Genus och statistik

Jag tänkte egentligen ansluta mig till bloggdrevet mot Anna Laestadius Larssons socialkonstruktionistiska drapa om pojkarnas misslyckande i skolan, men eftersom jag har ganska höga ambitioner med det inlägget, samtidigt som Tanjas kommentar gav mig idén till ett annat intressant uppslag som kräver lite mindre research, så spar jag grundskolefrågan till en annan dag.

Blogglegendaren Tanja Bergkvist, som debatterat genuspolitik i radio, TV och Riksdagen, har visst börjat läsa och kommentera regelbundet på min blogg efter mitt inlägg om hennes comeback i bloggvärlden. Det är förstås en stor ära för mig. Bl.a. citerar hon ikväll inledningen till mitt förra inlägg:

Jag har flera gånger tidigare sagt att statistik inte har något med jämställdhet att göra, utan att jämställdhet definieras som att ‘Män och kvinnor ska ha lika rättigheter, lika skyldigheter och lika värde.’ Men eftersom en stor del av den svenska jämställdhetsdebatten och politiken handlar om just statistiskt utfall, så är det svårt att undvika diskussionen. (Jag själv på denna blogg)

Tanja har skrivit om det många gånger förr, men skriver ikväll ett nytt inlägg där hon bl.a konstaterar i en av sina bildtexter:

50/50-utopin blev antagen som jämställdhetspolitiskt mål våren 2006 (Tanja sammanfattar Sveriges jämställhetspolitik)

Jag tror förvisso att detta mål antogs tidigare än så, men det gäller fortfarande i Alliansregeringens 2012, vilket framgår med all önskvärd tydlighet av SCBs senaste  lilla pamflett.

Om nu statistik är en central del av den svenska jämställdhetspolitiken, så borde man förstås kunna förvänta sig att universitetsämnet statistik ingår som obligatorisk del i grundutbildningen av svenska genusvetare? Bl.a. borde de ‘experter’ som ska beskriva hur genusrelaterade egenskaper och utfall fördelar sig över populationen, kunna rita upp och tolka normalfördelningskurvor. Självfallet bör de även kunna beräkna ett korrekt jämställdhetsindex. Och om de går vidare till forskarstudier går det väl näppeligen att bedriva seriös vetenskap för den som saknar kunskaper i statistik?

Så hur ligger det till med en saken egentligen? Jag surfar runt på några svenska universitets hemsidor:

Lunds Universitet, ingen kurs i statistik

Uppsala Universitet, ingen kurs i statistik

Malmö Högskola, ingen kurs i statistik

Stockholms Universitet, ingen kurs i statistik

Södertörns Högskola, ingen kurs i statistik

Umeå Universitet, ingen kurs i statistik

Ja, det finns säkert många fler genusvetarprogram i Sverige, men detta axplock från några av giganterna får räcka som underlag. Så jag ställer mig frågan, om svensk jämställdhetspolitik till väsentlig del bygger på statistiskt utfall, hur ska genusvetare överhuvudtaget kunna delta på ett trovärdigt sätt i jämställdhetsdebatten, om de inte läst grundläggande statistik?

Kanske är det därför svenska genusinstitutioner har så svårt att i sin egen verksamhet nå det övergripande jämställdhetsmålet 50/50 överallt, eller som det står på sid 4 i SCBs lilla pamflett:

Kvantitativ jämställdhet innebär en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden i samhället, t.ex. inom olika utbildningar, yrken, fritidsaktiviteter och maktpositioner. (SCB)

Fler bloggares aktuella betraktelser om genus och statistik: Genusdebatten, Ekvalist, Tysta Tankar, Susanna Varis