläggningen får de förstås göra det, och betala vad det kostar.

Svenskt medborgarskap

Fulla medborgerliga rättigheter erbjuds idag endast till den som är svensk medborgare, vilket även ska gälla i mitt förslag. Jag vill dessutom införa krav på fullgjord medborgarplikt för att bli medborgare, vilket jag ska utveckla i ett annat inlägg, där jag ger min syn på totalförsvaret. Men kortfattat innebär det att man ska ha fullgjort en tremånaders GMU eller civilförsvarsutbildning och stå till statens fortsatta förfogande i kristider. Man kan ifrågasätta det liberala i att tvinga folk att arbeta gratis med farliga sysslor för staten, men det är en anpassning till den realitet vi lever i. Den som vill åtnjuta välfärdssamhällets rättigheter måste även ställa upp på dess plikter.

Summa summarum:

• Fri invandring oavsett skäl, slopa ansökningsförfarande och byråkrati
• Arbetskraftsinvandrare slussas rakt in i samhället och sköter sig själva
• De som ej är kapabla att konkurrera på öppna arbetsmarknaden erbjuds boende, kost och utbildning på förläggningar med enklare standard
• Migrantförläggningarna görs mer eller mindre självförsörjande, genom att deras statliga fabriker producerar varor till offentliga sektorn och genom att de boende engageras i drift och underhåll
• Medborgarskapet villkoras till plikt att delta i militär/civilförsvar

Om männen strejkade

Försvarstwittraren @Reservofficer1 skrev häromdagen en av årets viktigaste svenska texter, som sammanfattar hur sårbart det svenska samhället blivit för minsta lilla störning, efter att totalförsvaret lagts ner. Det finns inga reserver och ingen beredskap för nånting alls, inom ett par dagar är civilisationens kollaps ett faktum.

Men hans text illustrerar även hur oumbärliga män är. Om bara en liten del av männen slutade jobba, nämligen lastbilschaufförerna som till större delen är män,  p.g.a. strejk, dieselbrist, fientlig militär aktivitet i regionen eller annan valfri orsak, så skulle följande hända:

Dag 1

• Mjölk och färskt bröd tar slut
• Morgontidningen uteblir för många
• Sjukvården får brist på rena textilier
• Avfallshanteringen blir problem inom sjukvården
• Brev och paket kan inte skickas
• Brist på vissa läkemedel på apoteket
• De flesta varorna i Systembolagets sortiment tar slut
• Värmeproduktionen upphör
• Industriproduktionen tvingas stänga
• Kommunens anläggningsarbeten stannar
• Äldreomsorgen får problem att ordna mat

Dag 2

• Apoteket stänger
• Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln
• Brist på diesel på tankstationerna
• Restauranger får problem med sopor
• Risk för störningar i kollektivtrafiken

Dag 3

• Avloppsslam blir ett problem
• Mjölken kan inte längre tas om hand ute på gårdarna
• Brist på drivmedel börjar märkas på bensinstationerna
• Hotellgäster kan inte räkna med rena lakan
• Skolmaten består nu av rester och torrfoder
• Lärarna uppmanar barnen att ta med egen mat

Dag 4

• Allt drivmedel är slut på tankstationerna
• Busstrafiken ställs in
• Flygtrafiken ställs in
• Sopor på gatorna

Dag 5

• Dricksvattnet blir otjänligt
• Brist på livsmedel
• Många fordon får ställas i brist på drivmedel
• Hotellen stänger i brist på insatsvaror
• Skolmaten är nu helt slut
• Industriproduktionen står stilla

Liknande katastrofscenarier kan förstås målas upp för vissa kvinnodominerade yrkeskategorier som är samhällsbärande, t.ex. sjukvården, livsmedelshandeln eller barnomsorgen. Men poängen kvarstår, samhället klarar sig inte utan män, särskilt inte de män som befinner sig ganska långt ner på samhällsstegen.

Idag firas den Internationella Mansdagen.

Dagens bästa krönika har jag själv skrivit, om jag får välja. Läs den här : A Voice for Men Sverige – Internationella Mansdagen 2014

Skogsbaserade fordonsbränslen

Inför valet tävlar partierna om att vara miljövänligast. (F!) och (MP) vill förbättra miljön genom att baktala eller tvångsomskola vita heterosexuella män, eftersom ”forskning visar” att männen kör bil i 76% av resorna men kvinnorna bara i 73%. (S) och Alliansen har mer dock positivistiska lösningar. Centerpartiets Annie Lööf kom häromdagen med ett utspel om att ”Vi ska straffa utsläppen, inte bilisterna” och vill därför skattesubventionera s.k. miljöbilar och straffbeskatta koldioxidutsläpp ytterligare. Och man får anta att det är en linje som hela Alliansen står bakom, eftersom regeringen brukar prata ihop sig innan de presenterar satsningar. Stefan Löfven kontrade med en satsning på stöd till utveckling och produktion av skogsbaserade fordonsbränslen i samarbete med industrin, vilket enligt Skogsindustriernas beräkning även ska ge ca 25000 nya jobb. Själv är jag som teknik-optimist försiktigt positiv till både Lööfs och Löfvens förslag. Men det är viktigt att vara realist här – ”Money Talks!”. Ytterst få skulle köpa något som var dyrare eller sämre bara för att det anses mer miljövänligt, åtminstone inte något så dyrt som en bil.

Biobaserade fordonsbränslen är något jag själv som kemiingenjör kollat lite extra på, för att kunna bedöma om den branschen kan vara intressant för ett eget karriärbyte det närmsta decenniet, eller något jag kan rekommendera mina barn att göra karriär inom. Men så länge araberna kan pumpa upp olja ur ökensanden med en produktionskostnad på nån krona litern, är det svårt att konkurrera ekonomiskt. De svenska politikerna har inte heller så mycket utrymme att höja bränsleskatterna ytterligare, eftersom det då blir en klassfråga vem som kan bo på landsbygden. Smärtgränsen är redan nådd på den punkten.

Andra kör på dinosarier, själv kör jag spritbil

Jag ska här gå genom de bränslen som enligt mina efterforskningar kan produceras av svensk skogsråvara och var tekniken står idag.

Etanol
Det satsades stort på fordonsetanol för ett antal år sen. Men det har mynnat ut i kapitalförstöring på flera plan. Etanolfabrikerna är olönsamma. Agroetanol i Norrköping har lagts ner i sommar och skandalerna vid Sekab i Örnsköldsvik figurerade i veckans avsnitt av Uppdrag Granskning. Mackarna som investerat i etanolpumpar för dyra pengar, säljer knappt nån E85 och kan därför inte räkna hem investeringen. Vi bilister som kör på etanol, drabbas av att bilarna tillbringar mycket tid på verkstan. Det är etanolens högre förbränningstemperatur som är boven i dramat, motorerna slits hårdare än med bensin. SAAB har nog de minst dåliga etanolbilarna på marknaden, de har lagt lite mer möda på att optimera motorerna för det nya bränslet än många andra tillverkare. Men det har de inget för, de gick i konkurs ändå. Idag säljs nästan inga nya etanolbilar, marknaden är stendöd.

Själv kör jag en begagnad SAAB 9-3 Biopower och är ganska nöjd med den. Med låg skatt och låg bränslekostnad per mil är den billigare att äga än mina tidigare bilar. Å andra sidan är serviceintervallen korta, och när det börjar bli dags för service så märks det tydligt, till skillnad från bensinbilar, genom att den börjar hosta och hacka. Det är en pigg bil med mycket körglädje när man kör den ”som den är”, men så fort man hänger på ett släp så märks det att den har riktigt klent vridmoment. Att dra upp 1.5 ton båt ur sjön blir riktigt pinsamt, med motorstopp varje meter och rykande lameller. Den får även tankas ofta, då etanolen har mindre energivärde per liter än bensin. Jag/hustrun har kompletterat med en diesel-SAAB för långfärder, vilken med sin låga bränsleförbrukning är ännu billigare i drift trots den höga skatten.

Det finns intressant teknik att tillverka etanol ur skogsråvara. Bland de jag sett, är det varianter där cellulosan bryts ner till socker som sedan jäses till sprit, som är intressantast. De kan då, likt en kemisk massafabrik, elda ligninet i veden för att framställa den energi som behövs i destilleringsprocessen och ger även ett överskott till fjärrvärme etc. Jag vet ej vilken teknik Sekab använder men tror ej det är en sådan process. Ingen vågar investera i obeprövad teknik så länga araberna pumpar olja för nån krona litern.

Metanol
Björn Gillberg har kämpat i många år för att nån ska satsa på en anläggning för framställning av fordonsmetanol i svensk glesbygd. Tekniken att framställa träsprit är gammal och välkänd och har nog förfinats ytterligare på senare år. Specialiserade metanolmotorer finns för vissa tillämningar, t.ex. dragracing. Basisten i mitt band är medlem i ett team som blivit Europamästare med sin metanolbil. Men metanolen lider av samma kapitalrisk som etanolen – ingen vågar investera i Gillbergs fabrik. Dessutom har metanolen nackdelen av att vara dödligt giftig vid förtäring, till skillnad från etanol och bensin, så den är inte idiotsäker.

Butanol
Det finns en lång rad jäsprocesser för att framställa butanol, där etanol och andra substanser också utvinns på köpet. Med butanol i tanken kan man köra en vanlig bensinmotor utan nämnvärda modifieringar. Nackdelen är att det bokstavligen luktar skit, men bensin och diesel luktar å andra sidan inte heller så gott. Den intressantaste processen för butanolframställning bygger på just skit, med en bakterie som hittats i zebrans tarmkanal. Till skillnad från andra liknande jäsprocesser är den inte anaerob och kan därmed ske i atmosfärstryck. Framställning kan ske ur alla former av cellulosahaltigt material – returpapper, skogsavfall, jordbruksavfall och liknande, vilket ger låga råvarukostnader förutom transporten. Ett problem är dock att bakterien dör redan vid några promilles koncentration på butanolen, så produkten måste kontinuerligt extraheras av och lösningsmedlet destilleras bort. Tulane University söker nu industriella partners för att skala upp processen från laboratoriet, men det är nog många år kvar innan vi kan köpa butanol från svenska skogar, om någonsin. Sannolikt föreligger samma kapitalrisk som för etanol och metanol.

Dr Mullins vid Tulane University samlade bajs från alla djuren på New Orleans Zoo för att se vilken bakterie som var bäst på butanoljäsning

Biogas
En biogasanläggning baserad på avloppsvatten från skogsindustrin, där råvaran är gratis och anläggningen ger minskade utsläpp, har en återbetalningstid på 3-7 år, vilket dock är mycket i tider av försiktigt investerare. Vad jag vet finns det ingen sån anläggning i Sverige idag. Däremot har Göteborgs Energi byggt en anläggning som i jämförelse framstår som ren kapitalförstöring, då den ska hämta råvaran från skogen till mycket högre kostnader än de anläggningar som lokaliseras till befintliga industriavlopp.

Många kommunala bussbolag kör på biogas. Bilar som kan köra biogas är också ganska stort och det finns modeller från Volkswagen, Volvo m.fl. På kontinenten är det dock ännu större och många av de svenska bilarna går på export till Tyskland, vilket gjort att de kan vara svåra att få tag på här.  En nackdel är att motorerna kräver bensin i startögonblicket, vilket leder till dubbla tanksystem, samt att de har kort räckvidd med enbart gas.

Svartlutsförgasning och tallolja
Svartlutsförgasning använder begagnad kokvätska från sulfatprocessen till att framställa drivmedel. Kokvätskan eldas annars i fabrikens återvinningspannor, där mycket av energin går ut till kråkorna. Jag är inte helt påläst här, men vad jag förstått kan både bensin och diesel framställas på detta vis. En nackdel med processen är att den kräver en befintlig sulfatfabrik, så kapaciteten är begränsad av antalet såna anläggningar. Det svenska fordonsbränslebehovet torde vara långt större än så. Preem lanserade nyligen en kampanj om ”framtidens bensin”, som vad jag förstått bygger på just svartlutsförgasning. Men det kan vara ett missförstånd från min sida, i ett pressmeddelande står t.ex. talat om tallolja. En viss mängd tallolja ingår redan nu i Preems diesel, 10% tror jag, men i den nya varianten blir det ännu mer. Tallolja är de fetter och hartser som ganska enkelt kan avskiljas från kokvätskan i sulfatprocessen. Ett problem är att den redan används för framställning av såpa och andra kemiska produkter, vilket gör den till ett dyrt bränsle. Detta kräver skattesubventioner och långsiktiga politiska lösningar, vilket är vad Preem efterfrågar i sin kampanj. Det tycks som att både S och Alliansen hörsammat dem i sina valmanifest.

Gengas
En museal teknik för verkliga entusiaster. Billig i drift, men tämligen opraktisk.

Värnpliktigt hemvärn

Efter en lång sommar med fantastiskt väder, då jag knappt bloggat alls, blir det två inlägg på raken denna regniga söndag. Inte minst för att de hör ihop. I förra inlägget skrev jag om att införa fri invandring utan bidrag, där de som ej kan försörja sig på egen hand bor på förläggning och jobbar halvtid i statliga fabriker som tillverkar utrustning till offentliga sektorn, där försvaret inledningsvis blir en stor del. Min tanke är att en mer eller mindre självförsörjande flyktinghantering ska bidra till att bekosta en upprustning av försvaret.

Sveriges försvar har varit på dekis under hela 2000-talet, kanske ännu längre. Värnplikten upphörde mer eller mindre genom att anslagen ströps och häromåret lades den helt i träda. Sverige förmår ej längre försvara vårt eget land mot en seriös angripare. Men det senaste 1-2 åren har Putins agerande visat att vi behöver kunna stå upp och hävda vår integritet.

”Den som vill leva i fred bör rusta för krig”, lyder ett gammalt ordspråk. Under kalla kriget kunde Sverige mobilisera 700 000 man med vapen, förvisso ofta ganska ålderstigen materiel. I dag handlar det om några procent av den siffran, trots en liknande kostnad i kronor. På den tiden var den grundläggande utbildningen (det som idag kallas GMU) 7½-15 månader. De tre första månaderna ägnades åt den så kallade gröntjänsten, som omfattande grundläggande vapenhantering och infanteritaktik. Resten av tiden fick man nån slags befattningsutbildning, som syftade till att lära sig tyngre vapen, teknisk materiel eller särskilda rutiner som hörde befattningen till. Sen blev man i regel krigsplacerad i en befattning som motsvarade vad man utbildats till. De högre befälen och vissa tekniska specialister var yrkesmilitärer, men värnpliktiga soldater hanterade i stor utsträckning försvarets tyngre vapen, även stridsvagnar, kanoner och örlogsfartyg. Hemvärnet, som kunde mobiliseras med kort varsel, bestod av frivilliga soldater, ofta äldre män.

Min tanke är att återinföra värnplikten och göra en kort GMU obligatorisk för alla kapabla personer oavsett kön, men att utbildningen begränsas till gröntjänsten på 3-4 månader. Dessa personer krigsplaceras sedan i lokalförsvarsförband som ersätter och förstärker hemvärnet. Krigsplaceringen kvarstår tills personen blir småbarnsförälder, alternativt uppnår en viss ålder, kanske 35 år. Lokalförsvaret består av lätt infanteri med god kännedom om lokala förhållanden och ska kunna mobiliseras med några timmars varsel i händelse av beredskap. Korta förbandsövningar genomförs med 1-2 års mellanrum, lämpligen fredag till söndag. Ledarskap och tyngre vapen ska fortfarande hanteras av yrkesmilitärer, som idag.

Syftet med lokalförsvaret är att göra det mer eller mindre omöjligt för en fiende att förflytta sig på Sveriges vägar. De specialiseras på eldöverfall mot fordonskolonner med vägbomber, handeldvapen och fjärrutlösta truppminor (typ claymore). När de fått stopp på en kolonn och möter motstånd, retirerar de och försvinner tillbaka in i skogen, till fots eller på fyrhjulingar, för att slå till någon annanstans en annan dag. Sveriges terräng torde vara synnerligen lämpat för en sån taktik, än mer än Afghanistan och Irak där liknande taktiker använts av landets motståndsmän. För extra effekt kan lokalförsvaret samarbeta med yrkesförsvaret, så att en bildad ”motti” utsätts för artilleribeskjutning så fort den stannat. De kan även tränas att agera närskydd till yrkesförsvarets grupperingar och fasta anläggningar, t.ex. artilleri, luftvärn, flygbaser och ledningscentraler. En viss andel tränas på strid i bebyggelse, lite beroende på bostadsortens storlek.

GMU

Den grundläggande utbildningen genomförs lämpligen någon gång mellan 18 till 20 års ålder och omfattar en termin på hösten eller våren, för att sammanfalla med högskolornas tider. Under denna termin står individen till försvarets förfogande 24/7, med permission 1 helg per månad. Soldaterna drillas i hantering av personliga eldhandvapen samt lätt kulspruta, lär sig ligga i bivack/tält med alla rutiner som hör därtill och tränas i sjukvård, självskydd, överfalls- och försvarstaktik.

Lokalförsvaret

Dessa förband opererar i små autonoma grupper, med plutoner, kompanier eller i vissa fall bataljoner som största enhet. Befälen består av frivilliga yrkesmilitärer, så som dagens nationella skyddsstyrkor (hemvärnet) organiseras. Dessa känner sina krigsplacerade soldater och kan mobilisera dem genom personliga besök i hemmet, ifall telefonförbindelserna skulle slås ut. Fler yrkesmilitärer med specialistkunskaper kan knytas till lokalförsvarsenheterna, för att förstärka dessa med tyngre vapen som granatgevär, prickskyttegevär, pansarvärn och granatkastare. Vid övningar med 1-2 års mellanrum lär soldaterna i enheterna känna varandra och den terräng där de ska verka i händelse av beredskap. Med en allmän värnplikt och krigsplacering under ca 10 år, skulle ett fullt mobiliserat lokalförsvar kunna mönstra kanske 0.5-1 miljon soldater med den folkmängd Sverige har idag. Det innebär att en angripare aldrig kan färdas säkert genom landet, det kan ligga en pluton svenskar i bakhåll bakom varje vägkrök. Och med tusentals små självstyrande enheter kan Sverige inte besegras med stora avgörande slag, utan varje lokal enhet måste sökas upp och bekämpas i de djupa skogarna. Varje lokalförsvarsenhet har egna decentraliserade mobiliseringsförråd ute i terrängen och ska kunna vara självförsörjande på mat och ammunition i månader.

Yrkesförsvar

Flygvapnet och marinen ingår i yrkesförsvaret, men i detta inlägg beskriver jag bara armén. Den utgörs av kontrakterade soldater med bästa tänkbara utrustning. Dess storlek låter jag vara osagt, ju fler desto bättre, men smakar det så kostar det, förstås. Dess uppgift är att hantera de tunga vapnen, så som luftvärn, artilleri, och stridsfordon. De har även specialförband med särskilda kompetenser. Yrkesarmén organiseras främst i mekaniserade anfallsbrigader. Anfallsbrigadernas uppgift är att aktivt besegra fientliga förband och återta terräng. De kan även användas för internationella uppgifter med kort varsel, rimligen på frivillig basis för enskilda soldater. Delar av yrkesarmén avdelas för nära samarbete med lokalförsvaret, så som beskrivs i det avsnittet. Ett lokalförvarskompani kan t.ex. förstärkas med prickskyttar, granatkastargrupp, pansarvärnsgrupp, ingenjörsgrupp (för minering/vägbomber) etc. Luftvärn bör också finnas decentraliserat, för att kunna bekämpa helikopterförband och liknande.

Materiel

En stor upprustning betyder att Sverige behöver hundratusentals nya uniformer, hjälmar, skyddsvästar, kokkärl, tält, sjukvårdsmateriel, konserver, fältransoner och annat som hör soldatlivet till. Dessa kan lämpligen tillverkas av statliga fabriker som placeras i anslutning till flyktingförläggningar, så som beskrevs i förra inlägget. De privata företag som besitter kompetensen på respektive område kan kontrakteras mot en viss royalty, enligt befintliga upphandlingsregler, men arbetskraften består av flyktingar som jobbar halvtid för att bekosta sitt uppehälle i Sverige medan de lär sig språk och kultur. Vapen, ammunition och annan avancerad utrustning bör dock rimligen inte anskaffas på detta vis utan även fortsättningsvis tillverkas av säkerhetsklassade specialister. Arbetskraft vid flyktingförläggningarna kan kanske även underhålla försvarets fordon i fredstid, om man samtidigt är aktsam på infiltratörer som kan tänkas utföra sabotage inför eventuell invasion. På detta vis får vi både ett starkare försvar och en värdig flyktinghantering, för samma pengar som idag går till flyktingars försörjningsstöd. Det kommer nog att ta minst ett decennium innan en sån producerad volym uppnåtts att tillverkningen endast behövs för att ersätta den materiel som slits ut vid övningarna. Sveriges civilförsvar bör även återskapa de beredskapsförråd med livsmedel som tidigare fanns, inte bara för händelse av krig utan även naturkatastrofer. Vid sommarens skogsbrand fick t.ex. räddningsarbetarna leva på frivilliga allmosor, vilket är stor skandal.

Värnpliktsvägran & frisedel

Alla ungdomar i Sverige ska ha mönstringsplikt med förväntan att göra GMU, både män och kvinnor. Som tidigare ska det gå att slippa värnplikten för den som har goda skäl till det, t.ex. fysiskt eller psykiskt handikapp. Rimligen ska Sverige inte heller sätta in småbarnsföräldrar i strid, så krigsplaceringen upphör när man skaffar barn, vilket i dagens demografi oftast sker vid 25-35 års ålder. Årsklasserna i åldern 20-30 år torde vara fullt tillräckligt i antal för att bemanna lokalförsvaret på ett tillfredställande sätt, samtidigt som dessa i regel är fysiskt kapabla att utföra de förflyttningar till fots som stridsuppgifterna kräver. Den som vägrar bära vapen får en särskild utbildning för civilförsvaret, krigsplaceras för motsvarande uppgifter och kan räkna med att bli inkallad till skarp tjänstgöring även i fredstid, t.ex. för brandsläckning, skallgångskedjor och miljösanering. Den som helt vägrar värnplikten sätts ej i fängelse som förr, utan åläggs att betala en straffavgift motsvarande en termins studiemedel till CSN, med samma ränta och villkor som studielånet. Utländska medborgare bosatta i Sverige, måste ha gjort svensk GMU för att få erhålla svenskt medborgarskap under åldrarna 18-30 år.

Detta inlägg skulle kunna göras mycket längre, men jag håller där för idag. Som i det förra inlägget, kan min idé komma att finputsas i dialog med läsarna i kommentarsfältet.

Fri invandring

Det här är ett inlägg jag haft i bakhuvudet ett tag, men just idag känns som rätt tillfälle att skriva och publicera det, eftersom det är mer aktuellt än på länge. Häromdagen spreds nyheten att Migrationsverket enligt sin egen utredning behöver ytterligare 48 miljarder för att klara verksamheten under nästa mandatperiod, något som läsare av Flashback och andra alternativmedia förvisso vetat i flera veckor.

Och igår höll Fredrik Reinfeldt sitt sommartal, där budskapet var så bistert att det beskrivs som en strategisk omsvängning i valrörelsen – vi måste vara beredda på att flyktingströmmarna ökar och att det kommer att kosta pengar, vilket gör att Moderaterna avstår från vallöften på andra områden. Expressens Anna Dahlberg beskriver läget som den största av de samhällsförändringar Sverige står inför. Bloggaren Cornucopia? har analyserat läget och kommit fram till att flyktingdelen av invandringen kommer att fyrdubblas jämfört med 2012.

Parallellt med krigsflyktingarna ökar antalet ekonomiska flyktingar till Sverige, främst från Östeuropa men även från Afrika. Men eftersom vi inte har något värdigt system att hantera ekonomiska flyktingar, tvingas de tigga på gatorna. För första gången under min livstid har jag nu i sommar sett tiggare på gatorna i kommunen där jag bor. En del vill bekämpa symptomen genom att förbjuda tiggeri.

Som liberal tycker jag i princip att vem som helst ska få flytta var i världen den vill, så länge vederbörande tar ansvaret för sin egen och familjens försörjning. Redan på 90-talet sen startade jag diskussionstrådar med det temat på Aftonbladets forum, som då var landets största (varken Flashback Forum eller Familjeliv fanns då). Men väldigt många av de som kommer Sverige nu, har inte möjlighet att ta ansvar för nån försörjning. Därför behövs ett system för att hantera även de ekonomiska flyktingarna. Jag kommer här med ett konkret förslag på hur det skulle kunna gå till.

Det mest kontroversiella i mitt förslag är nog att släppa invandringen helt fri, med undantag för kända krigsförbrytare, mördare, våldtäktsmän och liknande. Hela dagens asylprocess och ansökningsförfarande skrotas, alla får stanna, oavsett deras skäl att komma hit. Därvid sker en stor kostnadsbesparing, då den byråkratin är en icke oväsentlig del av Migrationsverkets budget.

Om vi ska kunna hantera ökade volymer, måste vi inse att de inte kan ha full tillgång till hela vår välfärd, med samma levnadsstandard som etablerade invånare har. Det har de kanske inte idag heller, men vi måste sänka nivån ytterligare och skapa ett parallellt samhälle med andra villkor än det öppna samhället. De immigranter som snabbt klarar att få jobb på den öppna arbetsmarknaden är bara att gratulera, de skaffar egen bostad, betalar skatt och står för sitt eget uppehälle. Inga problem där. Men de som ej förmår stå för sin egen försörjning, erbjuds mitt nya alternativ.

Min idé går ut på att etablera en ny typ av flyktingförläggningar, som erbjuder grundläggande kost, logi och hälsovård, förbereder klienterna för det svenska samhället, samt är mer eller mindre självförsörjande genom att de vuxna immigranterna arbetar halvtid i statliga fabriker i närområdet.

Boende & kosthållning

Familjer bör rimligen erbjudas lägenheter där alla kan bo tillsammans. Ensamstående erbjuds enrummare liknande studentkorridor eller liknande. Snabba skiftningar i boendebehovet justeras med moduler (likt byggbaracker). Det ska finnas egen kokmöjlighet i boendet, men även erbjudas mat från storkök i närliggande kantiner. Den som äter på kantinen får betala för det. I anslutning till förläggningarna ska det finnas gott om anläggningar för idrott och rekreation.

Utbildning & sjukvård

Barnen intensivutbildas i svenska tills de anses tillräckligt kapabla att flyttas över till vanliga svenska skolor där de träffar svenska barn. Flyktingbarnen sprids ut på olika skolor med hjälp av skolbussar, så att inte alla hamnar på samma ställe. De vuxna utbildas i svenska och samhällskunskap, samt erbjuds extra stödundervisning om de är analfabeter. Barnens utbildning sker på heltid, medan de vuxna går i skola på halvtid, för- eller eftermiddagar. Sjukvård erbjuds genom att flyktingförläggningarna har egna vårdcentraler, där personalen delvis talar rätt språk.

Arbete

Detta är förmodligen den del i mitt förslag som är mest olik dagens system. I stället för att leva på bidrag eller tigga på gatorna, måste varje vuxen kapabel person på flyktingförläggningarna jobba halvtid i statliga fabriker (likt Samhall), där det tillverkas produkter som den offentliga sektorn ändå behöver köpa in för sin verksamhet. Det kan vara förvarsmateriel (ej vapen), livsmedel, kläder, enkel vårdutrustning, skolbänkar och liknande.  Detta kan kanske kallas socialism, men det är ju vad all statlig verksamhet går ut på. De med rätt utbildning/erfarenhet kan även jobba med drift och underhåll av själva flyktingförläggningen, t.ex. snickeri, transporter, matlagning, vård etc. Lönen blir ganska blygsam och kan med fördel vara skattebefriad för att minska administrationen. Den ska räcka till boendekostnad, mat och en liten fickpeng att disponera fritt. De boende på flyktingförläggningen är fria att när som helst ta jobb på den öppna svenska arbetsmarknaden. När de klarar det, anses de mogna att slussas ut i samhället och klara sig på egen hand. Om nån vill bo kvar på förläggningen får de förstås göra det, och betala vad det kostar.

Svenskt medborgarskap

Fulla medborgerliga rättigheter erbjuds idag endast till den som är svensk medborgare, vilket även ska gälla i mitt förslag. Jag vill dessutom införa krav på fullgjord medborgarplikt för att bli medborgare, vilket jag ska utveckla i ett annat inlägg, där jag ger min syn på totalförsvaret. Men kortfattat innebär det att man ska ha fullgjort en tremånaders GMU eller civilförsvarsutbildning och stå till statens fortsatta förfogande i kristider. Man kan ifrågasätta det liberala i att tvinga folk att arbeta gratis med farliga sysslor för staten, men det är en anpassning till den realitet vi lever i. Den som vill åtnjuta välfärdssamhällets rättigheter måste även ställa upp på dess plikter.

Summa summarum:

• Fri invandring oavsett skäl, slopa ansökningsförfarande och byråkrati
• Arbetskraftsinvandrare slussas rakt in i samhället och sköter sig själva
• De som ej är kapabla att konkurrera på öppna arbetsmarknaden erbjuds boende, kost och utbildning på förläggningar med enklare standard
• Flyktingförläggningarna görs mer eller mindre självförsörjande, genom att deras statliga fabriker producerar varor till offentliga sektorn och genom att de boende engageras i drift och underhåll
• Medborgarskapet villkoras till plikt att delta i militär/civilförsvar

Detta förslag är mitt första utkast, det kan komma att finputsas genom diskussion i kommentarsfältet.

Vägra dubbla system

Idag har jag varit med om två traumatiska upplevelser. För första gången såg jag en tiggare utanför ICA, nåt som fram tills helt nyligen varit ett storstadsfenomen och för 5-10 år sen nåt man bara såg vid utlandsresor till fattiga länder.

För det andra har jag och mina syskon lämnat vår gamla senila mor på ålderdomshemmet, mot hennes vilja, efter en tids sjukhusvistelse. Orsaken till att hon hamnade på sjukhus var att hon höll på att svälta ihjäl när hon bodde hemma och förlitade sig på hemtjänsten. Det är inte hemtjänstens fel, de kan inte tvinga henne till något, men hon har under våren fuskat med maten och lurat dem att hon ätit upp den.

Vi märkte att det luktade fruktansvärt illa i hennes lägenhet, men det tog ett bra tag innan vi kom på varifrån stanken kom. Låg det begagnade vuxenblöjor i nån påse under sängen, eller rutten kattmat i soptunnan? Nej. Hon hade gömt undan tallrikar med matrester i ett skåp och stängt dörren, sen staplat tallrik på tallrik i flera veckor, så att det stod och ruttnade. Sista veckan hon bodde hemma var hon helt apatisk och låg i fosterställning i sin soffa större delen av dagen, när hon annars brukade sitta i en fåtölj och läsa eller se på TV. Då slog hemtjänsten larm och skickade in henne till sjukhuset, där hon fick dropp och näringsdryck.

Men hennes närminne är som hos en guldfisk, så detta minns hon ingenting av. Nu är hon jättearg för att vi skickat in henne på ålderdomshem, där hon har tillgång till vård dygnet runt.  Det är så illa att hon hotar med självmord, hon tror att hennes barn inte vill veta av henne längre. Men det är så Sverige är uppbyggt. Vår äldreomsorg är offentligt organiserad, ej privat. En morgon ville hon att jag skulle stanna hemma från jobbet och sitta bredvid henne hela dagen, men det fungerar ju inte så. Chefen blev skitarg för att jag missade hans morgonmöte när jag kom en kvart försent. Jag älskar min mamma och har alltid haft en väldigt bra relation till henne, det är inte där skon klämmer. Jag kan inte klona mig, jag måste välja om jag ska ta hand om mamma eller infoga mig i den svenska modellen.

Hela systemet bygger på att alla friska vuxna individer jobbar heltid och betalar skatt, sen använder staten, landstingen och kommunerna dessa pengar till att organisera vård, skola, omsorg, försvar, rättsväsende, sociala skyddsnät – allt det där som vi i vardagligt tal kallar välfärd. I andra länder, t.ex. Thailand, betalar medborgarna nästan ingen skatt alls. De har förvisso en viss moms (låg jämfört med Sverige), som de flesta företagare smiter från genom att bara acceptera kontant betalning utan kvitton. Sen förväntas de vuxna barnen ta hand om de gamla eller bekosta privata vårdhem. De som ej kan ta hand om sig själva eller sina anhöriga, tvingas tigga på gatorna.

Jag vägrar infoga mig i dubbla system. Jag gillar i princip inte höga skatter, men accepterar dem därför att jag förväntar mig offentliga gentjänster för pengarna. Jag förväntar mig att de gamla får adekvat vård och omsorg utan min dagliga inblandning. Och jag ger aldrig pengar till tiggare, då Sverige har både socialtjänst och (borde ha) ett system för att ta hand om ekonomiska flyktingar. Genom mina uteblivna allmosor blir pressen hårdare på myndigheterna att agera i tiggarfrågan. Det får de redan betalt för, via mina skatter.

Vinter med Hans Rosling

Idag kan jag rekommendera radioprogrammet Vinter med belevade possibilisten & kunskapsfanatikern Hans Rosling, när han berättar om sina möten med världens statsmän, miljardärer, 1st ladies, samt dödsjuka barn, hotfulla machetegangsters och tacksamma bybor i Afrika. Den röda tråden är den krympande skillnaden mellan i-länder och u-länder och medieskribenters & gemene mans okunskap om denna utveckling. I berättelsen väver han in små quiz-frågor om hälsoläget i världen, så som han gör dagligen i sitt nuvarande jobb i stiftelsen Gapminder.

I slutet kommer han in på genusfrågor och säger att ca 20% av bristerna i flickors skolgång beror på gender-problem medan 80% beror på fattigdom. Han är öppen med de problem som finns, men bekämpar de myter och bullshit vi ofta får höra, precis som det ska vara.

Bonus: Tidvis ungdomlig musik som Ung & Kåt, varvat med gamla klassiker