Pojkarna – det svaga könet

Tidningen Mama har skrivit en artikel om hur man hjälper sina söner att besegra betygsgapet. Jag skummade genom den som hastigast häromdagen och blev mest glad för att den nämnde vikten av att pojkar bör ha idrott varje dag. Det brukar vara en käpphäst jag plockar fram varje gång jag skriver om pojkars misslyckande i skolsystemet. Där fanns en hel del som jag tyckte inte stämde också, men överlag får jag nog säga att de konkreta tipsen på vad föräldrar själva kan göra var riktigt bra, även om det mesta var sånt som funkar på både pojkar och flickor. Men nu när jag läste den igen för att skriva detta inlägget, såg jag emellertid massor av helt befängda påståenden. Så mycket bullshit att det skulle behövas ett halvdussin normallånga inlägg för att reda ut allt.

Men den tiden har jag inte, så detta blir mitt enda inlägg om denna artikel. Men som tur är finns det fler än jag på Internet, och tillsammans med Ninni på Genusdebatten ska jag skriva ett tandeminlägg, där vi kommenterar artikeln ur varsin synvinkel. Mitt inlägg kommer att handla om hur skolan sviker pojkarna. So lets go! I artikeln finns bl.a. följande passus:

Det finns de som söker förklaringen i att pojkar skulle missgynnas i den ”feminiserade” svenska skolan, trots att problemet är globalt. För att undersöka saken lät forskare vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) vid Uppsala universitet kontrollrätta 1 700 anonymiserade nationella prov i svenska. Skillnaden kvarstod: pojkarna presterade sämre.

Orsaken till att problemet är globalt kanske är att den feminiserade skolan är global? Jag har ingen statistik för att bygga under min hypotes, men jag kan mycket väl tänka mig att de flesta länder som har liknande problem, även har en kvinnodominerad lärarkår. Vilka problem det orsakar ska jag återkomma till. Just den svenska skolan är dessutom inte bara feminiserad, utan även feministiserad (se där, ett nytt ord att lägga till SAOL). Skolverket är öppet feministiskt och dess generaldirektör twittrade så sent som i förrgår att hon är feminist. Och feminister pratar gärna om att förbättra villkoren för flickor, men ingen har hittills visat mig på vilket sätt feminismen skulle vara bra för pojkar.

Skolverkets generaldirektör avslöjar den bias som genomsyrar hela hennes organisation

Vidare står det ovan att UU blindrättade centrala prov i svenska och fann att pojkar presterade sämre. Problemet med just det ämnet är att centralprovet brukar vara genusriggat av Skolverket, så att de olika uppsatsämnena ska passa flickors genomsnittliga intressen bättre. Skolverket känner mycket väl till att intresset för uppsatsämnet påverkar elevernas prestationer och det är därför provet ser ut som det gör. Den uppenbara genusriggningen av årets centrala prov i svenska har tidigare avslöjats av Genusdebatten. En tjej i nian som skrivit provet tidigare samma dag skrev så här i kommentarsfältet:

– – – Jag är tjej, men jag tycker inte att ämnet var passande för ett nationellt prov. För det första är jag inte ett dugg intresserad av plastikoperationer, som en text handlade om, och på grund av det valda ämnet för provet känner sig många ungdomar kränkta på grund av det. Varför kan det inte vara ett ämne, eller ämnen som intresserar så många som möjligt av eleverna som gör proven? Inte konstigt om tjejer får bättre betyg på årets nationella prov i svenska, jag orkar inte heller intressera mig om ämnen för årets prov. – – –

En kille i nian som gjort provet skrev så här:

Jag skrev provet igår. — Jag tog otroligt illa upp när jag skrev provet. Känner att det gått för långt med manshatet i skolan. —

Inte konstigt ifall pojkar utvecklar antipluggkultur, när de utsätts för kränkningar av det slaget. Det finns även en annan studie som visar att norska lärare tenderar att ge högre betyg till flicknamn än till pojknamn, samt högre betyg till överklassnamn och araber (!?) än till ‘white thrash’-namn. Pojkar i lägre socialgrupper drabbas alltså av multipla fördomar från lärarna. Och norska lärare är väl inte så väldigt olika de svenska?

Effekten av kön och socialgrupp. Betygsättning för blindrättning av samma uppsats, med fyra olika namn på eleven.

I artikeln ingår en intervju med professorn i utbildningsvetenskap Inga Wernersson, vilket leder till följande påstående, som dock saknar grund i statistiken:

–  Det finns ingen betygsdiskriminering mot pojkarna. Det finns inte heller skillnader mellan könen i begåvning eller färdigheter, tjejerna anstränger sig helt enkelt mer. De gör sina uppgifter, lämnar in i tid och skriver längre, förklarar Inga Wernersson.

Skolverkets egen statistik visar att pojkar får sämre betyg än flickor, jämfört med vad resultatet på centrala provet antyder att de borde haft. Det är således fler faktorer än kunskap som vägs in i betygssättningen. När liknande statistik handlar om löneskillnader mellan könen, brukar ordet diskriminering förekomma flitigt från feministhåll. Jag tycker ett sånt ord ska användas med försiktighet, eftersom det antyder olaglig eller omoralisk verksamhet, men efter att ha betraktat nedanstående diagram tar man gärna på sig foliehatten.

Artikeln fortsätter:

Andra hävdar att pojkar inte klarar av att arbeta i projekt, utan behöver kortare och tydligare mål. Struntprat, säger forskarna. Det är lika dumt som när man förr sa att flickorna inte klarade av komplicerade tankegångar.
– Högpresterande elever har dock en fördel av att kunna lägga upp sitt arbete själva, medan det är svårare för dem som är svagare. Men det gäller oavsett kön, förklarar Inga Wernersson.

Här kommer vi in på att pojkar och flickor ÄR olika, i genomsnitt. Pojkar vill gärna tävla, flickor vill gärna interagera socialt. Jag har inte bemödat mig med att leta fram den forskning som påvisar detta, men mitt påstående torde inte vara särskilt kontroversiellt. Ulf T har lagt länkar till sån forskning i kommentarsfältet, tack för det! Genomsnitten kanske inte är så långt ifrån varandra, men tillräckligt för att ge utslag i statistiken. Tillsammans med allt annat som listas här ger det multipel effekt.

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om strukturell diskriminering av pojkar i skolan. Så här sammanfattade jag den, vilket passar bra in i en diskussion om Mamas artikel:

– Pedagogiken har de senaste decennierna anpassats alltmer till flickors genomsnittliga sätt att agera och vara. Mindre tävling och mer social interaktion.

– För lite idrott, vilket gör att pojkar med spring i benen (läs ADHD, men även helt diagnosfria pojkar) får svårare att sitta still och lyssna. Bunkeflostudien, där ett par klasser fick ha idrott varje dag i hela grundskolan, suddade ut betygsskillnaderna i nian mellan könen i de teoretiska kärnämnena, jämfört med kontrollgruppen och rikssnittet. Men lärdomarna från Bunkeflostudien verkar ha gömts undan i byrålådan. Metodiken upprepas inte någonstans i Sverige och rapporten citeras inte av de utredningar och studier som görs på betygsområdet, trots att experimentet påvisade en enkel och generellt applicerbar metod för att förbättra situationen.

– En totalt kvinnodominerad lärarkår, som kanske inte förstår pojkars behov på samma sätt som en man med sin egen livserfarenhet gör. Skolverket ställer sig kallsinnigt till att öka rekryteringen av manliga pedagoger, då de av politiska skäl inte vill erkänna att biologiska könsskillnader existerar. Utan män i skolan ställs även pojkar från trasiga familjer utan manliga förebilder. Vissa kanske inte har en dialog med en vuxen man genom hela sin barndom och skapar då sina egna förvrängda mansnormer. Det finns även studier som antyder att kvinliga lärare tenderar att premiera flickor i betygsättningen, men där finns motstridiga resultat, så man ska kanske vara försiktig med att dra för stora växlar på det.

– Genuspedagogik och statsfeministisk skolpolitik har även del i det hela. Pojkar tillåts inte vara pojkar och då menar jag inte bara på det dåliga sättet som en sund uppfostran bör förebygga, som ‘att visa kärlek till flickor genom våld.’ Vissa inbillar sig på fullt allvar att lösningen på problemet är att ‘göra flickor av pojkarna’. Men sånt gör ju bara problemet värre, reaktionen på det blir att pojkarna skiter i skolan och går sin egen väg.

– Jag brukar vara försiktig med att påstå att det finns ren diskriminering om den inte är inskriven i lagar och regler. Men det har nu publicerats studier i andra länder som tyder på att det faktiskt kan förhålla sig så, att provsvar med flicknamn får högre betyg än samma provsvar med pojknamn. Jag har inte läst originalrapporten, men forskarna vill visst förklara den negativa attityden till pojkar med att hänvisa till misandrin i media.

Enliga Mama måste föräldrarna bryta pojkarnas antipluggkultur